Min pensel är som en Gucci-väska

Jag hade ju en billig pensel sedan förut. Igår köpte jag en dyr pensel. Ikväll har jag testat den nya penseln.

Var den värd pengarna?

Jag tycker det. Den gör ett identiskt jobb med den billiga penseln. Men vetskapen om att den är fyra gånger så dyr som den billiga penseln gör att jag är lite lyckligare när jag målar. Jag känner mig också lite mer framgångsrik i mitt måleri.

Ungefär som med märkesväskor. Enda skillnaden mot en vanlig väska är prislappen.

Därför är det viktigt att se till att folk vet om att man har en dyr pensel. Så att man kan åtnjuta den respekt som man förtjänar för att man har en dyr pensel.

Det är ju mycket svårare att visa upp att man har en dyr pensel än att man har en dyr väska. En väska kan man ju ta med på stan och visa upp. Se till att hålla den på ett sådant sätt att märket syns. Om det inte är en grällig Louis Vuitton väska förstås. Då måste man se till att den syns samtidigt som det verkar som att man försöker gömma den istället. Annars kan folk tro att man köpt en kopia på Kanarieöarna.

En pensel kan man ju inte ta med och bära omkring och försöka visa upp på stan. Om man inte är konstnär förstås och släpar med sig staffli, akvarellfärger och canvasduk också. Fast jag är ju ingen konstnär, jag målar ju bara burkar.

Tur att jag har en blogg så att jag kan visa upp min pensel här. Dyr och gjord av ekorrhår.

Fattigmanspensel till vänster och lyxpensel till höger.

Att byta halvljuslampa på en Volvo

Igår var jag på Forslunds och köpte en ny halvljuslampa till bilen. Drygt 400 spänn ville de ha för lampan + arbetet att byta den. Så då tog jag bara lampan. Idag tog maken lampan och bilen till farsans garage för att byta den.

45 minuter senare ringde maken för att säga att det tog lite längre tid än han räknat med, och att farsan också var där för att hjälpa till nu, och kunde jag hämta på dagis.

En halvtimme senare när jag kom dit hade de gett upp. När jag frågade vad problemet var så “kom de inte riktigt åt”. Jag tyckte att de skulle öppna huven igen så att jag fick titta, men det ville de inte för “det går inte, det är för trångt”.

Jag insisterade i alla fall. Sen petade jag upp fjädern och sen petade jag loss lampan. Inte på nolltid, men efter typ 10 minuter.

När man har kommit så långt ska ju den nya lampan tillbaka också. Då tog pappa och maken över igen.

De tittade och diskuterade och bände och petade. Tappade ner lampan i motorn. Fiskade upp den och fortsatte. Till sist fick jag prova. Tappade ner lampan in i kåpan där hela skiten sitter. Fiskade upp den och fortsatte. Man skulle liksom styra in en lampa genom ett hål i en konstig vinkel där man inte ryms att böja på handleden och ingenting ser. Efter mycket meckande fick jag dit lampan. Sen petade pappa tillbaka fjädern. Finalmomentet är då alltså att kontakten ska på.

Männen satte igång och samarbetade igen. Blodvite uppstod.

Jag stod tittade på och väntade på min tur. För jag visste att min tur skulle komma. När det äntligen blev min tur störde de mig hela tiden. Maken genom att komma med en massa olika verktyg som mejslar och tänger som han tyckte att jag skulle testa att använda. Pappa genom att stå och säga “får jag prova igen”. Trots dessa störningsmoment lyckades jag till sist hitta rätt i blindo och trycka dit kontakten.

När allt var klart sa jag till maken “Visst är jag en duktig bilmekaniker?”. Då förringade han min insats genom att svara “Framför allt har du mindre händer”.

Fast jag bidrog med intelligens också, för det var jag som kom på åt vilken håll man skulle trycka fjädern för att få upp den. Utan mig skulle de aldrig ha fixat det. De skulle ha fått åka till Forslunds och betala 300+ spänn för att få lampan bytt.

Lampan har i alla fall tre personers fingeravtryck på sig, och sådana där lampor ska man ju helst inte ta på, så den går säkert sönder igen om någon vecka. Då får vi göra om alltihop igen.

Visdomsord

Facebook är ju fullt av visdomsord. Lagar att följa liksom. Jag vill också vara med på ett hörn. Jag har skapat några visdomsord som ni kan dela med era vänner på Facebook.

Vi börjar med några kloka ord om Facebook.

Kom tillbaka senare idag så ska ni få ett visdomsord om snor.

Gud så oartig jag är

Vi hade middagsbesök igår. Det var därför jag var stressad på förmiddagen. Jag tycker att det är dålig ton att bjuda hem folk och sen är man inte själv hemma när de kommer, så jag hade bråttom hem. Gästerna var Vera med familj, och Vera läser ju min blogg. Det är tom genom varandras bloggar, och gemensamma bekanta, vi har lärt känna varandra. Så hon vet ju att jag har en skattkammare.

Det känns som att jag var väldigt oförskämd som aldrig erbjöd henne en guidad tur i skattkammaren. Jag tänkte aldrig på att hon kanske skulle vilja ta en titt på skrot-läget. Inte förrän jag läste hennes blogg i morse. Jag tror att hon tänkte att det var mer välstädat i lägenheten än vad hon hade förväntat sig efter att ha läst min blogg. Hon misstänkte kanske att jag hade tryckt in allt löst skräp i skattkammaren.

Det hade hon helt rätt i. En halvtimme innan de kom stod det en stor kartong på köksgolvet. Den var nästan tom så det gick ner jättemycket saker i den, och sen tryckte jag in den i skattkammaren. Out of sight, out of mind ni vet.

Om ni någonsin har turen att bli hembjudna till mig får ni påminna mig om ni vill ta er en titt i skattkammaren. Det är inte så att jag är oartig med flit, jag glömmer bara bort sånt.

Idag ljög jag två gånger

I förmiddags var jag lite stressad. Ibland när jag är stressad ljuger jag. Inga allvarliga saker som man kan bli åtalad för mened för, men lite mindre lögner.

Först när jag kom ut till parkeringen till Coop stod det en tant med sin bildörr öppen och baken pekandes i luften medan hon grävde i sin handväska. Så jag kom inte förbi, och kunde inte ta mig in i min bil. Jag stod där och väntade artigt och kokade inombords över att hon var i vägen.

När hon till slut upptäckte mig sa hon “oj då, jag ska skynda mig”. Då ljög jag och svarade “det är ingen fara, jag har inte bråttom”. Det var en liten lögn för egentligen hade jag lust att knuffa in henne i bilen så att hon dök på skalle.

Sen när jag körde hem hamnade jag bakom en bil som körde 70 på Havsbadsvägen där det inte går att köra om. Jag fick säkert ligga bakom honom i en halvmil och fjes-köra. Sen körde han 20 över Pitsundsbron. Då höll jag på att explodera.

När vi äntligen kom ut på E4an så att jag kunde köra om stampade jag gasen i botten för att axa förbi. Då snurrade hjulen på bilen som för en övningskörare på halkbana. Då sa jag till mig själv “Det är lugnt, jag har fäste”. Det var också en lögn, för den där varningstriangel-lampan i bilen med en sladdande bil på blinkade som en tok.

Fast den där knappen är ganska överdriven, jag sladdade inte alls som lampan visar när den blinkar. Jag hade bara kanske inte riktigt fullt fäste.

Det gick bra i alla. Jag återfick fästet, lampan slutade lysa och jag blåste förbi idioten i den röda Vfemtion. Jag rörde upp extra mycket snörök i ansiktet på honom också och sen kändes det mycket bättre.

Det sista är ingen lögn, jag är inte stressad längre så nu ljuger jag inte. Det kändes faktiskt bättre när jag fick hämnas med snöröken.

Jag är en bra kund

Folk som driver butiker som säljer saker som jag inte vet någonting om måste bli jätteglada när jag vandrar in genom dörren.

Expedit: Kan jag hjälpa dig?

Jag: Jag ska ha en pensel. Den här som kostar 12 kr ser bra ut.

Expedit: Jag har den här också av ekorrhår.

Jag: Vad kostar den då?

Expedit: 46 kr.

Jag: Vad är det som är så bra med ekorrhår då och berättigar 34 extra kronor?

Expedit: Den tar upp mycket mer färg och sprider ut den jämnare. Den du håller i penslar liksom ut och drar bort färgen på samma gång.

Jag: Så vill jag ju inte ha det. Då tar vi den dyra ekorrpenseln.

Expedit: Naturligt hår är alltid bättre för att…

Jag: Ja, ja, du har säkert rätt, jag tar den dyra penseln.

Jag går på allt. Bara det går fort. Jag orkar inte hålla på och lära mig saker om penslar. Om fyra gånger så dyrt bara är 34 kr extra tycker jag att man slår till och köper det bästa. Ekorre är bäst blev jag informerad så då köpte jag ekorre. Jag frågade inte ens om ekorren hade blivit bra behandlad innan den blev en pensel. Nu när jag tänker efter borde jag kanske ha gjort det.

Jag har pratat allvar med maken

Idag sa jag till maken att vi var tvungna att sitta ner och prata ut. Vi kan inte ha det så här som vi har det just nu.

Jag förklarade för honom att han inte kan gå omkring och uppföra sig helt normalt och rimligt hela tiden. Han får skärpa sig.

Bloggen blir lidande om maken inte gör eller säger någonting knäppt som jag kan rapportera om. Vi bor mitt ute på landet. Det finns begränsat med inspiration. Det är inte så att det bara händer grejer som man kan informera om hur som helst så fort man går ut genom dörren. Någon måste inspirera en.

Det är hur länge som helst sedan han gjorde något hel-manligt som att leta efter sina nycklar i frysen. Inte heller har han kommit med några befängda idéer om saker som han tycker att vi ska göra på sistone. Det är nästan som att man skulle kunna tro att han slutat leta upp ointressanta saker att plåga mig med att åka och titta på. Det vet jag att han inte har. Jag hörde minsann med ett halvt öra hur han frågade pappa om han fick låna boken Jävrebyns Historia för inte så länge sedan. Men han har inte gjort några försök att övertala mig att någon dum idé är bra på jättelänge.

Jag tror att jag ska köpa en engångsgrill och en köttbit åt honom. Så att han kan ta med det ut på balkongen någon dag när det snöar. Då får jag något att skriva om. Jag kan påstå att det var hans egen idé.

 

Adventskalender för katter

Katter är ju en samhällsgrupp som har åsidosatts av adventskalender-tillverkare alltför länge. Därför är det toppen att någon äntligen har insett att även katter försiktigt vill öppna en lucka och äta EN liten kattgodis varje dag. Sen sparar de resten till nästa dag. För katter förstår verkligen konceptet “den som spar han har”. Precis som två-åringar.

Jag vet att bilden är av en tysk adventskalender. Men det betyder inte att jag sitter och hittar på det här.Ni behöver inte bli besvikna om det är så att ni har letat efter en adventskalender till er katt i åratal.

Kalendern finns att köpa här i Sverige till svenska katter också. ICA här i Jävre har den, så din lokala matvaruhandlare har säkert också det. Jag hade bara ingen kamera med mig när jag såg den, och jag orkar inte åka dit enbart för att fotografera en kattkalender, och på nätet hittade jag bara en tysk bild.

Valvaka

I vanliga fall blir jag jätteirriterad när jag vaknar efter en timmes sömn klockan nio på kvällen. För då vet jag att natten är förstörd. Men idag gör det inte så mycket att jag somnade ikväll igen. Det är ju valvaka i natt.

Jag tycker att valvaka är superintressant. Inte så mycket i Sverige, men i USA och England. Jag älskar när de har stora kartor på väggen och staterna/valkretsarna får olika färger eftersom resultaten kommer in. Det är så spännande. För att inte tala om alla analyser av personer med varierande intelligens.

Exit polls, när de intervjuar folk när de kommer ut från vallokalerna, är en speciell favorit när det är USA-val. Amerikaner är ju ofta – hur ska jag beskriva dem… lite speciella, vilket brukar göra sig till sevärda intervjuer.

Jag har inte sett en valvaka i Sverige på åratal så jag är förstås extra nyfiken på dessa “Hur påverkas vi i Sverige analyser”. För här i Sverige ska ju alltid Sverige vara med på ett hörn.

Lite besviken är jag över att det inte börjar förrän kl 23. Jag tycker faktiskt att de skulle kunna för-snacka och analysera i några timmar. Visa staplar och kartor över hur valet fungerar och hur förhandstipsen ser ut.

Tyvärr har jag glömt att köpa hem TV-godis. Chips och coca-cola ska det vara när det är val i USA. Allt vi har hemma är äpplen och apelsiner. Till ett USA-val! Inte alls rätt stämning. Men det får gå ändå.

Ni ska inte bry er så mycket om det jag säger

För ett antal månader sedan delade jag med mig av ett pizzasalladsrecept. Då skrev jag att man skulle ha vitvinsvinäger. Det var i och för sig korrekt. Vad jag vill säga nu är dock att ni inte alls måste göra som jag säger med vinägern. Ni ska inte lyssna så mycket på mig när det gäller matlagning. Jag vet knappt vad jag pratar om.

Om ni tror att ni har vitvinsvinäger hemma och är mitt uppe i salladsblandandet när ni upptäcker att ni bara har röd, då är det ju självklart att ni kan ta röd vinäger. Vem orkar åka till affären mitt i alltihop bara för lite vit vinäger när man har röd vinäger hemma.

Salladen blir inte alls så jätte-missfärgad. Jag har i och för sig inte hunnit smaka av den än eftersom salladssåsen inte har svalnat än. Men vinäger som vinäger, hur stor roll kan det spela? Det blir säkert gott.

 

Min förkylning

Jag har ju glömt att informera om hur det är med min förkylning. Jag har fortfarande lite ont i halsen. När jag berättade detta för gullefjunet häromdagen blåste hon mig på halsen. Då kändes det så klart bättre.

Så mycket annat än det finns det faktiskt inte att berätta om förkylningen. Hur länge kan man mala på om en förkylning liksom? Folk blir ju trött på en om man gnäller över en liten förkylning hela tiden.

Mellan åtta och halv tio

På morgonen skulle jag jättegärna ligga i sängen och sova mellan åtta och halv tio om jag fick. På eftermiddagen skulle det inte alls sitta dumt med en liten tupplur heller. Man sover ju så gott på soffan på eftermiddagen.

På kvällen mellan åtta och halv tio vill jag inte alls ligga i sängen. För då somnar jag och då ligger jag vaken halva natten istället sen.

Den tiden på kvällen vill jag ha sådan där “egentid” som jag har läst om på Familjeliv.

Hela den här veckan har jag dock legat i sängen mellan åtta och halv tio och hållit handen och sagt “nu är det dags att sova”.

Jag tycker inte om den här “fasen”. Hoppas att den blir kortvarig.

Slankbyxor – när en Facebook-kampanj slår helt fel

Slankbyxor, vad är det? Jamen det är ju sådana här bekväma saker fattar ni väl!

Jag tror att vad de försöker illustrera med en sådan här bild är att om man trycker in sin överviktiga kropp i en sådan här sak så försvinner ju inte fettet. Någonstans ska det ju ta vägen. Så om man ska tro den här bilden åker alla överflödig kilon upp i BHn. Det är ju himla bra. Hur skulle det se ut om fläsket åkte ner i knäna? Vem vill gå omkring med jättetjocka knän!

Idag såg jag ett inlägg som ett företag gjort på Facebook för att göra reklam för sina slankbyxor. 10-20 kg smalare ser man ut i slankbyxorna utlovade de. Inget för mig alltså. Jag väger ju bara 8 kg för mycket så om slankbyxorna får mig att se 20 kg smalare ut skulle jag se sjuklig ut. Det vill man ju inte.

I alla fall så gick det nog inte som företaget tänkt sig med det lilla Facebook inlägget. När jag såg det hade inlägget nästan 700 kommentarer. Jag orkade naturligtvis inte läsa alla, men av de som jag skummade igenom var SAMTLIGA negativa. Sveriges kvinnor verkar inte vara beredda att krypa tillbaka in i korsetter.

Ops.

Det sägs ju att all reklam är bra reklam, men i det här fallet känns det inte som att det stämmer.

Kan vara bra att ha

Jag är helt säker på att jag har lärt mig i någon husmodersskola att man ska spara tomma glasburkar. För de kan vara bra att ha. Problemet är att jag inte minns vad det var de kunde vara bra att ha till.

En burk till hemmagjord lingonsylt. En till någon annan sylt kanske. Resten då? Någon som vet?

Svara snart snälla!

De tar grymt mycket plats i vårt köksskåp så om jag inte får klart för mig vad jag ska med dem till åker de till återvinningen ikväll.

Besök på brottsplatsen

Det är jättelänge sedan jag var på Grisberget, så länge sedan att jag inte ens kom ihåg hur det ser ut där. Ända sedan i somras när jag läste om bråket i motionsslingan har jag tänkt att vi borde åka dit och titta på brottsplatsen.

Idag blev det äntligen av. Vi var väldigt försiktiga så att vi inte skulle orsaka något bråk genom att gå mot färdriktningen. Jag mindes ju klart och tydligt från tidningen att det är höger varv som gäller. Alltid. Nu satt det till och med en skylt som pekade ut färdriktningen. Det är nog Ulf som har varit där och satt upp den.

Vi hann inte långt alltså innan det kom en tant och gick mot färdriktningen. Oj, oj, nu blir det väl ett massa knuffandes här på stigen tänkte jag då. Men det gick riktigt bra. Vi och tanten lyckades passera varandra utan att det blev något muck, trots att vi hade en barnvagn med oss.

Jag förstår faktiskt inte hur de kunde bli bråk där på Grisberget i somras. Motionsspåret är över två meter brett där det är som smalast. Jag tror att den som knuffade Ulf var ute och letade efter bråk, och då hade han ju maximal tur som träffade på lätt-kränkte Ulf

Helt otippat satt det grisar i träden på Grisberget.

Afternoon tea till lunch

Ofta när vi hade besök från Sverige i London vill de gå och äta/dricka afternoon tea på Ritz/Savoy/Dorchester Hotel.  Många visste inte ens vad afternoon tea innebär, de ville bara testa. Då brukade de få åka och göra det själva. Samma gällde Madame Tussauds, jag ritade ett kryss på kartan och pekade dem i riktning mot tågstationen och sa till dem att ringa när de var klara så möttes vi efteråt.

Om ni tillhör kategorin som har hört talas om afternoon tea, men inte riktigt vet vad det är så kan jag berätta vad man får för sina 300-500 kr per skalle. Man får te, scones och smörgåsar. Typ sådana här smörgåsar.

På Ritz får man förstås inte ägg och Kalles kaviar på mackorna. Inte för att det är o-lyxigt, utan för att de inte har någon Kalles. Man får ägg och krasse i majonnäs istället. Så afternoon tea kan man göra själv hemma för mycket mindre än 300 kr per skalle.

Då kan man låta barnet vara med och göra en specialmacka till mormor. En macka med allt på. Mormor äter allt med ett leende på läpparna om det är gullefjunet som har “lagat” det.

Om man äter afternoon tea hemma får man i och för sig ingen kristallkrona i taket. Men vi har en o-kristallig krona i hallen. Vi brukar tända den för att få rätt stämning.

Vad är meningen med dockor?

Nu är det ju snart jul. Varje gång det ska köpas presenter eller julklappar till gullefjunet tänker jag “hon borde kanske få en docka”. Hon har bara två, och båda är presenter från vår granne.

Jag brukar köpa leksaker som man kan göra saker med. Bygga, sätta ihop, plocka isär, läsa, studsa, baka, måla, klistra, köra, åka osv.

Jag tycker dock att vad jag tycker och tänker inte ska styra vad flickebarnet leker med för leksaker. Hon ska få leka med sådant som hon vill leka med. Eftersom jag inte har tillhandahållit några dockor så vet jag ju inte om hon vill leka med dem. Så jag brukar alltid tänka att den här gången är det kanske dax för en docka.

Problemet är bara att jag inte begriper vitsen med dockor som leksak. Vad är det meningen att man ska göra med dem?

Ja, ja, jag är ju inte helt pantad alltså. Det är klart att jag fattar att man ska klä på och av dockan. Lägga den i en barnvagn. Bada den och byta blöjor. Mata den och sätta den på pottan. Sådana grejor.

Det är just den här biten som jag har lite svårt för förstår ni. Alla de där sakerna är ju det tråkigaste med att ha barn. Man gör ju bara dem för att man måste, och för att det finns så många andra saker som är fantastiska med att ha barn. Så varför skulle någon vilja leka att man gör tråkiga saker? När man är barn ska man ju ha kul.

Jag lekte jag inte så mycket med dockor när jag var liten enligt mamma. Jag brukade tydligen rycka skallen av dem för att kolla vad som fanns inuti. Rimlig undran för ett barn tycker jag. Och nej, mamma tog mig inte till någon psykolog för det och det gick ganska bra för mig ändå. Jag har aldrig försökt rycka huvudet av mitt barn.

Dessutom tycker jag inte om att dockan ska kosta mig typ lika mycket som mitt livs levande barn. Själva dockan går lätt på en femhundring. För att kunna utföra lekmomenten ska man dessutom ha tillbehör. Dockvagn 700 kr, vilket är mer än tre gånger så mycket som jag betalade för sulkyn som gullefjunet åker i. Kläder till dockan kan kosta mer än vad jag tar för en sparkdräkt i min butik. Dock-nappflaska och dock-potta lika mycket som motsvarande saker till ett barn.

Det blir kanske en docka till jul ändå. Sen hoppas jag att hon rycker skallen av den så att jag slipper köpa tillbehören.

Förtjusande barn

Om jag var maken skulle jag inleda detta med en detaljerad rapport av min förkylning. Jag hoppar dock över den biten.

Idag har gullefjunet varit ett exemplariskt och förtjusande barn. Hon har varit go och glad, hjälpsam och medgörlig, snäll och generös. Hon har varit så lätt att ha att göra med så det kan ni aldrig tro.

Det är tur att hon inte är så här varje dag. Då skulle man kunna få för sig att skaffa fler.

En stringbinda

När man är kvinna får man ju en överraskning en gång i månaden. I alla fall jag blir alltid lika överraskad. Hur är det möjligt att det är var fjärde vecka stup i kvarten?

En annan märklig sak är att det alltid är slut bindor. Varje gång. Och nej, tampong är inget alternativ första dagen. Så var fjärde vecka rotar jag igenom handväskan, träningsväskan, kanske ligger det en i necessären eller resväskan från senaste resan. Så även igår.

Nu ska ni få se vad jag hittade. En stringbinda. Eller ett stringtrosskydd närmare bestämt. För sådana där tillfällen när man har lust att inte bara ha en tygbit mellan skinkorna, utan även en binda.

Jag hade glömt bort att jag ägde denna. Den måste vara gammal som gatan. Så gammal att den måste ha varit med om en internationell flytt. När vi packade för att flytta måste jag ha tittat på den här och tänkt “kasta bort eller frakta till Sverige?”. Ni ser ju vad jag uppenbarligen kom fram till. En stringbinda kastar man ju inte bara bort hur som helst.

Jag önskar att jag kunde berätta om den är bra. Men jag har inget minne av att jag någonsin har gått omkring med en binda mellan skinkorna. Troligen har jag ju gjort det, eftersom jag bara hittade en stringbinda och den kom ju knappast i en en-bindas-förpackning. Jag måste ju ha använt de andra. Vilka knäppa grejer man gjorde när man var ung va?! Jag måste i alla fall ha förträngt detta.

Men den ser jättebekväm ut tycker jag.

Banan i ögat

Jag är lite upptagen, ett kilo köttbullar in process med X-factor i bakgrunden.

Ville bara säga hej till alla mina fina bloggläsare. Utifall att ni har missat det så kan jag tipsa om mannen som fick en banan i ögat. Om ni också fredags-ryser till X-factor kan ni ju läsa om stackaren i reklampausen.

Historien har allt. Ett kränkt offer med dimmig syn, och en gärningskvinna med yrsel och darriga händer. Vad mer kan man begära?!

Låt bli strömbrytaren

Om barnet som sitter närmast strömbrytaren hela tiden släcker lampan när man sitter och äter. Då är det korrekta sättet att hantera problemet att säga “Tänd lampan och sluta upp med det där”.

Det är helt fel att säga “Tänd lampan igen annars blir mamma tjurig”. Inte heller är det roligt att fråga “Hur ser mamma ut när hon är tjurig?”.

Vem tycker att sånt är kul? Jag gör inte alls någon sådan där min när jag surar, någon har dresserat barnet att göra så där. Någon kan definieras som någon av samma människor som tar mitt godis.

Obamas kramar

Den här stormen Sandy. Jag har lite svårt att greppa om det är en Monsterstorm eller en Frankenstorm? Just den biten tycker jag är lite svår att förstå, och vad det är för skillnad på de två alternativen.

Det är i alla fall jättefint att Obama tar ledigt från valkampanjen, så här bara dagar innan valet, för att åka runt och krama folk.

En sak som jag har funderat över dock är hur kram-situationen uppstår? Anländer Obama till platsen, ser en ledsen kvinna och går fram och spontan-kramar henne?

Eller är det så att en stab av “people” kommer dit först? Pratar med folk och säger “Du ser lite ledsen ut, vad har hänt?” och får till svar “Jag har förlorat mitt hus”. Allmänt jubel i staben. “Oooh, ditt hus?! Det är bra! Skulle du vilja ha en kram av Obama? Då känns det väl bättre?”. 

Allt är klappat och klart och där står de bara och väntar på att Obama ska dyka upp med kramen. Då kommer helt plötsligt en annan person från staben och säger “Jag har hittat någon som både har förlorat sitt hus OCH sin katt”.

Stab-medlem nr 1 vill ha äran för att ha hittat det bästa offret och tycker inte alls om utvecklingen och vänder sig till “sitt” offer och frågar “Har du förlorat någon hund?”. Nej det har inte offer nr 1, hon äger ingen hund. Då kan man förstå om stab-medlem nr 1 tycker att hon är en idiot som inte fattar att i det här läget duger det lika bra med en låtsas-hund. Hunden är ju ändå förlorad så den behöver ju inte visas upp, och det är en hel kram som står på spel.

Sen slutar det med att stackar offer nr 1 blir undan-knuffad med ett “Sorry, men vi kör kram med offret som har förlorat både hus och katt istället. Du har väl någon annan som kan trösta och krama dig va? Om du hittar någon hund som du har förlorat innan Obama dyker upp kan du väl hojta till så får vi ta en ny diskussion då i så fall”.

Obama dyker upp och kramas. När han åker är offret med det förlorade huset och katten lite gladare. I andra hörnet sitter offret som bara förlorat sitt hus och är ännu mer ledsen än tidigare, eftersom hon inte förlorat någon hund och därmed förlorade hon en kram från Obama.