Hur man ordnar barnvakt

Vi brukar hälsa på mormor och morfar varje dag. Men igår hann vi inte på förmiddagen. Hushållssysslor och sånt ni vet. Sen betalade jag räkningar och gjorde pappersarbete. Sen var det lunch. Sen skulle stumpan sova, hoppades vi. Under tiden gjorde jag en cykeltur. Med polisförhöret tog den lite längre än vanligt. Helt plötsligt var det middagstid för gullrumpan. Så då tänkte jag att vi skulle hälsa på mormor och morfar en timme efter maten.

Klockan blev halv sex och då dök morfar upp med tre mutor blåbär och sa att mormor satt i pensionärskuvösen och undrade om gullefjunet inte skulle hälsa på idag, och om hon hade gjort slut med mormor. Då ringde jag till mormor och sa att jag just skulle börja med min och makens middag så att hon och brorsan fick halta över hit på sina kryckor om de ville umgås idag. Så då gjorde de det.

Sen blev det natt och sen blev det morgon. Halv tio i morse tyckte morfar tydligen att det fick vara nog. Då dök han upp och frågade om flickebarnet ville följa med och plocka blåbär. Så gick det till när jag och maken fick en ledig förmiddag så att vi kunde promenera på elljusspåret.

Om man drar in på barnbarns-umgänget (helt oavsiktligt bör jag påpeka, men nu har jag ju lärt mig något) så blir man rikligt belönad. Nu hoppas vi på att morfar dyker upp kl 8 imorgon bitti. Fast idag har de ju fått rå om barnbarnet rikligt så imorgon kanske det inte fungerar. Men hoppas kan man ju alltid.

Idag har jag gått vilse på ett elljusspår

Ja alltså inte så att jag aldrig skulle hitta hem igen. Jag såg ju fortfarande elslingorna. Så det var ju ingen fara för livet. Men mitt välbefinnande var hårt utsatt.

Dessutom var maken med, vilket betyder att man inte behöver oroa sig för att man inte ska hitta hem. Naturligtvis var han med. Annars skulle ju inte jag ha varit där. Jag kommer inte på idéer som att promenera elljusspår själv. Men ibland är jag lite lättlurad. Maken sa att det skulle vara trevligt och jag gick på det. Vi bor ju på landet så det finns inte så mycket att göra. Så ibland får man för sig att man vill “göra nått”. Då kan det ibland hända att en promenad på ett elljusspår låter som en bra idé.

Maken vet i alla fall saker som att myrstackarna alltid ligger på den södra sidan om träden. Och han säger saker som “du ser väl var solen är?”. Det gör jag ju. Men jag vet liksom inte vad jag ska göra med informationen om myrstackarna och solen när det gäller att avgöra åt vilket håll man ska gå.

Så det här med att vi var vilse hade mer att göra med att vi skulle gå mellanslingan. Det gjorde vi också, men vi gick litegrann på den långa slingan också. Och litegrann på en väg.

Vad kan jag informera er om mer när det gäller den här promenaden då?

  • Jag blev trött.
  • Elljusspåret i Jävre skulle behöva bättre skyltning på de ställen där långa och mellanslingan delar på sig.
  • Det finns prästkragar i skogen.
  • Det finns mycket mygg i skogen.
  • Om man har jackan på sig svettas man och om man tar av sig den fryser man och blir uppäten av mygg.
  • Blåbären är mogna på en del ställen. Snart börjar bärplockarmisären.

Grymt intressant dator

Jag är otroligt intresserad av att få veta vad detta inlägg om en försvunnen Mac book Air är en PR kupp för! Eller om den VERKLIGEN är försvunnen är jag ännu mer intresserad av vad det finns för värdefullt på datorn som gör att en hittelön på 25000 utlovas. Det måste ju vara något SuperHyperIntressant.

Eller hur? Datorn i sig är ju bara värd cirkus max 10 papp om man köper den ny så den här “annonsen” gör ju plötsligen datorn väldigt värdefull om den verkligen är stulen.

Om innehållet verkligen är intressant så hostar ju kvällstidningarna upp betydligt mer än 25 tusen. Så därför måste detta vara en PR-kupp.

Samantha Fox vs Sabrina

Jag har just sett the Eighties på ettan. Programmets tema var 1986. Då var jag typ 13. Nästan alla tjejer på skolan diggade synth och killarna pudelrock hårdrock och tjejerna läste Frida och killarna Okej. Bara för att jag var tvärs över valde jag att gilla hårdrock och Okej. Men det här är ju länge sen så idag kan jag erkänna att jag även läste Frida, men i smyg. Men min image var grabb-linjen.

Jag var oerhört kär i Joey Tempest på den tiden och drömde om att gifta mig med honom. Idag är jag grymt glad att jag inte lyckades med den ambitionen och inte är gift med Joakim Larsson. Jag kan dock sörja över att jag aldrig ens lyckades komma iväg på en Europe-konsert under deras storhetstid.

Då dök först Samantha Fox upp och sedan Sabrina. Okej hoppade på marknadsföringsmaskinen big time. Där satt jag som 13-årig tjej och trodde att jag läste ett seriöst musikmagasin. Från ett nr till ett annat så var det helt plötsligt 4-10 sidiga reportage med page 3 topless bilder på Samantha Fox. Jag MINNS faktiskt att jag hade lite svårt att veta vad jag skulle tro. Producerade denna kvinna med två limpor hängandes på magen fantastisk musik? Varför var hon annars med i Okej som handlade om credible music?

Skrev hon sina egna låtar? Bara texten eller även musiken? Var hon oerhört duktig på gitarrsolon? Om hon var så duktig varför var hon i så fall naken – hur hörde det ihop med hennes musikaliska talang i ett musikmagasin som Okej? Som trettonåring måste jag erkänna att jag var lite förvirrad. Sen kom Sabrina, och ja, situationen blev inte klarare.

I alla fall, jag blev team Samantha Fox. Inte fullt medlemskap, men i Sam vs Sabrina striden. Något skulle man ju välja, kompistrycket när man är 13 tvingar en att välja NÅGOT. Men jag var tydligen smart redan då. För efter Ettans dokumentär måste jag säga att jag fortfarande är team Samantha Fox. Rent musikaliskt tycker jag att Touch me har fler musikaliskt kvalitativa egenskaper än Sabrinas Boys, Boys, Boys. Dessutom har jag alltid tyckt att Samantha Fox bröst är mer trovärdiga än Sabrinas.

Och sist men inte minst. Var är Sabrina idag? Samantha Fox har lyckats klänga sig fast vid kändisskapet. Hon har haft alkoholproblem i The Club (UKs motsvarighet till Baren), hon har gjort fiasko som programledare för the Brits och hon och hennes fru har varit med i Celebrity Wife Swap.

Samantha Rules.

Ärlighet är viktigt

I helgen är det Trästocksfestivalen i Skellefteå. Vad kan man då göra på Trästocksfestivalen? Jo man kan se Soundtrack of our Lives, Staffan Hellstrand, Syster Sol och en massa andra artister spela. Eller så kan man titta på film. Man kan också titta på cykeluppvisning och jujutsuklubbens uppvisning.

Alla de där sakerna skulle man kunna dra till med att säga att man ska göra i helgen om Piteåtidningen kom och frågade.

Men Jenny Lindmark, 21 år, från Svensbyn håller inte på med sånt hyckleri. Hon ska till Trästocksfestivalen och supa.

Jag tycker att ungdomar nu för tiden får så mycket negativ press. Därför tycker jag att det är positivt att se i tidningen att det faktiskt finns ungdomar som är ärliga.

Husmoderns inredning

Nu när jag ändå är husmoderlig på heltid tänkte jag att det skulle kunna passa med ett litet inredningsinlägg.

Här har jag inrett byrån i hallen i en blandning av modern teknik och mode. Telefonen och modemet lever i harmoni med kläder. Men inte för mycket kläder. Jag tycker att det är viktigt att man håller en minimalistisk och stilren feeling i hallen. Därför kör jag gärna principen ‘max 5 klädesplagg’ på hallbyrån.

I köket har jag en annan stil än i hallen. I köket kan det aldrig bli för mycket. Så här har jag inrett köksbänken. Det är så MYSIGT när köket känns inbott och levande.

Jag tycker att utbildning är viktigt och utbildning innebär att läsa. Det är viktigt för barn och böcker skall vara lättillgängliga. Därför har jag inrett så här i vardagsrummet. Det känns himla intelligent och rätt i tiden att böckerna är en fokuseringspunkt i rummet.

 

Missriktade punktinsatser

Kommer ni ihåg att jag funderade på att utsätta mig för självplågeri? Man behöver inget Äventyrsbad eller urskog för det. Idag har vi varit i stan.

När vi skulle parkera på Coop var parkeringen proppfull. Vi cirklade runt flera varv. Då upptäckte maken en gubbe som var på väg till sin bil med bara EN påse. Det går snabbt att packa i bilen tyckte vi och slängde på blinkersen för att visa att vi skulle vänta ut gubben och parkera på hans plats.

Han packade in påsen i kofferten. Sen började han gräva i fickorna. Efter nycklarna tänkte vi. Det tog länge. Men han var gammal, så vi var tålmodiga och förstående. Då äntligen, fick han tag på det han letade efter. Men det var inte nycklarna som vi trodde.

Han fiskade upp en näsduk och började putsa bort fågelskit från bagageluckan. På den här skitiga bilen.

Fågelskit eller annan skit liksom. Vad spelar det för roll? Hela bilen skulle ha behövt en dusch på en biltvätt. Inte en liten punktinsats just när jag vill ha parkeringsrutan.

Jag drabbades av road rage. Men jag är en civiliserad människa så jag höll det inne i bilen. Det var bara maken som hörde vad jag tyckte om gubben och hans skitiga bil.

Trollsländor är ondskefulla

Undra om det finns något fint ord för fobi för trollsländor? Jag lider i alla fall av det. Trollsländor är så äckliga. Det är vingarna som är problemet. När jag ser en trollslända, eller bara tänker på en, föreställer jag mig paniken jag skulle få om jag fick en trollslända i håret.

För som deras vingar flaxar skulle de ju fastna med en gång. Egentligen kan man inte ens kalla det trollsländor gör för att flaxa med vingarna. Det de gör med sina vingar är mycket mer ondskefullt.

Om jag fick en trollslända i håret skulle jag bli hysterisk. För trollsländan skulle ju fortsätta försöka flyga, men sitta fast i mitt hår. Alldeles bredvid mitt ansikte. Och jag kan inte röra i trollsländor så jag skulle inte kunna få bort den. Men det skulle ju inte gå i alla fall för håret skulle ju ha snurrat in sig tusen varv runt deras propellervingar vid det här laget. Man skulle ju vara tvungen att klippa bort hela hårtussen som trollsländan satt insnurrad i. Men medan trollsländan lever kan man ju inte göra det för man kan inte ta i de bestialiska djuren. Så jag skulle förmodligen skrika och hoppa omkring helt panikslagen.

Det hela skulle inte vara över förrän antingen jag eller trollsländan dog av utmattning.

Jag borde kanske klippa mig kort. För att det finns trollsländor här i världen.

Jag såg en trollslända imorse om ni undrar.

Förr i tiden skulle jag ha blivit gammelnucka

Om jag hade levt på den tiden när ens chanser att bli gift berodde på ens husmoderstalanger. Då skulle jag ha blivit gammelnucka.

Då skulle tänkbara kavaljerer ha sagt “Hon är ju vacker, men jag har hört på byn att hon inte ens kan koka ett ägg”.

Sen skulle någon annan tänkbar kavaljer ha sagt “Men hon kanske kan lära sig?”.

Men då skulle någon tredje tänkbar kavaljer ha varnat “Jag har hört att hon inte bara saknar talang för husmoderliga sysslor, hon saknar dessutom intresse eller vilja att lära sig. Dessutom blir hon retlig av hushållsarbete, hon tycker att man ska dela lika på det och att hon lika gärna kan köra traktorn”.

Då skulle den första tänkbara kavaljeren ha sagt “Ja det är mycket bättre att gifta sig med någon som är ful, men gjord av riktigt hustruvirke och snällt sköter sina sysslor”.

På den tiden skulle jag ha blivit ogift. Och fått ta jobb som piga. För ingen skulle ha velat anställa mig som traktorförare eftersom jag var kvinna. Så om jag hade levat på den tiden skulle jag ha fått lov att göra hushållssysslor i vilket fall som helst.

Jag skulle inte ha uppskattat mitt liv på den tiden.

Låt mig arbeta ifred

Igår när vi kom hem efter jag hade ordnat middagen såg to-do-listan ut så här:

  • Bada barnet (för det tillhör kvällsrutinen) 15 min
  • Torka barnet (måste man ju) 7 min
  • Smörja in barnet mot eksem (har doktorn sagt) 8 min
  • Få på en pyjamas (så att hon inte fryser) 5 min
  • Bädda tillbaka våra tvättade sängkläder (eftersom maken ordnat extraarbete genom att spilla kaffe och dottern vaknar om man bäddar efter hon somnat) 7 min
  • Välling (för det tillhör kvällsrutinen) 10 min
  • Borsta tänderna (har tandläkaren sagt) 3 min
  • Plocka av torkstället (så att jag kunde hänga nästa maskin och för att dottern vaknar om man rotar i garderoberna när hon somnat) 8 minuter
  • Läsa saga (för att barnet ska bli bildat och intelligent) 10 min

Dessa 73 minuter hade jag tänkt klämma in på under 60. För att kunna ta itu med disken. Om man håller fast ordentligt kan man nämligen spara värdefulla minuter där i torka, smörja, pyjamas momentet.

Mitt i badningen så började maken “hjälpa till” och tog en kudde och började försöka pilla in den i ett örngott med två gipsade händer. Så där satt jag och lyssnade på kuddens prasslande varvat med “ouch” och “aj” och “pust” och “stön”.

Till slut fick jag ett psyk-bryt och gastade “låt bli kuddj*veln för f*n, du kommer bara att ställa till något i händerna så att läkningen fördröjs, och den där knölen till kudde kan ju ingen sova på så jag får ändå göra om det och jag orkar inte lyssna på det här ljudet”. Sen fick jag jobba ifred och var klar på 57 minuter. Tack vare en nedkortning av badet och att maken fick läsa sagan.

Någon saboterar hushållsarbetet på nätterna

Vi har det ju som på 50-talet här hemma nu när maken inte kan hjälpa till med något nyttigt. I min strävan att effektivisera hushållsarbetet hittade jag igår en fördröjd-start-knapp på tvättmaskinen. Så jag laddade maskinen och ställde in det på att starta vid sextiden så att jag skulle kunna hänga den kl 8.

Maken då. Han lider av någon sorts tvångstankar när det gäller strömbrytaren till tvättmaskinen. Varje gång han kommer in i badrummet och tvättmaskinen har stannat vrider han av strömbrytaren. Men han tar inte ut någon tvätt. Den ligger kvar där inne och skrynklar och börjar lukta. För när strömmen är av glömmer jag bort tvätten eftersom det inte står någon nolla och blinkar för att påminna mig när jag kommer in.

Så i morse kl 8 när jag kom in för att se om maskinen hade stannat så att jag kunde hänga den. Ja, då var strömbrytaren avskruvad så maskinen hade inte startat kl 6. Nu ligger jag två timmar efter i tvättplaneringen.

Naken-gokart för genuspedagoger

Det här erbjudandet om att köra gokart gratis om man gör det topless låter ju himla intressant. Men det gäller bara för genuspedagoger. Om man vill köra gokart gratis men inte är genuspedagog, hur svårt tror ni då att det är att utge sig själv för att vara genuspedagog?

Har genuspedagogerna någon bricka, typ som poliser har för att identifiera sig? Vad har de för utbildning? Vad JOBBAR en genuspedagog EGENTLIGEN med? Undervisar de? Eller är de tjänstemänhönor på kommuner?

Om man åkte till Tomelilla Hyrkart och klädde sig könsneutralt och kallade folk för hönor och sa att man var genuspedagog och ville köra gokart topless – tror ni då att man skulle vara tvungen att bevisa sitt yrke? Eller tror ni att man skulle get away with it och spara 100 kr?

Bloggfika

I bloggvärlden är det vanligt med bloggträffar har jag märkt. Det innebär, tror jag, att bloggare blir kompisar i bloggvärlden och sen träffas de in real life. Jag har aldrig blivit bjuden på bloggträff men jag gissar att man på en bloggträff dricker en kaffe, tar ett foto på koppen och sitter och pratar. Diskuterar besöksstatistik, bloggtävlingar och sponsormöjligheter. Man kanske även pratar om blogg-troll.

Idag har jag i alla fall varit på mitt första bloggfika, med min gamla gymnasiekompis som skriver bloggen NaltaWaller. Vi har inte setts på typ 20 år så man skulle kanske kunna säga att det var bloggarna som förde oss samman igen. För bloggfikats skull kan man säga det. I verkligheten var det naturligtvis Facebook som förde oss samman igen.

Nu bor vi ju i Norrland i var sin bush-by. Så det fanns inga glamorösa venues att välja för vårt bloggfika. Så vi åkte till Granparken och tittade på kor och getter. För att det inte ska låta alltför konstigt bör jag kanske tillägga att vi hade våra avkommor med oss.

Här kommer det ett foto på en ko när jag hittar min kamerasladd.

Sen åkte vi till fiket bredvid Coop i Öjebyn och fikade och pratade om hur vi lyckats hålla oss så ungdomliga de senaste 20 åren.

Ett brutalt uppvaknande

Jag är INTE som klippt och skuren för att vakna alldeles för tidigt till tonerna av:

Dottern: Jag vill ha välling!

Maken: En kopp kaffe skulle sitta fint.

Nu blir det i alla fall inte fler kaffekoppar i sängen för maken. För han spillde ut den. Det är den tredje eller fjärde koppen han spiller ut sedan vi köpte ny säng och ny madrass för drygt sex månader sen. Tidigare har han bara ignorerat vad jag sagt om kaffe i sängen. Men nu är det jag som har makten och nu blir det inte fler kaffekoppar i sängen.

Att annonsera är dyrt

Att annonsera på Google eller Facebook kan bli ganska dyrt om en massa människor klickar på annonsen och det sedan inte leder till köp. Om man tex lägger ut en annons om att det är rea så är det jättemånga som klickar, men sen inte handlar nått.

Då tänkte jag att man borde ju hitta på en annons som drar till sig RÄTT besökare till butiken. Folk som handlar. Folk som fattar att kvalitet kostar mer än 39 kr. För en body till en bebis alltså. För 39 kr borde man kunna få en ganska högkvalitativ disktrasa.

Så nu ligger den här annonsen ute på Facebook.

Köp dyra barnkläder till ordinarie pris

Piteå Havsbad har Geocaching!

Piteå Havsbad har börjat med Geocaching.

Jag brukar länka till Piteå Havsbad ganska ofta och brukar ha lite koll på deras aktiviteter. Jag bor nämligen en mil därifrån och jag har en dotter som jag inte alltid orkar aktivera själv. Så jag brukar googla Piteå Havsbad för att se om jag kan aktivera mitt barn där. Det ligger ju nästgårds liksom. Det här med geocaching har jag aldrig sett på deras hemsida förrut, så det måste vara nytt.

Är det ett fall av “great minds think alike”? Eller en slump? Eller är det någon på Piteå Havsbads idékläckar-avdelning som läser min blogg och snappade upp idén här? Lämna en kommentar och säg hej i så fall.

Det är viktigt med tydliga gränser inom ett äktenskap

Den där cykelvurpan maken gjorde igår ni vet. Nu är det då så att det idag har visat sig att han har brutit ett ben i handleden i BÅDA händerna.

Maken har ont. Ja det är synd om maken. Absolut. Han har dock fått smärtstillande.

Låt oss nu titta på vad det här betyder för MIG. För det finns inga receptbelagda mediciner mot det lidande jag kommer att få utstå de närmaste fyra veckorna. För att lindra mitt lidande skulle det behövas ett hembiträde.

Laga all mat. Diska all disk. All städning. Springa och serva med tekoppar. Bre smör på kex. Skära hans mat. Alla blöjbyten. Borsta tänderna. Alla brottningsmatcher med dottern när det är dags att klä på/av, gå/åka någonstans som hon inte vill. All kvällsbadning. Tänk om det helt plötsligt går och blir sommar – bada i havet. Han får inte lyfta eller göra några plötsliga eller överdrivna rörelser med händerna. Vilket i princip innebär att han inte kan vara ensam med dottern, eftersom att hålla ordning på henne involverar mycket lyftandes när man ska sätta stopp för ofog.

Jag kommer alltså att vara en ensamstående mamma och Florence Nightingale på samma gång resten av sommaren.

Men jag har upplyst honom om att när han ska på dass får han lösa det själv. Där drar jag gränsen.

Det här kommer att sluta med att jag får diska

Jag har gjort flera tekoppar till maken ikväll. Och brett smör på hans kex. Och lyft ner tallrikar från skåpet åt honom. Och dragit åt skärpet i hans morgonrock flera gånger. Morgonrocken kommer fram som ett brev på posten när maken lider.

Jag vet hur det här kommer att sluta. Jag kommer att få diska själv i flera månader.

Maken gjorde en volt med en cykel hängade på foten

Jag har fått med mig maken på det här med cyklandet. Både igår och idag har han följt med. Fast det blir kanske inte fler gånger. För sista biten när vi var nästan hemma idag drog han iväg i en välda fart och snart var han utom synhåll.

När jag svängde av viadukten mot sista kurvan tänkte jag “vad är det som ligger där framme i kurvan och skräpar?”. Sen såg jag att det var maken som låg där och skräpade. Då tänkte jag “nu har han säkert brutit benet också måste jag agera Florence Nightingale igen”.

När jag kom fram satt han där och försökte få loss skosnöret som gått upp och snurrat fast sig i pedalen. Han hade inte brutit benet. Han hade bara voltat över styret. Cykeln satt ju fast i skon så den följde med på volten. I alla fall sa maken att det gått bra, han hade tagit emot hela sin kroppstyngd på händerna. Så nu har han jätteont i båda handlederna.

Maken bad mig linda den vänstra handleden, som gör mest ont. Men min mamma som är reumatiker hade något bättre, ett specialstöd med en skena i som håller handleden rak. Mamma berättade att man kan tom ha den i vatten. Då sa jag till maken “vad bra, då kan du fortfarande diska”.

Här finns inga könsroller

Om ni vill besöka ett ställe där folk inte går och oroar sig över könsroller tycker jag att ni ska besöka Hartmans lantliga.

Där snickrar mamma ihop ett mjölkbord på en eftermiddag. Pappa gör på något sätt, som jag inte vet hur det går till, en välkommen-skylt med en kissemisse på. Mamma odlar tomater. Pappa odlar chili. Men eftersom jag är kusin med mamma så gissar jag att det är hon som är kryddstark.

Någon bakar tårta med koskit på. Jag gissar återigen på mamma. Inte för att jag inte tror att pappa kan baka tårtor utan för att jag tror att det där med koskiten är mer mammas humor. EDIT: Det tog en pingback och 30 sekunder att bli rättad. Pappa har bakat tårtan (och han bakar ALLA tårtor) men koskiten var mammas idé.

Om ni är anally retentive och mest bara går omkring och oroar er för könsroller och genusfrågor i teorin och skriver kommentarer på bloggar och forum på internet och ingenting gör åt saken i verkliga livet då ska ni traska över till Lady Dahmers blogg. Hon vill vara med på TV, det är uppenbart när hon skriver “Prova att typ VIDGA lite vyer. Tillfråga okända (!!!) eller mindre kända kvinnor.”

Skog som skog

Maken vill väldigt gärna åka till urskogen. Han hoppas verkligen att ni ska fixa detta åt honom genom att rösta på urskogen.

Maken läser föregående inlägg på bloggen och har klickat på länken på ordet “urskog”.

Maken: Björnskogen. Hette det så?

Jag: Ja om det står så på länken.

Maken: Sa verkligen Malin och Anders det?

Jag: Inte kommer jag väl ihåg vad de sa att det hette. Urskog var allt jag hörde och det lät tillräckligt obehagligt. Jag googlade och det där var vad jag hittade. Hur många urskogar kan det finnas nära deras stuga?

Längre tystnad, maken surfar på sin laptop.

Maken: Brännliden heter det.

Jag: Jaja, Brännliden kanske ligger i nationalparken Björnskogen eller nått sånt. Vem bryr sig.

Tystnad igen.

Maken: Din länk är fel. Jag har emailat dig den rätta länken.

Jag: Hur kan min länk vara fel? Det är ju min blogg. Jag gjorde en länk där man kan läsa vad en urskog är. Tror du att alla asfaltblommor vet vad en urskog är? Jag gjorde en länk om någon som inte vet vad det är mot förmodan vill lära sig vad det är. Spela roll vilken urskog. Tror du att många av mina läsare kommer att helt plötsligt bege sig mot urskogen? Med min blogg som guide?

Maken: Point taken…

Urskog eller Äventyrsbad

Mallan ni vet, hon som skötte butiken åt mig häromveckan. Hon och hennes livskamrat Anders var här och hälsade på igår kväll. De berättade att de gjort två jättehemska saker på sin semester. Förra veckan var de i en urskog och vandrade runt helt utan annan anledning än att gå i skogen med en karta och kompass. Inte i en vanlig skog alltså. I en urskog. En extrem-skog.

Och igår var de på Pite Havsbads Äventyrsbad. I juli. Mitt under campingens mest belagda månad. En dag när det regnade ute. Tänk er själva hur mycket folk det är på Äventyrsbadet en sådan dag.

Jag blev lite inspirerad av detta. Jag känner att jag också borde utsätta mig för lite självplågeri. Typ i bloggens tjänst, samla bloggmaterial. Vad tycker ni – urskog eller Äventyrsbadet?

Eller kan ni komma på något ännu värre jag skulle kunna utsätta mig för? Att åka till Ikea i Haparanda behöver ni inte föreslå för det är redan planerat inom en snar framtid.