Min morsa är envis

Mamma: Har du köpt en plastgran?

Jag: Nej, den är riktig.

Mamma: Det är den inte alls. Känn på den, den är ju mjuk.

Jag: Men det är ju ingen gran-gran, det är någon annan sorts gran.

Mamma: Nog är det plast allt.

Jag: Kolla under mossan, den är planterad i jord. Tror du att de skulle besvära sig med att plantera en plastgran i jord?

Mamma: Klart att de skulle, för att lura en.

Jag: Det ÄR en riktig gran. Den lever. Än så länge i alla fall.

Jag bär julgranen till köksbordet där belysningen är bäst, lyfter på mossan och ber morsan stoppa ner ett finger och se om hon hittar några rötter. Vilket hon gör.

Jag: Riktig?

Mamma: (efter en kort tystnad) De har grävt ner några plaströtter också….

Så är det när man har en morsa vars favorituttryck är “Jag kanske inte alltid har rätt, men fel har jag aldrig”.

Du kunde åtminstone ha sagt att jag har en fin blogg Gunnar

Jag tycker inte om när folk spammar mig. Det är otrevligt. Dessutom är det jobbigt att sitta och deleta en massa skräp-kommentarer genererade av robotar. Därför har jag installerat ett spamfilter som tar hand om majoriteten av allt spam, det brukar bara slinka igenom ett 20-tal per dag.

Men ibland finns det folk som sitter och spammar manuellt och därmed kommer fram för att det ser ut som en vanlig kommentar. Det gör mig nästan ännu mer irriterad än spam-robotar.

Gunner tex. Idag har Gunnar varit här och berättat om matkassar. Han sa inte ens “fin blogg”. Bara pang på rödbetan om matkassar. Man kan ju tycka att Gunnar kunnat e-maila mig och fråga om jag vill göra reklam för matkassar och erbjuda mig en matkasse. Då skulle jag tacka nej, för jag har ingen lust att sitta här och spotta ur mig en massa positiva utlåtanden om en matkasse. Då köper jag hellre min mat själv.

Jag funderade ett tag på om jag skulle godkänna kommentaren eller ej. Till slut bestämde jag mig för att den fick tillhandahålla inspirationen till ett blogginlägg och godkände den. Men jag gjorde lite justeringar först. Gunnar hade väl tänkt att folk som googlar matkassar skulle klicka sig vidare till hans sida, men jag tycker att de ska stanna här och läsa om matkassar hos mig istället. Jag återkommer med ett matkasse-inlägg någon dag när jag känner inspiration.

På rymmen

Kommer ni ihåg när man var liten och skulle rymma? Man packade typ matsäck, något att läsa och någon favoritgrej. Inte för att man hade något att rymma ifrån, utan för att det var spännande. Planen brukade ju vara att man skulle smita ut när föräldrarna lagt sig och möta någon kompis vid förutbestämd plats vid en viss tid. Sen somnade man alltid innan planen genomfördes och det blev inget av rymningen, också fick man äta upp matsäcken nästa dag istället vid en picknick istället. Själva planeringen var ju kul och spännande i alla fall.

Eftersom jag har misslyckats med att göra mina ärenden i två dagar så ska jag nu åka till stan utan barn. Det känns litegrann som att äntligen lyckas med en sådan där rymning som man brukade planera när man var liten. Jag tar dock inte med någon matsäck, jag tror att jag köper något i stan istället.

Jättekul är det. Jag känner mig helt uppspelt av det här äventyret att åka till stan själv.

Shoppinglistan – lysrör, gardinstång, halskrage till stumpan, godis från biokiosken.

Färgkombination outfit:

Ja, jag vet att det inte passar ihop. Men alla andra byxor i storlek “passar” är i tvätten just nu. Vem bryr sig liksom. Jag vet också att man inte behöver spökreflexer på skorna när det är ljust ute och inget barn följer med. Men ni tror väl inte seriöst att jag orkar böja mig ner och ta bort dem.

Min gardinstång brann upp

Jag har länge tänkt att jag ska köpa en längre gardinstång till vardagsrummet, så att den även går över balkongdörren, och ha tre gardinlängder istället för två.

Kom mig inte riktigt för att åka och köpa en och sen brann Jysk ner, och därmed också min gardinstång. Halva stan stod där och glodde på brasan. La upp bilder på Facebook. Utan någon som helst tanke på hur det kändes för mig att min gardinstång gick upp i rök. Man slutar aldrig att förvånas över hur folk uppför sig.

Inte nog med det. Elgiganten som satt ihop med Jysk blev rökskadat. Några dagar senare stod folk och köade i timmar för att få komma in och betala flera tusen spänn för rökskadade prylar utan garanti eller ångerrätt. Köp och säljsidorna kommer säkert snart att svämma över av elektroniksaker med texten “TV/dator/frys, butikspris 5000 kr och den är i nyskick så jag vill ha 4750 kr, köpes i befintligt nyskick”. Den där vanliga raden “Från ett rök- och djurfritt hem” kommer att lysa med sin frånvaro.

Vart ska jag nu köpa min gardinstång? Jag vill minsann inte betala någon förmögenhet för den, men jag orkar inte åka ända till Haparanda för en gardinstång.

Nu har jag köpt julgran

Nu tror ni säkert att jag är någon sorts julfanatiker. Så är det inte, jag är så där lagom intresserad av jul, men julpynt vill jag ju ha. Det ligger till så att jag har bestämt att vi inte har plats för någon julgran i år så jag planerade att ha en julgranskruka. Vi har varit hos Kusin Pernilla på Tistel idag och det fanns bara två kvar av min tilltänkta julgran. Då fick jag ju lov att slå till nu.

Jag har inte klätt den klart ännu, det är ju bara oktober. Till första advent ska den bli full med glitter och pollor och grejor. Om ni känner att ni måste ha en sådan där svamp som jag har på bilden kan jag berätta att det är kört, för jag köpte den sista.

Den röda julgransfoten däremot har hon inte ens hunnit packa upp än, jag hittade den på lagret, så en sådan kan ni köpa om ni känner er inspirerade. Om ni tror att det är en domherre som står där till vänster så har ni helt fel. Det är en FÅGEL fattar ni väl. Det är ingen idé att ni försöker hävda att domherre är en typ av fågel. En fågel bara, det är vad det är. Man behöver inte krångla till saker, och på den punkten kan jag ju faktiskt hålla med gullefjunet. Jag köpte inte sista av den heller. Så en sån kan ni också slå till och köpa nu när jag har inspirerat er. Då kan ni nästan känna det som att ni är hemma hos mig.

Det var faktiskt himla tur att vi åkte dit just idag. För Pernilla hade ställt några av stearinljusen HELT fel. Men gullungen har varit och ställt allt till sin rätta igen. Så nu är det jättefint på hyllorna om ni åker dit och tittar.

Jag har en jättefin bild av Pernilla och gullefjunet, där Pernilla står i en vinkel så att hon har världens klyfta rakt in i kamerafokusen. Sex sells vet vi ju alla, så den borde jag ju lägga upp för att hjälpa Pernilla marknadsföra sitt företag. Men jag vet minsann vilket liv det skulle bli om jag la upp den, så ni får se den här bilden istället.

Jag hade tänkt slå till och köpa ett servettställ som ni ser på övre raden i collaget nedan. Men det visade sig att det var en ljuslykta som man sätter ett värmeljus i också skiner lågans ljus genom hålen. Då blev det inget, för öppna lågor går inte att ha i gullefjunets närhet.

Pernilla har i alla fall startat en webshop nu. Kanonbra för er som bor söder om Umeå och inte bara kan svänga in till butiken. Ni hittar Tistels webshop här.

Nu undrar ni säkert om jag fick julgranen gratis när jag gör reklam på det här sättet. Det fick jag inte, jag betalar minsann för mig. Jag gör reklam för att det är min kusin. Men rabatt fick jag, vet inte riktigt hur mycket, man jag tror att svampen blev gratis. Fattas bara annat, kusin-rabatt ska man ju ha när man handlar titt som tätt.

Rött och rosa passar inte ihop

Imorse när maken hade klätt gullefjunet kom hon rusandes till mig och storgrät. Hon var verkligen jätte, jätteledsen. Det bara sprutade tårar. Då sa jag till henne “Ja älskling, jag vet, jag förstår hur du känner. Röd tröja passar inte till rosa byxor”. 

Maken muttrade något om att hon hade fastnat med huvudet i tröja när han skulle ta på den. Men jag vet bättre, jag vet varför hon var så ledsen. Vem vill bli ivägskickad till dagis klädd så? Men jag tröstade henne och sa att hennes polare bara är två-fem år de också så de har säkert inte så bra koll på vilka färgkombinationer som passar ihop.

Nu är det säkert någon som tycker att det är moderiktigt att bryta mot vilka färger som passar ihop. Men innan man börjar med sådana moderiktiga experiment bör man ju ha koll på vilka regler det är man bryter mot.

Så jag har satt upp en lapp på stumpans garderob som maken kan konsultera när det är han som ska välja kläder. Det finns plats kvar på pappret så jag kan fylla på eftersom när vi identifierar nya svårigheter.

Åttiotalsmascaran

Det som är mest tydligt med de här bilderna är att jag skulle behöva sova lite mer, göra ett ögonlyft och plocka ögonbrynen. Lyftet är inte aktuellt men sova är högt uppe på önskelistan, men vi får se hur det blir med det. Att plocka ögonbrynen ska jag definitivt ta itu med under november månad.

Det var i alla fall inte det jag skulle visa. Det är den fina mascaran jag vill visa upp.

Rosa.

Blått

Snyggt va? Egentligen tycker jag att färgerna var lite väl diskreta. Jag skulle gärna ha sett att de var lite tydligare och framhävde mina gröna ögon lite bättre.

Borstarna var vassa och mascaran var torr, jag fick måla tio varv innan det började synas någon färg. Betyget blir alltså inte godkänt.

Nu ligger mascaran i alla fall i soporna. Jag sparade den bara för er skull vid utrensningen häromdagen.

 

Snart blir det tävling

Ikväll har jag suttit och läst på i bloggvärlden om hur man sätter ihop den perfekta tävlingen. Jag har studerat the best and the worst, och jag har tagit reda på vilka typer av saker fina bloggläsare ska gilla och följa och marknadsföra och motivera för att vinna.

Jag har också studerat priserna som fina bloggläsare får tillfälle att tävla om hos bloggare som bara ordnar tävlingar för att de vill ge något tillbaka till sina fina bloggläsare och inte alls för att de får en identisk produkt själva. Jag har hittat både fina priser och riktigt värdelösa prylar som man kan köpa för några tior om man verkligen behöver dem.

Nu måste jag bara processa all min nya kunskap och omvandla den till en egen idé om hur jag ska få er att marknadsföra något som jag vill att ni ska marknadsföra åt mig hur jag ska utforma en fin tävling till er kära bloggläsare så att ni känner att ni får något tillbaka från mig när ni läser den här bloggen.

Jag återkommer framöver.

Man ska inte göra det för lätt för sig

Jamen nu är vi tillbaka i skattkammaren igen. Där står det en kista och i den förvarar vi saker som jag vill ska vara lättillgängliga. Handdukar och diskhandukar tex. Ofta när man ska ha en diskhanduk har man blöta händer, så då är lättillgänglighet bra. Att bara kunna lyfta på locket och ta ut det man ska ha.

Sen har vi gjort så här.

Ovanpå kistlocket ligger det en sportväska. Halvt på väskan har vi en liten pall. Och på toppen av alltihop har vi balanserat ett torkställ som vilar med sitt ena hörn på pallen.

För man ska inte göra det för lätt för sig. Folk som aldrig har några motgångar i livet klappar ihop totalt om något allvarligt händer. Därför småtränar vi på det här sättet i vardagslivet med att göra småsaker, som att lyfta på ett lock, lite jobbigare än vad de skulle kunna vara. För att se till att vi är rustade att hantera situationen om en större motgång skulle drabba oss.

Lägg ungen på fönsterbrädan bara

Om ni går på Max och inte får någon mat-ro för att ni har ett besvärligt barn med er. Då kan man lägga barnet på fönsterbrädan. Om man kastar i sig maten kan man hinna äta upp allt innan barnet tröttnar.

Om ni går på Max och är i typ 20-årsåldern och inte får någon mat-ro för att någon annan har ett besvärligt barn med sig. Och ni ser lite irriterade ut, ungefär som att ni inte gillar småbarn. Då är det ett bra tips att inte sätta sig vid bordet allra närmast lekhörnan, speciellt inte om stället är halvtomt och det finns gott om bord i andra ändan av lokalen. Den där lekhörnan är liksom en ledtråd till att det är där alla med barn kommer att sätta sig.

Hos frissan uppförde hon sig dock exemplariskt och det får man ju glädjas åt.

Kom in på egen risk

Vi brukar inte låsa badrumsdörren hemma hos oss. Annat än om vi har gäster. Vi tycker att det är artigt att låta gäster slippa vandra in av misstag när vi sitter på dass. Men när det bara är vi hemma är det sällan någon som låser. Lägenheten är så pass liten, så det är lätt att hålla koll på om det är ledigt eller ej utan låsta dörrar.

Imorse när jag skulle duscha var jag dock lite söndertjatad och lite less och ganska sur och behövde egentid. Så jag låste dörren. Medan jag duschade stod gullefjunet och ryckte i handtagen nästan hela tiden. När hon insåg att hon för ovanlighets skull inte skulle få upp dörren började hon ropa till maken “du måste hjälpa mig”. Att bryta sig in alltså.

Själv stod jag där i duschen och sände telepatiska meddelanden till maken “På egen risk. Om du hjälper henne in nu kommer du att ångra dig bittert”. Jag stod till och med och planerade att om de kom in skulle jag slå till med att börja storböla istället för att få ett raseriutbrott.

Meddelandet gick fram och maken förstod att det faktum att dörren var låst var en mycket allvarlig signal. Jag tror att han även fick en liten ledtråd en stund innan jag gick och duschade när jag kastade ett troll tvärs över rummet. Så han var kanske extra uppmärksam efter det. Om det inte varit för troll-kastandet hade han kanske hämtat en skruvmejsel och dyrkat upp badrumsdörren. Om han hade gjort DET skulle vi ha varit osams just nu. Så man skulle kunna säga att han räddade dagen.

Hur visar man sin kärlek till folk som inte har Facebook?

Vi har alltid haft tur med nattningen av gullefjunet. Förutom någon månad när hon var kring halvåret och vi fick bära henne upp till en timme innan hon somnade. Till slut fick jag nog så då Ferberizade vi henne och på två kvällar var det problemet löst och sedan dess har hon alltid somnat själv.

De senaste två kvällarna har vi dock varit tvungna att ligga bredvid henne tills hon somnat. Det är ju inte alls bra. För jag somnade förstås själv också och sov nästan en timme ikväll. Så nu sitter jag här pigg som en mört.

Nyss hörde jag att gullefjunet vaknade och hur hon och maken pratade om att “Ugglis inte skulle ligga där utan där och Kajsa skulle ligga där”.

Det lät så gulligt att jag nästan svämmade över av kärlek och lycka. Jag drabbades av en nästan oemotståndlig lust att spruta ut en massa hjärtan och kärlek i min Facebook-status.

Då kom jag på att varken maken eller gullefjunet har Facebook, och att jag därmed inte kan tagga dem till all kärlek jag skickar ut i sociala-medier-världen. Så jag går och lägger mig och gosar med dem istället.

En helt osponsrad produktrecension

Man ska ju ha tävlingar på sin blogg, då blir man populär. Så jag har funderat och funderat för att komma på någon tävling jag skulle kunna ha för att lotta ut barnkläder. Men jag har så dålig fantasi just nu så jag kommer inte på något.

Då tänkte jag att jag kunde tipsa er om någon annans tävling. Så jag googlade tävlingsbloggar för att se om jag kunde hitta några pågående tävlingar om disktrasor.

Då hittade jag denna produktrecension. Jag insåg ju då att produktrecensioner är en annan sak jag inte bjuder mina läsare på så ofta. Jag blev inspirerad. Så nu ska jag produktrecensera en sak jag köpt på någon butik i stan.

Det här var en produkt som jag aldrig hört talas om förut. Den var en Bamsereflex. Reflexer har jag ju hört talas om förrut, men det här med Bamse-motivet var helt nytt för mig. Det fanns även Skalmanreflexer och Lille Skuttreflexer. Jag fick själv välja vilken jag ville köpa. Jag tyckte att det var så svårt att välja så jag frågade gullefjunet om råd, och då blev det en Bamsereflex. Jag betalade och fick ta med den hem direkt.

Jag älskade verkligen förpackningen som var av genomskinlig plast och lättöppnad. Stort plus att den även sysselsatte gullefjunet som satt och vred och vände på förpackningen flera varv innan hon tröttnade.

Men hur fäster man reflexen då tänker ni nog nu? Det tänkte jag också till att börja med. Man öppnar helt enkelt kedjan genom att föra ut en av kulorna ur fästet, som på bilden.

Sen är det bara att trä den genom någon ögla eller liknande som ni hittar på jackan. Eller varför inte på en sko som jag har gjort på bilden nedan, med en helt annan reflex.

Jag har tänkt använda min reflex när jag är ute och går i mörkret. Jag kommer att fästa min reflex nära en ficka så att jag kan stoppa ner den i fickan när det är ljust ute. För det värsta jag vet är när jag måste gå på toaletten när jag är på stan och shoppar och reflexen åker ner i toalettstolen. Så den här reflexen har en given plats i min ficka.

En annan klar fördel är att motivet är något som barn tycker är roligt. Om det blir bråk i barnvagnen kan man bara haka lös reflexen från jackan och låta barnet leka med den. I like it.

En annan fantastisk egenskap med sådana här reflexer är att bilister ser er när ni kommer och går i mörkret. Om ni kommer ihåg att ta upp dem ur fickan alltså.

Ni hittar sådana här reflexer lite överallt. Jättemånga butiker säljer dem och det finns massor med andra motiv utöver Bamse. Jag har för mig att de kostar kring 30-40 spänn.

Glöm nu inte att gilla Prinsessan på Ärten på Facebook. Eller följa på Bloglovin. Vem vet jag kanske skickar en reflex på posten om ni följer mig på något sätt (bloggen alltså, inte in real life va? då ringer jag polisen) och om ni lämnar en kommentar och berättar att er största önskan i livet är att vinna en billig reflex.

Saker ni säkert vill veta

– Jag klämde in mig i en gunga som jag inte rymdes i igår. Det går om man lägger ena benet på bänken.

– Bloggfikat var trevligt. Uppslutningen var inte jättestor men Vera kom med barn och make. Deras barn heter Snorpan. Hon och gullefjunet övade på att dela. Först tog Snorpan gullefjunets två trollbarn. Sen tog gullefjunet tillbaka båda. Sen tog Snorpan gullefjunets skor. Då tog gullefjunet Snorpans skor. Det behövs alltså mer övning på det här med att dela.

– Maken drack två koppar påtår. Fastän det bara ingår en. Sånt är nästan snatteri tycker jag. Jag är så hederlig att jag bara drack en påtår. Jo, också kan jag inte sova om jag dricker för mycket kaffe.

– När vi kom hem förvärrades makens tillstånd drastiskt. Jag fick laga middag igen. Han hade 37.1 graders feber och gick och la sig kl nio. Han är alltid så demonstrativ när han är förkyld. Som att jag inte förstår allvaret om han ligger på soffan. Idag är det ännu sämre. Jag tror inte ens att han tagit tempen i rädsla att överhetta den.

– Just nu kommer jag inte på något mer som ni kan tänkas vara intresserade av. Jag återkommer om jag kommer på något.

Min sminkväska

Om man har en blogg ska man ju gärna dela med sig av sina bästa skönhetstips. Därför tänkte jag att vi skulle kika i min sminkväska.

Vi börjar med själva väskan.

Den kommer från Coop. Eller Dollarstore. Jag minns inte riktigt. Kostar kring en tia. Inte så praktisk att ha med sig i handväskan. Vid de få tillfällen när jag får för mig att jag ska springa omkring och släpa på smink, utifall att jag behöver freshen up, så kastar jag det i botten på handväskan. Så för mig funkar den här sminkväskan bra.

Pudret. Märke CG. Aldrig hört talas om det? Inte jag heller, men det står så på locket. Troligtvis köpt på 1900-talet och jag kommer inte ihåg vart.

Är det ett bra puder då? Ja inte vet jag. Som ni ser är det i princip oanvänt. Just puder ska man vara försiktig med, för det ser inte klokt ut om man inte vet vad man sysslar med.

Mascara har jag ett par stycken av.

Mascara använder jag ibland, så här kan jag elaborera litegrann. Åttiotalsmascaran längst till höger är faktiskt inte från åttiotalet. Den följde med någon tidning som jag köpte för ett par år sedan. Jag har aldrig provat den. Jag kanske gör det senare och fotograferar så att ni får se hur det ser ut.

Vad kan jag då berätta för er om dessa mascaror? Inte mycket, jag har ingen aning om de återfuktar mina ögonfransar eller fördubblar antalet. När jag använder dem och tittar mig i spegeln ser jag en mycket vacker kvinna med svarta ögonfransar. Så det är nog mycket bra mascaror tror jag.

Den tredje från vänster är en “Stretch Classic Look” mascara. Den ger “noticeably longer lashes” och är “smudgeproof”. Det där sista är då i alla fall inte sant, jag får alltid lov att tvätta örngottet när jag har använt den.

De två längst till vänster är de jag använder mest, typ till jul och midsommar. De är identiska och är “Iconic Extreme”. Jag vet inte vad det betyder men ordet extreme tilltalar mig. Jag känner att det är min sminkstil.

Anledningen till att jag har två är att jag en dag upptäckte att min mascara var försvunnen. Då gick jag och köpte en ny. Inte samma dag, men någon vecka eller månad senare. Inte länge därefter tänkte jag att det kanske var dags att göra halvårs-städning bakom badrumsbyrån. Då trillade det ner en mascara. Sensmoralen av det här är att man ska städa bakom badrumsbyrån minst en gång i kvartalet. Då kanske man slipper hinna springa och köpa en till mascara helt i onödan.

Den där ögonfransböjaren ska man vara försiktig med. Det gör ont när man nyper sig i ögonlocken.

Läppstift måste man också ha. Så det har jag förstås.

De tre längst till vänster har jag ingen aning om var de kommer ifrån. Av hur de ser ut har de förmodligen följt med i något magasin jag köpt eller varit gratisprover. De tre i mitten vet jag inte heller. Av färgerna att döma kan jag nog kanske ha köpt dem. Troligen på någon flygplats. Jag brukar oftast befinna mig på flygplatser när jag får för mig att jag behöver ett läppstift. Om ni förstorar bilden ser ni att åtminstone det längst till höger av dessa tre är använt minst en gång. För det är “spårigt” och jag brukar ha torra läppar. Jag borde förmodligen återfukta dem med läppstift lite oftare.

De två längst till höger brukar jag använda, och jag kan verkligen rekommendera dem. De ger nästan ingen färg, men glittrar så tjusigt. Oftast när jag använder smink har jag ju blivit bjuden på någon trevlig tillställning. Man brukar ju bli bjuden på något i glas när man går på tillställningar. Så när man anländer och glittrar som värsta glamorbruden så ser folk att man har ansträngt sig. Det bästa med dessa läppstift är dock att de är jättekletiga. Så när man får sitt glas och tar första klunken så klistrar allt läppstift över sig på glaset. Man gör alltså ett bra första intryck vid entrén och sen hips vips är man av med allt obehagligt läppstift på nolltid.

Kajal. Jag är helt förbryllad över den här pennan och vart och när den kommer ifrån. Använder folk fortfarande kajal?

Nu vet ni det. Jag är väldigt ledsen att jag inte minns vart jag har köpt något av mitt smink (förutom Dior-mascaran – den kommer från House of Fraser i Richmond/London) så att jag kan berätta vart ni kan köpa allt detta fina smink. Om det är något ni känner att ni måste ha kan ni väl googla och se om ni hittar något liknande.

Eller om ni verkligen vill kopiera min smink-stil så tar ni bara och kastar bort allt smink ni har. Jag ska också rensa och kasta bort allt som är för gammalt och torrt. Kalajpennan åker också, även om den inte är torr. För om den inte är torr är det något lurt med den.

Nu tror ni kanske att jag aldrig har full make-up. Det är inte sant. 2006 sminkade jag mig. Då gifte vi oss. Den gången betalade jag någon för att göra krigsmålningen åt mig. Den dagen var jag lika snygg som alla andra dagar, men dessutom hade jag smink på mig.

Rapport från en kille på plats

När det händer något och tidningarna skriver “Extra – just nu” och berättar om något som just har hänt. Ni vet hur de då brukar skriva “Finns du på plats? Kontakta oss och berätta mer”. Då ringer eller e-mailar så klart någon in med massor av information.

En sån grej hörde jag på radio i bilen igår. Programledaren, eller nyhetsuppläsaren eller vad hon nu var, berättade att det dagen innan varit en tsunami-varning på Hawaii. Med sig på telefonen hade hon en svensk som befann sig på plats. Sedan fick man höra ungefär följande:

Programledaren: Berätta.

Killen på plats: Ja de varnade att det kunde komma en stor våg.

Programledaren: Vad hände då?

Killen på plats: Nä, det kom ingen våg.

Programledaren: Men de bad folk att evakuera?

Killen på plats: Ja, de sa att man skulle förflytta sig till någon plats på högre höjd.

Programledaren: Gjorde ni det?

Killen på plats: Nä, vi visste inte vart vi skulle ta vägen så vi stannade på hotellet.

Sen parkerade jag, så jag fick inte veta vad killen på plats hade gjort för andra intressanta observationer.

Meddelande till Sur-Anna

Jag har en regelbunden besökare som av hennes kommentarer att döma inte gillar bloggen. Hon gillar i alla fall inte ett av de inlägg som jag skrivit, hon gillar inte att jag driver med Schulmans. Hon är kanske inte medveten om att Alex Schulman skapat sig en hel karriär på att driva med folk, och därmed säkert tål det. Hon heter i alla fall Anna. Eller det kanske hon inte gör, men hon kallar sig Anna när hon kommenterar. Hon lämnar ingen länk till någon egen blogg och hennes e-mail adress är förmodligen falsk.

Det enda statistikverktyget visar är vilken ort en besökare kommer ifrån och vad de har för IP-adress. Det enda man får reda på av IP-adressen är dock vad besökaren har för internetleverantör, så det är ganska intetsägande. Man kan dock “label” en IP-adress. Jag har namngett Annas IP-adress “Sur-Anna”. Jag brukar inte orka namnge IP-adresser, men jag förstod att Sur-Anna skulle komma tillbaka så jag gav henne ett namn så att jag skulle kunna se när hon kom tillbaka.

Jag tror att det finns ganska många som inte gillar den här bloggen. De kommer kanske hit via Google, läser något och lämnar och kommer aldrig tillbaka. You can’t win them all. En del människor kanske rent ut ogillar bloggen. Andra kanske inte direkt ogillar den, men är inte intresserade av att läsa den. De delar kanske inte min humor, eller tycker att innehållet är trivialt (vissa kanske fattar att det är meningen att det ska vara så, och andra fattar det inte) eller så känner de sig tom förolämpade av saker som jag driver med. En del kanske känner sig träffade, vissa Familjelivs-morsor tex. Oftast brukar det innebära att de tittar in, konstaterar att den här bloggen inte är deras cup of tea och sen kommer de inte tillbaka igen.

Sur-Anna däremot, hon kommer tillbaka. Senast igår kväll tittade hon in. Enligt statistikverktyget lämnade hon en kommentar, men den har inte dykt upp av någon anledning. Jag vet faktiskt inte varför. Jag har ett ganska effektivt spam-verktyg så om hon la någon olämplig länk i kommentaren kanske den blev bortrensad av spam-verktyget.

Jag har i alla fall ett meddelande till Sur-Anna.

Det är jätteroligt att du återkommer regelbundet trots att du inte gillar bloggen. Verkligen jättekul, du ska känna dig så välkommen. Varje self-respecting blogg bör ha en “hater” som kommer tillbaka enbart för att de inte gillar bloggen eller skribenten. Min blogg är så pass liten att du är väldigt speciell för mig. Om jag har fler “haters” så ger de sig inte till känna. Därför är jag så glad att jag har dig.

Men du läser ju bara samma inlägg om och om igen. Vill du inte läsa något annat inlägg som du kan reta dig på? Jag tror nog att det finns fler saker som du kan irritera dig på och kommentera. Jag vill ju att du ska känna dig riktigt upprörd när du lämnar bloggen, och hur länge kan man hålla på och reta sig på samma inlägg? Testa något nytt vetja. Som du vet får du ju så givande svar tillbaka av mig.

Du gillar ju säkert kungen, eller hur? Då tycker du säkert att jag var dum mot kungen i det här inlägget. Är Pernilla Wahlgren din idol? Då kan du kommentera och försvara henne här och berätta att det är lätt hänt att glömma bort att kliva av en båt om man är blond. Tycker du kanske att det är olämpligt att driva med folk som hittar trosor i dammsugaren? Då är det här inlägget för dig. Tycker du att man inte ska skoja om att Holknekt gråter ut i tidningarna? Då kan du lämna din åsikt här.

Jag ser så mycket fram emot ytterligare kommentarer från dig. Men kom ihåg att den här bloggen är ingen demokrati. Här är det jag som bestämmer, och om du inte roar mig kanske jag slutar godkänna dina kommentarer.

Nu är det jul

Jag har köpt julgardiner. När jag packade upp den såg den lite lång ut så jag hängde upp för att testa. Den var inte för lång. Nu när den hänger där vete sjutton om jag orkar ta ner den. Mamma säger att jag måste stryka.

Men seriöst, det är ju bara en månad kvar tills man ska julpynta. Om den får hänga kvar till dess kanske den hänger till sig lagom till första advent och resten av pyntet ska fram. Då slipper jag stryka.

Söndagsfika

Gullefjunet har sovit hos mormor och morfar inatt. Detta innebär att hon var vaken jättelänge. De går nämligen på alla tricks för att få stiga upp igen som “jag har bajsat” och “jag glömde en sak, jag måste hämta”. Sen vaknade hon halv fem (ny tid). Så just nu sover gullefjunet och de helt utmattade gamlingarna middag.

När hon vaknar är det dags för söndagsfika på Ekbergs. Vi skulle i och för sig kunna fika hemma. Tro det eller ej men jag kan koka kaffe, och jag bakar godare bullar själv än vad de har på Ekbergs. Men det är inget spännande att fika hemma.

Det känns mer living on the edge att gå på café. För då har man ingen aning innan om gullrumpan har för avsikt att förgylla andra fikagästers dag genom att vara charmerande eller om hon tänker springa runt och skrika och förstöra deras avkopplande kaffestund.

Så om ni är i Piteå kan ni ju komma och fika med oss. Som ett bloggfika typ. Man behöver inte ha någon egen blogg för att bloggfika, det räcker att man läser en blogg. Jag anordnar minsann inga snobbiga bloggfikan där man måste gå igenom någon sorts inträdesprov för att få vara med och fika. Men vänta er ingen goodiebag, fikat är helt osponsrat. Fast på Ekbergs ingår ju påtår i priset. Det är ju alltid något.

Vårdnadstvist i samband med separation

Gullefjunet har en trollfamilj. Den består av Trollmor och Trollfar och trollbarnen. De flesta trollbarnen är egentligen smurfar. Trollfamiljen är typ 30 år gamla, det är min kusins troll och smurfar som hittats i något uthus. Så trollens hemvist är egentligen hos mormor och morfar.

Just nu är trollen favoritleksakerna så ibland när vi ska gå hem insisterar gullefjunet att de ska följa med. Så de där trollen brukar bäras fram och tillbaka mellan oss och mormor & morfars. Detta innebär att ibland när gullefjunet vill ha dem är de på det andra stället.

Tidigare i veckan sa mormor/morsan till mig att hon och morfar/farsan hade pratat och det här. De hade kommit fram till att det nog var bäst att Trollmor och Trollfar separerar och bor på var sitt ställe. Så att det alltid finns ett troll både hos oss och hos dem. Sen meddelade hon att deras förslag var att Trollfar ska bo hos dem och Trollmor hos oss.

Det här kommer det att bli vårdnadstvist om. Jag är minsann inte korkad. Jag vet varför de vill ha Trollfar och ger oss Trollmor. Trollmor löser nämligen hår så in i norden. Det är hår överallt där hon har varit. I sängen, på mattor och på kläder. Så vi vill inte heller ha Trollmor.

I ren protest bar jag hem alla trollen till mormor och morfar. Nu får de sköta hela trollfamiljen själva tills vi har rett ut det här. Vi kan ta Barbafamiljen istället.

Rapport om sjukdomsläget

Maken påstår att alltid när han blir sjuk fryser så får jag aktivitetsnoja och drar igång något stort städprojekt eller liknande. Han måste inbilla sig, jag drar nästan aldrig igång några stora städprojekt.

Idag bestämde jag mig dock för att de sönderfrusna och stendöda sommarblommorna skulle bort. Jag tycker att det är onödigt att ha blomkrukor i skattkammaren så därför tyckte jag att vi skulle ta med dem när vi gick till morsan och farsan.

Eftersom jag redan hade en kruka i famnen bad jag maken kroka ner korgen som hänger utanför dörren. Då tittade han på mig som att jag kom med en helt oresonlig begäran och sen sa han “jag är faktiskt för svag för att bära blomkorgar”.

 

Alltid tvärtemot

Dottern och toarullen är ingen bra kombination. Stup i kvarten tar hon tag i pappersfliken som hänger ner och springer iväg. Sen får man samla ihop sju meter papper och försöka någotsånär rulla upp det på rullen igen. Om hon inte hunnit rycka av det förstås. Då brukar de sju meterna papper få ligga på fönsterbrädan.

Att plocka av rullen från hållaren och sticka iväg med hela rullen är också en favoritsysselsättning.

Tidigare idag när jag var på dass tog jag det sista pappret på rullen. Sen tog jag av den tomma rullen och gav den till dottern och bad henne gå och kasta bort den i köket. Japp, hon är med in på dass också, vissa dagar är hon som är som en liten skugga. En ljudlig skugga.

När jag för en stund sedan kom på att jag glömt sätta dit en ny pappersrulle upptäckte jag att flickebarnet gjort något helt nytt. Något som hon aldrig någonsin gjort förut. Istället för att kasta bort rullen som jag bad hade hon tydligen smitit tillbaka och för första gången någonsin satt på en rulle på hållaren istället för att plocka av den.

 

Facebookpolisen Scott

Jag bor jättelångt från Växjö, men jag följer ändå polisen i Växjö på Facebook. Jag vill nämligen veta hur det står till med ungdomsfylleriet i Växjö och polisen Scott informerar om detta och mycket annat på ett mycket underhållande sätt.

Jag började följa sidan när Scott letade efter alkoholbusken som alla underåriga ungdomar hittade sin alkohol i. Detta var mycket spännande.

Dessutom tycker jag att Scott verkar väldigt schyst. Idag berättar han hur mycket böter man får om man inte spänner fast sitt vitrinskåp från IKEA ordentligt så att det flyger av släpet och nästan landar på en polisbil. Det schysta i det här är att dumskallen som fick böter skällde på polisen över att han fick böter, men Scott bjöd på utskällningen och det blev inga extra böter för det.

Ikväll blir det något gott till middag

Maken fryser. Jag vet, det här är ganska ointressant information. Jag har ändå fått höra det femtioelva gånger idag. Han har 36.3 i temp. Det är ingen feber har jag berättat. Maken fryser ÄNDÅ. Han säger att han tror att det är dax att köpa en ny termometer.

Han har i alla fall meddelat att han tror att det blir bäst om jag lagar middagen ikväll. Så nu blir det något gott till middag. Jag funderar på tacos. Det är en av mina specialiteter. Jag är ganska duktig på att laga tacos.

På tal om saker som är gott så tycker jag att is är väldigt gott. Det är himla synd att den smälter.