Prinsessan på Ärten – Page 65 – En viktig blogg om viktiga saker

Varför Därför?

Det vet man ju att för eller senare kommer ett barns Varför-fas. När ungen ska veta varför om allting. För oss har inte det här börjat än. Som förälder tycker man att det är spännande när barnet börjar visa tecken på att de har tänkt gå eller säga något som liknar ett ord. Varför-fasen däremot är man ju inte alls lika ivrig över. Den verkar dö-jobbig.

Ibland när vi har tur kan vi få ligga kvar i sängen och dra oss medan gullefjunet leker i sovrummet. Bara man är involverad på något sätt som att hjälpa till att klä på/av dockan eller hjälper till att rada upp trollen på sängkanten kan man få en hel kvart extra, en riktigt bra dag en halvtimme.

I morse när vi lekte i sängen sprang hon helt plötsligt och hämtade dockans sulky-dockvagn. Sen skulle hon ha upp den i sängen. Hon lyfte, baxade och puttade och bad om hjälp att få upp den. Jag hade inte inte alls någon lust att ha en dockvagn i sängen så jag svarade “nej man har inte dockvagnar i sängen”.

Då hände något oroväckande. Hon frågade varför. Jag blev helt ställd. Varför ska man inte ha dockvagnar i sängen halv åtta på morgonen? Vi brukar ha en massa annat skrot i sängen vid den tiden. Just då hade jag ett pussel på kudden. Troll och böcker brukar vi också ha i sängen, de är också hårda. Därför är inget bra svar, det känns som att därför bara skulle leda till följdfrågor. Så jag svarade “för att den har hjul”. Hon köpte det den här gången, men nästa gång säger hon säkert “det gör inget för det är en inomhusvagn”.

Jag får jobba på det här med motiveringar innan Varför-fasen drar igång på riktigt.

Varför är det så farligt att äta snö?

När man var liten åt man ju snö. Jag gjorde i alla fall det. Mamma sa att man inte fick äta snö, att man fick mask i magen.

Nu säger man till sitt eget barn att de inte får äta snö. Det är det första gullefjunet gör när hon stiger ut genom dörren. Böjer sig ner och tar upp snö och stoppar det i munnen. Av bara farten säger man “man ska inte äta snö, man kan få mask i magen”. Men det får man ju inte. Jag fick aldrig mask i magen. Det där med mask är ju bara lurendrejeri.

Det är klart att man inte vill att ungen ska äta snö just där en hund eller katt har pissat. Men där är ju snön gul, så man ser ju var en hund eller katt har pissat. Så vad är det egentligen som är så farligt med själva snön? Varför får man inte äta snö?

Barr hit och barr dit

Ni vet hur det är när folk ligger på golvet och sopar ihop granbarr och involverar sitt barnbarn och säger saker som “kolla här så många granbarr, sopa upp dem på det här A4-arket så ska vi visa din mamma”.

Alla har ju någon sådan i släkten va? Det blir lite tjatigt i längden, eller hur?!

Man behöver faktiskt inte leta upp granbarren. Om man leker med lego på en matta kan man se sig för. Så många dagar om år handlar det faktiskt inte om.

Imorgon slutar julen. Jag har kollat i almanackan. Imorgon är det torsdag. Det finns ingen jul i torsdag så imorgon kan man kasta ut julen. Då blir man av med granen. Till trettondagen är man av med barren också om man ligger i.

Inte alls en halv vante

Min pappa säger att halva min vante sitter fast på deras verandadörr. Han överdriver. Titta själva. Det är inte alls en halv vante. Det är bara lite ludd.

Mina föräldrar har byggt in ytterdörren innanför en pensionärskuvös. Så man måste manövrera sig förbi sådana där skjut-dörrar när man ska in. Som går jättetrögt när det är en massa snö och is. Ibland när man kommer dit för att hälsa på har skjut-dörrarna frusit fast så att man inte kommer in. Så man får gå hem igen eller börja banka på rutorna för att någon ska komma och hjälpa en dra från andra sidan.

Det här med luddet är faktiskt inte alls mitt fel. Jag hade varit ute i snön. Åkt bob och pulka. Gjort en snö-ängel. Mina stickade vantar var fulla med snö.När jag hade lekt klart gick jag in och pratade några ord. Då tinade snön på mina vantar.

När jag skulle gå hem skulle jag dra igen verandadörren. Man gör ju så när man går, stänger dörren efter sig. Verandadörren är iskall. Inte bara bildligt talat alltså, på riktigt. Så helt plötsligt stod jag där med min stickade vante fastkfrusen i handtaget. Jag var tvungen att rycka loss handen. Då blev det kvar LITE ludd på handtaget.

Vad skulle jag ha gjort liksom? I och för sig – jag erkänner att jag hade kunnat ta av mig vanten och låtit den hänga där på verandahandtaget till i maj när det börjar töa. Men det är ju kallt ute. Jag skulle ha frusit om handen om jag hade gått hem utan vante.

Man kan ju torka bort luddet från handtaget till våren när det börjar töa, lika gärna som att vanten ska hänga där i flera månader medan jag fryser om handen.

Som om inte allt det här är nog. Anklagelser om att halva min vante sitter fast på deras dörrhandtag. Dessutom kröp farsan omkring på vardagsrumsgolvet och lekte med lego och fick ett granbarr i fingret. Djupt in i fingret, typ en halv cm. Det är tydligen också mitt fel. För att det var jag som propsade på att de skulle ha en gran.

Nu tar affärerna snart fart

Jag drog ju igång en liten affärsverksamhet i höstas. Jag säljer stenar. Eller ja, om jag ska vara mer exakt så har jag stenar till försäljning. Jag har inte sålt så många. Ännu alltså.

Nu tror jag att jag har fått en break. Jag har sålt min första sten. Det känns som att det här är första steget mot en försäljningssuccé.

En kompis var här i fredags och hon slog till och köpte en sten. Hon hade jättesvårt att bestämma sig för vilken hon skulle ta, men till slut blev det sten Röda streck.

Jag prutade på ordinarie pris. Egentligen ska man ju inte göra det när man säljer värdefulla rariteter. Jag kände dock att eftersom det var den första stenen jag skulle få sälja var det viktigt att komma till en överenskommelse. Så att stenen kommer ut på marknaden. Jag räknar med att ryktet kommer att sprida sig från mun till mun, eller FB-vän till FB-vän, bara jag får några nöjda kunder. Vi kom alltså överens om ett pris på 10 kr. Långt mindre än vad stenen är värd, så jag förutsätter att min kompis är väldigt nöjd.

Jag tror att 2013 kommer att bli året när mina stenar blir eftertraktade.

Julglädje på Familjeliv

Alla tycker inte att julen är rolig. För många är julen pest och pina.

Det finns vuxna som sitter ensamma. Det finns familjer som har det svårt ekonomiskt. Barn som inte får julklappar eller som får färre julklappar än sina kompisar. Föräldrar som har dåligt samvete för att de inte har råd med en sådan jul som presenteras på Facebook, bloggar eller som vänner och bekanta uppger sig ha. Det finns familjer där någon förälder dricker så mycket sprit att det slutar i hustru- eller makemisshandel

Ute i stora vida världen finns det barn och vuxna som inte ens bryr sig om att det är jul eller julklappar. De skulle bara vilja ha något att äta, kläder att ta på sig och tak över huvudet.

Det finns folk som har legitima skäl att inte tycka att julen är rolig.

Också finns det folk som hänger på Familjelivs forum. Den naturliga mötesplatsen för människor som är missnöjda, bittra eller som bara vill moralisera i största allmänhet.

Vi börjar med kvinnan som fick en tandborste i julklapp av sin make. Visserligen en eltandborste, men en tandborste är alltid bara en tandborste. En borste som man borstar smuts ur käften med. Tråden innehåller detaljerade diskussioner om priset på eltandborstar.

Sen finns det människor som inte kan bestämma om de ska se Kalle Anka hemma eller borta. Det blir så mycket kaos av Kalle Anka-tittandet att det slutar med att kvinnan sitter hemma och gråter och tittar på Kalle medan dottern är hos farmor och farfar. Allt är kvinnans svärmors fel och tråden behandlar ingående hur man skall tolka en suck som svärmodern släppte ifrån sig.

Någonstans i Sverige har någons julafton blivit förstörd av att en unge fick en vit iPad istället för en svart som han önskat. Ungen kastade iPaden i golvet. I den här tråden diskuteras det om ungen är en otacksam snorunge eller om han inte kan rå för sina känslor. Konsekvenser och straff avhandlas också.

En kattallergikers syster tar med sig katten till julfirandet. Rena rama Gunilla Persson fasonerna. Redan på sidan två i tråden tycker någon att kattallergikern ska ringa efter en ambulans. För att hon ska få lite sympati och för att ambulanspersonalen ska kunna göra familjen uppmärksam på hur fel de gör mot kattallergikern. Tråden utvecklas till en lång diskussion om akutsjukvård. I inlägg #110 återkommer personen som rekommenderade akut sympativård för att berätta att hon hade lämnat tråden dagen innan för att hon hade känt sig påhoppad. Eftersom det var julafton hade hon blivit extra ledsen. Detta är ett tydligt bevis på att julafton är fel dag att debattera kattallergier om man är lite skör.

Det finns en tråd där man kan rapportera vad, och exakt hur mycket, man drack på julafton. En del drack alkoholhaltiga drycker. Andra höll sig till julmust. Inlägg #31 avlägger rapport om 5 glas vatten. Det är viktigt att man är ärlig och exakt. Vissa uppger till och med klockslag, inlägg #36 är ett föredöme på den här punkten.

Slutligen en troll-tråd. En man berättar att hans fru blev så full att hon sket i kattlådan för att det var upptaget på toaletten. Nästa morgon hade kärringen fräckheten att be sin make att tömma kattlådan. Då tog han in på hotell. En människa utan troll-filter frågar om han lämnade kvar barnen hos en alkoholist när han åkte till hotellet.

Hur man torterar ett 20 månader gammalt barn

Gullefjunet har en kusin som är vuxen. Gullefjunets kusin fick barn ca 7 månader efter oss. En flicka som heter G. Så gullefjunets kusin har alltså ett barn som är nästan jämngammal med gullefjunet. Om/när gullefjunet får barn blir det barnet tremänning med G, som då alltså också är vuxen. För vi har inte tänkt oss några tonårsgraviditeter i gullefjunets framtid. Det ingår inte i planerna.

Komplicerat va? Alldeles för komplicerat för barn. Så vi säger till gullefjunet att hon är kusin med G fastän hon egentligen är kusin med Gs mamma.

Igår hade vi i bokat in en God Jul-Skypning med svägerskan och hela deras familj. Inklusive lilla G.

Vi hade bestämt att vi skulle ha vårt julbord tidigt, redan klockan två. Sen skulle tomten komma någon gång efter maten. Svägerskans familj gjorde mer traditionellt så att de skulle äta senare. Så maken och svägerskan bestämde kvart i fyra som Skypetid. Tanken var att det skulle bli mittemellan, efter vi ätit klart och tomten hade gått och innan tomten och maten hos dem. Mitt i Kalle Anka.

Så här i efterhand kan jag väl säga att det här var kanske inte riktigt schyst mot lilla G. För kvart i fyra var vi fortfarande mitt i julklappsöppningen. Så där blev de två barnen fösta framför datorn för att sitta och vinka till varandra. Gullefjunet var exalterad över de julklappar hon redan öppnat och sprang ut och in i kamerabilden och visade upp leksaker. Helt plötsligt kom hon farandes med en julklapp och började riva julklappspapper och kastade det till höger och vänster.

I andra ändan av Skypen satt lilla G som tomten inte hunnit komma till ännu och tittade på. Hungrig. För de hade ju inte ätit än heller. Dessutom fick hon lov att sitta och lyssna när en massa dumskallar till vuxna satt och sa “Titta G! Gullefjunet har fått en docka. Vad fin!”.

G sa inte så mycket. Men jag vet vad hon tänkte. Hon tänkte “Det skiter väl jag i. Vad gullefjunet har fått i julklapp. Jag vill ha MINA julklappar.”

Vi tänker ut en bättre plan till nästa år.

Rösta

Det är meningen att ni ska rösta där till höger. På vilken kategori på bloggen som är er favorit. Man får välja max 3 alternativ.

Det är inte snällt att rösta på Ingen. Det har jag bara med för att kolla om jag har några elaka läsare.

Om det alternativet får flest röster får jag lov att utdöma något straff igen. Antingen tar jag bloggsemester i en hel dag. Eller så skriver jag 24 inlägg på en dag och bombarderar er med nonsens. Det beror vilket humör jag är på just den dagen.

Hur gjorde jag innan jag hade en blogg?

Jag fattar liksom inte hur jag gjorde innan jag hade en blogg. När man har något problem alltså. När man har en blogg berättar man om sitt problem på bloggen. Sen löser någon ens problem åt en. Lämnar en kommentar med en lösning.

Dan före julafton hade jag problem med julklappen till mormor och morfar som ni kanske minns. Jag lämnade ut mig själv och skrev personligt om mitt problem här på bloggen. Då lämnade en läsare som heter Carina en kommentar som löste hela julklappsproblemet åt mig.

Hennes förslag var ju genialiskt. Det fick bli så. Gullefjunet fick rita på fotot. Sen laminerade jag det. För att förlänga konstverkets livslängd.

Mormor och morfar blev jätteglada. Sa de i alla fall.

Tänk om jag inte hade haft bloggen. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till då. Jag hade kanske fått lov att kasta mig i bilen och åka till ICA för att köpa en chokladask. Så tusen tack för idén Carina!

Julmat

Jag fattar faktiskt inte grejen med julmat. Folk pratar om det som att det vore guds gåva till mänskligheten, men det finns faktiskt inga som helst bevis för att det var han som hittade på julskinka och kalvsylta.

Sen håller folk på och tjatar om att ketchup inte hör hemma på julbordet så att man måste hålla på och smussla och ha ketchupflaskan under bordet.

Visst är det märkligt också hur det ska hållas på och ätas samma sak flera dagar på raken? Om man någon gång föreslår tacos till middag då får man “det åt vi ju en dag förra månaden” till svar. Julmat däremot, det ska man äta två och tre gånger om dagen i flera dagar.

Vi åt i alla fall julmat igår.

Det här är någon vuxens tallrik.

Det här är gullefjunets tallrik.

Det här är min tallrik.

Prinskorv är faktiskt jättegott. Jag tror att det får bli prinskorv till lunch idag.

Idag är det julafton

God Jul alla fina bloggläsare. Det finns massor med bloggläsare här i världen, men ni är de bästa. Det vet ni självklart redan. För ni håller ju till här. Till och med på julafton. Ni känner igen kvalitet när ni ser det. Därför är ni de bästa bloggläsarna.

Idag blev det ingen burk. För kortet gick inte ner i burken. Sånt hör till på julafton. Överraskningar. Man är två år och springer ut i köket för att hämta kalenderburken. När man kommer dit finns det ingen burk. Bara ett kort som det står något i. Inte kan man läsa heller. Så man får springa tillbaka till sovrummet. Pappa kan läsa.

EN julklapp får man på morgonen. Så att man inte ska värka sönder av längtan efter jultomten.

Jultomten tittade förresten förbi hos oss igår kväll. Han har likadana vantar som mamma. Fantastiskt va?!

Tomten lämnade den här julklappen. Det var ju det jag sa, eller hur?! Fler krulliga snören är bättre än få. Tänk er hur löjlig den här julklappen hade sett ut med bara två krulliga snören istället för åtta! Som en tunnhårig gubbe typ.

Vilket ska jag ge bort i julklapp?

Mormor och morfar säger att de inte vill ha någonting i julklapp. Ingenting är ganska tråkigt. Så då tänkte jag att jag ger dem något som involverar foton av gullefjunet. De blir alltid jätteglada över foton på gullefjunet.

En sådan julklapp behöver man inte vara ute i god tid för. Den kan man fixa dagen före julafton. Man ska ju bara printa några foton. Printern brukar ju aldrig strula.

Så nu sitter jag här och funderar över mormor och morfars julklapp. Vilket foto ska jag välja? Det till höger eller det till vänster?

Julafton färdigplanerad

Vi ska äta julmat. Innan vi ens har dukat av bordet kommer mormor att fråga vad vi ska äta på nyår. Morfar ska ta på sig hörapparaten så att man slipper säga allting tre gånger. Vi ska spela julsånger. Vi ska Skypa farmor och faster och säga God Jul. Tomten ska komma. När han frågar om det finns några snälla barn ska gullefjunet svara “Jag har tvättat håret”. Vi har bestämt att vi inget nämner till tomten om allt skrik och bråk som förekom under hårtvätten. Maken får öppna Aladdin-asken som han sitter och blänger på just nu.

Jag vet inte om vi ska titta på Kalle Anka. Jag bryr mig inte. För mig spelar det ingen som helst roll om den svarta dockan är med eller bortklippt. Här hos oss gör vi inte så mycket dramatik kring heliga svenska jultraditioner i form av tecknade filmer som importerats från USA.

Att säga att julen är förstörd för att de har klippt i Kalle Anka är superlöjligt. Kalle förstördes som jultradition när videospelaren kom. För då spelade man in Kalle Anka och tittade på det hela året. Tills man var less och nu är det ingen viktig jultradition. Det är inte speciellt längre. Om gullefjunet vill titta så gör vi det. Då återinför vi Kalle som jultradition.

Mer då? Ja vi får väl leka med leksakerna som tomten kommer med.

Straffet

Jag sa ju 7 gillningar, annars skulle det bli något sorts straff. Nu är det så att ni bara har presterat 5 gillningar. Det är kanske möjligt att jag borde ge er lite mer tid. Ni har kanske inte hunnit hit ännu. Ni kanske har fullt upp med att slå in julklappar enligt konstens alla regler.

Men för straffet jag har utsett behöver ni kanske lite förvarning. Jag har nämligen bestämt att ni som straff måste titta på Bingolotto ikväll. Uppesittarkvälls-Bingolotto. Så jag tyckte att jag var tvungen att berätta det här för er nu.

Så att ni hinner köpa en Bingolott.

EDIT: Jag glömde säga att ni som har kommenterat och gillat naturligtvis slipper. Ni behöver inte titta på Bingolotto, ni kan välja en annan kanal.

Visste ni om att det finns änglar med renhorn?

Det är nu det är meningen att ni ska trycka på Gilla-knappen och lämna kommentarer och berätta för mig vilken fantastisk dotter vi har. Annars blir jag sur. Minst 7 gilla och 4 kommentarer vill jag ha. Annars kommer jag att straffa er på något sätt. Jag har inte bestämt hur ännu.

Hur man slår in en julklapp

Senaste veckan har jag fått flera besök här på bloggen från folk som har googlat efter ‘paketinslagningar’. En person letade tom efter vackra paketinslagningar. Någonstans här på bloggen finns det tydligen paketinslagningar eftersom folk hamnar här. Men några julklappsinslagningar finns det inte på bloggen. Det är väl det ni letar efter nu antar jag?

Allvarligt talat vet jag inte hur inkompetenta ni är om ni måste googla efter hur man slår in en julklapp. Men självklart ska jag hjälpa er nu när ni ändå är här.

Gör så här. Detta är instruktioner för hur man slår in ett paket som är bredare än en rulle papper. Repetition är lärandets moder så ställ markören över bilden för upprepande eller tydliggörande av instruktionerna.

Rulla ut pappret på ett bord eller på golvet och ställ kartongen på pappret. Akta så att ni inte river sönder pappret medan ni håller på.

Om olyckan ändå skulle vara framme lagar ni med en bit tejp.

Om ni väljer att hålla till på golvet kan jag tipsa om att kolla att ingen har klampat omkring på golvet med snöiga skor. För då blir pappret blött.

Om ni glömmer kolla detta för att ni förutsätter att ingen springer omkring i snöiga skor i köket så gör det ingenting. Pappret torkar nämligen.

Vik upp ena ändan av pappret på kartongen och lägg dit en sax som tyngd medan ni river en tejpbit. Klistra fast en tejpbit.

Vik upp andra ändan av pappret och klipp av pappret på lämplig längd.

Klipp två ytterligare pappersbitar i lämplig storlek och täck sidorna och tejpa fast.

Vik in hörnen snyggt eller o-snyggt och tejpa.

Nu är julklappen färdig. Nu kommer vi till momentet där det är dax att imponera. Verkligen visa hur duktig man är. Dekorera julklappen.

Leta fram något skrot som finns kvar sedan förra hjulen. Tag en stjärna eller två. Pilla bort pappret på baksidan.

Tryck fast stjärnan/stjärnorna på julklappen.

Tag sedan en sax och en platt snörstump av papper. Vik upp saxen och lägg snöret mot ena saxbladet och håll fast med tummen. Drag i snöret. Då krullar det sig.

Gör gärna flera krulliga snörstumpar. Mycket är alltid bättre än lite. Många är bättre än få. Fler är bättre än färre.

Tag en tejpbit och sätt den på de krulliga snörena. Detta är paketinslagningens svåra moment, tejpen klistrar alltid fast sig någonstans där den inte ska. Ge inte upp! Om man svär litegrann medan man pillar loss snörena från tejpen känns det bättre. Klistra skiten på julklappen.

Nu är ni klara och har en vacker julklapp.

Vad menar ni att ni inte tycker att det blev fint för att jag inte mönsterpassade pappret i skarvarna?! Om ni är så himla duktiga själva fattar jag faktiskt inte varför ni googlar hur man slår in en julklapp.

En annan viktig sak att ha i åtanke är att inte lägga så mycket tid, möda och besvär på det hela. På julafton kommer någon att riva alltihop i hundra bitar på ett par sekunder.

Jag ska ljuga

Vet ni vad? Jag har ett halvfärdigt blogginlägg. Det är väldigt informativt och utbildande. Men jag hinner inte skriva det klart nu. För jag ska gå till mormor och morfar och bli bjuden på middag.

När jag kommer dit ska jag ljuga för min dotter som redan är där. Jag ska ta med en julklapp som jag nyss har slagit in och ljuga för henne och säga att tomten kom förbi när hon inte var hemma. Då sa tomten att han har så mycket att göra på julafton så han frågade om han fick lämna julklappen och om jag kunde ta den till mormor och morfar och lägga den under granen. Sen sa han att han kommer förbi på julafton och delar ut den.

Visst är det så man gör? Hittar på en massa dumma historier om tomten.

Jag återkommer senare, ikväll eller imorgon, med det där viktiga inlägget som inte är klart ännu. Ni kommer att känna er hjälpta när ni läser det.

Varför hamnar alltid glitterskarven fram?

Nu har vi klätt granen. Ställt dit de obligatoriska sju upp-och-ner-vända ljusstakarna under granen.

Visst är det märkligt att glitterskarven ALLTID hamnar fram? Man tar bort hela glittret och gör om det. Barren är jättevassa och sticks. När man har gjort om alltihop är skarvarna lik förbannat fram, bara en grenrad högre upp eller längre ner. Jag har då gett upp. Mina glitterskarvar får vara kvar på framsidan.

Hur många julpollor skrev vi av i år? Bara en. Det tycker jag är helt acceptabelt. Lite svinn får man räkna med.

Om ni trodde att det heter julkulor så har ni lärt er något nytt nu. För det heter inte julkulor. Det heter julpollor.

Finns det folk som heter Hobbit i Sverige?

Jag har en kompis som heter C. Ni som brukar läsa kommentarerna kanske känner igen henne. Hennes favoritkategori här på bloggen är nog när jag uppmärksammar “nyheter” som behöver belysas lite extra för dess speciella nyhetsvärde. Så till den grad att om jag missar någon viktig nyhet brukar hon tipsa mig.

Häromdagen skickade hon mig en länk. Länken hette Namnbråk blossar upp kring “Hobbit”. När jag såg länken tänkte jag naturligtvis “Finns det verkligen folk i Sverige som heter Hobbit?”.

Men det gör det tydligen inte. Det var bara en 68-årig kärring vars familj tog namnet Ekenskjöld i början av 2000-talen som tycker att det känns som ett slag i ansiktet att den som översatte Tolkiens Bilbo – en hobbits äventyr 1947 valde att översätta Oakenshild till Ekenskölde över 50 år innan hennes familj valde ett helt annat namn.

Tanten är noga med att påpeka att hon inte är någon bråkmaja. Nä,nä.

Jag tror inte ens att den här tanten är lättkränkt. Jag tror att det är så att hon har drömt om att bli filmstjärna i drygt 60 år. I bitterhet över att det aldrig blev så såg hon detta som sin sista chans till 15 minuters berömmelse.

Jag tycker att Svensk Filmindustri ska ge henne två gratis biljetter till att se Hobbitfilmen på bio. Då har hon blivit väl kompenserad för kränkningen. Om hon har svårt att gå kan de kanske bjuda på färdtjänst också så får de lite extra goodwill ut av det hela. Popcorna tycker jag gott att hon kan betala själv.

En dag blir du markägare gumman

Min pappa äger skog. Han är väldigt bekymrad över den där skogen. Vem som ska sköta den i framtiden. Det här är inget nytt som har dykt upp sedan han gick i pension. Han har varit bekymrad de senaste 20 åren. Han har nämligen konstaterat att både jag och min bror är helt odugliga på skogsskötsel.

Nu har han dock fått nytt hopp. En tvååring i form av gullefjunet. Han hoppas att hon ska visa intresse för skog. När han kom på att han kunde involvera henne i huggandet av granen blev han helt plötsligt intresserad av julgran.

Så idag har vi huggit en julgran.

Först utrustades gullefjunet som en riktig skogshuggare.

Sedan ställde sig morfar och gullefjunet och betraktade den tänkta julgranen och diskuterade om den skulle passa som julgran. “Mormor kommer säkert att säga att den är ojämn och har alla grenar på ena sidan” sa gullfjunet. “Det säger hon alltid oavsett vilken gran man kommer med. Det var därför vi köpte plastgran och den dög bra i alla åren tills din mamma flyttade hem och började tjata om att det ska vara en riktig gran” svarade morfar då. “Då tar vi den här, alla kommer att tycka att den är jättefin för att det är jag som har huggit den” bestämde gullefjunet.

Sen sågade de. “Så här gör man, bla bla bla” berättade morfar under tiden.

När granen var fälld ställde de sig och betraktade sitt verk.

Som avslutning släpade de fram sitt byte för att ställa granen i pannrummet för avtining.

I eftermiddag ska granen kläs. Vi ska bara leka litegrann först.

Var sitter näsan egentligen?

Gullefjunet har tidigare visat lite mesiga tendenser när vi badat. Hon är rädd för att få vatten över huvudet. I Hortlax finns det ingen grund barnbassäng, även om hela stora bassängen är en barnbassäng där det är 90 cm på grunda delen och 110 cm på den djupa. Så om man bara är en tvärhand hög måste man vara försiktig om man ska undvika vatten i ansiktet.

Jag: Hon var jätteduktig när vi badade. Hon ville hoppa från kanten, så jag höll i henne också hoppade hon. Det var inte riktigt meningen, men jag tyckte inte att det gjorde något heller, och en gång fick hon huvudet under vattnet.

Maken: Hela huvudet?

Jag: Nä inte riktigt, men så pass att hon fick vatten i ögonen.

Maken: Näsan också?

Jag: Ööö, nä hon slog en volt i luften och åkte ner med toppen av huvudet och ögonen, men inte näsan…. Vad tror du?! Näsan sitter väl under ögonen, så om hon fick vatten i ögonen så var ju även munnen och näsan under vattnet!

Maken: Jaja, hur gick det då?

Jag: Jo det gick bra, hon hostade och spottade men grät inte. Sen ville hon hoppa igen. Men hon höll en lång utläggning från bassängkanten att hon inte ville ha vatten i ansiktet för “det är inte roligt”.

Där hade hon fel, för utläggningen var jätterolig.

Ful eller fin?

Den här hänger på vår ytterdörr. Det är jag som har hängt dit den. Det är även jag som har köpt den.

Maken har inte sagt att den är ful. Han har sagt att han “saknar ord för att beskriva den”. Det vet man ju vad det betyder. Han tycker att den är ful. Eller möjligtvis fulare än ful, eftersom han inte hittade ordet ful.

Vad tycker ni? Är den fin eller ful?

Idag är det torsdag på riktigt

Jag hämtade på dagis också sa vi God Jul igen och Gott Nytt År. Sen hoppade vi i bilen för att åka till Äventyrsbadet och bada. Klockan två kom vi dit och de öppnar fyra. Jag måste lära mig det här nu snart. Att inte säga att det finns lego på bibblan när det inte finns det, och att inte säga att vi ska åka och bada när de har stängt.

Vi hade en sådan här konversation där i lobbyn på Havsbadet.

Jag: Oj, det är stängt. Vi får komma tillbaka en annan dag.

Gullefjunet: Vill inte komma annan dag. Wähähäwähä.

Jag: Vi kan komma tillbaka i eftermiddag när de öppnar om du vill!

Gullefjunet: Buhuuuuuhuu. Wäääähäää.

Jag: Okej, ska vi åka och kolla om de har öppet i Öjebyn? Eller Munksund, eller Hortlax?

Om man kollar innan man åker, och helst innan man överhuvudtaget nämnt bad, att de har öppet slipper man ränna runt hela kommunen i jakt på ett öppet badhus.

Vi hamnade i alla fall i Hortlax. Damernas omklädningsrum hade vi helt för oss själva och hela stora bassängen delade vi bara med en pojke och en pappa. Varmt i vattnet var det också. Dessutom kan man hyra en motorvärmare för 10 kr. Det gjorde jag inte. För jag hade förstås inte med mig någon sladd. Fin service är det ju i alla fall. Nu vet jag det nästa gång. Lyckligt slut alltså.

Idag har det varit torsdag hela dagen

Torsdag är sista dagen på dagis innan jullovet. Idag har jag haft torsdag. När jag hämtade på dagis idag så var det torsdag. Så jag sa till gullefjunet att säga God Jul till alla och ge fröknarna julkramar. Då är det ju förståeligt om gullefjunet tror att det är jullov nu. Personalen tror säkert också att hon inte kommer imorgon.

I eftermiddags kom jag på att det bara är onsdag. Det är ju imorgon som är sista dagen på dagis. Det känns som att just det här God Julandet kan bli ett litet problem imorgon bitti när det är dags att göra sig klar för dagis. Påklädningen är en kamp varje morgon i vanliga fall utan att man har sagt God Jul dagen innan.

Eftersom jag är förutseende har jag redan kommit på en plan för hur vi ska ordna det här om hon dagis-vägrar imorgon. Jag ska berätta att det är en dag kvar och att hon måste gå till dagis för att säga Gott Nytt År. Det var därför vi sa God Jul idag. För imorgon är det Gott Nytt År dagen. Sista dagen innan jullovet. Jag tror att den här historien kommer att vara lättsåld.

Idag fick vi hem mer julpynt från dagis. Det ska få hänga i den där granen som morfar ska hugga.

Julklapparna måste ligga under en gran

Vi ska vara hos mormor & morfar på julafton. Det står en plastgran på deras pensionärsveranda, men inne har de ingen gran ännu. Vet ni vad min mamma fick för svar när hon frågade om det var dags att hugga en julgran snart? “Det är för djup snö” fick hon till svar.

Var det någon från Stockholm som sa så tror ni? Nej, det var min pappa. För djup snö?!

Ett barnbarn har han. Ska det barnbarnets julklappar ligga under TVn då eller? Va? Vad får man för julstämning om julklapparna ligger under TVn?

Det finns ju spadar. Dessutom behöver man ju inte ta en julgran från djupaste skogen, det finns ju granar bredvid vägen också. Är det verkligen för mycket begärt med en julgran? Jag tror att det ligger till så att han inte vill dammsuga granbarr.

Jag tror att jag ska gå och hämta en motorsåg och lasta den på fyrhjulingen. Då kommer farsan och komma farandes med invändningar om att jag inte vet hur man använder en motorsåg, också åker han och hugger en gran.

Bara ingen berättar för honom att jag inte ens vet hur man startar fyrhjulingen så kommer säkert den här planen att fungera. Går den planen i stöpet ska jag säga till gullefjunet att hon ska säga till morfar att man MÅSTE ha en julgran. Hon får alltid som hon vill när hon frågar morfar.