Ni bestämmer – mitt eller makens fel?

Svara på det här ni.

Den ena föräldern lämnar en barnbok på köksbordet.

Den andra föräldern lämnar ett vinglas på köksbordet.

Ett barn kommer farandes och öppnar boken. Välter ut vinglaset med bokpärmen i farten. Medan den förälder som lämnat boken på bordet står bredvid, men inte reagerar i tid.

Båda föräldrarna är ense om att stolsdynan ändå var så ful att det gör ingenting för dynans skull. Det är bara en god anledning att klä om stolarna.

Skuldfrågan MÅSTE dock ändå utredas. Här är vi lite oense.

Så ni får bestämma. Vems fel var det?

EDIT: Det bör tilläggas att barnet bara är två år så det kan alltså inte vara barnets fel. Alternativen är alltså någon av föräldrarna.

Fantastisk start på dagen

Idag har jag en riktigt bra dag. Sitter här och är fullständigt rasande på en av mina leverantörer. Det som är bra med det är att jag får tillfälle att använda mig av några av mina största talanger. Till exempel förmågan att vara sarkastisk mot folk/företag som gör mig missnöjd genom att inte leverera något som de sagt att de ska leverera i snart tolv månader.

I have such a way with words när jag skriver klagomål till företag. Jag har bara mjukstartat ännu. Mitt första e-mail hade en mycket vänlig ton. Sa bara saker som “detta godtar jag inte”, “det är inte acceptabelt” och “återkom idag”.

Jag hoppas förstås att de tar sitt förnuft till fånga och tillmötesgår mig. Det vore god kundservice.

Ni ska naturligtvis hoppas att de INTE tillmötesgår mig. Då blir det intressant här på bloggen när jag delar med mig av mitt missnöje med länkar och allt.

Köp och sälj på Facebook

Jag såg på Sandras blogg att hon hade köpt en gammal skolbänk. En sån vill jag OCKSÅ ha tänkte jag då. Jag blev helt enkelt inspirerad att härmas. Som sig bör i bloggvärlden, man ska inspirera och låta sig inspireras. Så jag lämnade en kommentar och frågade var hon hade köpt den, och hon hade hittat den på en köp & sälj sida på Facebook.

Det vore ju super att ha en sådan där snygg gammal skolbänk till gullefjunet. Hon börjar ju säkert läsa snart. Förbereda sig inför Nobelpriset och så där. Om hon bestämmer sig för att vänta ett tag med att börja plugga så kommer säkert det där locket väl till användning i alla fall. Tänk er att bara kunna öppna ett lock och sopa ner en massa skräp och stänga igen.

Så igår kväll började jag titta på en sådan där köp & sälj sida för Piteå på Fejjan. De är väldigt underhållande måste jag säga. Att folk orkar lägga upp saker som de ber om bud från 10 kr för är i sig ganska roligt. Eller när någon lägger upp något skräp, och när ingen är intresserad sänker de priset från 30 till 20 kr för att öka efterfrågan.

Köparna är också ganska roliga när det kommer upp någon intressant sak och det blir budgivning. Ibland höjer folk i 50 öres intervaller. Min favorit är när säljaren har satt budstopp en viss tid och folk börjar tjafsa om att de hade sista budet före budstopp, för att enligt deras klocka kom nästa bud in en minut efter budstopp.

Igår hittade jag en annons från en kvinna som undrade om någon var intresserad av 9 snusdosor. Ohooo, intresset var stort. Märke, lös eller portion och var fanns de åtråvärda dosorna ville folk veta. Budgivning startade.

Av kommentarerna framgick det att dosorna som kvinnan erbjöd till försäljning var sonens. Helt plötsligt, fem och en halv timmar in i budgivningen, var det inte 9 dosor snus längre utan bara 8. Man fick liksom känslan av att sonen inte var helt med på noterna angående försäljningen av hans snusdosor!

Det var min underhållning igår kväll. Vad gjorde ni då?

Jag hittade ingen skolbänk förresten så om ni känner till någon till salu får ni gärna säga till. Kring 118,50 hade jag tänkt mig att jag kan betala. Inte ett öre mer. Eller så berättar ni vad ni/säljaren vill ha så kan vi kanske pruta förhandla.

Lever hon?

Maken kommer ut från vårt sovrum efter att ha tittat till gullefjunet. Jag ligger i soffan orörlig pga av min ryggont och kämpar för att inte somna.

Maken: Hon hade tänt taklampan, men hon låg i sin egen säng med ögonen öppna och tittade rakt upp i taket.

Jag: Är hon vaken än?

Maken: Nej hon sover.

Jag: Med öppna ögon???

Maken: Ja.

Jag: Kollade du så att hon lever?

Maken: Nej (småskrattandes), det verkade som att hon sov med öppna ögon.

Jag: Folk sover inte med öppna ögon! GÅ OCH KOLLA SÅ ATT HON ANDAS!!! GENAST…

Maken: Då vaknar hon ju…

Jag: Hellre det än att hon ligger där med öppna ögon och inte andas…

Hon andades i alla fall. Som ni förstår eftersom jag sitter här och bloggar. Ögonen var inte öppna längre. Antingen inbillade maken sig eller så har hon återuppstått.

Det hela fick i alla fall upp mig ur soffan och räddade nattsömnen.

Mina Facebook-statusar

Jag satt och kollade på Facebook vad jag egentligen har informerat mina bästisar om i min FB-status under årens lopp.

Där fanns ju mycket viktigt förstås. Här kommer ett litet axplock.

11 july 2007“it’s going well, i already got 3 friends…”

21 nov 2008 “is waiting to go to the pub”

15 dec 2009 “regrets that she once a long time ago said to Hubby that we should eat fish once a week.”

4 sep 2010 [dagen efter Gullefjunets födsel] – “The woman in the bed next to me is so moany that Hubby has decided that she must be suffering from post natal depression. Me thinks that she is just a bitch and that it’s unrelated to labour.”

9 dec 2010 “Kopiera denna text till din status om du känner någon eller har hört talas om någon som känner någon. Känner du ingen eller har du bara hört talas om någon som inte känner någon så kopiera ändå. Det är viktigt att sprida budskapet! ♥♥ Hjärtan också ♥♥♥ glöm inte hjärtan ♥♥ för i helvete!”

1 feb 2011“Give the baby to husband, close door to the study and listen to “Billionaire” (in headset – important) on YouTube and you no longer hear the screaming! On familjeliv.se the chavs call it “egentid”….”

8 april 2011“all done, removals company has left for sweden with all our stuff including all spare and window keys for the house here, but the hoover furniture brush is in my handbag in case I need it (sans hoover) between now and sunday.”

28 dec 2011”När farsan hjälper till med flytten får man inte bara med papperskorgen utan också skräpet som är i den!”

3 mar 2012“Tidigt kväll. Bäst att kolla att man har allt som behövs för en god natts sömn i sängen. Älg, check. Apa, check. Trasdocka, check. En (inte två) strumpa med Mimmi på, check. Då fattas ju bara en fot i fejan men den dyker säkert upp om nån timma!”

11 may 2012“Makens bilnycklar är borta, just nu letar han efter dem i diskstället och för en stund sen hörde jag honom lyfta på toalettlocket. Ska jag gå och hjälpa till att leta tycker ni?”

Vad brukar ni berätta för era bästisar på Facebook?

Varning för trappsteg i San Sebastian

Jag har ont i ryggen igen. Den här gången har jag inte lyft något soffbord. Den här gången vet jag inte vad jag har gjort, troligtvis har jag lyft ett barn. Det gör jag i princip varje dag, men igår måste jag ha lyft fel. Maken fick i alla fall baxa mig ur sängen imorse.

Om det finns några unga läsare här som har tänkt åka ut och tågluffa vill jag varna för att i San Sebastian finns det tre trappsteg någonstans i staden. Sedan jag inte uppmärksammade detta och satte mig på ändan där har min rygg aldrig varit sig lik. Det här är ju över 12 år sen så jag kommer inte ihåg var de där trappstegen låg. Var bara uppmärksamma. Speciellt om ni har druckit ett par öl. Man kommer där och går på något torg och helt plötsligt ligger torget tre trappsteg längre ner.

Ett annat tips om ni åker till San Sebastian. Om ni när ni har ramlat på de där trappstegen bestämmer er för att ni inte kan gå hem och sätter er i första bästa taxi. Då kanske taxichauffören bara talar spanska, och det gör inte ni, och då låter det kanske så här;

Jag: We want to go to hotel Vad-det-nu-hette.

Chaufför: Något obegripligt på spanska.

Jag: Säger gatuadressen.

Chaufför: Något obegripligt på spanska. Vevar lite med armarna och pekar.

Jag till min kompis: Vilken idiot, fattar han ingenting? Får jag låna kartan.

Jag till chauffören: Take us HERE. (Hammrar på kartan med pekfingret).

Chaufför: Något obegripligt på spanska. Vevar med armarna och pekar igen.

Jag: We have money. Repeterar övertydligt namnet på hotellet och gatan samtidigt som jag hamrar på kartan.

Chauffören: Skakar på huvudet och börjar köra.

Om ni hamnar i den här situationen kan jag berätta att det som chauffören försöker säga till er på spanska är att hotellet ni vill åka till ligger 50 meter längre fram runt hörnet.

Den där 50 meters taxiresan kostade en hundralapp eller två. Jag hade ont i ryggen så jag har för mig att jag tyckte att det var värt det.

Ja, det var bara det jag ville säga. Akta er för de där trappstegen i San Sebastian. Så slipper ni ha ont i ryggen 12 år senare. Ett annat alternativ är att akta sig för ölen.

Fotografering på dagis

Imorgon är det fotografering på dagis. Ni vet, de radar upp barnen och tar foton i syfte att råna föräldrarna. Vem vill framstå som att man inte älskar sitt barn genom att inte köpa XL-paketet?

I år erbjuder de dessutom en att välja bakgrund själv. De har en grön bakgrund och sedan redigerar de in en trävägg eller en djungel eller en tropisk strand i bakgrunden. Tar extra betalt för det hela antar jag. Man får nästan hoppas att de redigerar dit ett tredje öga på ens barn. 1500 kr i kompensation för en sådan kränkningen är väl ändå ganska bra betalt. Man kan ju låtsas bli traumatiserad över det tredje ögat, och sedan tar man ett fint foto själv istället med systemkameran och lägger det i en låda ramar in och sätter upp på väggen eller ger till hela släkten.

I vilket fall som helst vill man ju att ens barn ska vara fin imorgon. Ni vet – ren, välkammad, klädd i sina bästa kläder. Om man skulle falla för pressen att köpa fotona.

Gullefjunet har lite nött hår för tillfället. Lockarna trasslar ihop sig litegrann. Typ så att man skulle behöva en karda för att reda ut det. Jag vill ju inte att hon om tio år ska säga “mamma varför skickade du mig till fotograferingen med en trollfrisyr?”.

Så hur löser man det här då? När man inte varit förutseende och bokat in en klippning i tid? Jag tänkte att jag skulle klippa litegrann själv. Alla barn bör ju ha ett skolfoto som de kan säga till sin mamma “varför klippte du mig själv? jag ser ju inte klok ut” om.

Jag menar, ungar sitter ju aldrig stilla när de ska klippas i alla fall. Sitter och envisas med att följa saxen med ögonen och vrider på huvudet. Så en utbildad frissa har ju ingen chans att få det jämnt heller. Då kan man lika gärna göra det själv. Jag tyckte att det gick helt okej förra gången jag skalperade själv.

Så vi gör så. Ikväll. Så att det absolut inte finns någon tid och möjlighet att rädda upp situationen genom att panik-hitta en frissa för att rädda upp situationen om det går åt skogen.

Bullens grytunderlägg

Om ni är och handlar och ser ett erbjudande på Bullens varmkorv att man får ett gratis grytunderlägg om man köper två burkar korv va. Då tycker jag att ni ska slå till. Det var jättelänge sedan jag fick mitt, men erbjudandet kanske dyker upp igen.

Det här är nämligen ett väldigt tåligt underlägg. Om det råkar kila sig fast under en pajform med löstagbar botten och följer med in i ugnen och gräddas på 250 grader tex. Då kan man plocka ut det i samma skick som det åkte in i ugnen i.

Det skulle ju aldrig gå med ett underlägg av kork. Tänk er hur ett kork-underlägg skulle se ut efter 20 minuter i ugnen på den värmen?! Eller hur ugnen skulle se ut, eller köket för den delen.

Vet ni vad hon sa?

Mamma alltså. Ni vill väl veta vad hon sa när hon kom klockan fem va?

Hon sa “det där som du har skrivit på bloggen stämmer då inte”.

Hur kan hon ha missat att det snöade tidigare idag? Nog för att hon brukar säga att hon hatar vintern, och att hon ska gå i ide mellan oktober och maj. Men ändå. Hon har ju Facebook, hon måste ju ha sett på Facebook att alla berättade att det snöade även om hon inte kollat ut genom fönstret själv.

Det snöade visst tidigare idag. Informationen på min blogg är helt korrekt.

Så här fina blev i alla fall pajerna som var klara att äta kvart i sex.

Det är jag som dricker “kaffe” till maten. Jag har is i, “kaffet” är godast så.

Matlagningskris

Pappa är borta så jag har bjudit mamma på middag idag. Klockan fem sa jag till henne att maten är klar. Mamma är en sådan där person som tar saker som tider väldigt exakt. Om någon säger fem till henne så förväntar hon sig att maten står på bordet klockan fem. Jag är mer sådan att om jag säger klockan fem så kanske jag tar ut maten ur ugnen fem. I bästa fall. Det är lite mer troligt att jag stoppar in den klockan fem.

Det är väldigt störigt när mamma dyker upp på exakt utsatt tid och säger “är inte maten klar än?”. Så idag hade jag tänkt att den åtminstone skulle komma ut ur ugnen klockan fem. Jag ska göra paj. När man ändå håller på och gör paj är det lika bra att man gör flera så att man har lunchmat i frysen sen. Så jag gör tre pajer. Tre olika. Det är ju inge kul att göra tre likadana.

Den första står i ugnen och förgräddas just nu. De andra två står i kylen. Ej förgräddade. Jag har inte gjort blandningarna till någon av pajerna än. Inte heller har jag gjort någon äggstanning. Klockan är tio över fyra.

Dessutom sitter jag här och bloggar om krisen istället för att skynda på så att maten blir klar tills mamma dyker upp med sina spydiga kommentarer. Jag dricker en kopp kaffe också. Och alldeles nyss när jag gick för att fotografera krisen så att ni kan visualisera det hela upptäckte jag att köttfärsen till köttfärspajen låg i frysen fortfarande.

Det här är ju ingenting att jaga upp sig över. Det blir mat kring halv sex istället. Jag har en väl utvecklad förmåga att bara ignorera mammas kommentarer. Jag tänkte mest att jag skulle förvåna henne med att vara klar den tid jag sagt för en gångs skull. Det får bli en annan gång.

Jag hade tänkt hacka en sallad också. Det ser så trevligt ut på tallriken.

Vinterdäck

Maken är ju en sådan där nollåtta från början. Inte från allra första början, han brukar skryta om att han växte upp “på landet” i Norra Uppland. Om man fäller någon kommentar om att det är lantligt där vi bor nu så får man alltid någon historia om när han bodde på “riktiga landet”.

Maken klarar det här med att bo uppe i Norrland ganska galant. Utom det här med vinterdäck, det har han inte riktigt fått grepp om ännu. Till hans försvar ska man kanske säga att förutom att han är nollåtta bodde han i London i 25 år också.

I London byter man aldrig till vinterdäck. De två eller tre dagar som det snöar tar folk en “snowday”. Det är ungefär som en “sickday” men med skillnaden att man tydligen “jobbar hemifrån” för att det snöar. Förvånansvärt många engelsmän har uppenbarligen en jobb-beskrivning där det ingår att bygga pyttesmå snögubbar och fotografera dem och lägga upp dem på Facebook och skriva SNOW!. Själv får man inget jobb gjort heller för man har fullt upp med att lämna kommentarer på folks foton och säga saker i stil med “that’s pathetic, that’s no real snowman, it’s a snow midget”.

I våras berättade i alla fall maken att vintern var över och la på sommardäcken. En vecka senare la han tillbaka vinterdäcken för då var det vinter igen. Egentligen hade det varit vinter hela tiden, vi hade vinter långt in i juni i våras. Jag var lite tveksam till det där första däckbytet, men om han vill hålla på och mecka med bilen och byta däck en gång i veckan så är jag ju inte den som bråkar.

Eller riktigt så är det kanske inte. Om det inte sitter vinterdäck på bilen när det är halkigt och vår guldklimp ska ut och åka skulle man kanske kunna kalla de saker jag säger och det tonfall jag använder för att bråka. Jag föredrar dock att kalla det för information.

Just nu har vi i alla fall sommardäck. För någon dag sedan berättade jag för maken att en av mina kompisars man hade bytt till vinterdäck. Jag läste det på Facebook. Maken vägrar använda Facebook, så jag brukar berätta för honom de viktigaste sakerna som händer våra vänner genom att högläsa Facebook för honom. Då sa maken “Det var väl ändå lite tidigt”.

Idag snöar det här i Piteå. Det vet ni om ni har Facebook och har någon FB-bästis från Piteå. Maken är i stan med gullefjunet. Och sommardäcken. Det snöade inte här i Jävre när han åkte. Litegrann är det här förstås mitt fel. För jag hade inte loggat in på Facebook än när han åkte. Om jag hade gjort det hade jag vetat att det snöar i stan och då hade jag kunnat lista ut att det skulle börja snöa här också snart. Framför allt skulle jag ha kunnat lista ut att det snöar på E4an.

På E4an som min nollåtta till make är ute och kör på med sommardäck. Med mitt favoritbarn i baksätet. Vi ska tala om det här när han kommer hem. Sen får kanske maken mecka med bilen litegrann och byta däck. Om det skulle råka bli sommar igen kan han ju alltid lägga tillbaka sommardäcken.

Så här ser snön ut på vår gräsmatta. Hur ser den ut hos er?

Barnkläder med rymd- och raketmotiv

Sedan den där dåren hoppade från rymden har jag haft en massa besök i butiken från folk som sökt efter barnkläder med raketer på. Han får gärna hoppa fler gånger för mig. Eller så kanske han skulle kunna flyga jorden runt i en luftballong. Det skulle också passa mig bra.

Jag sålde dock den näst sista sparkdräkten i storlek 3-6 mån tidigare ikväll, så det finns bara en kvar i lager i den storleken. Tröjan hittar ni här.

Beach 2013

Jag var ju alltså på gymmet igår. Det finns faktiskt inte så mycket att berätta om det. Som uppvärmning gick jag på det där bandet ni vet. Jag är ganska duktig på att gå, även om jag tycker att det är tråkigt.

Sen rodde jag i tio minuter. Det var dö-jobbigt. Jag hade en splittid på 2.34.5. Det är pinsamt dåligt kan jag berätta för er som inte är så insatta i rodd-splittider.

Sen cyklade jag. Det gick lite bättre, det svartnade aldrig för ögonen under cykelturen. Sen var jag less, och tyckte att jag hade varit jätteduktig, så då åkte jag hem. Jag duschade förstås först.

Ni kanske tycker att det är lite tidigt att börja tänka på Beach 2013. Men börjar man i april då blir det ju ingen Beach 2013. Eller ja, jag brukar faktiskt ta med mig mina extrakilon och åka till stranden ändå, bara det är varmt nog.

Men 2013 tänkte jag att jag kanske skulle gå omkring på stranden och “visa upp” mig. Strosa på stranden, stanna då och då och kisa ut över havet. Kanske snurra en liten piruett, så att alla som ligger och försöker sola just där jag bestämt mig för att stanna och och kasta min smala skugga hinner se mig ordentligt. Kanske gå till något fik eller bar i bikini.

Sådant här ägnade jag mig inte ens åt när jag var tjugo och smal, men det året när man fyller fyrtio kan det ju vara lämpligt att börja med detta beteende.

För att det här inte ska se alltför löjligt ut hade jag då tänkt att jag ska gå ner åtta kilo i vikt först.

Jag återkommer och berättar hur planen för hur det här ska gå till ser ut. Planen är inte riktigt klar. Men några mål har jag i alla fall.

– Gå ner 8 kg i vikt. Alternativt två klädstorlekar om jag skulle råka utveckla en massa tunga muskler.

– Sänka blodtrycket till någon nivå där doktorn slutar säga att det är lite för högt.

– Sänka min snittkostnad per gym-besök till något mer rimligt pris än 477 kr per gång. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad som är rimligt, men under kostnaden per engångsbesök för icke-medlemmar skulle ju kunna vara ett önskevärt delmål till att börja med.

– Klara av att ro med en split på 2.10 i tio minuter.

Det här kan ju bli riktigt spännande. Jag kan kanske skapa en kategori på bloggen som heter ‘Min viktresa’.

Imorse uppförde jag mig som en man

Jag kunde inte hitta osthyveln.

Jag letade i alla lådor. Kollade diskhon. Tittade i den rena disken på diskbänken. Ett varv till i lådorna.

Jag började bli lite ilsken. “Var är osthyveln?” gastade jag till frågade jag maken. Han visste inte.

Jag kollade en gång till i alla lådor och på diskbänken. Jag letade under soffan i vardagsrummet. I vredesmod hällde jag upp och ner på gullefjunets tre leksakslådor. Jag välte inte ut dem försiktigt på golvet. Jag lyfte upp och vände upp och ner på dem från hög höjd för bästa ljudeffekt.

Vid det här laget var jag riktigt arg. På någon, men jag var försiktig med att dra några slutsatser om vem. Jag har skärbrädan på golvlisten i färsk minne så jag kastade inte ur mig några anklagelser.

Vi har ju skinka hemma också, men ju längre osthyveln var försvunnen desto mer ville jag ha ost.

Jag gick tillbaka till köket och slet ut alla lådorna igen, en i taget, och såg till att det small ordentligt varje gång jag stängde en låda som jag inte hittade osthyvel i. När jag var klar med hela lådraden gjorde jag om samma sak två gånger till.

Helt plötsligt tänkte jag “Herregud, det är ju såhär det måste kännas att vara man”. Jag tog ett djupt andetag och tänkte “Vad skulle en kvinna göra?”. 

Sen tittade jag i burken med de nydiskade besticken och dylikt en gång till. Där var osthyveln.

Vem ställer en osthyvel upp och ner i diskställshållaren?! Med den breda sidan som tar mest plats nedåt?

Mitt gym-medlemskap är väldigt dyrt

477 kr kostar det. I månaden!?! tänker ni förskräckt nu.

Nej det är väl klart att det inte kostar 477 kr i månaden att vara medlem på ett gym i Piteå. Det vore ju alldeles för dyrt i en småstad i Norrland. De skulle ju inte få några kunder om de tog så mycket betalt per månad. Step In / Sensia på Furu som jag går på är medlem hos tar 395 kr i månaden för ett normalt medlemskap.

Nej, det är PER GÅNG mitt gym-medlemsskap kostar 477 kr. Alltså om man inte är medlem och går dit och tränar kostar det 105 kr. Men för mig som har varit medlem i cirkus ett år har varje gym-besök kostat mig 477 kr. För jag betalar ju månadsavgift, men jag har inte ens varit där en gång i månaden. Då blir det så här sjukt dyrt per besök.

Det är ju inte heller så att jag går dit regelbundet, den tredje i varje månad eller något sådant. När jag först joinade gick jag jätteofta, typ varannan dag i två veckor eller något sånt. Sen fick jag ont i knät. Ni vet hur det är. Jag var tvungen vila ett tag. Sen fick jag mens, det känns ju helt fel att börja om och träna efter ett avbrott just när man har mens. Sen fortsatte det sådär. Varje gång jag kände att det var dags att komma igång med träningen igen fick jag mens.

Idag har jag i alla fall varit på gymmet för första gången på typ 8-9 månader. Om jag känner inspiration kanske jag berättar om denna upplevelse senare ikväll, eller imorgon, eller någon annan dag.

Butternut squash soup / Pumpasoppa

Det här är receptet, jag orkar inte översätta och skriva ner det som någon annan riktig matbloggare.

Sweet potato = sötpotatis, stock = buljong och nutmeg = muskot.

Skala butternut squashen. Man kan också använda en vanlig halloween-pumpa, men jag testade det en gång och det blev inte lika gott. Tycker jag.

Gräv ur fröna.

Hacka i bitar.

Jag glömde fota potatisen, men ni kan säkert föreställa er hur den såg ut. Det där med sötpotatis är inte jättenoga, men man känner sig mer som en mästerkock om man snitsar till det med hälften potatis och hälften sötpotatis. Om man råkar ha sötpotatis hemma, men det hade inte jag igår.

Fräs löken och kasta ner allt i grytan. En butternut squash väger i princip aldrig 750 gram har jag upptäckt men jag tar alltid hela ändå och häller på mer eller mindre vatten. En “cup” är drygt 2.30 dl, men det är det ju ingen som vet eller orkar googla just när man står och lagar mat. Jag brukar ta en liter vatten och två buljongtärningar på 750-1000 g butternut. Grönsaksbuljong kan vara lämpligt, men testa fisk ni för all del om ni vill det.

När ni ser ovanstående bild tror säkert alla trogna läsare att när det är jag som lagar mat och det är så där mycket vatten i grytan kokade det säkert över. Det gjorde inte det. Jag kontrollerade kokningen perfekt. Koka tills pumpan är mjuk.

Beroende på hur kompetenta ni är med en mixerstav är det bra om soppan får svalna lite innan nästa steg. Så att ni inte får brännskador om soppan sprutar över halva köket. Ta inte med all vätska med en gång, så kan man justera hur tjock soppa man vill ha på slutet genom att hälla på mer. Det är ju liksom lite svårt att ta bort vätska om den blir för tunn.

Maken säger att man kan hälla tillbaka soppan i grytan utan att diska grytan först. Men det går inte, man måste absolut diska grytan. Ställ tillbaka på spisen och värm upp igen.

Sen saltar och pepprar man. Och river i muskot. Just muskoten är ett relativt viktigt steg i hela processen. Så det är bra om man kollar innan man börjar att man har muskot hemma. Att tänka “vi har ALLTID muskot hemma” är inte en bra idé. För en dag när ni står där med en nästan färdig soppa och bara ska sätta i pricken över i:et upptäcker ni att det inte finns någon muskot hemma. Om det då spöregnar ute är det inte så kul att åka till affären, så då kan det hända att ni hoppar över muskoten. Då blir soppan inte lika god.

Jag hade planerat att det här skulle vara ett matinlägg med idel framgångar och duktighet från min sida, så att ni förstår att jag är väldigt bra på att laga den här soppan. Men det sket sig när det visade sig att muskoten som jag var säker på att vi hade hemma inte stod att finna någonstans.

Det blev ganska gott ändå. Det smakade som butternut squash soppa utan muskot. Det skulle ha varit ännu godare med muskot, men det var godare än ingen soppa alls. Vacker blev den ju i alla fall.

Servera med creme fraiche.

Om man är konstnärligt lagd kan man rita mönster i soppan med creme fraichen.

Testa detta komplicerade sopprecept vetja. Det är ju snart Halloween. Sen kan ni komma tillbaka och lämna en kommentar och tacka för det goda receptet. Det tycker jag att ni kan göra, tacka alltså, för det tog mig dubbelt så länge att göra soppan än vanligt pga allt fotograferade.

Jag har förberett för morgondagen

Det är ju jag som har sovmorgon imorgon. Jag ska gå och lägga mig nu (jag väntade ut maken så att han gick före mig). Jag har varit in i skattkammaren och förberett morgondagen åt maken och dottern. Jag vill inte att de ska ha det tråkigt medan jag sover. Jag är omtänksam.

Jag har ställt fram modelleran. Och tuschpennorna. Och leksaksmaten. Vi har 120 bitar, varav ca 40 finns framme i en korg och 80 är gömda i skattkammaren för att kunna byta ut och variera kosten med. Men nu har jag ställt fram de resterande 80 också. Allting står väl synligt på översta hyllan i vardagsrummet. Gullefjunet når dem inte. Men hon SER dem. Så imorgon vid sju-snåret kan hon kräva att maken lyfter ner allting och leker med henne. De Hon kommer att ha jätteroligt.

Ibland vill jag också ha lite uppmärksamhet

Det är mest maken som lagar mat här hemma. Särskilt när vi ska ha gäster. Sen när vi äter sitter alltid gästerna och prisar hans matlagning. “Oj så gott” och en massa sådana komplimanger.

Det här kan man ju bli lite trött på. Så fantastiskt är det väl ändå inte att han kan laga mat bara för att han är man? Är det verkligen det? Ibland brukar jag försöka leda in samtalet på mig istället genom att säga “Idag har jag tankat bilen” eller “Idag har jag installerat en ny mjukvara på datorn”. Då skulle man ju kunna förvänta sig allmänt jubel runt bordet, applåder och att någon säger “vad duktig du är, att du kan sånt, du som är kvinna”. Typ att jag ska få sola mig i lite beröm en stund. Oftast brukar det inte bli så. Någon säger kanske “Jaha”. Sen vänder de sig tillbaka till maken igen och säger något i stil med “Vilken fantastisk sås, hur har du gjort den?”. Sen sitter vi där igen och pratar om något sås-recept i evigheter.

Emellanåt bestämmer jag mig därför för att jag också ska bidra till matlagningen. Jag brukar hålla mig till förrätten så att gästerna inte svälter ihjäl om de inte gillar min matlagning. Man får inte vara dum och ta sig vatten över huvudet. Det gäller också att köra på säkra kort som är lätta att laga, men som ändå imponerar på gästerna och ger intryck av att man är lite av en mästerkock.

Min parad(för)rätt är Butternut squash soup. Det funkar extra bra här i Sverige eftersom det är många som inte ens vet vad en butternut är. Så folk blir imponerade bara de hör namnet på soppan.

Anledningen till att jag maler på om det här är att jag inte gjorde någon butternut squash soppa den där dagen när jag bakade bullar i ottan. Jag är inte så där duktig som UnderbaraClara och gör två projekt på en gång. Jag är mer amatör-underbar och brukar bara få till ett projekt per dag. Men idag har jag gjort soppa.

Ni ska få receptet så att ni också kan imponera på folk med en jättegod soppa, som till och med folk som jag klarar av att laga. Inlägget ligger här klart och bara väntar på att få publiceras och nå ut till världen. Men vi har inte ätit än. Inlägget måste ju ha ett foto på soppan när den ligger i en tallrik med en klick creme fraiche på. Så ni måste vänta tills jag har fotograferat soppan.

Men ni kan få en liten bild på vad som komma skall. Så här ser en butternut squash ut. Det kan vara bra att veta. Speciellt om man sitter i kassan på Coop eller ICA. Om man vet hur en butternut squash ser ut slipper man bläddra igenom alla de där bladen med priser för att till sist fråga kunden “vad är det här egentligen?”.

Man vet att man är medelålders när

man har både ett barn och föräldrar som inte lyssnar och gör som man säger.

Mormor och morfar har varit här och lånat vårt barn och vår bil med barnstol. De ska åka på utflykt till staden. Jag och maken har berättat vilken som är gullefjunets favoritlekpark och att bästa stället att fika på är Ekbergs. För där finns det ingen rulltrappa som hon kan dratta nedför om hon börjar springa omkring.

Men jag vet hur det kommer att bli. De kommer att åka till Barnens Hus och Lekia.

Jag glömde att säga till dem att köra försiktigt när de har skatten i bilen. Jag får ringa och säga till dem det nu.

Tuschpennor

Man ska vara pigg och alert när man ritar med 100 tuschpennor. Det krävs mycket ork för att försöka förhindra att det hamnar tusch på väggar och möbler och säga “Är du klar med den pennan? Sätt på korken då” hundra gånger. Det är ingen aktivitet för klockan sju på lördag morgon. Titta på barnprogram är en mycket bättre aktivitet på lördag morgon. Därför bor tuschpennorna i skattkammaren. Out of sight, out of mind liksom.

Man blir då mycket irriterad när maken lämnat tuschpennorna fullt synliga i bokhyllan dagen innan lördag morgon kl sju.

Jag vill inte framstå som hämndlysten eller så. Men imorgon är det min tur att ha sovmorgon. Då kan det hända att det står fyra burkar modellera på full display i bokhyllan klockan sju på morgonen.

Jag vill ha mitt godis ifred

Alltid när jag köper godis säger folk “vad du köper dåligt godis”. Sen tar de åtta godisar var.

Jag tycker om hårda, salta och sura karameller som gör att man får sår i gommen, och jag vill helst ha dem ifred. Det minsta man kan begära om folk ska sno mitt godis är väl ändå att de inte förolämpar min smak när de gör det.

“Folk” kan närmare definieras som morsan och maken.

Folk kan inte bara hålla på och duga som de är

Magdalena Graaf och Monas Universum ordnade nyligen en bloggträff, även kallad Feelgood-weekend tydligen. Jag följer ingen av dessa bloggar och har bara skumläst men sminkskola, självförtroende-föreläsningar och tips hur man klär sig rätt för sin kroppstyp verkar ha ingått i programmet.

Den här typen av tillställningar är inte alls min grej. Om jag skulle åtalas för något brottsligt, vilket ju är mycket osannolikt eftersom jag är så laglydig, och jag skulle dömas till att åka på Feelgood-weekend skulle jag överklaga till nästa distans. Jag skulle leja Leif Silbersky och yrka på ett lindrigare straff, som fängelse eller samhällstjänst att sopa gator eller något liknande.

Jag har helt enkelt inte kompetensen att stå framför en spegeln med ett äpple i ena handen och ett päron i den andra och försöka lista ut vilken frukt min kroppsform liknar. Det måste ha något att göra med att jag har svårt för skalor och inte klarar av att tänka mig själv i storleken av en frukt, eller att i huvudet tänka mig gigantiska frukter i min storlek.

Men andra tycker ju att sådant här är kul och då får de gärna åka på sådana helger tycker jag.

Ketchupmamman däremot retar sig på att feelgood-helger för kvinnor alltid måste handla om saker som antyder att kvinnor inte duger som de är. Ett feministiskt resonemang om att samhället tvingar in oss i könsroller tror jag att hon menar. Ett resonemang som ignorerar att en hel del kvinnor faktiskt gillar smink, kläder och vad allt mest det är sådana där skönhetshobbysar involverar. Individen får helt enkelt avstå sina egna intressen och nöjen för the greater good och jämlikheten.

Det här tycker jag är oansvarigt. Hur skulle det se ut om alla bara sprang omkring och dög som de var? Världsekonomin skulle ju krascha om alla bara slutade köpa smink, kläder, onödiga hudkrämer, skönhetsbehandlingar och kurser i nämnda ämnen. En massa människor skulle bli arbetslösa, och skönhetsindustrin anställer en hel del kvinnor så en stor del av de drabbade skulle vara kvinnor.

Och om folk började tycka att de duger som de är skulle världen svämma över av otäckt lyckliga människor som aldrig deppade över att de är fula, feta, osmarta eller i-lands-fattiga. Facebook och andra sociala medier skulle aldrig klara av all lycka, datorsystem skulle överhettas av alla lyckliga statusuppdateringar och foton av människor som är lyckliga för att de duger som de är.

Rena rama anarkin. Så kan vi inte ha det.

Dessutom tycker jag att jämlikhet borde gå ut på att kvinnor är jämlika män trots att vi är kvinnor. Vi ska inte behöva “av-köna” oss själva för att vara jämlika. Själv har jag ingen lust att hålla på och tramsa med smink och skönhet utöver grundläggande hygien, men det är ju lätt för mig att säga som är så naturligt snygg, men folk som vill det måste väl ändå få göra det utan att andra kvinnor ska försöka få dem att känna att de motarbetar jämlikheten.

Tänk om Expressen ringer

Tänk om Expressen ringer nu och vill göra ett hemma-i-din-skattkammare-reportage! Det vore ju höjden av otur om de skulle ringa just när jag har lyckats städa bort värsta skattkammarkänslan.

Det kanske ordnar sig ändå, man kan ju boka in reportaget om några veckor. Det är ju bara just nu, en timme efter jag har städat klart, som det ser ut såhär. Om några dagar känner man säkert igen garderoben som en skattkammare igen.

En katt med “två ansikten” är väl inget märkvärdigt

Katten Venus har fått 79000 gillningar på Facebook. För att hon har ett tvåfärgat ansikte. Emil i Härnösand fick en chock när han läste om katten i Aftonbladet. För han har OCKSÅ en katt med tvåfärgat ansikte!

Emil ringde då till Aftonbladet, som gjorde ett TV-klipp med den svenska katten Doris med tvåfärgat ansikte. Intervjuade Emil via telefon och allt.

Det här är vår gamla katt som fick flytta in hos Sofia i London när vi flyttade hem till Sverige.

Jag kanske också ska ringa till Aftonbladet? Om alla som har en katt med tvåfärgat ansikte ringer till Aftonbladet kan de starta en helt separat tvåfärgade-kattansikten-bilaga och ta 12 kr för den.

Notera att Kisse (hon heter så) är mer unik än unika Venus och unika Doris. För hennes haka är också tvåfärgad, men spegelvänt mot resten av ansiktet. Hennes ansikte är alltså typ fyrfärgat.

Det borde ju ge 100000 gillningar på Facebook. Jag tror att jag får göra en Fejjan-sida åt henne. Då kan Sofia göra statusuppdateringar och berätta vad Kisse har ätit varje dag.