Prinsessan på Ärten – Page 22 – En viktig blogg om viktiga saker

The mother of all stressiga dagar

Vi åker ut och seglar imorgon. Om någon hade kommit närmare mig än två meter med en blodtrycksmaskin idag skulle den ha fått kortslutning. Ett axplock av dagens händelser.

– Körde in till stan och en drop-in-vaccinering och gav maken och barnet andra dosen av TBE-vaccinet (vilket hade planerat att göra i Piteå men det fick vi inte för “det finns inte så mycket fästingar här uppe”). Gullefjunet var så upprörd över vad hon utsattes för att det tog två vuxna för att hålla i henne. Sen när sköterska höll fram lådan med små leksaker för att hon varit så duktig sa hon “Jag tror att jag tar två” och tog en katt och en groda. När jag och maken försökte protestera sa sköterskan att hon fick två, så det blev så.

– Lekt med dagisbästisen vid plaskdammen. Just den biten var inte så stressig för mig för jag och maken åt bara en lunchmacka och sedan lämnade vi morfar och gullefjunet där, och sedan fick barnet följa med sin kompis hem och leka några timmar. Vilket förmodligen räddade mig från en hjärnblödning.

– Maken gick på systemet och jag köpte bikini. Jag lovar att jag provade minst 25 stycken och stod där i provrummet i trosor och bh i badvänligt material och sa till mig själv “jovisst, jag är snygg i den här men jag kanske blir snyggare i någon annan”.

– Hälsat på svärmor. Farsan följde med. Båda är halvdöva och satt och konverserade artigt med varandra. Problemet var bara att när pappa pratade om gullefjunet pratade svärmor om sin väninna på Lidingö, och när svärmor pratade om gullefjunet pratade pappa om att han en gång i tiden jobbat på båtar i Stockholms skärgård.

– Kört hem från svärmor för att hämta en hoppgunga som min kusin ska låna till sin bebis och kört till min andra kusin/min kusins syster för grillkväll. Kom fram och bar in hoppgungan och frågade maken var sitsen till hoppgungan var, och sedan körde jag hem och hämtade sätet till hoppgungan i garaget medan alla andra drack vin. Att någon annan stod för matlagningen ikväll räddade mig förmodligen från dagens andra hjärnblödning.

– Tvättat håret på ungen. För när man är ute i skärgården är det svårt att få tvätta håret på en badkruka. Hårtvätten gick skitbra, inte en endaste tår eller illvrål. Varken från mig eller barnet. Jag jobbar bra under press.

– Packat inför morgondagen.

Jag orkar inte ens berätta om de saker som jag också tänkt hinna med idag som jag antingen måste göra imorgon bitti eller så får jag lov att skita i dem.

Jag tycker att det har blivit så dyrt att flyga

Sen vi fick barn tycker jag att kostnaden av att flyga har ökat dramatiskt. Jag vet inte hur andra föräldrar gör, jag har inte orkat kolla på Familjeliv hur reglerna kring att flyga med barn ser ut, men jag mutar min unge när vi ska flyga.

Man står där i kiosken och tänker att man måste ha festis med sugrör utifall att hon får lock för öronen. Lite godis att avleda henne med utifall att hon börjar klättra på sätena. Någon leksak att sysselsätta henne med så att hon inte blir uttråkad. Vatten till sig själv utifall att man närmar sig ett svimningsanfall orsakat av stress. Så kommer ungen med någon serietidning där det följer med några leksaker av sämsta möjliga kvalitet också tänker man att det kan kanske vara bra och ha lite skräp med sig också om det slår ihjäl fem minuter. När man kommer till kassan kostar kalaset flera hundra spänn.

Våra senaste flygresor har dock varit relativt smärtfria. Mutorna har fungerat riktigt bra. Jag kan till och med öppna en tidning och hinna läsa någon sida nu för tiden. Idag ägnade flickebarnet en längre tid till att se till att mjukiskatten var ordentligt fastspänd i säkerhetsbältet.

Halvvägs genom flygresan idag sa jag till vårt förtjusande barn “Vad du är snäll och duktig när vi flyger, som en liten ängel är du”. Då skrek hon för full hals. Vet ni vad hon skrek? Hon skrek “PRUTT”.

Vad som föranledde det utropet vet jag inte. Hon kanske pruttade, men det varken lät eller luktade, så det var kanske bara en allmän kommentar i stil med när hon säger “bajs” helt ur sitt sammanhang.

Jag är i alla fall inte den lättgenerade sorten så jag skäms inte över att mitt barn sitter och skriker prutt. Jag berättade bara för henne att det inte var trevligt att säga prutt och återgick till att läsa om det nedskjutna flygplanet. För övrigt mycket olämplig läsning när man sitter på ett flygplan.

Orättvisa anklagelser

Mamma vill inte att katten är uppe på vinden (övervåningen alltså, inte tredje-vinden, dit tar katten sig inte för precis som maken hittar hon ingen stege). Mamma vill inte att katten ska ligga i sängarna för hon vill inte ha katthår i sängkläderna.

Vi bodde ju här ett tag när vi flyttade hem från London och barngrinden sitter kvar så pappa har satt dit en träskiva så att katten inte ska ta sig förbi. Mamma och pappa är väldigt noga med att grinden ska vara stängd så att inte katten går upp och lägger sig i sängarna.

Flera gånger under tiden vi har varit här har farsan kommit ner med katten och sagt “kolla här vad jag hittade på vinden”. Sedan säger varken han eller morsan något mer, men man ser hur det tittar sig omkring med anklagande blickar och försöker hitta vem som är skyldig till att senast ha varit uppe på övervåningen och inte stängt grinden efter sig.

Alla bara “jag har inte varit uppe sedan i morse och jag var inte sist ner” och “jag var upp för en timme sedan men jag VET att jag stängde grinden, i så fall måste katten redan ha varit uppe för att grinden var öppen när jag kom upp utan att jag märkte det och sedan råkade jag stänga in henne” och rent generella “det är då inte JAG, det måste varit NÅGON ANNAN som glömt”.

Idag var jag där uppe och plockade undan barnspel som vi dragit fram medan vi varit hemma. Jag hade minsann stängt grinden noggrant efter mig. Så skulle jag gå ner och när jag kom fram till grinden hängde katten där i framtassarna på överkanten av grinden och såg bara lite skyldig ut.

“Vad håller du på med?” frågade jag katten. Hon bara tittade nonchalant på mig och svarade inte. Lite som ungen brukar göra när jag ställer samma fråga till henne. Sedan la katten upp baktassarna på den där brädan som farsan lagt dit och hoppade över grinden. Också lite likt ungen.

Här har folk gått och kollat snett på en i flera veckor för att katten legat och sovit i sängarna också var både jag, maken och brorsan helt oskyldiga hela tiden.

Nu är bitsockret framme i Stockholm

Nu är bitsockret i Stockholm. Farsan ringde för att bekräfta att bilresan hade gått bra. Maken gled upp framför grinden och parkerade. Vi bor i en ganska brant backe, när man parkerar mitt framför grinden lutar bilen rejält. Sen slängde maken upp bagageluckan. Farsan beskrev det hela så här;

“Det bara rasade ut grejer. Först kom den där lergrytan som det var så viktigt att ni skulle ha med er. Sen kom legot som gullefjunet fick av din kompis. Å sen bitsockret.”

Så där låg de alla tre – efter en nio timmars bilresa, och farsan med ett ryggskott så att han knappt kan gå – och plockade bitsocker, lego och lergryte-skärvor från gatan. Och mina kaffekoppar hade maken lindat in i tidningspapper och lagt inuti lergrytan så nu har jag bara en kaffekopp plus två halvor kaffekopp.

Jag kollade på bitsockerpaketet som är kvar här och det ryms 280 sockerbitar i ett kilospaket. Och det var ganska många delar i den där legolådan också. Tyvärr verkar det inte som att det var någon som hade vett att ta ett foto åt mig så att jag kan visa er hur synen såg ut.

Morsan tycker att vi ska ta med bitsocker till Stockholm

Morsan och farsan använder inte bitsocker. Förra gången vi var här köpte vi ett paket bitsocker. Gången innan det köpte vi också ett paket bitsocker. När maken kom upp häromveckan köpte han ett nytt paket med bitsocker utan att kolla om det fanns något socker.

Så morsan och farsan hade tre nästan fulla paket med bitsocker. Det där har morsan kommenterat ett antal gånger sedan maken köpte bitsocker. Å igår började hon tycka att vi skulle ta lite bitsocker till Stockholm.

Vi hade en längre diskussion om hur mycket bitsocker vi skulle ta till Stockholm. Jag tyckte att vi kunde lämna ett nästan fullt paket här så att det finns socker nästa gång vi kommer hit, också tar vi två nästan fulla paket till Stockholm. Morsan däremot var mycket bestämd om att vi bara borde lämna ett halvt paket bitsocker här och ta resten med oss.

Igår när vi packade bilen var morsan väldigt rädd att vi skulle glömma att packa bitsockret. Flera gånger frågade hon om vi kommit ihåg bitsockret. Så nu vet ni det. Just nu befinner sig två paket bitsocker någonstans på E4an mellan Jävre och Stockholm.

Bilen är packad

Idag har vi packat bilen. Den är ganska fullproppad. När jag berättade att det även skulle in en lergryta och en blomkruka som jag fått av mamma sa maken att det skulle bli väldigt svårt att få plats med blomkrukan. Det tyckte jag var konstigt för lergrytan är ju större än blomkrukan så då tyckte jag att vi kunde lämna lergrytan så att två blomkrukor fick plats istället. Då gick plötsligt både grytan och krukan in. När maken har gått och lagt sig kan det mycket väl hända att det ryms ännu fler blomkrukor i bilen. Farsan eller brorsan ska också med och jag tycker gott att de som inte har körpass kan ha en blomkruka eller två i knät. Krukor är ju inte alls tunga när de är tomma.

Jag ska inte åka bil. Fint folk flyger och då blev det så att jag också fick följa med på planet på fredag och passa upp prinsessan.

Retro kaffekoppar

Jag: Kolla vad jag hittade för snygga kaffekoppar i uthusen. De här ska vi ta till Stockholm.

Maken: Vi har ju jättemånga kaffekoppar!

Jag: Vi har fyra vardagskoppar som det är gott att dricka kaffe ur och de är alltid i diskmaskinen, också ger du mig kaffe i de där o-goda kaffekopparna som jag brukar använda när vi målar vattenfärg!

Maken: Jag tycker att de är svinfula.

Jag: Och? Det är väl ingen anledning att inte ta dem till Stockholm att du tycker att de är fula? Jag kan dricka ur båda själv eller så bjuder jag någon som fattar att uppskatta dem på kaffe.

Typiskt maken. Känner inte igen en äkta Eschenbach kaffekopp när han ser den. Jag googlade dem och folk betalar 3 kronor styck för sådana här kaffekoppar på loppis.

Utrensning av barnkläder

Om det är någon som behöver (eller bara vill ha) barnkläder upp till storlek 80 (även en del plagg i storlek 86) är det bara att svänga förbi Jävre och rota i högarna och ta det ni vill ha. Skicka ett email eller lämna en kommentar om ni behöver vägbeskrivning.

I varierande skick, vissa plagg är knappt använda alls och andra är rejält noppiga.

Var inte blyga nu, jag vill bli av med det med minsta möjliga ansträngning från min sida.

Farfars sjömanskista

Farsan har ju eldat upp en del möbler utan att fråga om lov i sina dagar innan han fick möbeleldningsförbud.

Farfars sjömanskista klarade sig däremot. För den hamnade på något sätt hos pappas faster Lilly och sen när hon dog hamnade den hos den andra fastern Ingeborg och när den tanten dog hamnade kistan hos pappas kusin Kristina och då ringde Kristinas karl till farsan och frågade om han ville ha tillbaka farfars kista.

Om farsan tänkte att den skulle passa bra i vedpannan eller ej vet jag inte men han sa i alla fall att han ville ha kistan och sen har den stått i uthusen för farsan har ju fått sitt tillstånd att elda möbler indraget. Jag har sett den där kistan flera gånger och tänkt att den är jätteful. Nån tok hade gått och målat den orange och klistrat en korkmatta på locket.

Förra veckan bad mamma att pappa skulle gå och hämta någon Clas Ohlsson plastback som vi kunde lägga leksaker i på verandan och då hämtad han sjömanskistan och la leksakerna i den.

Jag kollade på den och tänkte att den hade potential att passa bra i vår hall så jag hällde ut leksakerna på verandan, beordrade bort korkmattan och på årets varmaste dag förra veckan satt jag med värmepistol och tog bort färgen.

Ja, jag ser också att det där är maken på bilden men det var bara just när jag fotograferade som han opererade värmepistolen. Han gjorde fem procent av färgborttagningen och resten gjorde jag.

Sen har jag sandpapprat, målat, sandpapprat och målat och nu är kistan blå.

Kistan har några skavanker, det har den. Eller om man nu måste vara exakt har den ganska många skavanker. Och det skulle ha blivit bättre om jag haft en sandpappersmaskin för jag orkade inte sandpappra så mycket för hand men jag råkade ju sälja vår sandpappersmaskin så det får duga som det är. Jag ska ändå göra en dyna att lägga på locket så då ser man inte skavankerna lika mycket.

Även med skavanker är en sjömanskista som ens egen farfar har släpat runt på de sju haven en mycket bättre hallmöbel än något som man kan köpa på Ikea. Om kistan varit på alla de sju haven vet jag egentligen inte för farfar dog innan jag föddes, men minst fem har den varit på, så jag kan säga alla sju. Sjömanshistorier är det ingen som kan säga emot för de kan mycket väl vara sanna.

När jag var där ute och målade hittade jag en pall som farsan gjort på slöjden för över 55 år sedan och den hade också en ful färg så nu är den också blå.

Fördelar och nackdelar med Norrland

Morsan påstår att det inte finns några mygg på deras tomt för att det blåser så mycket att myggen inte klarar av att landa.

En fördel med att bo eller vara i Norrland är att man kan stå ute och sandpappra en hel pall klockan halv ett på natten i fullt dagsljus.

En nackdel är att mamma har fel med myggens landningsförmåga. Dagtid är det kanske för blåsigt men om man står ute och sandpapprar en kvart den tiden på dygnet landar de minsann och hinner halvt äta upp en.

Om pallen då dessutom är röd har man rött sandpapperdamm över hela kroppen och kläderna där man försökt slå bort myggen.

Men hellre tusen mygg än en bräms. Mygg är bara irriterande, bräms är evil.

Picknick på Högberget

Idag lät vi maken bestämma aktiviteter och då vet man nästan med säkerhet att man kommer att hamna i skogen. Picknick på Högberget blev det.

När vi hade gått en tredjedel upp började gullefjunet tjata om att hon var trött i benen och ville att maken skulle bära henne. Jag ville också att maken skulle bära mig för solen stekte, men jag förstod att det var en orimlig begäran så jag traskade på och tvingade ungen att följa mitt exempel.

Uppe på Högberget är blåbären mogna. Jag plockade och gullefjunet åt.

Vi tittade på en vikingagrav och en labyrint. “Vad är en labyrint?” frågade gullefjunet och maken drog igång en lång förklaring om vikingabegravningar och labyrinter. Till slut avbröt jag och förklarade för barnet att en labyrint är en sådan där sak som de har på Mulle Meck lekparken i Järvastaden där man ska leta sig in i mitten utan att gå vilse.

Vi åt picknick. Vissa åt skinkmackor, Piteortens falukorv och melon. Andra var “helt mätta” och orkade bara blåbär. När jag frågade vad den mätta personen hade på byxorna visade hon hur hon hade stått när hamnade mitt i smörgåsen och fick smör på knät. Hon fick ingen melon när hon mitt i nedstigningen sa att hon var hungrig och att hon kunde gå på barr-klädda stenar och äta melon utan att ramla.

Helt plötsligt när vi satt där och njöt av den fina utsikten över havet och tänkte hur fint det var och att det är så synd att inte fler människor hittar dit dök det upp en kille i tjugoårsåldern med en madrass. Inte en sådan där strandmadrass alltså utan en tiocentimeterstjock-bäddmadrass. Han hälsade och travade förbi ännu högre upp på berget. Jag och maken hade en diskussion om varför man släpar upp en bäddmadrass på ett berg. Maken tyckte att det var smart om man hade en bra bok med sig och jag tyckte att det bara verkade jobbigt.

På vägen ner poserade jag och flickebarnet framför utsikten över Degersjön.

Om ni tycker att min hatt ser misstänkt lik makens halmhatt kan jag berätta att det inte är samma hatt. Men jag kan bekräfta att hatten på skallen är inköpt av maken, till mig. Han säger att jag blir “sjukt jobbig” när solen lyser mig i skallen så han köpte en hatt åt mig en gång när vi var utomlands och även om hatten är ful så är den bra på att skydda huvudet mot solen. Spela roll vad man har på huvudet när man är på ett berg i Jävre där man ändå inte träffar några andra människor. Utom ynglingar som bär på bäddmadrasser förstås, men det var ju en total överraskning att han dök upp med sin madrass.

Sen åkte vi till ovan nämnda Degersjön och där badade resten av familjen medan jag jagade bräms. Det heter bräms. Maken håller på och kallar dem bromsar men de heter brämsar. Jävla odjur är de i alla fall. Jag hatar dem. Jag kunna lägga en sån där bräms på en sten och hacka dem i småbitar med en yxa eller en liten sten. Men först får man inte tag på dem och om man skulle lyckas fånga en och la den på en sten skulle den inte ligga kvar medan man svingade yxan.

En sak som är säker är i alla fall att när man ska hem så smiter minst en bräms in i bilen. Man hoppar ut ur bilen och tjuter åt maken att ta ut brämsen och han gör det. Man sätter sig i bilen och just när man ska stänga dörren flyger fanskapet in igen också får man göra om samma procedur minst fem gånger innan man kan åka hem.

Jag kan tyvärr inte visa bilder på badandet vid Degersjön för både maken och gullefjunet näckade och det här är inte den typen av blogg där vi visar upp penisar och prullor.

Jag är inte badväskeansvarig

Vi åkte till Bunesand. Det är en strand. När vi hoppade ur bilen öppnade maken backluckan och frågade “Var är badväskan?”.

Fråga mig det liksom. Jag är inte badväskeansvarig. Det är inte jag som vill plaska omkring i kallvatten i tid och otid.

Här stod väskan, hemma på gården.

Det var maken som ställt den där när han hade packat den klar. Maken frågade om han skulle åka hem och hämta den. Det är inte så långt till stranden, bara kring 3 km, men jag tyckte att det var onödigt.

Jag hade ju baddräkten på mig under kläderna så jag hade både att bada i och kläder att ha på mig efter. Det enda av intresse som jag hade i badväskan var ett par trosor, men trosor är ju ingen nödvändighet, man kan gott vara utan trosor en stund. Barnet kan ju bada naken och maken i kalsonger. Handduk efter badet är praktiskt men det går ju bra även utan för man kan torka sig på makens tröja.

Det där med badväska när man ska bada är överskattat, man klarar sig lika bra utan. Så den fick stå kvar hemma.

När vi kom hem berättade mamma att hon sagt till pappa och brorsan att vi säkert stod nere på stranden och bråkade om vems fel det var. Det gjorde vi inte alls. Jag fastslog omedelbart att det var makens fel och sen var det inte mer med det.

Jag badade förresten. Det var varmt i vattnet. Minst 23 grader. Bildbevis. På att jag badade alltså. You just have to take my word for it vad gäller temperaturen.

Ibland tycker jag nästan synd om maken

Jag tycker ju inte om fisk så där jättemycket och idag hade maken och brorsan hittat på grillad fisk till middag. Grillad abborre till förrätt och grillad röding till varmrätt. Vid en punkt kände jag nästan lite sympati för maken när han stod och grillade.

Jag: Visst köpte du korv också? Släng på några korvar till mig.

Morsan: Röding? Den kostade väl multum?

Farsan: Har du betalat pengar för abborre? Som man kan dra upp nere i hamnen? (Trots att de inte drog upp några när de var och fiskade häromdagen).

Jag [till brorsan]: Ta med ketchupen.

Men jag sa faktiskt innan att jag inte tyckte att grillad fisk var någon bra idé. Så det vore fel att skylla på mig.

Han fick i alla fall lite tröst i att ungen satt och skrek “mera fisk” så att varken jag eller maken hann äta för att vi lastade mat på hennes tallrik i vår eufori över att hon bad om mat. Det händer inte ofta.

Jag muttrade för mig själv “om jag var man och inte hade burit runt på henne i nio månader skulle jag misstänka brevbäraren, jag kan inte fatta att någon med mina gener sitter och skriker efter fisk”. Köttfärssås som är en av mina favoriträtter som nästan alla ungar gillar totalvägrar hon minsann.

Bästisar

Hur utvecklas vänskapen mellan katten och barnet kanske ni undrar. Jodå, de har sina meningsskiljaktigheter ibland. För det mesta i samband med att katten vill gå ut och barnet springer runt och stänger alla dörrar på verandan. För hon tycker att det är lättare att fånga katten inomhus än ute där katten har möjlighet att smita till skogs.

Den enda som gillar när barnet stänger alla dörrar på verandan är mormor, för hon säger att det drar när dörrarna är öppna. Alla andra håller på att kvävas när dörrarna stängs och det blir 35 grader i kuvösen.

På det stora hela tycker jag ändå att katten och barnet kommer rätt bra överens. Katten ligger till och med kvar i knät på barnet numera. Ibland alltså.

De har också börjat klä sig likadant. Inte på kattens initiativ förstås, men med katter får man räkna det som samarbete när de inte sliter av sig rosetten i samma sekund som den sätts på.

Dagsrapport om ingenting

Idag har jag tyvärr inget intressant att berätta. Vi har gjort typ ingenting idag.

Gullefjunet har åkt bildäck och tyckte att det var roligt.

Jag har vaxat benen och det gjorde ont.

Morfar och gullefjunet blev inlåsta i lekstugan. Det var inte jag som ville ha lugn och ro och låste in dem. Den har en sådan där snurrkloss på utsidan som bara sitter fast med en spik i mitten också åkte dörren igen och klossen snurrade till och låste in dem. Vi andra satt på verandan. Plötsligt small det till i skogen och jag frågade vad som lät. “Det är väl morfar och gullefjunet som håller på med nått” sa mamma också drack vi lite till kaffe. Efter en stund smällde det till tre gånger på raken och då sa jag “Undra om de har blivit inlåsta i lekstugan och farsan försöker sparka upp dörren?”. Maken gick och kollade och där satt de mycket riktigt inlåsta.

Vi grillade hemmagjorda hamburgare till middag. Morsan höll på att svälta ihjäl eftersom klockan var över sex innan hon fick middag.

Jag skulle göra en grönsakssoppa men det blev inget av det för morötterna jag köpt för ändamålet hade morfar och gullefjunet tagit med sig och åkt runt byn och matat hästar med. Hela kilot.

Händelsefattigt alltså.

Tips eller varning beroende på vad man har för inställning till fotboll

Om man kastar in en pingisboll och en kattunge bakom det här råttboet av sladdar kan man inte längre se semifinalen i fotbolls-VM.

Bilden börjar hacka också sitter folk och gastar “ta bort katten!!!” och “det där är inte kattens fel, det är Boxern som håller på som vanligt” och “jo det är katten, hon är där bakom gardinen och hoppar” och “vad håller hon [katten alltså] på med?!”.

Till slut blev JAG tvungen att kliva upp ur soffan och plocka bort katten. Som om att JAG bryr mig om fotboll eller som om att det vore MIN katt.

Superlativ

Idag har varit en sådan där fantastisk dag att jag nästan skulle kunna börja överväga att använda superlativ. Det har varit skitvarmt, men med en lagom vind. Man har kunnat vara ute och göra saker och njuta av vädret utan att varken frysa eller svettas ihjäl.

Vi åkte till hopplandet på Pite Havsbad och det hopplandet håller extremt hög klass på alla sätt och vis. Det är stort. Man får hoppa i trettio minuter för sextio spänn. I Stockholm brukar man få hoppa i fem minuter och det kostar minst en tjuga. På havsbadet när jag frågade om man själv måste hålla reda på när det gått en halvtimme fick jag till svar av h*n som satt i vakten “jag brukar säga att man får hoppa hur länge man vill”. Det kallar jag god service. Men skvallra nu inte till hopplandsvaktens chef om att h*n är schyst. Dessutom är det där självreglerande för ingen förälder orkar mer än en halvtimme. Vi hoppade i 28 minuter.

En annan bra sak med hopplandet är att skylten säger att alla barn måste ha strumpor på sig och vi hade inga strumpor men de sålde barnstrumpor för 10 kr. Det är också himla bra service tycker jag att sälja barnstrumpor men inte vuxenstrumpor. Det var i och för sig otydligt om strumpregeln gällde både barn och vuxna men jag gjorde min egen tolkning att jag inte fick hoppa utan strumpor. Första klassens hoppland alltså.

Sen gick vi ner till stranden och där fläktade det så skönt att jag inte ens kände att jag brände ryggen lite till och fick en liten hand mitt på ryggen eftersom gullefjunet varit och tafsat mig på ryggen efter vi smörjt in henne med solskydd, men inte mig.

På stranden på Pite Havsbad blir det en perfekt barnpool vid lågvatten och där var det säkert 30 grader i vattnet så till och med vår lilla badkruka la sig ner och badade och jag svalkade fötterna. Också strålade solen så att det blev sådana där solkatter som är helt perfekt för ett lyckligt Instagramfoto. Men jag hade så lite batteri så jag kunde inte lägga upp fotot på Instagram, det var rena turen att batteriet räckte till att dokumentera lyckan.

Som avslutning skulle vi köpa en glass i glasskiosken och då var kön så lång att jag bedömde att vi skulle få stå en timme i kö i gassande solsken. Jag hade lovat barnet en glass, så jag frågade om hon ville stå i kö i en timme för att köpa en kulglass eller om hon ville köpa en isglass inne på matbutiken. För att gör en idyllisk dag helt perfekt gick barnet och visade upp intelligens och valde en isglass.

Vi har varit på stranden

Stranden saknade skugga. Visst blev det snyggt? Det vore ju synd om ingen såg att man plågat sig i solen.

Vi grävde ner maken i sanden. Jag deltog entusiastiskt i den aktiviteten. Så som jag skottade sand skulle ingen kunna ha gissat att jag plågades av värmen.

Brorsan kom också hem idag, så nu sitter vi och tittar på fotbolls-VM. Alldeles nyss var det en karl som gjorde mål med vänster fot och om jag förstår kommentatorerna rätt så var det här med vänster fot “fantastiskt”. Sen gjorde en annan karl mål med höger fot några sekunder senare och det var tydligen inte lika bra att göra mål med höger fot för han fick inte lika mycket beröm.

Inte ens när hon försöker kan hon säga nej

När jag var i gullefjunets ålder köpte jag en morsdagspresent till mamma som hon fortfarande har kvar. Det här kommer jag förstås inte ihåg, mamma har berättat det för mig i veckan. Och det var väl inte jag som köpte den heller utan pappa, men jag valde tydligen ut den. Så här ser den ut.

De här små porslinsfigurerna står fortfarande på en liten spegelbricka i vardagsrummet. Gullefjunet tycker att de är jättefina. Häromdagen hämtade hon en pall och klättrade upp och hämtade dem. Jag sa till henne att hon var tvungen att fråga mormor om hon fick leka med dem.

“Jag ska fråga om jag får ta hem dem till Stockholm” sa hon och satte iväg. Jag följde efter och skakade kraftigt på huvudet åt mormor bakom hennes rygg. De är supersmå så jag vill inte att de ska ligga runt golvet hemma. Dessutom är de ömtåliga och jag vill inte att de ska gå sönder. Jag vill ju ärva dem och sen vill jag att gullefjunet ska få ärva dem.

Jag såg riktigt hur mormor försökte. Hon tänkte länge och försökte få fram ett nej. Jag spände blicken i henne och tänkte att hon kunde säga att hon ville ha kvar dem själv men att gullefjunet kunde få leka med dem här om hon är försiktig. Men det gick inte, mormor fick inte det där nejet över sina läppar. Hon sa “Jag måste fundera litegrann”.

Snacka om att skjuta problemet framför sig. Det tog cirka tre minuter innan gullefjunet frågade om hon tänkt klart. Sedan dess har frågan om hon har tänkt klart återkommit flera gånger, och det här hände för flera dagar sedan. Hon kommer inte bara att glömma bort det som mormor förmodligen hoppades.

Spenatsoppa

Idag sa mormor till gullefjunet att hon kunde få bestämma mat imorgon och då sa ungen att hon vill ha spenatsoppa.

Vilket barn önskar spenatsoppa? Tror ni att jag behöver be om någon sorts utredning?

Han ljuger alltid med tre grader

Maken älskar att bada. Han säger att han är expert på att bedöma hur många grader det är i vattnet. Jag gillar också att bada när det är över 26 grader i luften och minst 23 grader i vattnet. Som ni förstår så badar jag inte så ofta här i Sverige. Gullefjunet är också en riktig badkruka.

Föräldrarna till en av dem som var med till Granparken idag har en stuga på Bunesand här i Jävre och de sa att de tänkte åka ner och bada när de kom hem. De erbjöd oss att följa med, men jag låtsades som att jag inte hörde för jag misstänkte att det skulle vara kring 13 grader i vattnet.

När vi kom hem fick i alla fall maken för sig att åka och kolla badtemperaturer. Så han åkte till Degersjön där han uppskattade temperaturen till 17-18 grader. Han fotograferade två älgar som badade. Sen åkte han till Bunesand där han påstår att det var 20 grader i vattnet.

Han kom hem och berättade exalterat att det var jättevarmt i vattnet på Bunesand och trodde att alla skulle börja packa badväskorna. Ingen rörde sig. “Åh aldrig – max 16” sa farbror Sture. Då fick jag lov att rätta Sture och berätta att det var 17. För maken överdriver alltid vattentemperaturen med tre grader.

Vi har seglat tillsammans så många gånger att jag har empiriskt bevisat detta. Jag kastar i badtermometern och sen när maken har knutit fast båten klart och hoppar i och berättar hur många grader det är i vattnet kollar jag termometern och han säger ALLTID att det är tre grader varmare än vad det verkligen är.

Nu för tiden behöver jag ingen badtermometer – jag ber maken hoppa i och frågar hur många grader det är också drar jag av tre. Han är väldigt exakt, ALLTID tre grader fel, så jag litar fullständigt på vad han säger och jag badar bara om han säger att det är 26 grader i vattnet. Eller om jag är extremt kissnödig och han har parkerat båten så att det är jättejobbigt att klättra iland. Har han parkerat riktigt besvärligt kan jag tänka mig att bada vid 19 grader.

“Gud så äckligt att pissa i havet” tänker ni kanske nu. Då har ni aldrig varit med ombord på en segelbåt när en toalett med septiktank havererar. Hade ni varit det skulle inte ni heller tycka att det är så äckligt att pissa i havet.

Så när Maria lämnade en kommentar här på bloggen frågade jag om de åkt och badat när de kom hem idag och hur många grader det i så fall var i vattnet. Hon svarade att hon gissade på 17.

Jag behöver ingen termometer för att veta att hon hade gissat rätt. Om maken säger 20 så var det 17 i vattnet. Maria är alltså en badtemperatursexpert som man inte behöver justera.

Det sägs att kvinnor väljer män som liknar deras pappa

Alltid när jag berättar något för mamma om att maken har varit ouppmärksam eller inte lyssnat på något jag sagt så berättar hon samma historia för mig. Jag har hört den skitmånga gånger, men den är fortfarande ganska kul fastän jag hört den jättemånga gånger.

Morsan hade haft en ljus kappa i hallfönstret, som sitter mitt i trappen, i evigheter och letat tyg till ny gardiner länge. Till slut hittade hon ett tyg och bestämde sig för längder istället för en kappa. Köpte tyg, kapade det i hälften, sydde två längder, klättrade upp och tog ner de gamla och hängde upp de nya (trots att hon som reumatiker är lite halvinvalid) och för att skruva till fästena på gardinstången så hämtade hon en skruvmejsel för att dra fast dem. När hon var klar lämnade hon skruvmejseln på stolen i hallen.

Den ljusa kappan de hade innan var ganska diskret och eftersom den inte hängde ner så fastnade man aldrig i den när man gick förbi så man märkte ärligt talat inte att den var där. De gardinerna hon satte upp hade svart botten och ganska iögonfallande mönster.

När farsan kom hem såg han omedelbart att något var annorlunda i hallen. Han stegade genast in till morsan i vardagsrummet och frågade “Varför ligger det en skruvmejsel på stolen i hallen?”.

Det här anser jag är bevis för att jag inte har valt att gifta mig med en man som är likadan som min pappa. Maken skulle minsann aldrig ha märkt att det låg en skruvmejsel på stolen.

Nu har de målat en vägg

Man får mycket gjort när man har en liten hjälpreda.

Det skulle dock ha varit bättre med en mindre burk så att inte penseln hamnar på botten när man tappar den.

Klappa grisen nu

Idag har vi varit till Granparken med två andra familjer från byn. Titta på djur är jättekul.

Alla vuxna bara: “Kolla en ko! En gris, titta på grisen, vill du klappa grisen? Här har de hästar och kolla på hönsen.”

Alla ungarna bara: “Jag är hungrig. När ska vi äta? Kan vi äta picknick nu? Jag orkar inte vänta längre.”

Hur mycket vila behöver de egentligen?

Det har ju varit fotbolls-VM i några veckor nu fastän det känns som månader. Jag vet det här för att jag har läst om det på Facebook. Jag har också sett några rubriker om någon “skandal” där någon karl bet en annan karl. Det var ju inte så snällt men jag tyckte inte att händelsen motiverade nivån av nyhetsrapportering. Folk blir bitna i axeln varje dag på dagis. Det kändes som lite krokodil-under-lekstuga-nivå på den nyheten.

Jag trodde att de spelade semi i den här fotbollstävlingen igår så jag tyckte att de kunde spela final idag. Fast jag hade gått händelserna i förväg för det var tydligen bara kvartsfinaler igår.

Så då borde de väl kunna spela semi idag och final imorgon. Tycker jag alltså, men på den här nivån blir folk ju miljonärer innan lärt sig läsa, och därefter tycker de inte att det är så viktigt att läsa för det kan någon annan göra åt en. Så de behöver tydligen vila en hel dag innan de kan jobba igen efter de har sprungit omkring i 90 minuter. Inga sjuksköterske- eller restaurangbiträdesämnen där alltså.

Men det är ingen fotbollsfinal imorgon eller ens dagen därefter. Det här VMet måste ha planerats av en före detta fotbollsspelare. Manlig givetvis. För alla vet att en fotbollsfinal måste spelas på en söndag. Så eftersom det bara var kvartsfinaler igår kan inte finalen spelas förrän nästa söndag.

Sjukt dålig planering.