Idag blev vi bjudna på pitepalt hos mormor och morfar. Innan middagen hade gullefjunet varit hos dem själv några timmar. Vid middagsbordet utspelade sig följande avslöjande konversation.
Maken: Vet du vad det är för dag imorgon gumman?
Gullefjunet: Det är lördag.
Maken: Vad får man då?
Gullefjunet: GODIS!
Maken: Precis!
Gullefjunet: Fast jag har redan fått godis.
Varpå mormor och morfar såg LITE skyldiga ut.
Igår fick jag veta vart Danny Saucedo bor. Inte så att han bjöd in mig på fika eller så. Han gick in i en port på samma gata som min bror bor på. Det är inte så att jag tror att alla människor bor i alla portar de går in i. Men jag googlade och fick reda på att han bor i den porten han gick in i.
Om jag hade varit tolv år och Danny var min idol skulle jag ha kunnat ha väldigt mycket nytta av den kunskapen. Jag skulle tex ha kunnat sitta på trappsteget och vänta varje dag för att få se min idol. Kanske bett om en autograf. Nu är jag inte tolv och tycker att hans musik är så där lagom amazing. Så nu har jag ingen nytta alls av att veta var han bor. Just nu i alla fall, men om gullefjunet får för sig att Danny är hennes idol om några år kan vi ju gå ditt och sätta oss på trappen då.
Han var väldigt orange kan jag också berätta. Lite kuriosa så där. Ni undrar säkert jättemycket vilken färg han var.
Jag lärde mig saker om mat också i Stockholm. Om ni någon gång är i närheten av Centralen och känner att ni är sugna på något klassiskt svenskt att äta då vet jag vart ni kan gå. Där inne på Centralen där det är en food court med flera snabbmatställen runt omkring finns det ett ställe som heter Svenska Klassiker.
Dit kan ni gå och äta en klassiskt svensk kebabtallrik eller en klassisk svensk french hot dog.
Det står så i Expressen. Att prinsessan Madeleine ska gifta sig med sin Chris. Journalister skriver ju ibland saker på väldigt lösa grunder. Det är ju inte alls säkert att de ska gifta sig bara för att de har förlovat sig. Förra gången Madeleine förlovade sig så gifte hon sig inte.
Om det blir av så är ju det här i alla fall väldigt goda nyheter för alla människor som har nött ut de glasunderlägg de köpte när Victoria och Daniel gifte sig. Nu kan de köpa nya glasunderlägg med Madeleine och Chris på.
Man fläckar ju mycket hellre ner en kunglighet än sitt eget bord.
Jag är ju i huvudstaden. Småstaden som alla Stockholmare tror är en storstad. Jag vill ju inte krossa någons drömmar alltså….., men fatta att man kan få sitta på tunnelbanan kring sex-halvsju! Då är man inte i en storstad.
I alla fall, på Åhléns i Stockholm har de inte landsortsutbudet. De har ganska fina saker. Jag såg två olika par julgardiner som jag skulle kunna tänka mig. Jag sprang rundor och letade efter dem för att granska närmare så länge att jag höll på att komma sent till fiskmiddagen. Men jag hittade bara alla andra gardiner. De två som jag var intresserad av hängde bara i taket utan prislapp eller pil vart man kunde hitta dem.
Det här har ju gnagt i mig sedan dess. Vad är det för fasoner att hänga upp fina gardiner på display och sen har man bara fula gardiner utlagda? För en stund sedan tänkte jag att jag borde berätta för någon hur jag känner om det här med gardinerna.
De tillgängliga personerna är alltså min bror och hans kompis.
Innan jag började tänka på gardinerna läste jag en artikel om Hollywoodfruarnas mobbing och frågade om de tittar på HWF, men svaret blev typ “nej”. Sen inget mer. Så då berättade jag om mobbnings-låten och då sa de “jaha”.
Så jag sket i att berätta om gardinerna. Detta får mig att uppskatta maken ännu mer. Han skulle i alla fall ha sagt “uhum”. Vilken man jag har hittat va?! “Uhum” om Hollywoodfruarna alltså. Om gardinerna skulle han förmodligen ha sagt “Nej, de är fula” fastän han inte sett dem.
Därför har jag för avsikt att göra ett nytt försök med gardinerna imorgon. Sen tänker jag inte ens berätta för maken att jag har köpt dem och när jag hänger upp dem kommer han antagligen inte att märka något. Eller så säger han att det är jättefint, som han ibland gör om saker som jag köper trots att han sågat dem.
När mamma läser det här kommer hon att återigen berätta historien om när hon hängde upp nya gardiner i hallen och när pappa kom hem frågade han varför det låg en skruvmejsel på pallen i hallen. Han såg skruvmejseln, men inte de nya gardinerna och den nya gardinstången.
Den historien skrattar vi åt hela familjen. Varje gång. Jag och mamma av en anledning och pappa, maken och brorsan av en annan.
Inte nog med att man får fisk till middag. Dessutom får man sitta och titta på när brorsan och hans kompis bygger en dator. Vem köper en dator i bitar liksom när man kan få en färdigbyggd dator?!
De pratar grekiska och säger saker som “man får en helt annan prestanda”, “man köper delar från olika leverantörer och om något går sönder tar man bara ut den saken och skickar in och får en ny”, “det är en grabbgrej, det är ju kul att bygga” och “hon förstår ju ingenting”.
Nej, jag gör inte det. Om min dator går sönder orkar jag inte försöka lista ut vilken del som gått sönder. Man köper nytt. För mig är det nog bökigt att man måste om-installera all mjukvara.
Tråkmånsar.
Och min goda vän C får också ett omnämnande för att hon också är en tråkmåns. Först klagar hon över att jag inte frågat om hon vill ta en öl och sen kan hon inte för att hon ska JOBBA. Det finns viktigare saker här i livet än att jobba. Träffa mig till exempel. Jag hade till och med tagit med den där Festisen som hon har tjatat om så länge i kommentarerna. Nu dricker jag då upp den själv.
I tre dagar har maken föreslagit att vi ska äta fisk och ris till middag. I tre dagar har jag föreslagit att vi ska äta fisk och ris till middag på onsdag. För på onsdag är jag inte hemma.
Så åker man hela vägen till Stockholm och bor hos brorsan som är en fena på kött. Vad får man till middag? Jo torsk. Helt plötsligt är han “less på kött”. Just när jag kommer och hälsar på. Jag hade tänkt erbjuda mig att diska, men han fick göra det själv.
Vad åt maken och gullefjunet till middag då? Fisk och ris kanske? Nej, de blev bjudna på middag hos mormor och morfar och åt kött.
Det vet man ju att de bästa och de mest intellektuella konversationerna äger rum vid 2-3 tiden på natten. Fråga vilken universitetsstudent som helst om ni inte tror mig.
Vi har haft flera nätter på raken nu när jag och gullefjunet har suttit och pratat långa stunder mitt i natten. Som undanledningsmanöver så att hon ska glömma bort att gråta. Inatt pratade vi tex om barn som är dumma.
Jag: Blev du lite blyg för den där pojken som ville läsa boken med oss idag på Familjens Hus?
Gullefjunet: Pojkar puttas.
Jag: Det gjorde han ju inte, han ville ju bara räkna fiskar med oss.
Gullefjunet: Puttas, pojkar puttas.
Jag: Är det någon som har puttat dig? Vem då?
Gullefjunet: Barn X och Barn Y [på dagis].
Jag: Gör de? Man får inte puttas, det är inte snällt. Om någon puttar dig så får du säga till dem att de inte ska puttas.
Gullefjunet: Jo, inte putta Gullefjunet [sa hon inte, hon sa sitt namn].
Jag: (efter en stunds funderande) Och om dom inte slutar då kan du putta tillbaka. (Det bara slank ur mig…).
Gullefjunet: Putta tillbaka!
Oj, oj, inte bra…
Jag: Fast man får inte puttas, det är inte snällt och om du puttar andra barn kan de bli ledsna. Man får aldrig vara den som börjar puttas. Så du får bara puttas om någon puttar dig och inte slutar när du säger till. Och man får inte putta hårt så att de gör illa sig, bara putta lite så att de slutar putta dig.
Gullefjunet: Okej då.
Ja, så gick det till när jag lärde ut lite moraliska grejer till gullefjunet om att man ska vara snäll. Men man ska minsann inte ta en massa skit heller. Om folk inte lyssnar när man säger ifrån får man lov att vara lite tydligare.
Jag sitter på rad fem. Det är ju litegrann av flygets barnavdelning. På raden framför mig och tvärs över gången sprattlas, klättras, gråts och kastas det grejor. Jag sitter här och njuter för fullt. För ingen av ungarna är mina och jag behöver inte hantera situationen utan kan sitta och titta på.
Mitt eget barn är på dagis iklädd byxor och klänning idag. “Gå till mamma och visa, hon har säkert synpunkter” sa maken när han hade klätt henne klart. Det hade jag men jag hade varken tid eller lust att åtgärda. Det går säkert bra ändå.
Vad ska jag hitta på i Stockholm idag då? Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. En butik eller två blir det kanske.
Förväntningarna är stora på jättegrälet i Hollywoodfruar nu när tidningarna har börjat visa förhandsklipp av kvällens avsnitt.
Jag sticker inte under stol med att jag tycker att det är underhållande att sitta och skratta åt fruarnas idioti. Framför allt Gunillas dårskap och brist på verklighetsförankring.
Men det här med låten Hollywood Hollyweird tycker jag dock inte är speciellt roligt. För det första är låten dålig. Sen så fick ju Margareta inledningsvis ganska sympatisk klippning av produktionen. Men den här låten får henne att framstå som ungefär lika mogen som en fjortis. Det är till och med så illa att det får Gunilla att framstå i bättre dager.
Hur tänkte denna 43-åriga gravida kvinna när hon kom på idén att skriva den här låten? Tänkte hon att det skulle vara bra för hennes sångkarriär? Gunilla förser journalister, bloggare och twittrare med oändligt med material att skriva om henne. Det behövs liksom inte att någon “sammanfattar” det hela i en låt i ett försök att få lite uppmärksamhet till sig själv.
Rådfrågade hon sin make, som med all livserfarenhet som han samlat på sig under 80 år, tyckte att det var en lysande en idé att skriva en dålig låt full med billiga poänger? Tänkte hon kanske att låten skulle spelas på MTV?
Jag sitter naturligtvis klistrad vid TVn kl nio för att titta på spektaklet.
En mini-semester bara. Imorgon åker jag till Stockholm i två dagar. Maken och barnet stannar hemma. På torsdag tror jag att jag ska sova till tolv. Utan troll eller kaniner på huvudkudden. Lycko mig.
Det var väldigt svårt att utse en vinnare i gissningstävlingen. Maken försökte argumentera för Matte, förmodligen för att han målade upp ett scenario som tilltalade maken.
Vera och Sandra körde med lite smicker som “det är du värd” och “det är synd om dig”. Jag är mycket mottaglig för sådant. Men som Sandra påpekade så täckte de båda upp alla alternativ litegrann. Om det fanns en regelbok i den här tävlingen så skulle man säkert hitta detta under kapitlet fusk.
Anna drog slutsatsen att incidenten var makens fel, men hon glömde att svara på uppgiften att gissa vem som lämnat vad på bordet.
Lisa målade upp ett mycket underhållande scenario med Svenska Hollywoodfruar. Men det var inga fruar på TV i fredags, det är på tisdagar. Sista avsnittet ikväll, missa nu inte det Lisa!
Cina gissade att vi drack vin ur IKEA-glas och att det därmed var Ingvar Kamprads fel. Det var en helt korrekt gissning, vi dricker vin ur IKEA-glas. Därför vinner Cina.
Vad vann hon då? Ja, det här var en sak till som talade till Cinas fördel. För hon önskade sig att vinna en bok. Det är därför billigt att utse henne till vinnare. Det är ju inget multimillioncompany jag har. Dessutom önskar hon sig den andra boken om Mr Grey på svenska, och den finns inte ens utgiven på svenska ännu. Det blir ännu billigare för mig med en bok som inte finns. Som småföretagare är det viktigt att vända på varje krona.
Så Cina vinner en resa till Val D’Isere. Fast jag har ingen resa till Val D’Isere, så ni får hjälpa henne och rösta på hennes foto i en tävling så att hon vinner. Hon behöver hjälp, för fotografens skugga ligger rakt över hela fotot. Vägra frysa på fotbollscup heter fotot som behöver röster.
Rätt svar var förresten att det var jag som lämnat barnboken på bordet och maken ett vinglas.
Jag har utsett en vinnare. Men en webbsida som jag vill länka till i inlägget strular. Ni får hålla ut tills den funkar som den ska igen.
Idag var det någon som hittade hit till bloggen genom att googla ‘äktenskapsrådgivning i Piteå’. Personen i fråga stannade inte särskilt länge, hon eller han måste av någon konstig anledning ha dragit slutsatsen att de kommit fel. Vid första anblick kan man kanske få det intrycket. Men jag tycker att det är synd att besökaren inte stannade längre. Jag tror att jag skulle kunna rädda ett och annat äktenskap med mina fina råd.
Nyckeln till ett lyckligt äktenskap är att låta frugan bestämma allt. Utom när det ska tas några beslut som det finns risk att det blir fel. Då kan man överlåta beslutstagandet till maken. Så att man har någon att skylla på. Om man strävar efter ett jämlikt förhållande kan man eventuellt låta maken komma med synpunkter och önskemål innan beslut fattas. Dessa kan beslutsfattaren sedan ta hänsyn till eller ignorera.
En annan ingrediens till äktenskaplig framgång är att inte haka upp sig på småsaker. Om ni tex har en make som inte bara äger en sådan halmhatt som på bilden, utan dessutom använder den. Det är ju självklart att ni helst skulle vilja slippa se hatt-eländet.
Det fattar man ju att det inte var det ni drömde om när ni var 13 år gamla och låg och fantiserade om er framtida livs kärlek – en make i halmhatt köpt i ett marknadsstånd vid flodkanten i Henley-on-Thames.
Men seriöst, vad spelar det för roll egentligen? Han är ju bra på så många andra sätt. Och om man har en make som springer omkring i en sån hatt så kan man ju själv lämna huset i mjukisbyxor fastän maken tycker att det är det fulaste som finns.
Om man sen får barn tillsammans löser sig ju hattproblemet sig av sig självt. Inte med en gång förstås, men när barnet blir några år äldre. Då kan ni säga till maken “bränn upp den där hatten nu, vårt barn kan ju bli mobbat om du springer omkring i den där”.
Det gäller att se på äktenskapet i ett långsiktigt perspektiv. Det kan inte alltid bli som man själv vill med en gång. Men om man ser till att fokusera på det viktiga sakerna på kort sikt så löser sig småsakerna också med tiden.
Jag älskar verkligen när läsare besökare kommer hit till bloggen och berättar för mig att jag har fel.
Som Anna Borsey som verkar ha gått igenom besväret att köra det här inlägget genom Google translate. Sen tar hon sig tiden att förklara för mig vad det är jag har missförstått om den unika katten med det två-färgade ansiktet.
Nu när hon har berättat det här för mig så förstår jag ju att katten har ett oerhört stort nyhetsvärde. Någon borde ge katten en egen reality show.
Den viktiga frågan är förstås om Venus har någon talang? Katter som bara har utseendet att komma med brukar få nöja sig med 15 minutes of fame.
The Mean Kitty Song har setts 68 miljoner gånger på YouTube. Något för unika Venus att sträva efter.
När vi äter stekt falukorv vill jag ha makaroner till. Inte vilken pasta som helst, utan krokiga makaroner.
Maken brukar tycka att vi ska variera oss litegrann och äta någon annan sorts pasta till ibland, som tex spagetti. Då brukar jag säga att jag inte vill variera, för det är godast med makaroner.
Då säger maken att jag är “barnslig” och att båda delarna är pasta och smakar likadant.
Förra veckan löste jag det hela genom att göra en gryta med spagetti till maken och en med makaroner till mig.
Sen när vi åt med var sin sorts pasta sa maken “Jag tycker faktiskt att det är mycket godare med spagetti till, makaroner smakar ju ingenting”.
Konstigt va?! När jag vill ha makaroner smakar makaroner likadant som spagetti, men när maken vill ha spagetti är spagetti mycket godare än makaroner.
Gullefjunet fick välja vilken sort hon ville ha. Hon valde spagetti. Hon tycker även om senap på varmkorv. Det gör ingenting. Jag älskar henne ändå.
Får ni veta vem som vann i gissningstävlingen. Jag tittar på Beck. Orkar inte tänka heller.
Ibland känns det som att man aldrig vinner.
“Plocka upp leksakerna” – det gör hon inte, och till sist blir man så less att man plockar upp själv.
“Kom hit så vi kan klä på dig” – då sticker hon åt andra hållet, och till slut får man ge upp och hämta henne och bära henne till ytterkläderna.
“Nej vi ska inte rita med tuschpennor just nu, vi pusslar klart först” – då tjatar hon tills man inte orkar höra längre och sopar ner pusslet i asken och hämtar pennorna.
Men idag vann jag. Den här kampen.
Hon satte sig ner mitt på gågatan och vägrade ställa sig upp. Men jag lyfte inte upp henne. Vi hade ingången till Gallerian på ena sidan och ingången till Åhlens på andra sidan. Folk gick ut och in hela tiden, det var massor folk på stan.
Det var därför jag klarade av att hålla ut och vänta tills gullefjunet ställde sig upp själv. Jag kände att alla som gick förbi tittade och hejade på mig. Jag tror att de märkte att jag var the underdog. Alla älskar the underdog. Det gav mig styrka att jag kände att det strålade så mycket support i min riktning. Så jag stod bara där och väntade. För en gångs skull blev hon tydligen less före mig och ställde sig upp. Jag vann alltså. Sånt är skönt. Ger självförtroende och sådär.
Det är ju ingen serieseger, men jag känner att formen är bra och att jag tog en viktig poäng här.
Idag har jag och gullefjunet varit och badat. Badhuset har en sådan där barnbassäng där vattnet når strax över fotknölarna på vuxna. I barnbassängen finns det en till barnbassäng, med lite djupare vatten, och ut från den djupare bassängen går det en liten rutschkana ner i den större barnbassängen.
Bassängen i bassängen har också en bubbelfunktion som startar med jämna mellanrum så att det blir lite som en bubbelpool. Idag låg det ett ganska ungt par med sin bebis i den där bubbelpoolen. Låg raklånga båda två och jäste som att det var deras eget badkar hemma. Det var med nöd och näppe det rymdes ett barn i 12-kilosklassen i barnbassängen där två vuxna låg och sträckte ut sig. Gullefjunet fick manövrera sig förbi dem för att ta sig till rutschkanan.
Inte nog med det. Vet ni vad den där smal-stjärtade tjugo-någonting-åriga tjejen gjorde när hon till slut bestämde sig för att kliva upp ur bubbelpoolen? Tror ni att hon steg upp ur bassängen genom att kliva över kanten som normala människor? Nej, hon åkte ner i barnrutschkanan! Hur schyst är det?!
Vad tror ni att det här ledde till? Jo att gullefjunet satte igång att säga “mamma också åka” och “mamma måste åka”. Det gick inte att få tyst på henne. Att jag skulle åka den rutchkanan var inte aktuellt. Hur skulle det ha sett ut om jag hade fastnat där längst upp på barnrutchkanan? Badvakterna skulle ha fått komma och bända lös mig. Det skulle ha kunnat bli hur pinsamt som helst.
Nästa gång är det makens tur att åka och bada. Gången därefter är det också hans tur.
Vera vill uppenbarligen dra ner mig i scrapbooking-träsket för igår fick jag en massa jättefina papper och stämplar av henne.
Hon lyckas faktiskt ganska bra. Gullefjunet har inte riktigt nått åldern där hon ritar i målarböcker än, hon kluddar mest på ett blankt papper. Det kan jag hantera. Men en gång i ungdomen tiden var jag au-pair till tre pojkar som var i den åldern att de hade målarböcker. Det var värsta leken vi kunde leka. Jag höll på att störa ihjäl mig när de målade utanför linjerna i målarboken. Så respektlöst. Det brukade sluta med att jag plockade av ungarna målarboken också fick de sitta och titta på när jag visade hur man gjorde när man färgade en bild i en målarbok. Innanför linjerna och heltäckande ska det vara.
Så scrapbooking är helt klart en hobby för mig.
Igår kommenterade maken “vad fint du målar”. Han är väldigt supportive min make. Sen sa han “vad ska du göra med alla gummorna sen?”. Eventuellt fanns det en lätt ton av ifrågasättande i hans uttalande, men man ska inte jump to conclusions över saker och ting.
Ja, inte vet jag. Jag brukar gratta folk på Facebook när de fyller år. Det är ju så smidigt. Så om jag börjar klistra gummorna på kort så drunknar vi snart i kort.
Men tidigare idag tog jag en skolåda och klistrade lite papper och ugglor på den. Mitt mästerverk lär inte imponera på the scrapbooking community. Men jag är ganska säker på att gullefjunet kommer att bli exalterad.
Så jag har ställt lådan på vardagsrumsbordet så att hon kan hitta den imorgon bitti. Det är nämligen makens sovmorgon imorgon, så jag tänkte att hon kan leka med lådan medan jag ligger på soffan och vilar.
Det är ju inte hennes födelsedag imorgon. Jul är det inte heller. Jag tänkte att det kan få vara en “Jag-älskar-dig-present”. Det skulle kunna bli min grej, att ge bort skolådor till folk.
Men jag är inte så taskig att jag tänkt låta henne öppna en tom låda. Jag ska lägga ner Musse och Pluto i lådan. Då blir hon glad. Hon är så liten än att hon blir glad av överraskningen även om det är hennes egna utnötta leksaker hon hittar i lådan.
Hon skulle bli glad om jag la dit en glass också men den skulle ju smälta över natten. Då kan man inte lyfta upp och lägga ner glassen 78 gånger medans mamma vilar.
Jag har tidigare berättat om hur vi flyttade hem från England för att påslakanen inte hade några hål i hörnen. Fast det var ju inte BARA därför vi flyttade hem. Det vore ganska knäppt om man flyttade från ett land till ett annat bara för en sån sak. Det fanns andra anledningar också.
I England har städskåpen aldrig någon sådan där båge som man kan hänga dammsugarslangen på. Så slangen ligger på golvet och skräpar. När man ska stänga dörren ramlar alltid den där dammsugarslangen ut och ligger i vägen. Då måste man böja sig ner och putta in den i skåpet igen. Man kan faktiskt bli tokig för mindre.
Dessutom finns det aldrig några riktiga städskåp i hus och lägenheter i England. Man får hitta någon annan lämplig skåp eller garderob att trycka in dammsugaren i. Ofta finns det inte ens några garderober i hus/lägenheter överhuvudtaget. Då måste man gå och KÖPA en garderob att stoppa in dammsugaren i.
Jag är därför onaturligt nöjd över att vi har en dammsugarslangsbåge i städskåpen nu. Brukar ni egentligen någonsin fundera över hur bra vi har det i Sverige? Det borde ni göra. Tänk om ni skulle vara tvungna att bo i ett hus eller lägenhet utan dammsugarslangsbåge. Hur tror ni att det skulle kännas?
Lyckan var total när trollmor och trollfar fick träffas igen.
Det börjar bli kallt ute nu. Då är det viktigt att ha mössa på sig. Även för troll som i övrigt springer omkring nakna.
Den där tävlingen från igår får hålla på till i morgon. Låt oss säga till klockan 12, på dan alltså. Därefter sätter sig juryn ner och överlägger. Sen berättar jag vem som vann. Då berättar jag också vad rätt svar är.
Imorse hade vi en liten kris. Trollfar var försvunnen. Trollmor satt i soffan. Men trollfar var bara puts väck. Detta ledde naturligtvis till en hel del upprördhet. Vi letade överallt. Under alla sängar och soffor. I garderoberna och skattkammaren. I köksskåpen och leksakslådorna.
Till slut såg vi ingen annan råd än att klä på oss och gå ut och leta. Vi tänkte att trollfar kanske smitit iväg till Trollbron och gått vilse och inte hittade hem igen.
Mycket riktigt. Där vid trollbron hittade vi honom.
Fast han stod inte på broräcket när vi kom dit. Nej, nej, han låg under bron. Han hade fastnat. Så vi fick göra en räddningsoperation. Väldigt spännande var det faktiskt alltihop.
Sen skulle jag ta foton av den fina frosten i solskenet. Fast det blev inte så många för helt plötsligt dog batteriet. Typiskt alltså.
Det är ju det jag har sagt. Alltid när jag tänkt komma igång med att gå till gymmet regelbundet så får jag förhinder. Nu har jag ju ont i ryggen som ni vet. Då kan man inte gå på gymmet. Man kan få ännu ondare.
Jag var hos farbror doktorn igår och han ordinerade en sjukgymnast. Så nu ska jag bli jättestark i ryggen så att jag kan lyfta barn och bord utan att det gör ont. Sen kan jag gå på gymmet igen och bli smal. Det är ju gott om tid kvar till Beach 2013.
Tilläggs-information till tävlingen. Bidragen hittills verkar tro att en av oss dricker vin och den andra läser böcker. Så kanske familjelivet går till på Familjeliv.se, men inte hos oss. Vi har ett jämlikt förhållande. Vi hade båda ett vinglas. Men bara ett blev spillt.
Trots de få bidragen hittills kommer det att bli grymt svårt att utse en vinnare. Maken sitter också i juryn och hittills ikväll är vi båda betydligt mer roade av tävlingsbidragen än vad vi är av X-factor.
Gissningstävlingar om vårt äktenskap får kanske bli ett stående inslag här på bloggen på fredagskvällar här framöver!
Tillägg till er uppgift i föregående inlägg. Gissa vem som lämnade en bok och vem som lämnade ett vinglas på bordet.
Om ni dessutom motiverar er gissning har ni chans att vinna något. Jag vet inte vad ännu, men ni kan ju berätta om ni föredrar en festis, ett barnklädesplagg eller en snuskig bok.
Bästa motiveringen vinner något, även om själva gissningen är fel.