Ser ni den stegrande hästen?

Ibland när vi sitter på balkongen så flyger det inte omkring några svalor och ser ut som att de är berusade. Då skulle man ju kunna tro att det är tråkigt att sitta på vår balkong.

Man har faktiskt inte roligare än vad man gör sig. Så då brukar vi sitta och titta på ett träd som ser ut som en stegrande häst. Ser ni den?

Fjärde trädet från höger om ni behöver hjälp. Men vi sitter ju inte bara där och glor på trädet i tystnad. För att göra det hela mer underhållande så har vi i flera veckor diskuterat exakt vart i byn det här trädet står.

Maken har sagt att det står precis bakom herrgården. Jag har sagt att det står mycket längre bort och uppe på högre höjd än vad herrgården gör.

Häromdagen letade jag reda på trädet för att ta en närmre bild. Utifall att ni inte skulle se vad jag menade med hästen. Så här ser trädet ut på lite närmare håll.

Så här lite närmare ser det kanske lite mer ut som en hund som står på bakbenen. Eller ett helt vanligt träd som har lite ojämna grenar. Speciellt om man bor i en storstad där det finns mycket aktiviteter att sysselsätta sig med, ser det kanske mest bara ut som ett ojämnt träd. Men om man sitter på vår balkong här i Norrland ser det ut som en häst eller en hund.

Om ni måste veta så står trädet precis bakom herrgården. Det har jag dock inte erkänt för makan så säg för guds skull inget till någon.

Hjortronsylt

Jag skippade skogen idag. Maken fick åka själv. Som tur var, för det tog honom två timmar att få ihop 7 dl hjortron. Någon hade nämligen redan varit där och plockat. Jag vill vara först på bärställen. Allra bäst tycker jag dessutom om bärställen som inte ligger i skogen. Typ som när det står en hallonbuske alldeles vid ens tomt, så att man kan stå i säkerhet på gräsmattan och plocka bär.

Nu har vi i alla fall en liten burk hemmagjord hjortronsylt. Den är alltså så värdefull att jag inte vet vilket tillfälle som är speciellt nog för att äta den. Vi har ju inget millenniumskifte i år. Det får väl bli på gullefjunets födelsedag antar jag.

Jag lejde ut syltkokandet till mamma så jag har tyvärr inget bildbevis.

Företag som försöker hota bloggare till tystnad

Jag fick ett email om en ny bloggkatalog med kvalitetsbloggar. Jag erbjöds att vara med i katalogen i utbyte mot att länka till en webbutik som sidan hade ett samarbete med.

Jag emailade ett svar med beröm till idén bakom bloggkatalogen. Däremot avböjde jag att vara med och skrev ”Jag är dock inte intresserad av att blogga om eller länka till webbutiken. Jag skulle i och för sig kunna skriva ett väldigt roligt och negativt inlägg (i stil med detta) om en webbutik som inte har några produkter alls upplagda men ändå vill att man ska blogga om dem. Men jag gissar att det inte är det ni är ute efter ☺?!”

Jag väntade mig självklart inget svar på detta. Men jag fick ett som började ”Jag förstår inte varför det skulle vara någonting negativt att inte ha några produkter i en webbshop.” Emailet var inte helt lättläst, påbörjade meningar som inte avslutades och aningen osammanhängande. Långsiktig och strategisk marknadsföring nämndes dock.

Road kunde jag inte låta bli att svara ”Det kommer säkert att gå jättebra för er, både med er bloggkatalog och er webbutik utan produkter, med tanke på ditt välskrivna email.  Jag kanske tänker om och bloggar om er trots allt!”

Webbutiken var dock alltför ointressant för att jag skulle ha några riktiga avsikter att blogga om den.

Men då svarade Emma, som tjejen hette, ”En god rekommendation är att inte börja smutskasta någon här. Man vet aldrig var det slutar.”

Men oj, usch och fy, hon hotar mig ju, tänkte jag, ska jag polisanmäla hotet?

Så nu känner jag att det är säkrast att göra som de vill och blogga om webbutiken och länka som Emma bad om i sitt ursprungliga email.

iSaker.se heter webbutiken. De säljer skal till iPhone 4 / 4s och iPhone 5. Skal som är guldkorn med hög kvalitet.

När man klickar för kategorin för iPhone 4/4s skal så finns det inga produkter upplagda. Däremot kan man läsa att om man letar efter skal till sin iPhone 4 så har man kommit rätt. Man kan också läsa om skillnaderna mellan iPhone 4 och 4s. ”För dig som inte förstått riktigt vilken telefon som kom senare var det alltså iPhone 4s” får man också veta. Kategoribeskrivningen avslutas med ”Vi hoppas att du hittar det du letar efter”. Om man letar efter telefonskal kan det naturligtvis hända att man känner att man kammat noll. Men om man letar efter information om vilken iPhone som kom först så har man ju fått svar.

I kategorin för iPhone 5 skal finns det inte heller några produkter. Det är ju inte så konstigt eftersom iPhone 5 inte har släppts på marknaden ännu. Sidan utlovar dock ett uppdaterat nyhetsflöde med information om när telefonen väntas släppas. Det är ju bra. Utifall att världens media skulle missa att rapportera om Apples nya telefon när den lanseras.

Kila över till butiken och titta. Ni kommer att känna att kundupplevelsen är så stor att istället för att köpa ett iPhone skal i en butik som HAR skal så kommer ni att återvända till den här butiken varje dag tills det dyker upp skal i butiken som ni kan köpa.

Om företagets långsiktiga marknadsföringsstrategi var att få mig att skriva om dem så är ju deras marknadsföringkampanj on a roll nu. Allt de behöver nu är lite produkter i butiken.

Vill jag plocka hjortron imorgon?

Maken undrar om jag vill plocka hjortron imorgon. Hjortron är inte hallon. Jag skulle vilja plocka hallon, men de är ju slut. Hjortron däremot har maken hittat idag när han lyckades lura min farbror att följa med ut i skogen och leta fornlämningar.

När de kom tillbaka var maken blöt upp till knäna och min farbror såg helt utmattad ut. Min faster tyckte att han skulle dricka vatten och ta en dusch. Han svarade att han inte behövde det. Jag tror att han inte ville erkänna att han inte orkade ta ett steg till efter maken försökt ta kål på honom med skogspromenerande.

“Vi gick lite fel så det blev dubbelt så långt som vi hade tänkt oss” sammanfattade min farbror trippen. “Maken kom väl på en genväg antar jag, då blir det alltid dubbelt så långt” konstaterade jag då.

De hittade i alla fall ett hjortronställe. Maken gör ju alltid tvärs emot vad jag föreslår, så när jag sa till honom att ta med en hink så lämnade han den hemma med resonemanget att “om man har med sig en hink hittar man inga bär”. Så de plockade inga hjortron. De bara tittade på dem, och åt några.

Nu vill då maken att jag ska följa med tillbaka imorgon. Med hink, och plocka hjortron. Den här taktiken med att åka och titta på bär utan hink har vi ju provat förrut. Sen när man kommer tillbaka med hinken har någon annan plockat bären.

Så jag är tveksam. Maken säger att stället är så avsides att ingen annan kommer att hitta dit. Det här med avsidigheten och att maken var blöt upp till knäna är en av sakerna som får mig tveksam. Den andra grejen är att när det regnade idag så pissade det ju verkligen ner. Om jag kommer dit imorgon och alla bären har regnat bort och ligger på marken kommer jag att bli asförbannad lite sur för att jag lät mig övertalas till att åka till skogen igen.

Vi får se imorgon hur det blir.

Maken “tappade bort” vår hyrbil en gång

Idag händer det ingenting här. Så idag blir det då alltså en gammal skåpmats-historia.

Maken pratar alla språk som finns. Han pratar pigeon-french, pigeon-spanish, pigeon-italian, pigeon-german. Till och med pigeon-chinese pratar han. Vilken ju är himla praktiskt för mig när vi är på semester. Om folk inte pratar engelska får han sköta snacket. Jag har tappat räkningen på de antal gånger vi har suttit på restauranger på semester och han har beställt in mat på det lokala språket.

”Vet du vad du beställde nu” eller ”Får jag en lasagne nu” brukar jag fråga. Jag slutar aldrig att förvånas över att vi oftast får in det vi hade tänkt oss. På ett ungefär i alla fall.

Så när vi hyr bil så är det maken som läser trafikinformationsskyltarna också. Som när vi var på Teneriffa tex. Då hade vi kört runt en hel dag och tittat på vackra berg och vackra kaktusar och andra vackra saker. Det var maken som valt resrutten så det fanns inga vackra butiker på vägen.

Vid dagens slut var vi törstiga, så när vi kom tillbaka ville vi ha en öl. Fast gatan där vi skulle parkera var full med bilar. Utom ett ställe alldeles utanför barerna där det var flera meter ledigt med plats. Jag tyckte att det var lite skumt att det fanns så många lediga platser och la fram en teori om att det kanske var så mycket plats för att man inte fick parkera just där.

Maken avfärdade dock min teori. Han sa att han hade läst skylten, som bara var på spanska, och där stod det minsann inget om parkeringsförbud. Jag pratar och läser inte spanska så jag gick ju på det. Eller så orkade jag inte bry mig. Maken gjorde en elegant fickparkering, mellan inga bilar. Sen gick vi och tog en öl.

Eftersom vi var på Teneriffa krävde jag att maken skulle köpa en öl i en sko åt mig. Jag ville minsann vara som alla andra tyskar och svenskar vid de andra borden. Ölen var nästan lika vacker som berget vi hade tittat på tidigare på dagen.

När vi hade druckit upp ölen var bilen borta. Efter en haltande konversation med en spansk inkastare utanför en bar fick vi veta att en bärgningsbil hämtat vår hyrbil.

Maken trodde att jag skulle få ett vredesutbrott. Ibland får jag sådana när saker och ting går fel. Men det hade han minsann missbedömt. Jag var till mig av lycka över att bilen var borta.

Teneriffa är nämligen inte särskilt spännande. Not my cup of tea at all vad gäller semestrar. Jag vill bara spy åt inhägnade pooler och restauranger med svenska köttbullar på menyn.

Äntligen hände det något roligt. Vi fick se något utanför turiststråken. Nämligen Deposito Municipal de Vehiculos. Till och med jag kunde räkna ut vad det betyder när taxin svängde in. Det var som ett litet äventyr att ta reda på var spanjorerna bogserar iväg hyrbilar som puckade turister har felparkerat. För att inte tala om äventyret att åka dit och titta på stället.

Sen fick vi böta. 70 euro har jag för mig att det kostade. Väl värt pengarna tyckte jag. När man är på Teneriffa så kostar ju alla utflykter skjortan. Delfinsafarin där man sitter på en båt med 100 andra turister och stirrar ut över vattnet för att försöka få syn på en delfinfena är ju inte heller gratis.

Den här utflykten var minst lika rolig som en delfin-tur. För under den här utflykten kunde jag sitta och fråga maken saker som ”vad sa du att det stod på den där skylten egentligen”.

Ingen sovmorgon

Jag och maken har ett deal om att vi stiger upp med gullefjunet varannan morgon. Det finns ju liksom ingen mening med att vi båda ska stiga upp kl 6.

Det är som ett lotteri det där med varannan morgon, för ibland vaknar hon kl 6 och andra morgnar kan hon sova till 8-tiden. Det är bara att hålla tummarna att man får rätt morgon.

Imorse var det makens morgon och jag hade tänkt mig en riktig lång-sovmorgon till nio eller halv tio. Och jag låg i sängen till halv tio. Men sova, det fick jag inte göra så mycket. För var tionde minut kom gullefjunet in och skulle visa något som det inte dög att visa för pappa, mamma måste se. Eller så skulle jag blåsa på nått finger eller tå eller knä som gjorde ont. Pappa blåste inte bra nog.

Sen kl 10 när maken skulle iväg på en skogsexpedition som jag vägrade följa med på. Ja, då dög helt plötsligt inte jag. Då var det bara pappa som gällde. Så efter att inte ha fått sova under min sovmorgon för att pappa inte dög, satt jag där med ett mega-ilsket barn som bara gastade efter pappa.

På tisdag börjar Svenska Hollywoodfruar

Mondocane har bara fin-kanaler så hon kan inte se Trean. På tisdag börjar Svenska Hollywoodfruar. En kvalitets-tvserie som inte han höjas till skyarna tillräckligt. Detta får ni inte missa. Jag får bestämt intrycket av att Mondocane är den typen av person som är jätteledsen över att missa detta fantastiska program.

För hennes och andra som inte har Treans skull tänkte jag därför att jag skulle visa ett klipp av ett av många guldkorn från denna otroliga tv-serie. Man mår lite bättre i sin egen medelsvenssons-tillvaro när man ser att pengar varken kan köpa talang eller självinsikt.

Nu vill jag självklart inte utlova för mycket innan jag sett den nya serien. Men jag har höga förväntningar. Både Birgitta Persson och Maria Montazami återkommer. Isabella Adrian har ju tidigare inte riktigt levererat men med lite graviditetshormoner kanske det blir ordning på henne också. Jag kommer i alla fall att sitta bänkad på tisdag kväll.

Om gullefjunet vägrar sova så är maken redan informerad om att han är on duty. Jag misstänker att jag kommer att få inspiration att återkomma till det här ämnet här på bloggen. Jag är ju inte sämre än att jag kan erkänna att jag gillar easy targets.

 

Dagens outfit under fredagsmyset med släkten

Ikväll har vi grillat. Farbror och Faster var mycket finare klädda än vad vi brukar vara till fredagsmyset. Här uppe i Norrland har vi inte vett att klä upp oss när vi har gäster.

Då kände farsan sig lite pressad han också. Så han tog av sig sina svarta shorts och färg-matchade sin blåa t-shirt med ett par blåa shorts.

Själv tänkte jag att jag skulle fira årets sista sommardag med att ha på mig ett sommarlinne för första gången i år. När maken såg mig i linnet sa han “du ser gravid ut i det där linnet”. Jag kontrade med “du ser bög ut i den där rosa tröjan”. Då svarade han “den är inte rosa, den är röd”.

Vilket ju är helt inkorrekt så det ignorerade jag bara och upplyste honom om att “om vi åker till stan tillsammans i de här kläderna kan folk peka på oss och säga kolla där vilken trevlig homosexuell man i rosa tröja som har donerat sperma till den där gravida kvinnan i svart linne”

Mamma/mormor vägrade vara med på bild. Men hon var fredags-elegant i jeans och t-shirt.

Var finns hallonen?

I förrgår kväll åkte pappa och maken och rekade ett hallonställe. Det fanns jättemycket bär där. Igår ville jag åka och plocka de bären innan det dök upp en busslast med utländska bärplockare.

Maken ville cykla först. Utifall att någon skulle komma och ta cykelvägen antar jag. Sen när han hade cyklat skulle han vila några minuter. För att göra en lång historia kort så var det helt plötsligt sängdags för stumpilumpan. Så det blev ingen hallonplockning.

Imorse ville jag plocka hallon igen. Maken föreslog att vi skulle cykla först. Då berättade jag, mycket lugnt och stillsamt, för honom att han kunde cykla till Skåne om han ville men att jag skulle plocka hallon. När vi kom till mamma och pappa för att hämta stövlar och hinkar berättade pappa att han varit till hallonstället på morgonen och alla hallon var borta, hela stället var helt nedtrampat och det fanns bara 14 bär kvar.

Då förklarade jag för maken att halva byn förmodligen var och plockade hallon medan han cyklade igår. När jag hade surat klart över de försvunna bären tog vi bilen för att åka ut i skogen på måfå och leta hallon.

Det började gå åt skogen redan när vi satte oss i bilen. Maken borde veta vid det här laget att jag inte vill titta på vackra saker i skogen. Till och med ni som läser den här bloggen regelbundet vet ju att jag inte vill kolla på vackra saker i skogen, och ni har ju inte bott med mig i 12 år. Så maken borde också veta.

Jag: Vi åker mot Finnträsk.

Maken: Då kan vi titta på en jättefin sjö vid Båtvik.

Jag: Nu kör du inte flera mil extra för att titta på en sjö-jävel. Jag vill inte se någon sjö, den får vara hur vacker den vill. Hallon är det enda jag vill se.

Maken: Det finns säkert hallon vid Båtvik. Där röjde de mark för typ 100 år sen och då brände de ju marken också.

Jag: Hallon växer där det brunnit för några år sen. Lite nutidshistoria och relativt ny-brunnen mark vore bra. Att det brann för 100 år sen är ju ungefär som att det aldrig brunnit alls i hallonris-termer.

Vi körde och körde och helt plötsligt var vi i Båtvik. Fråga inte mig hur det gick till. Där fanns det en sjö. Men inga hallon. Det fanns inga hallon någon annanstans där vi letade heller. Bara burklock och andra bär.

Nu har vi alltså inga hallon. Eller ja, de 14 hallonen som pappa plockade har vi ju, men dem lär gullefjunet trycka i sig innan dagen är över.

Nu vill maken åka och bada. För det är kanske sista dagen med fint väder för i år idag. Jag vill cykla. För cykelvägen är kvar gudskelov. Det där med solen tycker jag att vi kan chansa på att den dyker upp igen imorgon.

Det var allt. Tack för att ni lyssnade. Jag är så glad över att jag har er. För ni säger inte att jag ältar grejer i evigheter. Och om ni skulle börja med det så finns det en papperskorg här på bloggen där jag kan kasta era kommentarer.

Frågor om skogen

Jag har varit i skogen igen. Nu har jag några frågor.

Vad är det här för bär?

Och vad är det här för bär?

Den viktigaste frågan. Varför springer någon omkring i skogen och sätter upp burklock på pinnar? Inte bara ett burklock. Massor med burklock fanns det i skogen. Alltid bredvid vägen. Med ovansidan av locket riktat ut mot vägen. Alla möjliga olika färger.

Det här är alltså ingen tävling där man kan vinna en festis. Det är jag som undrar de här sakerna. För jag vet inte svaren och jag känner att jag måste inhämta den här kunskapen. Så jag tänkte att ni kanske vet svaren.

Optimal arbetsfördelning

Jag kan minsann skruva i skruvar och sätta upp hyllor själv. Men nu skulle vi ju hjälpas åt. Maken är inte lika bra som mig på att peka och fatta beslut om korg och hyllavstånd.

Så därför bestämde jag vi att jag skulle ligga på sängen och peka och maken skruvar upp fästena.

Men ni ska inte tro att jag låg på sängen HELA tiden. Ibland sprang jag upp och sa “nej, nej, nej där pekade jag väl ändå inte, HÄR ska den sitta fattar du väl”.

Vad väntade de sig?

Om man sätter upp ett handfat som ser ut som en pissoar på herrtoaletten. Sen släpper man in en massa karlar där.

Vad väntade sig norrmännen att karlarna skulle göra i handfatet? Tvätta händerna eller vad? Många karlar tvättar ju inte ens händerna när det finns handfat som ser ut som handfat.

Men det låter ju bra att de ska utvärdera kissandet i handfatet. Vad man önskar att man kunde vara en liten fluga på väggen under det utvärderingssamtalet.

 

Vad får Ecuador ut av det här?

Det här med att Assange får asyl i Ecuador är ju helt bisarrt. What’s in it för Ecuador liksom? Jag har djupanalyserat det hela och kommit fram till några teorier.

Teori 1 – Sexteorin.

Ecuadors president tycker precis som Bloggmaya och Assange att sex med kondom är som bulla utan socker. Han tycker helt enkelt synd om Assange.

Teori 2 – Utpressningsteorin.

Wikileaks sitter på en massa papper om Ecuador som de hotar att publicera om Assange inte får asyl. Yttrandefriheten är säkert inte viktigare än att man kan förhandla om den så att Assange slipper svara på frågor om anklagelser om sexbrott.

Teori 3 – Docusåpateorin.

Ecuador är sura för att de aldrig får någon uppmärksamhet i världen. Så precis som talanglösa individer som drömmer om en “karriär” som “kändis” och ställer upp i en docusåpa, så hoppar Ecuador in i den här såpan för att claim their 15 minutes of fame.

Teori 4 – Korruptionsteorin.

Assanges anhängare har gått runt med en kollekt-håv och fått ihop tillräckligt med pengar för att köpa sig asyl i ett land med billig prislista. Ecuador får bara 2.7 poäng av 10 möjliga på the Corruption Perception Index så man behöver kanske inte jättemycket stålar.

 

När Stockholmare tvättar bilen

Jag missade dagens viktigaste händelse. Tyvärr har jag bara fått det här återberättat för mig av farsan.

Min farbror och faster är här, och bor hos morsan och farsan. De är från Stockholm. Eller min farbror är ju härifrån, men han har bott i Stockholm i snart 50 år. Så han är ju också som en Stockholmare numera.

De har i alla fall kört bil hit, alla 90 milen. De kom fram igår, och imorse skulle de tvätta bilen. Här tvättar vi bilen på gården med vattenslang. I Stockholm åker de till en tvättautomat för att tvätta bilen. Idag skulle de då tvätta bilen Norrland-style.

Först öppnade de alla dörrar och bagageluckan. Sen började faster spola med vattenslangen. Sen hämtade de diskborsten från köket. Då fick farsan nog och tog över och tvättade bilen åt dem.

Jag önskar ju verkligen att jag hade varit här och suttit på första parkett medan underhållningen pågick. Men min faster var snäll och återskapade händelsen för mig genom att posera på bild. Med diskborsten och allt.

Till er som är mina Facebook-bästisar bör jag också informera om att det dyker upp några mystiska statusuppdateringar på min personliga Facebook så är det min faster som gjort Facerape.

Hon vet nämligen inte vad hon har för lösenord på sitt eget Facebook så när hon satte sig vid datorn och mina användardetaljer var förifyllda så loggade hon in där istället. Jag är ju också FB-kompis med mina kusiner så det gick ju lika bra att skicka dem meddelande från min Facebook.

Bara så att ni vet alltså, om jag skriver något konstigt på Facebook. Om jag skriver på min 40-åriga kusins vägg att han ska ta på sig långkalsonger eller mössa tex. Eller om det dyker upp en massa hjärtan och lycka och kärlek i min statusuppdatering så vet ni att det inte har slagit om för mig. Då är det bara min faster som har loggat in på mitt konto.

De har alltså inte så höga krav

De granskade mina fina recept och kom fram till att läsarna på hittarecept.se bör få möjlighet att ta del av mina matlagningskunskaper. Jag tror att jag ska ta och micra lunch för att fira dessa goda nyheter.

Hej, Din blogg (Prinsessan på Ärten) har nu blivit godkänd och kommer att synas på hittarecept.se inom 24h.

Jag illustrerar inlägget med en gräddtårta med blåbär på.

Min matblogg ska granskas

Håll nu tummarna för mig att min matblogg godkänns! Fick idag detta e-mail. Jag är nervös och förväntansfull. Mitt kycklings-salladsrecept har ju varit uppskattat.

“Tack för att du har lagt till din blogg till Matbloggstoppen.

Vi kommer nu manuellt att gå igenom din blogg för att försäkra oss om att den innehåller recept, vilket inte bör ta mer än 24h. Se till att du lägger till din personliga widgetkod. Utan den kommer din blogg inte att synas på Matbloggstoppen eftersom vi inte kan räkna antal besökare.

Du kommer att få ett email när vi har godkänt din blogg. Det kommer att ta ca 24h innan den syns på Matbloggstoppen.”

Kan något geni förklara för mig

Jag har Google Chrome öppet. Jag har typ sju olika flikar öppna. Med sju olika intressanta sidor. Typ Facebook, Google, MeMyselfandI bloggen, Aftonbladet, Piteåtidningen, Bloglovin och sidan som jag bläddrar på med den senaste viktiga saken som jag har känt att jag behöver mer information om.

Ibland, typ ofta, när jag byter flik så “hoppar fliken lös” och öppnar ett nytt fönster. Så irriterande. Jag vill bara ha ett fönster öppet och bläddra mellan flikarna.

Vilken knapp har gullefjunet tryckt på för att orsaka detta och hur återställer jag ordningen? Eller är gullefjunet oskyldig och är det jag som orsakar detta oönskade beteende från Chrome? Eller är min dator besatt av djävulen?

Den som hjälper mig vinner en festis.

När man behöver lugn och ro en stund

Gullefjunet börjar bli riktigt bra på att sitta tyst och gömma sig i mer än 3 sekunder när man leker kurragömma.

Detta öppnar ju för helt nya möjligheter när man behöver lugn och ro en stund. Man föreslår att vi ska leka kurragömma.

Steg 1 – stoppa in barnet i en skåp av lämplig storlek. Lägg gärna med en ko och en gris eller någon annan leksak som du har till hands.

Steg 2 – stäng den vänstra dörren och berätta för barnet att idag ska mamma räkna till 250 istället för 10, och sen kommer mamma och letar.

Steg 3 – stäng den högra dörren och säg till barnet att vara jättetyst så att hon inte avslöjar sitt gömställe.

Sedan räknar man högt till 250. Pausa gärna mellan varje siffra. Men inte alltför länge. Bara precis så länge att barnet inte hinner tröttna på att vänta på nästa siffra och störtar ut ur skåpen.

Om man skriver snabbt hinner man ett helt blogginlägg innan man kommit till 250. Om man har extra mycket att säga kan man förlänga tiden genom att sitta kvar vid skrivbordet och ropa saker som “var är gullefjunet?” och “är hon bakom soffan?” och “nä där var hon inte, är hon under bordet då”. Så håller man på så tills man är klar med sitt blogginlägg, eller vad det nu är man valt att använda sitt lugn och ro till. Då kan man hitta barnet i skåpet.

När man får vänta för länge

Ni vet när man väntar på någon, tex maken, och de är aldrig kommer? Man sitter där och väntar och väntar och folk börjar titta på en som att man är värsta Billy no mates. Sen när han äntligen kommer då är man så arg att man bara har lust att gasta “Var fan har du varit?”.

Litegrann så känns det med sommaren just nu. Eller som att den bara tittar förbi en snabbis såhär just innan hösten för att visa vad vi har gått miste om i sommar. Liksom för att göra den stundande hösten ännu hemskare.

En rådgivningsblogg

Min blogg är ju inte den enda med viktig informationsmaterial i bloggvärlden. Behöver ni lite tips i sänghalmen och så där? I så fall kan jag tipsa er om en blogg som skrivs av en 29-årig mamma.

Hon skriver om snoppstorlekar, att sex med kondom är som bulla utan socker (efter det inlägget fick hon en kommentar med ett erbjudande om ett bloggsamarbete för att göra reklam för kondomer), att nyckeln till orgasm är att prata före, under och efter sex, och förklarar skillnaden mellan att ha sex och att älska.

Om ni undrar om hon är en dålig mamma för att hon bloggar om sex så kan jag lugna er med att hon har ringt en socialsekreterare och frågat om råd i den frågan.

Det samtalet bör rimligtvis toppa socialsekreterarens topplista över bisarra telefonsamtal. Men bloggvärlden växer ju hela tiden så snart får nog kommunerna börja skicka socialsekreterare på kurs i bloggfrågor.

Så här ser mitt nattlinne ut

Plötsligt händer det. Blogginspirationen alltså. Min kusin la ut en tävling där man kan vinna gardiner på Facebook och då kom jag plötsligt på något mycket intressant jag kan berätta för er.

Det här är ett foto av mitt nattlinne. I vanliga fall hänger jag inte upp det på en galge när jag tar av mig det på morgonen. Det har jag bara gjort nu för fototillfället.

Som ni ser är det inget traditionellt nattlinne. Det är en natt-amnings-BH, som hängt med även efter jag slutade amma. Nu tjänar den som nattlinne. Naturligtvis i kombination med ett par trosor. Annars skulle jag ju frysa på nätterna.

Innan jag blev gravid använde jag inte nattlinne eller BH alls på nätterna. Men nu efter dottern har möblerat om min byst till oigenkännlighet vill jag gärna samla ihop mina tillgångar. Men nattlinnen har ju en tendens att försöka strypa en på natten så jag kör med denna fortfarande. Om man står upp duger den inte till mycket, men när man sover är den mjuk och skön.

Detta nattlinnes huvuduppgift är inte att förföra maken. Den är tämligen oduglig på just det området. Men det är inte för makens skull jag tänkte att jag skulle vinna nya gardiner. Jag tänkte mer på grannarna. För när gullefjunet har en sån där natt att hon vaknar och inget annat hjälper för att trösta än att bära runt henne i lägenheten. Ja då bär jag ju runt på henne i mitt “nattlinne”.

Nu är det inte jättemycket insyn i vår lägenhet. Men på framsidan har vi ett äldre par till grannar som jag hoppas inte är nattugglor som sitter och tittar ut genom fönstret vid 3-4-tiden på nätterna.

Men bara utifall att tänkte jag att jag skulle försöka vinna ett par nya gardiner som jag kan dra för, så att jag inte ofredar grannarna när jag bär runt på dottern på nätterna.

Så här ser gardinerna ut och ni kan tävla om dem här. Men tänk på mina grannar och låt bli att vinna va?

Ni röstar fel

Alltså, efter de första rösterna på Facebooksidan så ser det ut som att ni röstar lite fel. Det är MYCKET roligare när maken tappar bort bilar än när jag gör det.

Historien när han tappade bort bilen har jag bilder som jag kan illustrera med. Bilder på en bister polisman. När jag tappade bort en bil så fick jag bara prata med en bister poliskvinna på telefonen. Inga bilder alltså.

Historien om mig i högklackat involverar en båt utan toalett. Och när jag lipade över att jag inte fick en taxi så stirrade massor med iskna Italienare på maken som om de trodde att han hade gett mig ett kok stryk. Det hade han inte. Han hade bara släpat med mig på en långpromenad som tog så länge att jag fick solsting.

Varför skulle ni vilja höra om när jag tappade bort en bil när ni kan få höra någon av de andra historierna? Ibland förstår jag mig faktiskt inte på er.

Vem har varit dum med vem?

Jag: Hörde du vad gullefjunet sa inatt när hon var vaken i en timme och satt och pratade?

Maken: Nä vadå?

Jag: Hon sa nått som jag inte riktigt förstod, något om att någon varit dum också pratade hon om Kajsa.

Maken: Jaha.

Jag: Vad tror du att hon menade?

Maken: Hon menade väl att någon varit dum med Kajsa.

Jag: Hur fan skulle någon ha kunnat vara dum mot Kajsa?! Kajsa är ju en mjukdjurskatt. En katt som dessutom aldrig lämnar vår lägenhet. Vem skulle ha varit dum mot henne? Har DU varit dum mot Kajsa?

Maken: Nej. Det är väl bara något hon sa.

Jag: Hon sa nått om “andra barnen” också. Tänk om någon har varit dum mot henne på dagis? Kajsa kanske inte ens har med saken att göra.

Maken: Jag tror att du funderar lite för mycket över en lösryckt fras just nu. Hon hade kanske drömt något.

Jag: Jag tycker att du borde engagera dig lite mer i det här du också. Är det alltid mamman som ska måsta bära hela bördan av “tänk om” helt på sina egna axlar?

Maken: Jag tror faktiskt att det var ni mammor som uppfann “tänk om”….