Makens språkbruk

I bilen på väg hem från stan häromdagen.

Maken: Är det okej om vi svänger förbi Röda Korset på vägen, så kan ni sitta i bilen medan jag springer in bara snabbt?

Jag: Det är kallt i bilen, vad ska du kolla efter där?

Maken: Jag hade tänkt kolla om de har någon ryssf*tta.

Jag: Va? 

Maken: En ryssf*tta.

Jag: En ryss-vad-för-nått?

Maken: En ryssf*tta.

Jag: Jag tror inte att de säljer sånt på Röda Korset! Dessutom tycker inte jag att det är lämpligt att du springer in och köper ett snabbt skjut från ett ryskt fnask medan jag och din dotter sitter i bilen och väntar…

Maken: Vet du inte vad en ryssf*tta är?

Jag: Inte om det är något annat än vad det låter som.

Maken: Det är en ryssmössa, en sån där med lurv på du vet. Alla kallade dem för ryssf*tta när jag gick i skolan.

Jag: Det var då ett jävla namn på en mössa. Dessutom borde du inte använda sånt språk när gullefjunet är med. Tänk om hon går till dagis och säger “Pappa har en ryssf*tta”. Vad det skulle pratas på byn!

Fotot ovan är maken i min mössa förra vintern. Lurvet han har i fejjan hör inte till mössan och var egentligen helt oförsvarligt. Maken hävdade dock att han var tvungen att odla skägg för att klara av kylan under sin första norrländska vinter.

* Jag vill inte ha någon o-önskad söktrafik…

Att rädda en banankaka

Den trogne och uppmärksamme läsaren observerar att jag bakar banankaka lite då och då. Det beror på att bananer ofta blir gamla innan vi hinner äta upp dem. Dessutom är banankaka väldigt lätt att baka.

Lätt betyder inte att man inte kan misslyckas. Ju mer självsäker man blir att det här kan jag minsann desto större är risken att något går fel. Man blir nonchalant och kaxig med sitt banankakebakande.

Så en dag står man där och banankakan är upphälld i formen och klar att åka in i ugnen när man upptäcker att de smälta matfettet fortfarande är kvar i pannan.

Vad gör man då? Själv har jag en filosofi som jag ofta kör med inom matlagning och bakning som heter “Äsch, skit i det, det går säkert bra utan”.

Men just i banankakan kände jag att smöret kunde tänkas vara en viktig del av kakan. Det här grundade jag inte på någon som helst kunskap om saken. Jag gick mer på magkänslan.

Kastar man bort alltihop och börjar om från början? Husmorsgudinnor gör kanske det. Fat chance att jag skulle göra det liksom. Det var nog tråkigt första gången. Dessutom hade jag bara 3 nästan gamla bananer. Hälla tillbaka smeten i bunken och röra i matfettet och smöra och bröa om formen? Involverar diskande.

Nä, jag gjorde så här.

Sen rörde jag om i formen. Jag tycker faktiskt att det ser ut som att det funkade.

Kakan är i ugnen nu. Jag återkommer och berättar hur det blev.

Gymväska

Igår var det någon som besökte bloggen som sökt på frasen “vad ska man ha för väska till gymmet 2012”. Det här med vad man har för väska till gymmet är en viktig fråga. Tyvärr finns svaret inte här på bloggen. Jag hoppas verkligen att personen i fråga hittade svar någon annanstans.

Jag vill ju gärna hjälpa till så om någon annan kommer hit med samma fråga, eller om personen fortfarande letar och kommer tillbaka vill jag erbjuda lite vägledning.

Det är bara 26 dagar kvar av 2012. Satsa därför på gymväska 2013 istället. Annars är det bara några veckor kvar tills du kommer till gymmet och har en väska som bara är helt last year. Det går inte, så då blir du tvungen att köpa en ny.

Hur ser gymväska 2013 ut då? Ja inte vet jag. Jag är ingen väsk-expert. Inte gym-expert heller för den delen. Ni kan väl åka till något gym och ställa er utanför och kolla vad folk bär på när de går ut och in så får ni kanske en bild av hur väska ska se ut för att man skall vara “rätt”. Sedan köper ni en väska som är exakt likadan som majoriteten har. Det är viktigt här i Sverige att man är som alla andra.

Själv bär jag omkring på en väska som jag fått gratis. Fast egentligen är ordet gratis fel med tanke på vad mitt gym-medlemskap kostar. Väskan verkar dock vara rätt accessoar, ingen tittar konstigt på den i omklädningsrummet. Ingen pekar på den och viskar. Det är först när jag kommer upp i gymlokalen som folk börjar titta snett på mig som att de undrar om jag har gått fel.

Vem tycker om cupcakes?

Cupcakes alltså. De är ofta fina att titta på. Men finns det någon som tycker om att äta dem? De är ju som en torr sockerkaka med sliskig karamellfärgad frosting på.

En del som bakar cupcakes är ju jätteduktiga och gör fina små konstverk. Jag tittar gärna på dem. En sak som är så jobbigt med folk som bakar cupcakes är dock att de sällan nöjer sig med att man tittar på och beundrar dem. De vill att man ska äta av dem också. Det känns väldigt oartigt att tacka nej när de har stått och slavat med konstverket. Jag har aldrig gjort cupcakes så egentligen vet jag inte om det är slavarbete, men det ser ut som att det är det. Sen när man ätit en cupcake säger man artigt att den var god. Det här med att ärlighet varar längst tycker jag inte är applicerbart på cupcakes. Så man säger att den är god. Ja då insisterar de på att man ska ta en till.

Nu är det väl inte så att jag blir spyfärdig av cupcakes, men jag är verkligen inte intresserad av att äta dem. När jag var gravid var det några kompisar som ordnade en babyshower.  Då hade en av tjejerna bakat ett helt två-våningsfat med cupcakes. Cupcakes som det stod Baby på eller som hade små nappar. Det var ju jättesnällt av henne. Så jag åt TRE. Jag tycker att man ska trycka i sig tre cupcakes när någon anstränger sig så för ens skull.

Egentligen hade jag hellre velat ha tre kiwis. Jag tyckte om kiwi jättemycket när jag var gravid. Tänk så mycket enklare allt hade varit för henne om hon bara hade köpt mig tre kiwis istället för att stå och baka en massa cupcakes.

Det här var en annan babyshower än den då jag fick en livstids förbrukning av hudkrämer. Nu låter jag helt otacksam som fick två babyshowers, också klagar jag bara. Men jag uppskattade och blev glad över själva grejen i att de ordnade babyshowers. Det är bara hudkrämerna och the cupcakes som inte riktigt är min grej.

Den här frisyren var jag rädd att förstöra

Jag vet inte hur det är hos er, men här är det så satans kallt att det gör ont när man går ut. Just nu är det -19º.

Idag när jag gick på stan och höll på att frysa arslet av mig tänkte jag på hur korkad man var när man var ung och undvek att använda mössa till varje pris. Jag minns inte riktigt hur länge man höll på med de dumheterna men på högstadiet i alla fall, och förmodligen på gymnasiet.

Att ha mössa var töntigt. Morsan tjatade och tjatade om mössa och man lurade henne att man hade mössa genom att ta på den när man gick hemifrån och innan man var framme vid skolbussen hade man stoppat den i väskan. Sen stod man och väntade på bussen utan mössa i tjugo minusgrader. Åkte slalom i de där fula “pannbandsmössorna” som var poppis på sent åttiotal gjorde jag och mina kompisar också. Sen när vi blev lite äldre och började hänga på krogen stod man i kö i en-två timmar i tunnstrumpor och kort kjol i lika mycket kyla. Vilken idiot man var.

Man ville inte förstöra håret vill jag minnas. Det märkligaste av allt var ju att man såg ut så här i håret.

Det där var alltså frisyren som man var rädd att förstöra. Man hade inte vett att fatta att det skulle sett mycket bättre ut med en mössa eller två. Man borde ju ha haft mössa på sig inne också.

Maken säger att jag är “mjuk”

Vi sitter i soffan allihopa medan gullefjunet dricker välling.

Maken: När man nattar henne på kvällen så märker man när hon börjar bli trött. Då blir hon kramig också brukar hon alltid klättra upp och lägga sig på min mage. Men hon ligger bara kvar några sekunder innan hon rullar ner igen, för jag är ju inte mjuk ju.

Till saken hör att när hon lägger sig på min mage brukar hon minsann ligga kvar tills JAG rullar iväg henne. Vilket maken ser ut att komma på sekunden efter han avslutat meningen.

Jag: Vad menar du med att du “inte är mjuk”?

Maken: Ja, jag är ju så mager.

Jag: Uhm…

Maken: Ja alltså, du har ju bröst!

Jag: Bröst? Var det dem du tänkte på när du indirekt sa att JAG är mjuk?

Maken: Ehh, ja, nej, eller, ja du har ju lite mage också… eller ja, vad jag menar är att du är i alla fall mjukare än mig.

Jag: Vill du att jag ska skicka en spade så att du kan gräva en ännu djupare grop?!

Maken: Vad jag egentligen skulle säga var att man märker när hon är på väg att somna.

Utvecklingssamtal på dagis

Idag har vi haft vårt första utvecklingssamtal på dagis. Helt nervös var man ju inför detta. Jag alltså, maken verkade helt o-nervös. Själv har jag gått omkring och funderat vad fröken skulle ha att säga.

Är barnet socialt välanpassad? Är hon snäll mot andra barn och de mot henne? Har jag klätt henne i rätt kläder? Äter hon bra? Är hon normalbegåvad eller kommer fröken att nämna framtida Nobelpris? Barnmorskan nämnde ju inte något Nobelpris vid tvåårskontrollen, men det är kanske inte så lätt att upptäcka extraordinär begåvning på en halvtimme. Personalen på dagis känner ju gullefjunet mycket bättre än barnmorskan. DE kanske har märkt tecken och förutspår Nobelpris. Ni vet, sådana där normala saker som jag antar att alla föräldrar går och funderar över.

Ja också undrar man ju om hon har sagt några pinsamheter på dagis. För någon vecka sedan när jag frågade henne om hon ville ha mjölk eller vatten till middagen sa hon att hon ville ha öl. Sedan dess har jag förstås gått omkring och oroat mig över att hon ska be om öl till lunchen på dagis. För vi dricker aldrig öl hemma, när vi dricker alkohol till middagen är det vin. Så man skulle ju skämmas ihjäl om hon bad om öl på dagis. Och förra veckan hittade hon ett bindpaket och ville veta vad det var. Att förklara hela fortplantningsprocessen för en tvååring kändes som överkurs så jag sa att det var mamma-blöjor. Sen dess har det varit ett evigt tjat om mamma-blöjor. Det är ju också en grej som det vore bra om hon inte drog upp på dagis. Tänk om någon missförstår vad en mamma-blöja är.

Vad fick vi veta då? Jo, vårt barn är lite lat och vill gärna slippa att klä på och av sig själv. Det visste vi redan. Hon äter bra och sitter stilla vid bordet under hela måltiden. Det hade vi ingen aning om. Hon äter med händerna. Det visste vi. Hon tycker om att busa. Jo tack, det vet vi mycket väl. Hon har ett välutvecklat tal och är socialt fungerande. Phew, då kan jag andas ut i någon vecka.

Sas det något om Nobelpris då? Nej, det gjorde inte det. Det är förstås en liten besvikelse. Men Einstein kanske inte heller upptäcktes som ett geni redan när han var två.

Vem tjänar mest?

De här artiklarna i tidningar De tjänar mest där du bor ni vet. Jag tycker att det är skandal att man ska måsta betala för att få reda på vem som tjänar mest där man bor. Ska vi som inte tjänar mest där vi bor verkligen måsta gå och köpa en papperstidning för 12 kr eller betala 29 kr i månaden för en Plus-tjänst för att få veta vad grannen tjänar?

Är det verkligen rätt att man ska vara tvungen att betala pengar för att nära sin avundsjuka? Det finns ju en del människor som tjänar en massa pengar som inte skyltar med dem. De kanske kör omkring i en gammal bil istället för att köpa en ny dyr bil som sticker i ögonen på folk som tvingas se den på uppfarten. Då behövs ju de här tidningsartiklarna så att folk får reda på att de har en massa pengar undanstoppade. Så att grannarna kan säga “hon/han skulle gott kunna köpa en nyare bil än den där rishögen, pengar har ju snåljåpen gott om, det läste jag i tidningen”.

Nä, artiklarna borde vara gratis så att alla kan vara med och vara avundsjuka. På det här sättet finns det ju en risk att folks inkomstuppgifter blir någon sorts rikemansinformation som bara de som tjänar mest där du bor har råd att ta del av.

Nål-samlingen

Nu har jag letat reda på pin-tavlan och hängt upp den i badrummet.

Tycker ni att det är för klent för att kallas för en samling? Jag ägnar mig ju inte åt samlandet på heltid. Jag köper kanske 10 nålar per år.

Om nu det här ska bli ett inredningsinlägg måste jag ju visa något mer från vårt badrum.

Numer har vi en tomte på tvättstället.

Det finns kanske någon regel som säger att om en jultomte har ramlat ner i toalettstolen och krossat tomteluvan måste man kasta bort tomten. Men det var bara vatten i toaletten när gullefjunet tappade i tomten, så jag har skurat upp honom och nu står han på tvättstället. Innan olyckan hände bodde tomten på fönsterbrädan i köket, men där känns det inte rätt att ställa tillbaka honom även om han blivit skurad. Så det fick bli badrummet.

Andra saker som vi har i badrummet är handdukar, tandborstar, tvättkorg och lite andra standardsaker. Jag har inte fotograferat dem idag. Om jag får många önskemål om bilder på dem också återkommer jag kanske med bilder på dem en annan dag.

Riktiga problem

Ibland när jag har något världsligt problem brukar jag gå in på Familjelivs forum. Inte för att söka efter svar på mitt problem utan för att läsa vad andra har för problem. När man läser där brukar det genast kännas lite bättre. Man inser att ens eget problem är ganska litet i jämförelse med de riktiga problem som andra har.

Som tjejen vars kille kom hem full och pissade i sonens säng medan pojken låg där. Eller paret som inte vill åka på en middag de är bjudna på och frågar om det är en bra ursäkt att ringa och ljuga att man sitter på akuten. En förälder, tillåt mig gissa att det är en mamma, som undrar om det är tillåtet att märka varje blöja som man lämnar på dagis för hon är orolig att någon ska ta hennes sons blöjor. En tjej kan inte lösa problemet att hennes kille har haft samma lakan i över tre månader utan att be om hjälp på Familjeliv.

Efter en halvtimme eller så på Familjeliv förstår man att det finns en massa människor som verkligen har det svårt här i livet och att man själv inte ska klaga över sina egna små problem.

Det är synd om artister som inte har några problem

Tänk alla artister som inte har några problem. Om det finns sådana? De kan inte vara med i Så mycket bättre. Det programmet måste vara superbra för artisters karriärer.

Här i Sverige heter det alltid “jag har blivit tillfrågad många gånger och alltid tackat nej, men i år kändes det rätt”. I England är mediarapporteringen av den här sortens program lite mer “transparent”. De stora namnen blir tillfrågade och övertalade med stora summor pengar. De lite mindre kända eller de bortglömda personerna får göra auditions för att komma med. Om man är lite cynisk kan man gissa att det går till så även här i Sverige.

Tänk då om man inte har några problem som man kan diskutera vid middagen. En artist kommer dragandes med en hitlista som är lika lång som ett helghandlingskvitto för en fembarnsfamilj också säger produktionsbolaget “jaha, och vad har du för problem då?”. Då måste ju kännas nesligt för en stackars artist som försöker återuppliva sin karriär om de har levt ett helt lyckligt liv utan problem utöver vad en normal genomsnitts-svensk kan producera.

Bara den här säsongen som exempel.

Olle Ljungström – kungen av problem – knark, överdoser, stroke, diabetes, ung flickvän. Nu tycker ni kanske att en ung flickvän inte är någon problem. Men om man måste vila middag varje dag och missar delar av inspelningen av programmet, trots att den unga flickvännen inte är på plats, tror jag nog att en ung flickvän kan tära på orken.

Magnus Uggla – jag missade stora delar av hans program, vi hade nattningsproblem (undra om det skulle kvala in en i programmet om man var artist?), men han hade väl problem med blyghet? Riktigt blyga människor kanske inte sympatiserar så mycket, men det gick tydligen att göra tv av. Han har också ett problem med att han aldrig har fått någon Grammis.

Sylvia Vrethammar – barnlöshet. Lennart Hyland som slemmade sig.

Pugh Rogefeldt – jag missade vad han hade för problem, jag nattade väl förmodligen då också. Förutom frisyr och klädstil. Någon som såg den biten?

Miss Li – “mystisk sjukdom”. Det är kanske så man gör om man inte har några värdiga problem att komma med. Skaffar sig en mystisk sjukdom.

Maja Ivarsson – knark, alkoholiserad pappa, misshandlande styvfar, lesbiskt förhållande. Det sista är ju inget problem, utom kanske för folk som själva har problem, men ack så intressant för Medel-Svensson. Speciellt den manliga medelålders andelen av befolkningen.

Darin Zanyar – hans program har ju inte varit ännu. Han är ju ganska ung och borde inte ha hunnit samla på sig så många självförvållade problem. Det ska bli intressant att få veta vad han har att komma med? Mobbing? Dyslexis? Mjäll? För tidig utlösning?

Trots alla problem, som jag skulle kunna vara utan, tycker jag att det är ett väldigt bra program. En höjdpunkt på en medelålders småbarnsförälders vecka.

Snö får alldeles för mycket negativ press

Farsan och maken har länge gått och sagt att de hoppas att det dröjer länge innan snön kommer. Nu är den äntligen här och då muttras det om skottning och sopning. Pappa har till och med varit och stoppat ner en tumstock i snön och konstaterat att det var “33 cm snö kl halv tolv och det har ju bara fortsatt vräka ner sen dess”.

Jag däremot tycker att det är jättebra att snön har kommit. Nu kan man åka pulka, stjärtlapp, skidor, spark, göra snöänglar och snart kan man maken/farsan bygga snögrottor och göra snögubbar. Dessutom blir det ljusare ute. Fördelarna väger alltså upp för nackdelarna. Speciellt eftersom det inte är jag som skottar eller sopar.

En Stockholmare i Norrland

Strax före åtta i morse låg jag och Stockholmaren jag är gift med i sängen och pratade om vädret.

Maken: Det har snöat jättemycket inatt.

Jag: Hur mycket är mycket? Tre cm eller en dm?

Maken: Det är över en dm snö bara på balkongräcket.

Jag: Det är ganska mycket.

Maken: Det skulle inte förvåna mig om de har stängt av E4an.

Jag: Stängt av E4an?! Vi är inte i Stockholm nu… de stänger inte av E4an för lite snö… De har väl varit ute och plogat hela natten om det har snöat så mycket. De stänger inte av E4an. Hur skulle det se ut!

De är så naiva när det gäller snö de där Stockholmarna!

Kvart över åtta meddelade maken att han hade luthersk prestationsångest över snön och gick ut och började sopa loftgången.

Maken vill stämma frissan

Maken tycker att sådan där färg som barn får i håret som belöning för att de varit så duktiga när de klippt sig är fult. Han är helt upprörd över att färgen sitter kvar i hårbotten en hel månad efter det vi sist klippte gullefjunet.

Jag har förklarat för honom att man inte kan hålla på och stämma folk över småsaker och att om vårt barn lät oss tvätta håret på henne lite oftare utan att de ska måsta vara fullt vattenkrig skulle färgen ha varit borta för länge sedan.

Hur det går med mina projekt

Jag har ju berättat här på bloggen om en del projekt som jag har påbörjat. Jag tänkte att ni kanske skulle vilja veta hur det går.

Fifty shades of Gray. Jag hade ju tänkt snabbläsa ut boken och vara med i en tävling och vinna en resa till Seattle för att jag skrivit den bästa recensionen. Den där tävlingen stängde för länge, länge sedan. Jag kan fortfarande skriva den bästa recensionen. Jag kommer bara inte att vinna någon tävling. Jag är på sidan 207 (av 514) nu. Jag tyckte att det var så grymt segt att man var tvungen att vänta ända till sidan 117 innan hon ens förlorade oskulden. Så jag började läsa Mick Jaggers biografi istället, jag har hunnit ungefär halvvägs. Den innehåller också mycket sex.

Beach 2013. Projektet står stilla. Det är lugnt. Det är ju fortfarande 2012, jag har gott om tid. Skulle jag råka misslyckas så åker jag till stranden ändå. Om det är varmt alltså.

Adventskalendern. Här känner jag mig lite pressad. Det är första december imorgon. En burk är klar. Det är ju bra, morgondagen är räddad. Sen har jag fyra burkar till som är halvfärdiga. Plus fem burkar som jag inte börjat med. Så jag har 10 dagar på mig att skaffa fram 14 burkar till. Och det blir ingen sådan där fin stämning av att det dyker upp en komplett burk-adventskalender imorgon bitti. Den kommer att måsta växa fram under månadens gång. Jag ska göra burkar ikväll.

Några andra projekt ni undrar över som jag glömt bort att jag håller på med?

A messy end

Det är klart att jag förstod att något julpynt skulle gå sönder i år. Därför har jag ställt alla saker som jag inte vill ska gå sönder utom gullefjunets räckhåll. De tomtar som hon når är jag inte rädd om.

Vad jag däremot inte hade räknat med var att någon av tomtarna skulle möta sitt öde på just det här sättet.

Tomten fick inte ens uppleva första advent.

Gör ett eget jularrangemang

Kolla vad jag har gjort helt själv. Nästan.

Jularrangemang

Det är jättelätt. Det här behöver ni. En kruka, en blomma, jord, mossa, diverse dekorationer och en kusin. Just min kusin heter Maria och är syrra till Tistel-Pernilla. Men vilken kusin som helst går bra. Det är dock en fördel om ni väljer en kusin med lite gröna fingrar eller någon sorts talang för sånt här. Sen gör man så här. Börja med att hämta kruka och blomma i butiken och gå och ställ dem på bänken där kusinen står.

Jag: De här har jag tänkt köpa och göra ett jularrangemang av.

Kusin: Du måste ju ha någon fler blomma i den där stora krukan.

Jag: Nä jag ska bara ha den här, för Katarina sa att man inte skulle vattna den så då valde jag den. Då kan jag ju inte trycka dit en annan blomma som behöver vatten. Jag sätter dit lite dekorationer istället.

Kusin: Jaha, men då funkar det kanske.

Jag: Men oj, står du och planterar blommor just NU? Då kanske du kan plantera min också?

Kusin: Det kan jag väl.

Sen när kusinen planterat blommorna är det dags för mossa.

Jag: Hur gör man för att det här ska bli snyggt? Kan inte du visa?

Kusinen lägger grön mossa i hela krukan. Då kan man ändra sig och bestämma sig för att det skulle vara finare med vit mossa. Då får man faktiskt plocka bort den gröna mossan själv. Annars blir det för uppenbart. Sen går man bort till lådan med den vita mossan och börjar tafatt plocka med den.

Jag: Ska den vara så här hård eller ska den vara fuktig?

Kusin: Det är bäst om den är fuktig.

Jag: Jaha. Det finns inte så mycket fuktig mossa kvar, jag vet inte om det räcker till hela krukan.

Kusin: Man kan blöta upp den torra mossan igen.

Jag: Kan man? Hur gör man då? Spolar man den under kranen?

Kusin: Du kan ta en hink där borta och lägga ner mossan där ett tag.

Jag? Ska jag? Det här var ett litet bakslag. Ni får räkna med att er kusin ibland inte fattar alla vinkar. Eller så spelar de bara. I vilket fall som helst blötte jag mossan helt själv. Sen tog jag den blöta mossan och la den mitt på arrangemanget.

Jag: Det här blev ju inte så fint.

Kusin: Du kan dra isär den och trycka till den litegrann.

Den här gången var jag förberedd.

Jag: Menar du såhär?

Kusin: Nej, så här.

Då drar kusinen isär och trycker till mossan. Nu är arrangemanget nästan klart. Sen trycker man ner dekorationer. Tomtar, fåglar, kulor, svampar eller vad helst ni har till hands. Det gjorde jag helt själv, den biten kan inte Maria lastas för.

Som ni ser rymdes det bara en blomma i krukan när jag var klar med allt jag skulle stoppa dit.

Enkelt va?!

Prylarna kan ni köpa hos Pernilla. Har ni ingen egen kusin kan ni låna min om ni besöker den fysiska butiken. Maria är inte där vanligtvis, men säg åt Pernilla att jag har lovat att hon ska plantera åt er.

Saker som hänt idag

  •  Jag har sparkat ut en hel stor korg med plastäpplen. Hur lyckades jag med det ville alla som var i butiken veta. Det var inte alls svårt. Jag skulle kliva över korgen och har en tung fot, så den tog i det översta äpplet. Men äpplet nöjde sig inte med att trilla ur korgen, det tog med sig alla andra äpplen också. Jag fattar inte vad äpplen har på golvet att göra.
  • Jag körde efter någon sorts sandningsbil på vägen hem. Jag tror i alla fall att det var en sandningsbil för det stod en gubbe och skottade på varningstriangeln. Jag är inte helt säker på vad de gjorde för de såg ut som att de kastade sand i diket. I fem mil kändes det i alla fall som jag fick ligga bakom den, men det är ju bara en mil från Pitsund och hem och bara enkelfil delar av den vägen, så det kan bara ha varit någon kilometer. Han körde i alla fall så sakta att min hastighetsmätare inte kunde visa hur sakta det gick eftersom den börjar på 20. Jag hade morsan och farsans bil som har automatlåda och automatlådan körde fortare än sandningsbilen helt av sig självt fastän jag inte hade foten på gasen. Jag fick ligga och bromsa för att inte köra in i häcken på honom. Jag var irriterad.
  • Jag har gjort ett julblomsterarrangemang. Ni ska få en steg-för-steg-guide imorgon. Med bild. Jag orkar inte just nu.
  • Det var det viktigaste. Om ni vill veta vad jag ätit idag se tidigare inlägg. Jag har lagt till en bild nu, som inte gick att ladda upp när jag var i butiken. Bilden bevisar att min mat saknade dressing. Bildbevis är viktigt om jag bestämmer mig för att stämma gatuköket för avsaknaden av dressing. Jag ska sova på saken.

Gratis dressing

Äta måste man göra. Idag när jag är på Tistel fanns det jultallrik på cafét bredvid eller hamburgare från Porsnäsgrillen att välja på. Jag är inte så förtjust i julmat så då blev det hamburgare.

Jag beställde extra dressing till stripsen. Då sa tjejen i kassan “det bjuder jag på”. Det tyckte jag var fantastiskt generöst, jag tycker att det är dålig stil av hamburgekedjorna att ta 6 spänn för en klick med dressing. Så medan jag stod och väntade på min hamburgare tänkte jag att jag skulle skriva ett hyllningsinlägg till gratis dressing på bloggen.

Jag fick min påse med mat och traskade tillbaka till Tistel för att äta mitt skrovmål med extra dressing. Jag såg extra mycket fram emot dressingen eftersom den varit gratis. Gratis är gott vetni.

Jag öppnade locket till min lyxmiddag och upptäckte att jag inte fått någon gratis dressing. Närmare bestämt hade jag inte fått någon dressing alls. Så det blir inget hyllningsinlägg till Porsnäskioskens gratis dressing.

Att inte ge folk som har beställt extra dressing någon dressing alls är ju ännu sämre än att ta betalt för dressingen.

Rökrea i Piteå

Nu tror ni säkert att det brinner stup i kvarten i Piteå. Det har det gjort också på sistone. Först brann Jysk ner till grunden. Då blev alla Piteåbor supersura. För att det brann till grunden alltså, för då fanns det inte kvar några rökskadade varor att fynda. Fast Elgiganten drabbades också så då kunde Piteborna ställa sig i kilometerlånga köer för att köpa dyra varor utan ångerrätt eller garanti.

Förra veckan började det brinna på Hanzens som är en klädbutik i stan. Fast det brann inte ner så där finns det jättemycket kläder kvar som luktar rök. Äventyrsbutiken som säljer mest sport/ytterkläder och ligger vägg i vägg har också en hel butik med illaluktande kläder.

Båda butikerna har rökrea idag och säljer allt för halva priset och halva stan är garanterat där och slåss om “fynden”.

Ni som tillhör den halvan av Piteå som inte orkar med sådant kan ju komma till Tistel i Norrfjärden istället. Där är jag och säljer barnkläder från tre-tiden i eftermiddag. Kvällsöppet till klockan 21 och man slipper slå in paketen själv, för det gör min moster åt er.

Ja, då ses vi där om några timmar.

Svåra regler

Det är ett par personer som idag har gillat bloggens FB-sida, eller Kidkits, eller båda men inte lämnat någon kommentar till tävlingsinlägget.

Det är naturligtvis helt i sin ordning att gilla utan att vara med och tävla. Självklart är det det om man gillar för att man gillar på riktigt.

Men om man gillar för att man vill vara med och tävla måste man också lämna en kommentar och motivera varför just du ska vinna. Annars vet jag inte att ni vill vara med och tävla. Utan kommentar tror jag ju att ni bara gillar i största allmänhet.

På Sverigedemokraternas högkvarter

Jag skulle gärna ha varit en liten fluga på väggen som satt och lyssnade när Jimmy Åkesson och Lars Isovaara talar ut om den senaste lilla “SD-incidenten”. Eftersom det inte går får jag använda fantasin. Om man föreställer sig att det lät ungefär så här är det säkert inte så långt från sanningen.

JÅ: Gjorde du ett nöff-nöff ljud till vakten?

LI: Nej det gjorde jag inte. Jag grät och snyftade och då kan det hända att det kanske lät som nöff”.

JÅ: GRÄT du??! Över en RYGGSÄCK??!! Vad är du för en karl egentligen som lipar över en ryggsäck? Hur ser det ut om våra medlemmar är ynkryggar som lipar över sådant?

LI: Jamen alltså, jag hade ramlat ur rullstolen två gånger och då slog jag knät. Så jag grät ju inte BARA över ryggsäcken. Jag hade ett hål på byxorna och skrapsår på knäna också.

JÅ: Och hur kunde du ramla ur rullstolen TVÅ gånger??

LI: Jag hade tagit en öl…

JÅ: Stop nu här – en öl?

LI: Ja, jo, jag vet att det är olämpligt att dricka sig berusad…

JÅ: EN öl? Trillar du ur rullstolen TVÅ gånger efter EN öl? Tål du ingenting din vekling? I vårt parti är det minsann inte bara viktigt att vara svensk, man ska vara manlig också. Blir du full av EN öl som något annat fruntimmer?

LI: Nä alltså, det blev väl lite mer än en öl. Kanske åtta eller så, jag minns inte så noga.

JÅ: Jag har hört nog. Vi får kalla till ett partiledningsmöte och diskutera din framtid och om vi verkligen kan ha medlemmar som lipar över en ryggsäck och inte tål mer alkohol än ett fruntimmer. Det där med dina rasistiska uttalanden får pressekreteraren Linus Bylund ta hand om. Han får förklara för media vad rasism är, och hävda att dina kommentarer inte är rasistiska.