Prinsessan på Ärten – Page 62 – En viktig blogg om viktiga saker

10 regler som hela tiden ignorerars

1. Man får inte hoppa i sängen.

2. Man får inte hoppa i soffan.

3. Man får inte stöka till soffkuddarna.

4. Man får inte kasta mat på golvet.

5. Man får inte äta mat från golvet.

6. Man får inte skvittra vatten på mamma/pappa när man badar.

7. Man får inte ta ut alla sina kläder ur garderoben och lägga dem på golvet.

8. Man får inte rita på bord/golv/leksaker.

9. Man får inte springa iväg och gömma sig så fort någon form av klädesplagg ska tas på.

10. Man får inte lägga tillbaka mat i kylen utan att förpacka den ordentligt.

Maken “rättar till” inredningen

Bara en sak till om mina vardagsrumsgardiner, sen ska jag sluta att tjata om gardiner.

Jag satt och studerade gardinerna och konstaterade att när man hänger upp tre längder skulle det ha varit ganska bra om den i mitten var lite smalare än de andra två. Det känns som att den är onödigt bred i förhållande till fönstret och balkongdörrens storlek. Jag orkar inte göra om nu, men jag berättade om min observation för maken och sa att om jag någonsin gör tre längder igen i framtiden ska jag göra den i mitten smalare.

Då svarade maken “mmm”. Han var just då på väg mot balkongen, så han stannade och tittade. Sen sa han “men gardinen ska väl inte hänga sådär”. Notera att jag inte har något frågetecken på slutet av den meningen. För det var ingen fråga, det var ett konstaterande. Ungefär såhär hängde gardinen när han sa det.

Sen gick han fram till gardinen och klappade ihop den. Två gånger klappade han till och med, så att den åkte ihop riktigt ordentligt. Sen såg det ut så här.

Det var inte det jag menade när jag pratade om en smalare gardinlängd.

Tävling hos Super Mario rörmockaren

Ibland ramlar jag över extra fantastiska tävlingar som jag känner att jag måste tipsa er om. Eller ramlar och ramlar, de brukar dyka upp på min Facebook-vägg.

Den här gången är det ett företag som enligt sin Facebooksida sysslar med “rörmockeri på en nivå som endast Super Mario i verkligt format skulle behärska”.

Det ni kan vinna är en beröringsfri blandare från fabrikanten Oras. Komplett med installation. Egentligen vet jag inte ens vad det är, men jag gissar att det är någon sorts vattenkran. Fint låter det i alla fall.

Hortlax Rör är det som står för tävlingen och ni hittar den här.

Kila in och gilla och dela nu så ska jag emaila Super Mario och fråga om han kan tänka sig att ställa upp på en bloggintervju precis som Dalberg gjorde när han lottade ut en penna och en musmatta.

En flower power minister?

Idag fick vi en ny jämställdhetsminister. Maria Arnholm heter hon visst har jag just lärt mig.

Hon har ett “starkt engagemang för samhället”. Det låter jättebra. Exakt vad det betyder vet jag dock inte. Det är nog bara jag som inte är tillräckligt intellektuell för att förstå. För att de skulle vara en klyscha kan jag aldrig tro.

Viktigaste frågorna som hon nämner är ojämlikheterna mellan män och kvinners löner, det låga antalet kvinnor i bolagsstyrelser och sexualiserat våld mot flickor och kvinnor. Jag tycker att det låter som att hon har gjort bra prioriteringar där. Om hon verkligen jobbar för att förändra dessa frågor hejar jag på henne.

Det är dock en liten detalj som jag läste idag som jag tycker drar fokus från de politiska frågorna. Inte fortkörningen och att hon har betalt för svart arbetskraft. Det är ju standard nu för tiden att politiker när de ska släpa fram sina skelett från garderoben innan någon annan gör det kastar upp lite svartjobb och fortkörningar på bordet.

Nej, det är inte det som stjäl uppmärksamheten. Människan bor i ett kollektiv med åtta andra. På Lidingö. Min hjärna slår nästan knut på sig själv när jag sitter och funderar över det här. Hur ser det här kollektivet ut? Vem bor hon med? Bor hon i kollektiv av ideologiska eller praktiska skäl?

Flatsharing är något som jag är oerhört glad att det är ett minne som hör ungdomen till. Så varför väljer man att bo med en massa människor som inte tillhör ens familj om man inte måste? De “delar på trädgårdsarbete och äter gemensamma måltider när det passar”. Hur gör det med städningen då? Var det ett kollektivt beslut att betala svart för tjänsterna i hemmet eller fattade Arnholm det beslutet själv? Eller bor de inte i samma hus, utan delar bara trädgård med uteplats där de sitter och äter?

Så många frågor. Jag hoppas verkligen att det kommer en djupgrävande intervju med henne någonstans snart så att jag får svar på alla dessa frågor om kollektivet.

Nominera en utflykt

Det var länge sedan vi var på utflykt. Det känns som att vi har varit överallt i hela Piteå med omnejd. Det är ju inte så himla stort faktiskt. Ja också har vädret förstås inte helt utflyktsvänligt på sistone heller. I alla fall inte för utflyktsmål utomhus

Jag börjar känna att det är dags för någon sorts utflykt snart. Så att barnet blir aktiverat och stimulerat och så att jag har något att blogga om.

Jag skulle förstås kunna be maken att föreslå något, men det finns en träbro som är hundratals år gammal någonstans inom kommunens gränser. Han kommer alltid dragandes med den där bron när jag nämner ordet utflykt. Jag vill inte se en träbro. Det finns flera träbroar här i byn så jag tycker inte att träbroar är så märkvärdiga.

Så jag tänkte att jag kan fråga er om förslag istället. Gärna barnvänligt. Fokusera inte så mycket på delen “ut” i utflykt, inomhus är definitivt en bonus den här årstiden. Sevärdheten/aktiviteten behöver absolut inte ha någon historia, för mig duger saker som är byggda på 2000-talet mycket bra. Maken skulle förstås bli tacksam om det fanns någon sorts historia involverad. Men haka för guds skull inte upp er på den detaljen.

Den här uppmaningen är mest riktad till Piteå/Luleå/Skellefteå läsare med omnejd eller folk som har anknytning till eller kunskap om regionen. Jag hade inte tänkt flyga någonstans de närmaste en-två veckorna. Jag hör av mig till er som bor i andra delar av landet när jag har planer på att besöka era hemtrakter så får ni tipsa då. Men om ni har hört talas om något intressant ställe i min omgivning som ni vill tipsa om går det förstås bra. Jag vill dock bara påpeka att Ishotellet i Jukkasjärvi ligger aslångt bort från där jag bor. Jag hade tänkt mig max 1 tim körtid enkel väg.

Om jag ska åka långt får det gärna ligga någon trevlig liten butik/shoppingcenter i närheten eller på vägen. Min kusins butik Tistel är jättetrevlig. Men Porsnäskiosken är ingen sevärdhet Pernilla så det är ingen idé att du föreslår det. Man får inte ens dressing på stripsen där.

Ja, fire away, vart tycker ni att vi ska åka på utflykt?

När favoritgossedjuret försvinner

Gullefjunet har massor mjukdjur. Alldeles för många. Jag har faktiskt lyckats smuggla undan några till skattkammaren, men hennes säng svämmar ändå över. Majoriteten av husdjuren har vi inte köpt själv, de flesta har varit presenter. Om ni tillhör kretsen av människor som brukar köpa presenter till gullefjunet så behöver hon inte fler mjukdjur. Pussel är bra. Det kan man aldrig få för många av. De är platta och tar inte så mycket plats.

Hon har inget favoritdjur. Vissa är populärare än andra, men hon har inte ETT favvodjur som måste med överallt. Det är lite tur. Man har ju hört historier om folk som har tappat bort sitt barns favoritdjur och att det blir totalt krisläge av situationen.

Däremot så brukar hon få för sig att hon ska ha ett visst djur just nu. Vilket djur det är varierar. Vilket gör det svårare att veta vilket mjukdjur det är viktigt att man håller reda på just för tillfället. På nått konstigt sätt är det ALLTID det djur som är försvunnet hon ska ha just då. Idag när hon skulle krypa isäng skulle hon ha ugglan. Som är spårlöst försvunnen. Jag har letat efter den i en timme nu. Eller ja, just nu leter jag förstås inte som ni ser, jag sitter och bloggar. Men jag har letat överallt och hittar den inte. Så nu sitter jag här och låtsas att jag letar och hoppas att hon ska somna innan hon märker att jag inte har kommit in med ugglan ännu.

Just nu verkar det som hon har glömt bort ugglan för av ljuden från sovrummet att döma försöker hon flytta på sin säng medan maken säger att hon ska sluta och lägga sig istället.

Eftersom ugglan är försvunnen kan jag inte visa någon bild på den. Men så här ser Kajsa ut.

En halv present

När jag var gravid fick jag en present av en kompis. Snällt va?

Det är ingen nalle om ni trodde det. Det är två garnnystan, ett mönster och några knappar. Nallen får man göra själv. Som en halv present ungefär. För att det ska bli en hel present måste man göra en massa arbete själv. Snällt va? Den här fick jag under första halvan av 2010. Jag har fortfarande ingen nalle, presenten är fortfarande på garn-nystan-stadiet.

Det är ju inte så att jag inte kan sticka. Det kan jag. Bara rätstickning i och för sig men det är ju bättre än inget. Om man kan sticka rätstickning kan man göra en halsduk tex. Jag har startat en del stickprojekt i mitt liv.

2008 tex började jag sticka en tröja. Jag har ett helt bakstycke som är klart. Eller framstycke, det är lite svårt att komma ihåg vilket efter alla dessa år.

När den aldrig blev klar tänkte jag att jag skulle sticka något enklare. Som en väst. Då slipper man sticka armar. Här ser ni drygt halva västen. Den har jag för mig att jag började med någon gång under 2009.

När man är gravid är det en välkänd graviditetskrämpa att drabbas av ett stick-il och få för sig att man ska sticka barnkläder. Givetvis åkte jag också på det. Här ser ni barntröjan som jag började på sommaren 2010. Jag minns inte vilken storlek jag påbörjade. Garanterat någon storlek som är för liten för en två och ett halvåring i alla fall.

Jag har i alla fall hämtat stickkorgen från uthusen idag och ska ställa den i skattkammaren. På det sättet kanske åtminstone ett av projekten kan bli klart innan år 2015.

Leif GW Persson har alltid något viktigt att säga

Har ni märkt att GW Persson alltid har något att säga om alla brott som kvällstidningarna rapporterar om.

Om Södertäljerånet sa GW “Så in i helvete klantigt”.

De 69 stulna korna kallade GW “En riktig rysare”.

När Hagamannen hade permis och gick på museum sa GW “Det var ett lustigt val av plats”.

Om Björn Ranelids skattegransknings sa GW “Han lever på svarta pengar”.

Om dubbelmordet i Brattås sa GW “Det är mycket enkla och konkreta misstag som de har begått”.

Om smitningsolyckan i Bergsjö sa GW “En dag måste ju bilen repareras”.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Finns det verkligen inga gränser för GWs visdom?

Jag är som en asiatisk barnarbetare

På den här bloggen är vi ju inte så vana vid att det går bra för mig. Detta betyder förstås inte att allting bara skiter sig jämt och att bara dåliga saker och problem händer mig. Eller att jag aldrig är duktig och lyckas med något. Det betyder bara att jag tycker att det är ointressant och tråkigt att berätta om sånt. Vem vill höra talas om att jag lagar en perfekt middag på korv och makaroner och inga missöden händer på vägen, eller om när jag gör mina ärenden på stan och inte en endaste kotte retar upp mig för att de är söliga eller ivägen liksom?

Dessutom är det lite av en förhoppning som jag har, att de som tar sig tiden och besväret att läsa den här bloggen ska bli en liten smula underhållna. Och jag tycker att det är grymt svårt att skriva något underhållande om en lyckat korv och makaron-middag eller andra vardagsframgångar. Sådant är bara så grymt ointressant att läsa tycker jag. Så jag skriver om sådant som jag tycker är roligt. Ni får också läsa om ni vill. Eller så slipper ni om ni inte delar min humor. Inget tvång här inte.

Det kan ju dock bli lite enformigt också. Om allting bara går åt skogen jämt. Så idag hade jag tänkt berätta och visa hur himla duktig jag har varit.

Igår sydde jag gardiner. Ni som har hängt med på bloggen ett tag vet att “jag” även sydde gardiner i juni 2012, och “jag” la upp julgardiner i november 2012. Man skulle lätt kunna få intrycket att sy gardiner är någon sorts hobby jag har. Men det är det inte. Jag hatar att sy gardiner. Fast jag vill ha gardiner och färdiga gardiner är aldrig rätt mått. Om man ändå måste lägga upp gardiner kan man lika gärna sy hela rasket själv tycker jag så att det blir som man vill ha det.

Jag är inte jätteduktigt på att sy. Jag “gruvarbetar” i flera dagar innan jag börjar. Men igår gick det sjukt bra. Om jag får skryta litegrann skulle jag vilja påstå att det blev lika bra som om en asiatisk barnarbetande sömmerska gjort det. Så att jag skulle ha kunnat köpa det i en affär för en billig penning. Kolla så rak söm jag har sytt.

Först zickzackade jag sex sidor. Sen vek jag in tyget och sydde sex raksömmar på långsidorna. Sen tappade jag självförtroendet och kallade in kavalleriet. Det är mamma det, jag ringde och bad henne att komma hit och hålla mig i handen när jag skulle fålla upp så att de skulle bli rätt längd. Fast jag sydde allting själv, mamma bara övervakade och guidade. Ja okej då… hon fick stryka litegrann också.

I alla fall. När mamma anlände stod jag och strök in den sista långsidan. Då sa hon “är du inte klar med det där än?”. Sen granskade hon mitt arbete där jag stod med måttband och nålade exakt på millimetern innan jag strök och sa “nog var du lite onödigt petig”. Precis som jag förställer mig att en asiatisk arbetsledare säger till sina barnarbetare om de inte arbetar fort nog.

Nog om det. Jag blev klar till slut. Jag vill återigen påpeka att jag sydde allting själv. Mamma tillhandahöll bara stöd och vägledning. Och lite strykning.

Jag är väldigt nöjd med resultatet. Det känns nästan som att jag skulle kunna sadla om till sömmerska. Den känslan går säker över snart. Det är nog bara ruset av framgången som drabbat mig helt temporärt.

Om jag ska vara helt ärlig så blev de kanske inte helt perfekta. Ärlig ska man ju vara. Så här blev det på ett ställe.

Men vad spelar det för roll? Om ni kom hit och hälsade på mig skulle ni väl inte lägga er på golvet längst in bakom bokhyllan för att granska mina gardinsömmar? Om ni gjorde det skulle ni ju ha mer problem än vad jag och mina gardiner har.

Nu kan ni applådera. Det här inlägget är slut nu. Jag ska putsa fönster.

Åh nej

Jag var ju sjuk nyligen. Sedan i torsdags har gullefjunet varit sjuk. Jag måste säga att båda de här incidenterna varit relativt hanterbara. Gullefjunet har haft lite nära till tårarna och varit småhängig, men inte alls farligt med tanke på att hon haft 39 graders feber. Hon har dessutom sovit hela nätterna. Ett barn som sover hela nätterna trots feber är mycket mer än man kan förvänta sig.

Idag har dock maken gått runt och suckat större delen av dagen. Berättat att han tror att han håller på att bli förkyld. När jag stod och lagade middag fick jag helt enkelt lov att be honom skriva en lapp och lägga framför mig på bänken så att jag inte skulle råka glömma bort att han håller på att bli förkyld.

Alldeles nyss meddelade maken att jag skulle räkna med att han “kommer att vara sängliggande hela dagen imorgon”. Imorgon blir alltså en jobbig dag för oss alla.

But it’s not all doom and gloom. Maken säger nämligen att jag alltid får någon sorts energifnatt varje gång han blir sjuk och drar igång stora projekt. Det här är naturligtvis elakt förtal.

Däremot känner jag att lägenheten är i stort behov av en storstädning och skattkammaren skulle behöva sig en ordentlig urblåsning igen. Jag har skjutit på det här länge nu. Imorgon blir kanske dagen när jag måste ta itu med allt detta.

Idag

har jag haft mycket att göra.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska blogga om GW Persson.

Det finns visst daghem i Sverige

Facebook-polisen Scott skrev ett inlägg där han råkade använda ordet “dagispersonal”. Detta ledde till att vissa lämnade upprörda kommentarer om att det heter förskola och pedagoger.

Scott skrev ett nytt inlägg och bad om ursäkt. Ett roligt inlägg som ni hittar här. Fast det är förstås bara roligt för folk som har humor.

I kommentarerna är det någon som skrivit något i stil med att anledningen till att det heter förskola och pedagoger är att det inte finns daghem i Sverige.

Tanten har helt fel. Det finns visst daghem i Sverige. Det vet jag för jag bor 50 meter från ett daghem och det står daghem på väggen.

De flesta kommentarerna är meningslösa saker i stil med “det heter dagis” och “nej, det heter förskola”. Det är viktigt att alla får vara med och säga vad de tycker trots att det finns 100+ stycken som har sagt exakt samma sak tidigare.

Roligast av de kommentarer jag orkade läsa var den utbildade undersköterskan som sa att hon gillade sitt jobb som “pissepottkusk”.

Mäns oförmåga att förstå sig på vissa tekniska uppfinningar

Jag skulle vilja påstå att det definitivt finns genetiska skillnader mellan män och kvinnor. Det finns vissa tekniska uppfinningar som män helt enkelt inte har någon som helst naturlig förmåga att förstå sig på. Detta måste vara genetiskt. En kvinna skulle räkna ut hur det fungerar på nolltid oavsett hur intelligensbefriad hon är i övrigt. Män däremot måste vända och vrida och stoppar in handen från fel håll och trasslar in sig och muttrar och har sig.

Jag talar naturligtvis om hålen i hörnen på ett påslakan. Denna genialiska, men ack så komplicerade, uppfinning.

Jag skulle kunna renbädda en hel säng och dra påslakan på två täcken helt utan hjälp under den tid det tar maken att stoppa in händerna längst upp och prångla ut dem längst ner i andra ändan.

Vad använder man tofflor till?

När det är kallt ute blir det skitkallt på golvet i vår lägenhet. Så jag köpte ett par tofflor till gullefjunet så att hon ska slippa frysa om fötterna.

Vad säger ungen då? Tack kanske?

Nej, hon sa “hämta en sax och klipp ut Mimmi så att jag kan leka med henne”.

Tulpaner är som ägg

Idag hade Coop ett erbjudande att man fick två buketter med tulpaner för 69 kr. Jag slog till och gav dem till maken som hade befälet över kundkorgen. När vi kom fram till kassan upptäckte jag att maken uppenbarligen inte vet att tulpaner är som ägg. Precis som ägg ska tulpaner ligga överst i korgen. Inte under alla andra varor och mosas.

De flesta av våra vaser ligger nedpackade i kartonger i förrådet, men jag visste att vi hade en vas i lägenheten. Jag var säker på att det var tulpanvasen, därför passade det så perfekt med att jag köpte just tulpaner eftersom de kommer mest till sin rätt i en tulpanvas.

När vi kom hem visade det sig att jag mindes fel. Det var inte alls tulpanvasen som fanns i lägenheten. Det var en helt annan hög vas som gör att man i princip bara ser själva blomman ovanför vaskanten.

Jag har kommit fram till att det egentligen inte var meningen att jag skulle köpa tulpaner idag. Jag borde ha begripit det redan i butiken när maken försökte massakrera dem.

Temperaturnoja

Det påstås ju att man gifter sig med en man som liknar sin pappa. Det stämmer inte för mig. Maken och pappa är inte alls särskilt lika. Sedan vi flyttade till Jävre har dock maken blivit mer lik pappa på en punkt.

Pappa är väldigt intresserad av vädret. Speciellt på vintern. Han är mest intresserad av väder i presens och futurum, imperfekt bryr han sig inte så mycket om. Förutom när det gäller regn, då är han även intresserad i imperfekt. Hans intresse går inte ut på att sitta och föra väderdagbok, det gör han inte, han springer bara och kollar temperaturer och väderprognoser. Jag antar att det går ut på att planera snöskottning, vedeldning och motorvärmare.

Pappa har termometrar i nästan alla rum. Dessutom har han en sådan där väderstation som mäter temperatur, vindriktning, luftfuktighet och regnmängd. Han litar inte på den till 100% så han har också ett sådant där manuellt grön plaströr till regnmätare som man måste springa och tömma.

Dagligen så kollar han ute-temperaturen i köket och jämför den med ute-temperaturen i vardagsrummet flera gånger. Den brukar nämligen skilja sig åt någon grad. Dessutom är vädret det enda han tittar på på TV. Också kollar han vädret på nätet flera gånger om dagen.

Maken har aldrig varit någon väderprognos-kollar-fanatiker. Förrän vi flyttade hit. Nu känns det ibland som att man bor med farsan igen. Maken sitter och kollar väderprognoser och berättar för mig vad det ska bli för väder och jag lyssnar med mindre än ett halvt öra. Han och pappa kan ha konversationer i stil med detta.

Maken: Imorgon ska det bli bättre väder.

Pappa: BÄTTRE???! Det ska ju bli lika kallt som idag.

Maken: Jag kollade just prognosen och imorgon blir det bara -15º.

Pappa: Swåll (Pitemål för svammel)! Vad använder du för vädersite?

Maken: Klart.se.

Pappa: Den är inge bra.

Maken: Jag var inte nöjd med yr.no så jag bytte till Klart.

Pappa: Yr.no är överskattat, jag tittar på den ibland men jag tycker inte att den är så märkvärdig som alla säger.

Maken: Vad använder du för sida då?

Pappa: SMHI, Aftonbladet och blabla [jag har glömt bort vad den sista var]. De brukar skilja sig åt litegrann men de är mycket bättre än Klart och Yr.

Själv sitter man bara där och undrar vad det spelar för roll vilken vädersite man tittar på och när en väderprognos någonsin har stämt.

Palt med lingonsylt och smör

Om man bor i Piteå och har en blogg måste man ha foton av Pitepalt på bloggen. Det är regeln. Jag minns inte om jag redan har palt på bloggen. Jag kan faktiskt inte minnas alla litterära mästerverk jag har producerat. Därför kommer det en bild på palt nu.

Nu vill ni såklart veta hur man gör palt.

Först skalar ~~farsan~~ man potatis. Sen maler ~~farsan~~ man den i en kvarn. Om man inte har någon kvarn kan man riva den med rivjärn. Sen häller ~~morsan~~ man allt i en assistent och blandar i mjöl och salt. Lagom mängd av allt.

Sen rullar ~~morsan och farsan~~ man paltarna med fläsk i mitten.

Sen kokar man paltarna i en gryta i typ en timme. Maten är alltid klar halv fem.

Sen äter man palten med lingonsylt och smör och dricker mjölk till. Första gången maken skulle äta palt frågade han om han inte kunde få vin eller öl till. Det fick han inte för det är förbjudet. Det är också en regel. Man dricker mjölk till palt.

När man har tagit några tuggor frågar mamma alltid “blev den bra?”. Det blir den alltid. Palt är jättegott. Om jag skulle dömas till döden för något fasansfullt brott och fick välja en sista måltid skulle jag välja palt. Så man svarar “det är supergott”. Två tuggor senare säger mamma alltid “den blev lite osalt” eller “den blev lite för salt”.

Jag fattar aldrig vad hon menar, för den smakar alltid likadant.

När alla har ätit klart tar pappa upp paltarna som är kvar på ett fat för att kallna. Samtidigt räknar han de som är kvar. Sedan får alla redogöra för hur många paltar de har ätit. Pappa adderar ihop alla siffrorna och informerar om hur många paltar det blev under dagens paltkok. Igår blev det 31 paltar. Imorgon ska jag äta stekt palt till lunch.

Ja då tror jag att jag har uttömt ämnet palt för den här gången.

Müsli blir alltid gammal

I maj skrev jag ett inlägg om frukost. Då berättade jag att jag hade en vecka på mig att äta upp över ett halvt paket müsli. Det kändes som att världen behövde få veta det. Jag hann inte äta upp hela paketet på en vecka. Till slut kastade jag det. Nån gång i juni har jag för mig att det åkte i soporna.

Sen köpte jag ett nytt paket müsli. Det paketet kastade jag bort idag. Oöppnat. För det hade blivit gammalt klockan tio i sju den 3 augusti 2012.

Jag är inte nagelbitare förresten. Den har gått av. Jag har långa vackra naglar på alla fingrar vanligtvis. När de inte har gått av. Ibland måste jag klippa av dem också. När de blir så långa att jag klöser mig i ögat när jag ska ta ut linserna. Jag ville bara säga det. Så att ni inte tror att jag är imperfekt på något sätt.

Piggelin

Barnet är sjuk, 39 graders feber har hon. Då får man piggelin. Så att man blir piggare igen.

Vad kan man förvänta sig att hitta i en vattenkanna?

Om man plockar upp en teckning från köksgolvet och rullar ihop den. Och funderar på vart man ska göra av teckningen. Då är vattenkannan självklart det första alternativet man tänker på.

För det finns absolut ingen anledning att tro att det ska vara vatten i vattenkannan. Det vore ju helknäppt om det fanns vatten i vattenkannan. För hos oss är blommorna minsann inte bortskämda med vatten. De är som kaktusar allihopa, fastän de inte är kaktusar, för de har lärt sig att hushålla med det vatten de får så att det räcker i ett kvartal.

Nu råkar det dock vara så att det var kvartalsvattning häromdagen. Så det fanns faktiskt vatten i vattenkannan.

Dessutom är jag inte helt säker på att maken visste om att det var en vattenkanna. Han kanske trodde att det var en sådan där “prydnad”.

Snart slår jag igenom i Finland

Jag tror minsann att jag har blivit upptäckt i Finland. Bloggen alltså. För igår hade någon från Finland besökt den här bloggen genom att söka efter prinsessanpaarten.se. Den sökfrasen använder man ju bara om det är den här bloggen man letar efter. Om finnen letade efter H.C Andersens Prinsessa skulle hon/han ju inte ha utelämnat å och ä. Eller hur?!

Kom nu inte och försök trycka ner mig i skoskaften genom att säga att det är någon i Finland som har ett engelskt eller amerikanskt tangentbord med trasig mellanslagstangenten. Då blir jag arg och går med i “Krossa Jantelagen-gruppen” på Facebook.

Det ÄR mig finnarna letar efter när de söker på prinsessanpaarten.se. Ok?

EN läsare är inget genombrott tänker ni säker nu istället i er missunnsamhet. Nä, nä, nä, men hur många läsare har ni i Finland då? Någonstans måste man ju börja eller hur?

Vet ni hur många av er som var här för ett år sedan, den 17 januari 2012? Fem stycken. Just det. Igår var ni fler än fem. Sådeså.

När jag skriver ett blogginlägg om bastubadande kommer finnarna att komma på besök en masse.

Jag får helt enkelt åka till ett badhus och basta så att jag har något att skriva om bastur. Egentligen tycker jag inte om att basta. Om jag ska basta vill jag ha en kall starköl. Men det fattar man ju vad som händer om man sprättar upp en starköl på ett kommunalt badhus. Då kommer det någon grinig badvakt och förstör nöjet. Jag får helt enkelt bita ihop och torrbasta.

Facebookpersonligheter

Husmodern/pysslaren – Lägger upp bilder på frukost, lunch, middag och allting de har bakat. Hur deras hem är möblerat och dekorerat. Hur det ser ut när de har städat. Vad de har sytt, stickat, virkat och snickrat. Ofta alltihop på samma dag.

Skämtaren – Lägger upp eller delar vidare roliga historier, lustiga filmklipp och bilder med skojiga one-liners. Manliga skämtare skojar helst om kvinnor och kvinnliga skämtare helst om män.

Filosofen – Delar ordspråk och visdomsord för att påminna sina FB-vänner om hur man ska leva sitt liv. Oftast menlösa självklarheter. Ibland dock budord som är fullständigt obegripliga för en icke-filosof som inte besitter den moraliska kunskapen om hur man blir en RIKTIGT god människa.

Tävlaren – Gillar och delar alla tävlingar som kommer i deras ~~väg~~ nyhetsflöde. Allt som är gratis är åtråvärt. Det spelar ingen roll om de egentligen behöver eller vill ha saken som lottas ut, om det är gratis kan man alltid hitta någon användning för det.

Gillaren – Gillar ALLT. Alla sina vänners statusuppdateringar, företag, grupper, bilder, filmer, tävlingar, alla kommentarer som lämnas på deras egna inlägg. Om det finns en tummen-upp-knapp att trycka på så gillar gillaren.

Gnällspiken – Vädret är för kallt, det är för varmt, de är förkylda, medtrafikanterna kan inte köra bil, allting är för dyrt, hatar sitt jobb, politiker/myndigheter/företag är inkompetenta, det är bara skit på TV. Livet suger.

Kärleksspridaren – Lägger ut statusuppdateringar om hur man skall vara lycklig för det lilla. Ser det positiva i allt som gnällspiken klagar på, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder liksom. Avslutar alla sina inlägg med ett hjärta. Slösar inte heller med en massa ord när de kommenterar andras inlägg utan nöjer sig med Kram och ett hjärta. Ibland är datorn/telefonen inte med på noterna så då blir det ett <3. Men det är tanken som räknas, vad spelar det för roll om hjärtat blir “mindre än 3”.

Föräldern/djurägaren – Lägger upp bilder på sina barn och/eller husdjur. Berättar vad barnets senaste utveckling är eller vad barnet har sagt eller gjort. Djurägarna berättar om den senaste toalett-rastningspromenaden eller vilken tass djuret har ont i.

Spelaren – Ber alltid sina FB-vänner om vatten, koskit eller frön i Farmville. Vill ha nya liv eller energi i något bollskjutarspel och deras vägg är fylld av information om vilken nivå de befinner sig på i alla spel som de spelar.

Aktivisten – Sprider politiska budskap, ofta genom att dela en nidbild på Reinfeldt/Löfven/Åkesson med ett budskap som sågar partiets politik. Visar sin ståndpunkt i viktiga aktivistiska frågor genom att gå med i “Vi-som-grupper” om saker som Kalle Anka på julafton, för mycket reklam på TV4 och rättigheten att applicera mascara med öppen mun. Aktivisten glömmer ibland bort att kolla vem som står bakom gruppen/sidan de går med i och råkar därmed marknadsföra ett företag eller organisation som de egentligen inte alls stödjer.

Gemensamt för alla Facebookpersonligheter är att de irriterar sig på alla andra personligheters ointressanta inlägg eller delningar.

Jag då? Vilken Facebookpersonlighet är jag? Ja men hallå, jag behöver inte hålla på och göra något av ovanstående på Facebook. Jag har ju en blogg! Som jag informerar mina fans på Facebook om att jag har uppdaterat när jag har gjort ett nytt inlägg. Sen hoppas jag att någon Gillare ska se inlägget och trycka på Gilla så att jag får många gillningar och verkar populär.

Nu blir det plusgrader

Vi har 13 minusgrader ute idag. Perfekt väder att göra is. För när man gör is i ispåsar så läcker det alltid ut lite vatten ur påsen också får man en massa is i frysen. Därför ska man passa på och göra massor is när det är kallt ute.

Samma princip som att passa på att frosta av frysen när det är många minusgrader. Sist vi hade minus 20 hivade jag ner all mat i kassar och ställde ut dem på balkongen. Stängde av frysen. Då ringde mamma och bjöd på middag så vi gick dit.

Medan vi var där i ett par timmar lyckades temperaturen stiga från minus 20 till minus 2. Det var ju ingen fara, maten tinade inte för det. Men det började vräka ner snö också. Så när vi kom hem fick jag först stå och försöka skotta snö ur fyra plastkassar och sedan torka varje matförpackning så att snön inte skulle bli till is när jag la tillbaka maten i frysen.

Nu har jag ställt ut en hel plåt full med ispåsar på balkongen. Förmodligen kommer jag att glömma att ta in dem innan vi går till morsan och farsan för att äta palt i eftermiddag. Medan vi är där kommer det säkert att bli plusgrader.

Så när jag kommer hem igen har jag en plåt med påsar med vatten i igen.

Ritbord

Idag har gullefjunet varit i stan med mormor och morfar. Tydligen var det så att morfar hade något ärende på Barnens Hus och frågade om gullefjunet ville följa. När jag lastade in henne i bilen sa jag till henne att påminna mormor och morfar om att det räcker med en leksak. Jag hade dock inga större förhoppningar om att någon i sällskapet skulle komma ihåg hur man gör när man räknar till ett under utflykten.

De kom hem med ett ritbord, som har en pappersrulle med Mimmi-figurer som man river av när man målat bilden klar och sedan drar man fram mer papper. Någonting säger mig att den där pappersrullen inte kommer att räcka länge eftersom det inte tog flickebarnet många minuter att lista ut hur man gör för att dra efter mer papper.

Det följde även med sex tuschpennor. Fyra timmar senare har vi bara tre fungerande pennor kvar. Jag antar att man inte kan begära alltför mycket av någonting som bara kostar 99 kr.

Svenska Glamoursällskapet

Trodde ni att alla de som sitter på Familjelivs forum och diskuterar fånigheter var de människor med mest behov av ett eget liv ute i verkligheten i hela Sverige?

Så är det inte. Det finns 319 personer i det här landet som är ännu värre. De är med i en FB-grupp som heter Svenska Glamoursällskapet.

Glamour som i tv-serien ni vet, The Bold and the Beautiful. Inte nog med att de här människorna tittar på Glamour. När avsnittet är slut går de in på den här sidan och berättar saker som att de tyckte att avsnittet var rörande och att tårarna strömmade över de vackra talen under ett bröllop. Eller så diskuterar de vilken av de manliga karaktärerna som är är den största “hunken” och vilka bra eller dåliga egenskaper rollfiguren har. Notera att de diskuterar karaktären i TV-serien, som att de vore verkliga, inte skådespelarna.

Om någon somnar mitt i avsnittet går de in på FB-sidan och frågar sina gelikar vad som hände i kvällens avsnitt. Trots att det här är en TV-serie som man kan missa ett helt år av och när man kommer tillbaka har inget hänt.

Ni kanske tror att ni aldrig har sett den här TV-serien, men den har gått på TV sedan 1990, så någon gång har ni säkert råkat titta några minuter när ni har legat hemma sjuka och bläddrat igenom TV-kanalerna.

Det är alltså den där TV-serien där huvudpersonerna relativt ofta står i tio minuter och pratar högt med ett fotografi, eller en ytterdörr innan de ringer på, eller med sig själv i spegeln. Mamma brukar ha på Glamour på TVn så jag utsätts för det här programmet då och då och jag har bestämt fått intrycket av att de kan stå kvar utanför ytterdörren och prata i flera dagar/avsnitt. Det är också med en blond kvinna i serien som heter Brooke vars huvudsakliga sysselsättning är att gifta sig med olika män från tre olika generationer i samma familj. Ni vet vilken serie jag menar va? Ni behöver inte skämmas för att erkänna det, jag lovar att inte berätta för någon att ni har sett ett avsnitt av den här skiten.

Man borde kanske starta någon sorts insamling till de här 319 medlemmarna i Svenska Glamoursällskapet så att de får lite kontakt med verkligheten. Om massor med människor donerar en krona var kanske man kan få ihop tillräckligt för att varje person ska kunna få en gratis bussbiljett. Så kan de hoppa på en buss och åka en runda med lokaltrafiken.