Prinsessan på Ärten

Svärmor skickade en pottbok till gumman. Det var bara det att det var en pottbok för pojkar, för den var blå och hade bara pojkar som går på pottan i. Det är säkert så att det finns en ROSA pottbok för flickor. Svärmor tittade säkert inte så noga och såg bara en pottbok och tyckte kanske att det började vara dags för flickebarnet att lära sig att gå på potten.

Man kan ju tycka att pojkar och flickor borde kunna gå på pottan i samma bok. Utrustningen är ju lite annorlunda men just i potträningsstadiet använder man ju den till att kissa, så rent pott-tekniskt borde man ju kunna använda samma kurslitteratur.

Maken pratade litegrann om att vi skulle byta boken för att det inte fanns några flickor i den. Men det tyckte jag var onödigt. Vem orkar hålla på och skicka tillbaka böcker över småsaker som det? Pojkarna sitter ändå ner på pottan på bilderna, så boken leder inte till några kiss-utrustnings-frågor.

Vi har nämligen inga genusproblem i den här familjen. Jag är fullt kapabel att lära min dotter att allt som pojkar kan göra, kan flickor också göra. Ja inte riktigt allt, om man nu ska börja gå in på detaljer om just det användningsområdet av utrustningen, men ni fattar vad jag menar. Så problemet är inte att boken bara har pojkar som går på pottan.

Problemet är klistermärkena och resepottan. Det här känns inte som en grundkursbok, det känns som att det borde finnas förkunskaper innan man läser den här boken.

Gumman har inte riktigt förstått vitsen med att gå på pottan ännu. Klistermärken DET förstår hon och hon vill ha klistermärken. Men vi är inte riktigt på klistermärksnivå ännu och klistermärkena har stulit fokus från pottan.

Också det här med resepottan. VEM har en “resepotta” när man ska på utflykt? Vad hände med att skita i skogen som man gjorde på 70-talet när jag var liten? Har man inte nog med prylar att baxa med sig när man ska någonstans utan att bära med sig en potta? Om man av någon konstig anledning måste släpa med sig en potta då kan man väl ändå bära på en hel potta istället för en halv potta? Jag fattar inte vitsen med en halv resepotta. Med en påse i – don’t even get me started on the bag…

Att förklara för stumpan att flickor går på pottan precis som pojken (och nallen och elefanten) gör i boken är ju ingen match. Att hålla på och förklara att det finns omständliga människor som släpar omkring på resepottor, men så gör inte vi, det känns som överkurs på det här tidiga stadiet av potträningen.

Igår premiärkissade dottern i pottan. Då blev det jubel och hurrarop och vi blåste upp ballonger och sjöng och dansade. Vi bläddrade i pottboken och klistrade klistermärke. Vi funderade på att korka upp champagnen till makaronerna och korven men eftersom det var måndag skålade vi i mjölk istället.

Det kanske var att överreagera litegrann över sju droppar kiss. Vi kanske kunde ha nöjt oss med klistermärket.

Nu vill dottern i alla fall gå på pottan var femte minut och hon accepterar inte att det inte gills att bara sitta på pottan för att få ett klistermärke. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det här klistermärkesbelöningssystemet som följde med boken är helt perfekt utformat för barn i den åldern när de inte riktigt hunnit lära sig sambandet mellan orsak och verkan.

efter att dottern helt uttröttad somnade kvart över sex igår kväll undrar ni säkert idag.

Nej, nej, det gjorde jag inte alls. Mellan kl 2 och 4 inatt däremot så använde jag alla tricks jag kan för att försöka övertyga sötnosen att vi inte skulle leka just då och att taklampan inte skall var på under natten när man ska sova. Framför allt inte när det i alla fall är dagsljus ute på natten. Vi körde även ett kort utbildningspass där hon lärde sig att säga “sluta snarka pappa”.

Så här gjorde vi. Först fick hon vara uppe till nio på midsommarafton. Sen fick hon vara uppe till nio på midsommardagen, trots att hon vägrat sova middag.

Idag var det sova-middag-vägran igen. Så då åkte vi till Piteå Havsbad. Där åkte vi rutschkanor i uppblåsta tält. Jag var blöt i svett när det hela var över för jag hade lite svårt att hänga med emellanåt när vi kastade oss nedför rutschkanorna med dödsförakt. Ett stort tack till den östeuropeiska tjejen som till slut kom och räddade mig genom att säga att vår “time was up”.

Sen badade vi i havet. Bara lillan, och det var väl egentligen inte riktigt meningen det heller. Men man snubblar så lätt på vatten när man är liten. Så det blev  premiärdopp i havet för henne idag. Nästa gång vi åker och badar ska mormor följa med säger gullefjunet. Det vore en syn, för mormor har inte badat i havet sen 1976.

Efter det gick vi en promenad på säsongs-campingen (där folk som bor 10 minuter från Pite Havsbad ställer sin husvagn hela sommaren) och kollade vem som släpat med sig mest trädgårdsmöbler och blomkrukor. Vi avrundade med en glass och tittade på två farbröder i 18-årsåldern som låg och sov i förar- och passagerarsätet av en bil med dörrarna öppna. Det såg smärtsamt ut. Det såg ut som att de hade ont i huvudet fastän de sov. Vi förklarade för lillan att de förmodligen hade varit ute i solen utan solhatt på. Sist av allt köpte vi en tiger som heter Gunilla. 25 spänn för en stor tiger med lång svans, det är billigt det.

Sen åkte vi till mormor och morfar och skottade sand i en hink. En tur till grannen och hälsa på en kattunge. Tre stora vredesutbrott på köksgolvet och ett på verandan för att jag sa nej till en glass, eftersom vi redan ätit en glass idag.

Sen åkte vi hem och åt välling och då somnade hon mitt i flaskan redan kvart över sex. Så gick det till när vi lyckades med det nästan omöjliga. Nu ska vi säkert stiga upp klockan sex imorgon bitti och det kommer att kännas mindre kul.