Ta 1 tomat, 10 cm purjo, 2 dl gräddfil, 1 msk tacokrydda, 1 dl majskorn, salt o peppar, 150 g pasta och fyra winerkorvar. Koka pastan och steka korven, blanda ihop allt det andra och kasta ner pastan och servera med korven.
Jag tyckte inte att det smakade speciellt mycket. Därför tycker jag att det känns som slöseri med min tid att stå och hacka och röra ihop saker, när man lika gärna bara kan koka pastan och äta den som den är.
Jag tog lite ketchup till för att liva upp tallriken.
Maken däremot tyckte att det smakade någonting och att det var gott. Så ni kan väl testa om ni nu litar mer på hans smaklökar än mina.
Det här med att jag sitter och planerar mat-vecko-menyer blir nog ingen vana. Eftersom jag har hittat på maten har jag av någon konstig anledning fått laga mat två av de senaste tre dagarna. Dö-jobbigt.
Vi hade en period här hemma då klockan var halv sju dygnet runt. Just nu kostar allting 30 kr.
Som de här äggkopparna för 5 kr st. De kostade 30 kr om man frågar gullefjunet.
Mormor var jättedålig på att köra vagnen med äggkopparna på handtaget. Jag fick springa och plocka äggkoppar från golvet hela tiden. Hur svårt kan det vara liksom? Handtaget var ju platt.
Nej det är ingen anekdot på gång om ni hoppades på det.
Familjeliv har gjort en undersökning bland Sveriges mammor. 1128 mammor har deltagit i en undersökning som de påstår är statistiskt säkerställd. I den här undersökningen har de ställt viktiga och intressanta frågor. Som var mammor vill ha sex till exempel.
26% vill ha sex i skogen. Man kan ju undra om de har varit i skogen någon gång? Det är säkert bara storstadsbor som har klickat i det alternativet. De har sett någon bild på skogen och har en romantiserad föreställning om hur det är i skogen. Barr, grenar, ris, småkryp, ormar, myror och mygg är bara ett litet axplock av vad man hittar i skogen. Om maken skulle föreslå att jag skulle dra ner brallorna i skogen skulle jag svara att jag väntar med att kissa till jag kommer hem.
Sen var det hängmattan. Där vill 6% ha sex. Jag vet inte vad folk tänker sig för hängmatta. En sån här kanske?
Palmerna och havet i bakgrunden kanske får folk att tro att det här är en lämplig plats att ha sex på. Men seriöst – har de försökt ligga i en sån här hängmatta någon gång? Svår att komma i och svår att ligga kvar i brukar de vara. Man törs knappt röra sig av rädsla för att hela skiten ska snurra runt och dumpa en på backen. På vilket sätt är det tilltalande att drömma om gymnastiska övningar i en hängmatta?
Badkaret vill 32% av mammorna i åldersgruppen 18-30 år ha sex i. Men bara 13% och 12% i åldersgrupperna 31-40 år och 41-55 år. Av det kan man dra slutsatsen att äldre kvinnor redan har lärt sig att det bara slutar med att allt badvatten är på golvet efteråt.
I veckan har jag varit så där ordentlig och förplanerat en matmeny för en gångs skull. För halva veckan i alla fall. Måndag var det kebab (hemma alltså, inte på någon kebabkiosk), igår pölsa och potatis och ikväll blir det en pasta från receptpärmen och torsdag är vi bortbjudna.
Fredag då är dagen som jag är orolig för, jag äter helst något gott på fredagar. Då fyller maken år. Vi har en regel som säger att när man fyller år får man bestämma middagen. När jag fyller år brukar vi äta något gott. Typ spagetti och köttfärsås eller carbonara eller något annat som elaka människor kallar för barnmat.
Det ligger ju några abborrar i frysen. Jag är inget fan av fisk överhuvudtaget, men det finns ju fiskar och fiskar. Just abborre hör till kategorin fiskar som jag gillar ännu mindre än andra fiskar. Jag är lite orolig att han ska välja abborre. Han försökte föreslå abborre förra helgen men då avstyrde jag det, men nu är det ju hans födelsedag så då kan han utöva makt om han vill vara taskig.
Jag behöver en plan. Jag tror att jag ska säga till honom att brorsan sagt att han gärna vill ha abborre när han kommer hem nästa gång och att vi därför måste spara dem till dess. Jag har ingen aning om brorsan tycker om abborre, men han brukar äta det mesta utan att klaga så det går säkert ner.
Som en del av er vet hade vi en katt i London. En dag hittade jag ett par av makens strumpor i toalettstolen. När jag frågade maken varför han lagt dem där fick jag till svar att det hade han faktiskt inte gjort. Katten fick skulden. Ett tag senare kastade katten ett till strumppar i toaletten. Den gången la hon dessutom ner locket efter sig. Jag tyckte att katten var så otroligt duktig att jag till och med övervägde att ringa till Aftonbladet.
Vår dotter är precis lika duktig som katten var. Jag fick en hel kasse med 8-10 glasburkar av min kusin. Maken var med när jag hämtade dem så han visste vad jag skulle ha dem till. När vi kom hem sa maken “jag ställer dem i skattkammaren”. Bredvid återvinningslådorna.
Nu är burkarna puts väck. Men maken har minsann inte rört dem säger han. Han låter till och med förolämpad när jag antyder att han har kastat bort dem.
Då finns det ju ingen annan förklaring än att dottern, som är två år, helt på egen hand har burit en påse med 10 glasburkar till återvinningsstationen. Som hon inte ens vet var den ligger. Hon frågade väl någon efter vägen. Hon måste ha gjort det nattetid. För på dagarna lämnar vi inte henne vind för våg att reda sig själv, så om hon startat detta projekt på dagtid skulle någon av oss ha märkt det.
Jag känner mig ganska irriterad. Fast jag vet att det är fel. Man kan inte bli arg på en två-åring över sådana här saker. Jag borde bli stolt istället för att hon klarar av sådana här avancerade saker helt själv.
Idag har jag och gullefjunet tagit med mormor på Barnens Hus och Lekia. Där har lillstrumpan gått runt och pekat åt mormor vad hon vill skriva upp på önskelistan. Eller ja, egentligen gick det mer till så att hon plockade upp saker och sa “den här tar vi” och jag ställde tillbaka dem och sa “vi skriver upp den på önskelistan”.
På väg tillbaka till bilen passerar man en butik som heter Lustgården som säljer leksaker för vuxna. Det uppmärksamma barnet stannade, tittade i fönstret, pekade och sa “titta en nalle!”
Den har vi inte skrivit upp på önskelistan. Mormor förklarade varför för gullefjunet. “Det där är snusk”.
Jag är lite trött idag. Har inte sovit så bra inatt. Jag ska illustrera för er varför.
Ni får tänka er att jag är Pippi, maken är UpsyDaisy och gullefjunet är den lilla ekorren. Vi har täcken när vi sover på natten men jag har tagit bort dem för att göra det hela tydligare. Observera att detta inte är helt skal-enligt.
Först när jag gick och la mig låg vi så här.
Det dröjde dock inte länge innan gullefjunet gjorde mig till en huvudkudde.
Efter ett tag blev det lite obehagligt så jag hade tänkt att jag skulle glida undan litegrann så att gullefjunet inte längre låg på mig. Det slutade med att vi låg så här istället.
Värt att notera på den här bilden är att maken tydligen låg lite obekvämt på tidigare bilder så han har vänt sig om och ligger här på mage istället för på rygg.
Det ser ni ju själva att man inte kan sova när man ligger och balanserar så där på kanten. Så till slut fick jag lov att varsamt flytta tillbaka gullefjunet till mitten.
Där stannade hon dock inte länge. Inom några minuter hade hon klättrat upp och lagt sig ovanpå mig.
Så höll vi på i flera timmar.
Sen mellan halv fyra och fyra vaknade helt plötsligt gullefjunet. Gråt utbröt. Vi fick plocka fram nödutrustningen.
Vid halv fem somnade jag äntligen. Hann sova en halvtimme eller så. Då dök det upp ett spöke. I min dröm alltså, inte i sovrummet, så då vaknade jag av mitt eget rop när jag skrämde bort spöket. Som tur var vaknade ingen annan.
Så gick det alltså till när jag inte blev helt utvilad.
Man har ett torkställ med tvätt stående någonstans i lägenheten. Kanske i köket. Eller i vardagsrummet. Stället har kanske hunnit stå i flera rum. Det kanske stod i köket till att börja med, också skulle man laga mat, så då bar man det till vardagsrummet. Med tvätt och allt förstås. Sen skulle man se på tv som skymdes av stället, så då bar man kanske tillbaka det till köket. Eller till sovrummet. Sällan badrummet för där är det oftast kallt och fuktigt.
Vilket rum torkstället står i är inte så viktigt i sammanhanget. Till slut är tvätten torr. Den kanske har varit torr i en halv dag. Eller en hel dag. Kanske till och med lite längre. Man borde hänga/lägga undan den. Det är dock ingen brådska, för tvätt brukar inte rymma. Ibland brukar någon i och för sig försöka kidnappa den. Signalementet på gärningsmannen är oftast kort, av kvinnligt kön, blå ögon, lockigt blont hår och högljudd. Men tvätten hittas oftast oskadd ca en meter från torkstället så det här känns inte som ett allvarligt hot mot tvätten.
Det kan helt enkelt vänta tills tvättvikar-andan infinner sig. Det enklaste är ju att ta tvätten direkt från stället och in i garderoberna. Så tvätten får hänga kvar på stället också bär man runt på stället i lägenheten. Det väger inte mycket alls, så det är inget problem att flytta på om det skulle råka vara i vägen.
Så helt plötsligt är torkstället bara borta. Någon har ställt det i skattkammaren. Var är tvätten då? Hänger den fortfarande på stället inne i skattkammaren?
Nej den gör inte det. Den ligger i en hög på sängen. Eller i en korg som står ovanpå sängen.
Varför gör man så? Det är ju som att flyga lågbudgetflyg och mellanlanda och byta plan för att ta sig mellan Stockholm och Paris.
Vi har inget Toys R Us i Piteå. Så när vi ändå var i Luleå passade vi på att svänga förbi Storheden för att kolla om de hade några leksaker där som inte finns på alla andra affärer. Det vore skönt om man kunde bli klar med julklapparna innan alla andra idioter ger sig ut i julhandeln.
Bredvid Toys R Us låg Myrorna. Så jag släpade in maken där också. Man kan göra riktiga fynd på second hand affärer.
Den här TV-bänken som stod vid ingången funderade jag på.
600 kr. Det är ju sjukt mycket. Jag hade verkligen tänkt slå till. Men informationen var så dålig. Det stod ingenting om var man kunde hämta sina 600 kr för att man befriade dem från eländet, så då skippade jag det.
Jag har tyvärr inte träffat några puckon idag. Inga jättestora i alla fall. Jag har alltså inget jätteviktigt att berätta för er. Jag berättar några oviktiga saker istället.
Vi sitter i bilen hem och på stereon spelar vi en CD med blandade döingar.
Maken partajade loss där på sjukhuset med en kaffe och ett winerbröd medan en rysk läkare kom fram till att jag har ont i fingret för att jag ramlat. Fast det har jag inte gjort. Utom förra sommaren när jag flög över cykelstyret och det var ju långt innan jag fick ont i fingret. Det kan också vara så att jag har ont i lillfingret för att jag har “skruvat med en skruvmejsel och tryckt hårt med handflatan mot skaftet”. Det har jag inte heller gjort, för jag har både en make, en pappa och en skruvdragare. Så jag är inte mycket klokare annat än att jag i alla fall inte har karpaltunnelsyndrom.
Jag åt en räkmacka till lunch. Den var god. Jag vill ju inte låta som att jag inte älskar mitt barn, men det var ganska skönt att äta en macka utan att någon satt och plockade tomater och gurkor ur den. Dricka coca cola direkt ur burken istället för att dölja den i en kaffekopp fick jag också göra. Jag har naturligtvis en bild av mackan, jag har ju en blogg för tusan så självklart fotade jag smörgåsen, men jag har ingen kamerasladd. Om jag kommer ihåg lägger jag in smörgåsbilden senare så att ni slipper undra hur den såg ut. EDIT: Bild på smörgås.
När vi var på Akademibokhandeln var det en subba som jobbade där som stötte på maken. Hon kom fram och frågade om han behövde hjälp, men hon frågade inte mig. Han behövde minsann ingen hjälp. Han har en fru som kan hjälpa honom att välja pussel i julklapp till dottern. Fem minuter senare måste subban ha kommit på att jag var henne på spåren, för då kom hon helt plötsligt fram och frågade mig också om jag behövde hjälp.
Det kostar 12 kr i timmen att parkera i Luleå. Rena rånet.
Vi är på väg till Sunderbyn. De ska sticka mig i armen och försöka ta reda på varför jag har ont i lillfingret. Jag skämtar alltså inte. Jag HAR ont i lillfingret. Nu tycker ni kanske att de låter som ett litet problem och då har ni helt rätt för lillfingret är mitt minsta finger.
Maken frågade om jag ville att han skulle följa med. Jag tyckte inte att det var nödvändigt, det är ju bara ett lillfinger. Men då sa maken att han gärna följde med, han tyckte att det kunde vara kul att få besöka Sunderbyn som frisk. Det har jag gjort många gånger och kan berätta att så skoj är det inte, de kunde faktiskt jobba litegrann på nöjesutbudet där på sjukhuset. Ett fik och en liten butik är inte mycket att hänga i julgranen.
Det är klart att han fick följa i alla fall. Då kan han köra så att jag kan sitta och surfa.
Vi hörs på vägen hem. Håll tummarna att jag träffar något pucko idag så att jag har något intressant att blogga om.
Om ni har tröttnat på att kolla om jag har svarat på era kommentarer kan jag berätta att jag har gjort det idag.
Makens pappa dog flera år innan gullefjunet föddes. Svärmor är omgift, men vi kallar inte hennes make farfar, vi kallar honom vid namn. Gullefjunet vet att hon har en mormor och morfar och en farmor, men farfar har vi aldrig pratat om. Det känns som att hon är för liten för att gå in på att förklara detta med döden för henne ännu.
Senaste dagarna har jag dock hört henne säga farfar flera gånger. Jag vet inte om det kommer sig av att vi hälsade på farmor och hennes make tidigare i veckan. Ikväll sa hon något om farfar igen. Jag kände att det var dax att ta itu med ämnet på något sätt. Jag är inte religiös, men just när man ska prata om döden med ett barn tyckte jag att himlen var en bra mjukstart på ett komplicerat ämne.
Jag: Farfar är i himlen.
Gullefjunet: Nej, det är han inte.
Jag: Jo, du har en farfar, men han är i himlen nu.
Gullefjunet: Farfar är på månen.
Jag: Jaha, ja det kanske han är.
Jag har ingen aning om var månen kom ifrån, men månen går ju också bra. Jag har ju egentligen ingen aning om var farfar är. Vi kör på månen då. Farfar får bo på månen.
Förutom att tackla ämnet döden har vi gjort pizza idag.
Jag och maken har lite olika musiksmak. Det är ju inte helt lätt att beskriva en persons hela musiksmak. Bäst sammanfattar man dock makens musiksmak med att artisten eller kompositören helst ska vara död för att maken ska gilla musiken. Gärna sedan 100-tals år tillbaka.
Klassisk musik gillar han. Gärna sådant som jag tycker låter som begravningsmusik. Femtio- och sextiotalsmusik brukar också få godkänt. Ibland sjuttiotalsmusik. Också den där gubbstrutten som inte sjunger, han pratar istället. Evert Taube ni vet.
Taubes låtar i sig har jag inte så mycket emot, en del av dem är trevliga. När någon annan än han själv sjunger. Jag kan bara inte med att höra på när gubben själv “sjunger”. Särskilt när vi är ute och seglar brukar maken vilja spela olätet, “det hör till när man seglar” påstår han. Jag brukar få lust att hoppa i sjön för att komma undan.
Igår då. Maken missade Sylvia Vrethammars version av Kung i baren. Han hade nattningspass just då. I morse frågade han om han hade missat något bra tolkning av Uggla igår. Jag berättade att han hade missat en jättedålig av Sylvia, och letade reda på den på webben och spelade för maken.
Då säger maken “jag tycker att det lät ganska bra, det är bara för att du inte gillar samba du inte tycker det var bra”.
Hallå!! Man blir faktiskt ingen kung i baren och man kommer dragandes med samba. Det fanns ingen som helst övertygelse när Sylvia sjöng “den 25e smäller det”. Jag tror faktiskt inte att det smäller kring Sylvia särskilt ofta, hon ger inte det intrycket.
Dessutom tycker jag att det var ett mycket märkligt av maken att gilla Sylvia. Hon är ju inte alls död, hon lever fortfarande. Det såg vi ju alla igår när hon vickade på rumpan medans hon sjöng.
När man läser bloggpresentationer så skriver väldigt många att de har “en unik blogg”.
Jag däremot är inte ett dugg unik, som alla andra bloggare är. Inte ens mitt bloggnamn är unikt har jag upptäckt. Det finns flera andra Prinsessor på Ärten.
På bloggplatsen finns det en Prinsessa som skriver om bubbelplast.
På blogg.se finns det en Prinsessa som jag inte kommer in på.
Det här med att SAS håller på att gå i konkurs påverkar ju många. Anställda, aktieägare, resenärer som inte vet om de kommer att kunna flyga dit de ska.
Runt om i Sverige sitter det ju dock många, många fler och är oroliga för hur det här ska påverka dem. Vad händer egentligen med Eurobonus-poängen om SAS konkar?
Herr och Fru Svensson som samlat poäng i evigheter och hade tänkt sig en liten resa till Stockholm när de kom upp i 12000 poäng var. Vad händer nu med deras 11400 poäng? Hur blir det för dem om SAS inte klarar av att reda ut krisen? Ska de måsta betala för flygresan på sin semester?
Tänk så mycket bättre Så mycket bättre skulle vara om någon av artisterna någon gång inte var så himla trevliga mot varandra. Om någon för en gångs skull sa att de hatade någons version av deras låt. Sa sanningen liksom. Om Magnus Uggla tex hade varit ärlig och sagt till Sylvia Vrethammar att hennes slakt av Kung i baren var fruktansvärd.
Jag har en kusin. Ja, egentligen har jag 25 men just idag är det en av dem som är huvudperson. Han är ett år äldre än mig. När jag var fem eller sex år gammal sa jag till honom att vi skulle gifta oss när vi blev stora. Då upplyste han mig helt brutalt om att det inte gick, för kusiner får inte gifta sig med varandra. Det tycker jag var taskigt. Jag tycker att han kunde ha sagt att vi skulle prata om det hela igen om något år. Om jag hade varit lite äldre kanske jag skulle ha hanterat beskedet bättre utan att känna mig helt hjärtekrossad.
Jag repade mig, gick vidare och hittade en annan man, som jag inte är släkt med, att gifta mig med istället. Kusinen höll envist fast vid sitt ungkarlsliv. Men till slut kom en kvinna och fångade honom. Idag är det hans tur att gifta sig.
Jag tänkte att jag så här på hans bröllopsdag skulle hjälpa honom att förbereda sig på vad det äktenskapliga livet innebär.
Kära kusin – en kort introduktion till det äktenskapliga livet
Ert gemensamma hem. Det heter så. Du kommer att bli ombedd att ha åsikter om möbler, gardiner, kuddar och lampor. Om du inte har några får du anstränga dig och hitta på en åsikt. Annars visar du inte tillräckligt med intresse för ert gemensamma hem. Om du har tur så sammanfaller din smak och dina åsikter med frugans. Då får du ett hem inrett helt i din smak. Om du har en avvikande åsikt får du lära dig att leva med att saker och ting brukar se bättre ut när de kommer på plats, och med tiden vänjer man sig vid otroligt fula prydnadsaker som inte fyller någon funktion. För att det ska bli som du vill vid åsiktsskillnader är helt uteslutet.
Jämlikheten. Det här är viktigt i ett äktenskap. Hälften av matlagning, städning, tvätt och barnomsorgen ska du göra. Soporna, rensa avlopp, eventuell snöskottning och bilen är ditt ansvar. Detta kan kanske låta lite orättvist, men det är det inte. Det är för din egen skull. Det är viktigt att män får vara män emellanåt i allt det jämlika.
Barn. Jag vet att du låtsas att du tycker att barn är onödiga. Det här är naturligtvis en fasad för att dölja din rädsla. Man måste inte ha barn bara för att man är gift. Men statistiken talar emot dig.
Du kommer att bli en fantastisk pappa. Du kommer att ha ditt barns foto som skrivbordsbild i telefonen. Du kommer att visa fotot för alla dina vänner, din chef, alla kollegor och kunder. Du kommer att sitta vid middagsbordet på parmiddagar och berätta er ”förlossningshistoria” mitt under middagen utan att ta någon som helst hänsyn till att folk försöker äta. Du kommer att göra statusuppdateringar på Facebook när barnet vänder sig på mage första gången och tar sina första steg. Du kommer att bli en av alla dessa människor du föraktar.
”Samvaro”. Nyhetens behag lägger sig efter ett tag. Morgonsexet brukar försvinna först. Ni har ju varit ihop ett tag, så just det är kanske redan ett minne blott. Till slut är det enbart fredagar som gäller. Fredagsmys kommer att få en helt ny innebörd och bli en extremt viktig del av ditt liv. Det är slut med en öl efter jobbet. Du kommer att ha bråttom hem till fredagsmyset.
Så en fredag när du kommer hem får du beskedet att ikväll blir det inget. Nu är det bara speciella tillfällen som gäller. Dagar som innehåller ordet afton. Midsommarafton, julafton och så vidare. Du kommer att upptäcka att du allt oftare sitter på balkongen/verandan och tittar på solnedgången och säger till frugar ”vilken vacker torsdagsafton”. Men det har du inget för. Torsdagsafton finns inte med i almanackan.
Det är fantastiskt att vara gift. När du har vuxit in i din roll kommer det att vara precis så här du vill att ditt liv ska se ut. Ni kommer att bli så lyckliga i alla era dagar.
Grattis på bröllopsdagen! Hoppas att ni har haft en fantastisk dag och att fortsättningen av kvällen blir lika lyckad. Bli inte för full under festen. Du har plikter i natt. Idag är ett sådant där speciellt tillfälle. Det gäller att ta dem till vara.
Imorgon är det familjeföreställning av Astrid Lindgren sånger i Christinasalen. Det stod i annonsen “ålder 3-7 år”. Gullefjunet är ju bara två. Undra om de är strikta med åldersgränsen? Jag vill minnas från tiden när man brukade gå på krogen i Piteå att vakterna brukade vara ganska hårda med leg-kontroll.
Jag hade tänkt lära stumpan att säga “jag är tre år, men jag har glömt leg hemma”. Jag menar, många två-åringar pratar ju knappt så om hon säger den meningen till vakten går han säkert på det.
Nackdelen med att åka bort är att man inte kan läsa Piteåtidningen. Då missar man en massa viktiga saker som händer. Nu har jag i alla fall läst ikapp. De där två brudarna som förföljde polisen i höstas har häktats i veckan eftersom de gjort överträdelse av besöksförbudet.
Jag följde slaviskt X-factor i England i sju år. Om vi var borta på lördagkväll när det gick spelade jag in det på Sky+. Jag missade inte ett enda avsnitt på alla de åren så vitt jag kan komma ihåg. Första åren klagade maken mest men med tiden lyckades jag hjärntvätta honom till den grad att han till och med hade favoriter.
Jag har alltid trott att jag är road och intresserad av music talent shows. Men jag har upptäckt att jag mest är intresserad av sådana som Simon Cowell sitter i juryn på. Jag kan titta på andra också, men de saknar alltid något om Cowell inte är med. Svenska Idol förra året dög tex att äta chips till. Så att man har en ursäkt liksom.
Svenska X-factor däremot är helt uruselt. Jag halvtittade på första avsnittet och sen dess har det i bästa fall stått på i bakgrunden på fredagkvällarna. Jag har ingen som helst aning om vad någon av deltagarna heter.
Maken däremot har bättre koll. Ikväll berättade han för mig att “den lilla tjejen vinner nog”. Då frågade jag vem han menade – typ vad hon heter och vem hennes mentor är. Han visste inte svaret på någon av dessa frågor. Så då frågade jag hur han visste att hon skulle vinna och frågade om han hade tittat.
Det hade han inte men “det är enda gången jag märker att det är sång på TV och tittar upp från boken”.
Maken har alltså märkt mer än mig trots att jag sitter i samma rum så jag får lov att tro på honom. You read it here first. Den lilla tjejen vinner. Vem hon nu är. Om ni klarar av att lista ut vem den lilla tjejen är tipsar jag er om att sätta en tia på henne på Oddset. Om nu Oddset gör X-factor.
När man får trafik till bloggen från Familjeliv.se så blir man ju alltid lite orolig att någon ska ha startat en tråd där de belyser ens tillkortakommanden som förälder. Det är många som sysslar med sånt på Familjeliv.
Dessutom är det ibland svårt att luska ut exakt vart ifrån trafiken kommer om man får besökare från en annan blogg eller ett forum. Ofta om man klickar på länken i statistikverktyget hamnar man bara på forumets eller bloggens förstasida.
Så när jag för någon månad sedan började få trafik från Familjeliv blev jag lite orolig. Var kom den ifrån? Jag klickade men hamnade på startsidan. Jag fick nästan lite panik. VAD har jag nu gjort för fel tänkte jag? Tårarna var nära. Ja, för dottern hängde på armstödet och ville komma upp, men jag var för upptagen med Familjeliv och till slut höll det på att brista för barnet.
Till slut efter lite djupare grävande i statistikverktyget fick jag dock napp. Trafiken kom från den här tråden. Jag hade alltså inte gjort något fel den här gången. En människa med fantastiskt god smak hade tipsat om min blogg. Björckan heter hon på Familjeliv. Hon har en egen blogg som heter Underthewall. Den tycker jag att ni ska ta och kika in på. Då kan ni tex få se hur en studerande småbarnsmamma ser ut när hon inte har tvättat håret på fyra veckor. Jag kan berätta att hon är snyggare i håret med fyra veckors smuts än vad jag är med två dagars smuts.
Sen har vi det här med blogrolls. Vera var ju först och banbrytande med den goda smaken att lägga till mig i sin blogroll. Det vann hon en festis för. Men hon är inte längre ensam och jag är så glad och tacksam att det finns fler människor än Vera med utsökt smak som lägger till mig i sin blogroll.
Jag har en återkommande besökare som heter Osloskånskan. Det vet jag för att hon ibland lämnar kommentarer. Jag tror att det inte står Olsoskånskan i hennes pass, men hennes blogg heter så. Hon har gröna ögon, grått hår och är en fena på att parkera. Det är jag också, så jag borde åka till Oslo någon gång så att vi kan ha en parkeringstävling. Fickparkering är min specialitet. Om det är trångt vet jag hur man gör en Chelsea Bump (om ni inte vet vad det är lovar jag att återkomma till det i ett senare inlägg).
När man själv lämnar en kommentar på någons blogg och bloggaren ifråga besöker en genom att klicka på kommentaren visas besöket som en hänvisning från den bloggen. För ett tag sedan märkte jag att Osloskånskan började springa väldigt ofta på min blogg eftersom hänvisningarna från hennes blogg ökade. Till slut började jag undra om hon hade tråkigt som hälsade på så ofta.
Så jag hälsade på hos henne för att kolla vad hon hade för sig den dagen. Då upptäckte jag att hon också hade lagt till mig i sin blogroll. Så det var förmodligen inte hon som hälsade på hela tiden, utan folk som klickade in sig till mig från hennes blogg. Då kände jag mig mallig för jag har väldigt fint sällskap av andra läsvärda bloggar i hennes blogroll.
Henne borde ni också hälsa på. Hon har en del fina tips om hur man manipulerar sin make till att göra som man vill. Man ska lära sig saker av andra kompetenta kvinnor.
Jag tror att både Björkan/Maria och Osloskånska är otroligt snygga människor som alltid är snyggt klädda och har vackra hem. De visar nämligen tecken på väldigt god smak tycker jag.
Jag skulle köpa en tandborste på apoteket idag. Letade och letade men hittade bara mjuka tandborstar. Så jag frågade var jag kunde hitta en medium tandborste. Då berättade apotekaren att de säljer bara mjuka tandborstar på apoteket. För “man ska inte borsta tänderna med hårda tandborstar, det är inte bra för tandköttet” eller vad nu anledningen var. Ni hör det snusförnuftiga och överlägsna tonfallet som den här informationen levererades med va?
Sånt överförmynderi gillar jag inte. Att de tar bort alla medium och hårda tandborstar ur sortimentet för att skydda oförståndiga konsumenter som de uppenbarligen anser inte är kapabla att fatta egna beslut om hårdheten på stråna som de borstar sina tänder med.
Apoteket fick behålla sina mjuka tandborstar. Jag köpte en tandborste på Coop istället.
Då vet ni det. Jag borstar tänderna med en medium-hård tandborste som är icke-rekommenderad av apoteket. Sen trycker jag lagom hårt när jag borstar. Om jag har glömt något viktigt som ni känner att ni vill veta om min tandborstning får ni säga till.
När den trogna bloggläsaren ser den här bilden tror ni att det är makens pärm. För ni vet att han lagar mest mat här hos oss. Så är det dock inte. Det är min pärm. Mest i alla fall, maken får sätta in recept om han vill men det är oftast jag som river ut recept ur tidningar eller printar från nätet.
Bara för att jag inte lagar mat så ofta betyder det ju inte att jag inte har ambitioner. Jag kanske ska laga någon maträtt någon gång i framtiden. Så jag sparar recept. Maken får också laga maten som finns i pärmen om han vill, i väntan på att jag skall få inspiration att göra det. Jag är generös på det sättet.
Om ni tittar noga ser ni också en ledtråd till att det är min pärm. För alla recept är inplastade. Laminerade alltså. Att plasta in recept som någon annan sorts nörd är det jag som gör i den här familjen.
Det är väldigt praktiskt med inplastade recept. Om maken skulle ha en egen matshow på TV skulle den nämligen heta Den spillande kocken. På samma sätt som Per Morberg står och svettas ner i maten spiller maken en massa när han lagar mat. Det hamnar alltid någon såsklick på receptet. Om man har plastat in det kan man bara torka av det med disktrasan eller skölja av det under kranen också är det som nytt igen.
Ikväll ska vi äta pasta med paprikasås. Vi hjälps åt här hos oss. Jag har sparat och plastat in receptet. Nu ska jag åka och handla. Maken lagar maten.
