Innan vi kom hem till Jävre ringde farsan och berättade att han höll på och städade i uthusen och när vi kom hem så skulle vi få gå igenom de möbler som vi har kvar här och berätta vilka möbler han kunde elda upp.
Jag berättade för honom att vi inte skulle elda upp några möbler alls. Men det här har visst inte sjunkit in. För han har hunnit berätta minst tre gånger sedan jag kom hem hur processen ska gå till. Alla möbler som är i uthus X ska gås igenom och de som ska vara kvar ska in i uthus Y och de som ska eldas upp ska ut på vedbacken.
Jag har fortfarande inte varit ut i uthus X men jag vet att det inte finns mycket brasved där ute. Jag tycker inte om att hålla på och elda upp saker. När jag var liten tyckte jag inte att farmors vinröda öronlappsfåtölj var särskilt märkvärdig men idag skulle jag ha kunnat betala åtskilliga tusenlappar för en sådan fåtölj. Å den eldade pappa upp för den “stod och skrotade”. Så det var många år sedan pappa fick eldningsförbud. Det enda han får elda utan att fråga om lov först idag är vedklabbar.
Jag har dock insett att eftersom vi har köpt en ny sängram så lär vi aldrig använda den sängramen som vi släpade hem från London igen. Den är träfärgad och väldigt omärkvärdig så den kommer aldrig att få något antikvärde. Så om han nödvändigtvis måste elda upp något kan han väl få elda upp den. Om inte någon som bor i Piteåtrakten vill ha den förstås. Det är till en dubbelsäng, 180 cm har jag för mig. Smal som attan i alla fall, om ni har familj får ni räkna med minst ett knä och två fotsulor i ryggen. Men då måste ni hämta den inom de närmaste dagarna. För om man antyder till farsan att han kanske kan få elda upp något så kan han ha hämtat motorsågen och börjat klyva innan man hinner avsluta meningen.