Paltbrunch

Jag har redan ätit både frukost och lunch idag. Jag kombinerade ihop det till en stekt paltbrunch.

Paltbrunch

Häromdagen när vi gjorde palten så bjöd vi in svärmor på middag. För hon har länge sagt att hon skulle vilja prova att äta Pitepalt, och då får hon ju skylla sig själv.

Aldrig någonsin har jag fått så mycket beröm över något jag har ställt fram på bordet. Svärmor öste komplimanger över lingonsylten. Massor åt hon också. Jag tror minsann att hon åt lika mycket lingonsylt som jag brukar äta till tre paltar, fast hon åt bara en halv palt.

Jag tror inte att hon tyckte om palten. Hon sa inte det, men hennes överkonsumtion av lingonsylt känns som en ledtråd. Så märkvärdig var inte sylten, det var bara en helt vanlig hemmakokt lingonsylt.

Lortgranna stolsdynor

Jag är ganska händig för “jag” buntar om stolar “själv”.

För två och ett halvt år sedan köpte vi några fula stolar. “Vi kan bunta om dem” sa jag. Sen satt vi på fula stolar i två och ett halvt år. Hårda var de också.

Stol före

Så här går det till när jag är händig. Jag är hjärnan bakom projektet och hittar på vad som ska göras. Jag informerar de utvalda om att de ska vara med i genomförandet av projektet.

Jag börjar pilla på det gamla tyget på den första dynan. Pappa hämtar en skruvmejsel och tar bort häftstiften och tyget på alla fyra dynorna.

Jag skär skumgummit. Helt själv gör jag det. Jag lägger skumgummit på stolssitsen och lägger dit tyget.

Mamma viker tyget, för jag viker inte så snyggt själv. Jag berättar för henne att jag tycker att det är för mycket tyg och att det ser knöligt ut. Mamma klipper bort tyg.

Klippa tyg

När jag är nöjd med mammas vikning säger jag till pappa att han ska häfta fast tyget.

Häfta tygNär alla fyra stolsdynorna är klara så säger jag att jag inte är nöjd med den första så då gör vi om den.

Nu ser stolarna ut så här. Jag ska måla dem vita. Inom två år ska jag måla om dem.

Stol efter

Jag är ganska nöjd med dem. För det är ingen som har spillt ketchup eller sylt på dem än. De är nämligen lite lortgranna. Men det var det där tyget jag hade i linneskåpen så då fick det bli det för då slapp jag åka och köpa tyg.

Är Jennifer Aniston världens mest skendräktiga kvinna?

Är det inte dags att de [skvallerpressen] lämnar Jennifer Aniston ifred någon gång?

Kvinnan är 45 år gammal och har varit konstant gravid i 10 år och inte fått någon unge ännu. Hon kanske aldrig får något barn. Hon kanske inte vill ha barn. Fast tidningarna har i och för sig rapporterat att hon vill ha barn, och om de skriver så måste det förstås vara sant (trots att tidningarna aldrig levererar någon unge när de utlovat det i rubrikerna). Hon kanske inte kan få barn fastän hon vill. De män hon har varit ihop med kanske inte velat ha barn fastän hon har velat. Hon kanske inte kan få barn längre. Hon kanske aldrig har kunnat få barn.

Det tog oss sju år att bli gravida med gullefjunet, och Huffington Post har en guide över alla Anistons graviditeter under de typ senaste tio åren. Jag minns hur jobbigt det var att i sju år försöka bli gravid och att familj, vänner, bekanta och främlingar föreslog att det var dags att vi skaffade barn innan det var försent. Och då var jag ändå “bara” 36 när jag äntligen blev gravid. Så det hon utsätts för måste ju vara irriterande om hon inte vill ha barn, och rent ut sagt grymt om hon vill ha barn men inte kan eller inte hittat en karl som duger till att bli fader.

Tänk om hon längtar jättemycket efter barn, men inte kan få barn? Eller har känt klockan ticka i typ tio år? Tänk om det är så också måste hon varje vecka svara på frågor om utifall att hon är med barn ännu, eller när hon har tänkt skaffa barn. Tror “journalister” att hon har en plan som går ut på att hon ska skaffa barn när hon är femtio?

Jag tycker att det är dags att de börjar fråga henne något annat. Vad som helst. Vad hennes frisör heter eller kanske till och med något om hennes nyaste film. Låt henne vara frivilligt eller ofrivilligt barnlös ifred och om hon skulle överraska med en unge efter 45 kan de ju sälja massor med lösnummer då. Jag tycker att tidningarna kan ägna sig åt att göra Miley Cyrus eller någon annan i fertil ålder med barn i några år istället.

Dansbandsmusik

När vi bodde i England tyckte jag att svensk dansbandsmusik var fantastiskt. Typ Lasse Stefanz-aktig musik ni vet. Någon helt meningslös fras som “whoa eloise är vi mer än bara vänner?” som repeteras om och om igen med lite lalala emellan. När vi var hemma i Sverige och körde bil ville jag alltid höra på P4 för de hade mest dansbandsmusik. Det var liksom så svenskt. Man saknar sånt när man bor utomlands länge.

Nu när vi har bott i Sverige i tre och ett halvt år igen så har charmen med dansbandsmusik försvunnit litegrann.

När jag körde hem från Arlanda idag så uppskattade jag inte låten “Sol och bad är ingenting för mig. Jag vill ligga på en grön äng, och bara lukta på blommor, ja bara lukta på blommor och bara haaa det bra!” på samma sätt som jag skulle ha gjort för några år sedan.

Jag satt där och körde och tänkte “Vad är det för imbecill idiot som har hittat på den här texten?”. Till och med jag skulle kunna skriva en så banal låt. Fast min text skulle gå mer åt hållet “Skog och mark är ingenting för mig. Så sköööönt att sitta i soooffan och titta på teveeee”.

Om någon vill tonsätta låten och ta ut den på dansbandsturné så bjuder jag på texten. Jag behöver inga royalties.

Senilsnöre

Maken: Nu går jag och lägger mig.

Han börjar vandra fram och tillbaka mellan köket och vardagsrummet.

Morsan: Vad har du nu borta?

Jag: (sittande vid skrivbordet med ryggen mot) Han letar glasögonen. Det gör han alltid. Utom när han letar efter mobilen.

Morsan: Dem la du ju i bokhyllan nyss.

Maken: Ja, det var det jag tyckte.

Han vandrar ut i köken igen och kommer tillbaka med en gång.

Maken: De låg där de ska ligga i köket, det var därför jag inte hittade dem. Gonatt med er.

Vi: Gonatt.

Maken går in i sovrummet och stänger dörren efter sig.

Morsan: (till mig) Jag har ett sådant där senilsnöre hemma. Jag ska skicka det åt er på posten så han kan ha glasögenen runt halsen.

 

Dagens sämsta present

Den stod jag för.

Alla vet att partypåsen ska ha godis och gärna någon liten leksak. Men man kan ju inte hålla på och köpa olika leksaker. Då kan det bli slagsmål på kalaset om någon tycker att leksaken i en annan påse är finare än den leksaken de har fått. Så alla påsar måste vara identiska i innehåll. Bara färgerna kan variera. Då ska man även komma ihåg att slagsmål även kan utbryta över färger. Någon som vill ha rosa får grön eller tvärtom.

Multipack med likadana leksaker är alltså bra för partypåsen. Gärna ska det vara dubbelt så många prylar i paketet som gäster på kalaset så att det finns en i reserv i varje färg om något barn får frispel över att de fått fel färg.

När jag hittade en förpackning med ‘Funny Faces’ tyckte jag att det var perfekt. Jag läste på förpackningen att när man tryckte på leksaken skulle den ändra ansiktsuttryck. Sånt tycker barn är roligt tänkte jag och slog till. Det var dessutom några extra i förpackningen om någon skulle vara missnöjd med sin färg.

Mjölgubbe

När jag packade partypåsarna funderade jag för mig själv varför det i finstilt stod något i stil med ‘Mjölgubbar’…

Det har jag lärt mig idag. Världens sämsta leksak. Vicka problem de där små gummipropparna orsakade. Morsan satt dåligt till, så alla ungar gick till henne när de inte fick upp sina godisförpackningar. Jag vet inte hur många gånger jag hörde henne försöka förklara att man inte skulle äta gubben utan att man skulle trycka på den så att den gjorde en grimas.

Å ungarna tryckte. Å det enda som hände var att gubbens leende flyttade sig en halv millimeter upp eller ner. Ingen gubbe blev sur. Så ungarna tryckte och tryckte. Å till slut lossnade den tunna hinnan som ansiktet var ritat på. Då hade ungarna bara en orange, blå, grön, rosa eller gul liten boll med garn på toppen.

Till slut var kalaset slut och några barn gick hem, men vi hade lovat att passa grannarnas barn lite längre eftersom föräldrarna var ute vid sin båt. Så gullefjunet och grannbarnen fortsatte trycka på mjölgubbarna tills jag fick en förklaring till varför de kallades för mjölgubbar.

Till slut gick en mjölgubbe sönder. I våran säng. Det var mjöl i mjölgubben. Mjölgubbar går tydligen sönder till slut om man lägger dem på en sänggavel och trampar på dem tillräckligt länge.

Jag skickade två ungar som hade mjöl över hela händerna till badrummet för att tvätta sig. Jag sa till den enda rena ungen att stå stilla och inte röra sig medan jag hämtade dammsugaren. När jag kom tillbaka med dammsugaren hade han mjöl på båda händerna och hälften av kläderna. För han hade gnuggat in allt mjölet i våra täcken.

Om ni ser mjölgubbar i affären och tycker att det verkar vara en bra sak att stoppa i partypåsen så berättar jag här och nu att det är en jättedålig leksak. Typ sämsta leksaken ever. Tack gode gud att det inte var rallycross på Solvalla idag för då skulle jag ha brutit ihop totalt.

Ansiktsmåleri

Idag på kalaset fick gullefjunet ansiktsmålningsfärg i present av en av sina kompisar. Jag är ju inte mycket till sminkös som den trogne läsaren vet. Så jag försökte lägga ansiktsfärgen i bokhyllan. Men si det gick inte, ungarna bara vägrade glömma bort sminket. Efter fikat blev jag tvungen att kapitulera och ta fram sminket.

Ansiktsmåleri

Åsså stod alla ungarna där och pekade på förpackningen och sa “Jag vill ha en sån sminkning” och “Jag vill vara en tiger”. Å jag bara “Tror ni att jag är någon jävla konstnär?!”

Så sa jag förstås inte. Herregud, jag är ju inte en sån som svär åt barn på barnkalas. Jag bara sa att penseln var för liten för att jag skulle kunna färglägga hela ansiktet och ritade några streck som skulle föreställa en katt på varje unge.

Ansiktsmålat födelsedagsbarn

Jaja, den där kompisen måste ju också fylla år någon gång. Då blir det en trumma i present till hennes mamma och pappa.

Jag kommer att ha mycket att göra imorgon bitti

Jag måste gå och lägga mig nu. Jag har mycket att göra imorgon. Det tar tid att blåsa upp ballonger.

Penisballong

Krympt ballong

Trasig ballong

Har ni förresten märkt att jag nästan alltid namnger mina foton? Om man ställer markören på fotot så ser man längst nere till vänster på skärmen vad fotot heter. Det funkar nog inte så på mobilen om ni läser där.

Oftast har de inte några spännande namn. Ett foto på ett äpple brukar heta Äpple. Om jag har laddat upp ett foto på ett äpple förut kanske det heter Äpple2. Fotot i det här inlägget hette Affärskvinna. När folk bild-googlar ordet ‘affärskvinna’ kommer de omedelbart att förstå vad en affärskvinna är när det hamnar på det fotot.

Ett av fotona i ovanstående inlägg heter Trasig ballong. De andra två heter någonting annat.

Kom inte å säg att jag inte anstränger mig

Att hänga upp ballonger i taket kanske verkar som ett slött sätt att med små medel piffa upp vardagsrummet för ett barnkalas. Men vet ni hur jobbigt det är att blåsa upp så här många ballonger även om man har en ballongpump?

Ballonger i taket

Den där orange ballongen till höger om lampan i nederkanten av bilden bekymrar dock mig litegrann för den har krympt till hälften. De här ballongerna går nämligen inte att knyta. Man snurrar öppningen jättemånga gånger också släpper man den sakta så att den “låser sig”. Men när man tar ett snöre och knyter så snurrar knuten upp sig ibland.

Så jag är lite orolig att när vi vaknar imorgon så ska taket vara fullt av snören med tomma ballonger för att luften har läckt ut ur allihopa. För då kommer gullefjunet att undra varför det hänger tomma ballonger i taket och när jag berättar att det var meningen att det skulle hänga uppblåsta ballonger i taket kommer hon att tycka att det är jättekul så då måste jag åka och köpa nya ballonger och göra om alltihop igen.

Fika till barnkalaset

Morsan undrar när jag ska baka fikat till barnkalaset. Det är ju jättelugnt. Jag har ju över 16 timmar på mig.

Det är ju inte så att jag ska göra cupcakes eller något annat komplicerat. Ingen tycker om cupcakes ändå. Folk sitter bara och pillar av dekorationerna och äter upp dem och slickar i sig frostingen och sedan lämnar de resten.

Jag ska bara baka en banankaka som kan ligga på fatet och se vacker ut medan ungarna äter kanelbullar. Bullarna bakade jag häromdagen. Tom & Jerry-kexen är också klara. Jag är så gott som redo för kalaset redan.

När maken och morsan börjar diskutera vad vi ska äta till middag imorgon går jag och bakar. Med den tiden det tar dem att planera en middag är jag säkert klar med kakan innan de diskuterat klart.

Äta inne

Min kusin: När vi var i Turkiet var det skitsvårt att få i ungarna någon mat. Efter några dagar gav vi upp och beställde tallrikar med pommes frites och ketchup till rummet också fick ungarna stanna på hotellrummet medan vi gick på restaurang och åt.

Maken: Det var ju en skitsmart idé! Så ska vi också göra nästa gång vi åker utomlands. Victoria får äta en tallrik pommes och stanna på rummet medan jag och gullefjunet går på restaurang och äter god mat.

Palt med picnicbog i mitten

Vi är oeniga här just nu. Vi ska äta palt på måndag. Morsan och maken säger att man måste kunna hitta bogfläsk på ALLA välsorterade matvarubutiker. Jag säger att de har fel. Jag tror att bogfläsk är någon sorts norrländsk grej.

Man har bogfläsk i Pitepalt. Om det inte finns på den lokala butiken i Piteå just den dagen man ska äta palt kan man även använda sidfläsk. Förutom i Pitepalt fattar jag inte hur någon normal människa kan hitta något användningsområde för bogfläsk. Därför tror jag inte att det finns bogfläsk i Stockholm för det skulle bara bli en massa matsvinn av bogfläsket.

Morsan och maken raddar upp maträtter där man kan använda bogfläsk. Bruna bönor och fläsk, ugnspannkaka, steka bogfläsk och potatis, makaroner och stekt bogfläsk. När de räknat upp allt det där så påpekade jag att folk inte håller på och lagar sådana maträtter nu för tiden. Inte i Stockholm i alla fall. Inte normala människor. Det var normalt folk jag pratade om och det är normalt folk butiker planerar sitt varu-utbud efter.

Jag tror inte att det går att köpa bogfläsk på standardsorterade butiker i Stockholm. Bogfläskets existensberättigande måste vila på Pitepalt. Man måste ha bogfläsk, eller i värsta fall sidfläsk, i palt.

Sen när man delar palten på hälften petar man ut allt fläsket ur palten och skrapar över det på någon annans tallrik. Någon onormal person som tycker om bogfläsk. Vid alla bord som det äts palt kring brukar det finnas någon som vill ha fläsket. Men innan man petar ut fläsket ur palten ska fläsket ha varit där, annars är palten inte rätt tillagad.

Jag tycker att man kan förvänta sig att hitta bogfläsk i matbutiker i Piteå. Alla dagar på året måste det finnas någon i Piteå som gör palt. Jag såg på Facebook att en av mina kusiner tom gjorde palt i somras när det var 30 grader varmt.

I Stockholm däremot ser jag ingen anledning till varför matbutiker skulle ha bogfläsk i sortimentet. Det vore ju orimligt att kräva att de ska ha bogfläsk 365 dagar om året för att pricka in de max 10 dagar när en Pitebo bosatt i Stockholmsbutikens närområde skulle få för sig att göra Pitepalt.

Finns det någon Stockholmare som vet var man kan köpa bogfläsk på en normal butik i den här stan? Jag letade igenom hela Coop på Bromma Blocks idag, i minst en halvtimme grävde jag i grisdisken, och när jag frågade om hjälp kom charkkillen och letade han också. Han kom fram till att picnicbogen var slut.

Det är det här jag försöker förklara för mamma och maken. Här i Stockholm tycker folk att man kan stoppa picnicbog i palten. De lyssnar inte på mig. Maken och morsan alltså, att charkkillen skulle fatta kan man ju faktiskt inte begära.

Men jag vet vad jag pratar om. För om man vill ha smörgåspickles eller orientdressing, som finns i ALLA butiker i Piteå, här i Stockholm får man leta som en dåre. Man ska ha tur eller bil för att få tag på sådana rariteter i den här stan.

Jag tror att man måste gå på en delikatessbutik om man vill ha bogfläsk här i Stockholm.

Rallycross på Solvalla

Det är rallycross på Solvalla idag. Jag håller på att bli tokig.

STCC Semon Race berättar Google att det är.  Vi brukar aldrig höra när det är trav men just idag ligger vinden tydligen åt vårt håll. Det tar aldrig slut heller. Varje gång det tystnar har jag trott att nu är det äntligen över, men de tar bara några minuters paus och sen börjar det om igen. Till kl nio ikväll håller det på upptäckte jag när jag googlade skiten.

“Det gör väl inget, det är ju bara en gång om år” tycker maken. Det går ju bra att tycka så om man kommit hem klockan fem, men jag har varit hemma eller inom hörhåll hela dagen.

Wrooom, wrooom, wrooom – repetera det oavbrutet i tolv timmar med start klockan nio på morgonen så får ni en uppfattning om hur det låter. Man får förståelse för vad fångar som utsätts för ljudtortyr upplever.

Dessutom ska de hålla på hela dagen imorgon också. Om jag får ett raseriutbrott över någon bagatell inom det närmaste dygnet så är det inte mitt fel utan rallycrossens.

Hemma hos Henny

Jo det här är ju ett tag sedan, men jag bjöd ju in mig själv till Henny tidigare i sommar. Hon sa att jag var välkommen efter tio. När jag har semester så är det riskfritt att jag ska hälsa på folk före tio. Särskilt inte när jag är hos morsan och farsan, för då får jag ju sovmorgon.

När vi då var i Jävre och jag gick förbi deras hus såg det helt tomt ut. Så jag kollade Hennys blogg och upptäckte att hon var ute på turné. Husvagnsturné i norra Sverige. Just när jag skulle hälsa på.

Näst sista dagen vi var hemma så såg jag deras husbil utanför huset så gullefjunet plockade lite blommor (typ gräs och maskrosor) också gick vi dit för att hälsa på.

Då var hon hos frissan. Jamen fatta. Jag började undra om hon stod gömd i garderoben och undvek mig.

Nästa dag kom hon dock upp till morsan och farsan och hälsade på och bjöd in mig och gullefjunet att komma och hälsa på hos henne. “Äntligen!” tänkte jag och såg fram emot att få smita in i badrummet och kolla vad hon använder för parfym och vilken färg hon har på toalettpappret.

Men Henny är som en sådan där kändis.

Ni vet. Det står på omslaget av Hello magazine (Englands lyxigare variant av Svensk Damtidning) att det är ett hemma-hos-reportage och sen när man börjar bläddra i tidningen hos tandläkaren (allvarligt alltså, jag brukade aldrig köpa Hello när jag bodde i England, jag läste Heat.) så var bilderna från Dorchester Hotel eller liknande etablissemang.

Henny bjöd in oss i husbilen! Fatta vad blåst jag kände mig. Och när hon visade gullefjunet badrummet hamnade jag bakom dörren så jag fick inte ens tillfälle att kolla om hon glömt någon parfymflaska i badrumsskåpen när hon städade ur efter semestern.

20140718_122408

Nu har de bestämt meny för imorgon

Jag: Jag tänkte att jag och morsan ska äta lunch i Sumpan imorgon.

Maken: Jaha, kan inte du handla samtidigt då? Vi har nämligen bestämt maten för imorgon.

Jag: Jaså, vad blev det?

Maken: Lövbit, pommes och bearnaisesås. (Vilket jag råkar tycka om, för det är nästan som barnmat. Men det är inte lika gott som makens spagetti och köttfärssås).

Jag (misstänksamt): Varför bestämde ni er för det? Är det för att ni ska få laga någon dålig mat på lördag?!

Då tittade de på varandra och asgarvade. Vilket känns oroande. Det kanske blir något som är ännu värre än kyckling och ris. Typ bruna bönor och fläsk. I så fall åker jag och köper en pizza.

Sannolikheten att jag någonsin skall stoppa bruna bönor i munnen är ungefär lika stor som att jag skulle äta älgbajs.

Jag har berättat mina villkor

Morsan och maken har satt igång att planera helgmaten. De är helt hopplösa de där två. För de är båda gifta med någon som inte är särskilt matintresserade så när de kommer ihop sig så finns de ingen hejd på att hitta på jobbiga maträtter.

Kriterierna tycks vara att maten ska innehålla så många ingredienser som möjligt och ta jättelänge att laga.

De har diskuterat sig igenom flera kokböcker och nu har maken hittat på kycklinggryta och ris. Jag trodde att morsan skulle säga nej till det för det är minsann hon som har lärt mig att kyckling är farligt, men hon sa “bara kycklingen är genomstekt så”. Då satte jag ner foten och ställde krav.

Mina villkor är att om vi ska äta kyckling och ris ena dagen den här helgen ska det vara spagetti och köttfärssås den andra dagen. Man måste ju få bli mätt minst en dag per helg.

Om ni funderar på smörgåstårta kan ni bara ringa till mig

Jag vet att man inte får skryta, men sånt bryr jag mig inte om. Jag är grymt bra på att göra smörgåstårta. Alla som var här ikväll sa att den var god. Å vacker, jag borde ha blivit kallskänka om det fanns nå pengar i det. Vad folk säger ska man dock inte bry sig så mycket om för folk är så artiga.

Men farsan sa också att han tyckte att den var god och han tog om. Två gånger om jag inte såg fel. Å farsan han brukar aldrig hålla på och vara artig så han var nog ärlig. Å när jag var klar med tårtorna var jag så less på smörgåstårta att jag nästan hellre skulle ha tackat ja till fisk om någon frågat vad jag ville äta, men när vi väl åt den så var de supergoda. Särskilt skink/kalkon-tårtan tyckte jag själv.

Så om det är någon som funderar på smörgåstårta kan ni höra av er till mig. Ni kan glömma att jag gör någon smörgåstårta åt er om ni trodde att detta var ett erbjudande. Jag kommer att tipsa er om att köpa. För det är så mycket jobb med att göra egen, även om den blir mycket godare.

Om ni råkar vara den typen som vägrar lyssna på goda råd så hade jag inte hittat på några egna recept. Den ena var Smörgåstårtan Smarriga Smörran från Recept.nu och den var riktigt smarrig. För Lager 1 svamlade de om att man skulle hålla på och smörja på saker i olika lager men det hoppade jag över, annars blir man ju aldrig klar. Jag rörde ihop allt i en enda röra och smetade ut allt på en gång.

Som någon sorts amatör så glömde jag att Instagramma tårtorna när jag var klar. Jag kompenserar med en bild av makens lunchlåda.

Smörgåstårta till lunch

Han bara “Jag tror att vi är fyra eller fem som är inne på kontoret imorgon, jag vet inte om det här räcker”. För han hade nog tänkt sig att få med sig mer smörgåstårta, men jag, morsan och farsan ska ju också ha lunch imorgon. Tro det – när jag har gjort smörgåstårta i två dar. Så jag bara “Då kan de ju ställa sig och göra smörgåstårta själva eller gå och köpa en macka, jag bjuder på fika, inte lunch”. 

Arbetskraften fick en liten rast

Farsan: Nu har jag diskat, dammsugit, skurat golvet och varit till affären.

Jag: Okej då, du får väl ledigt en stund då. Men var inte borta så länge för jag har en hylla som jag vill ha uppsatt.

Så då fick jag cykeln pumpad också. För farsan ville ut och cykla och däcken har ingen luft och vi har ingen cykelpump, så han tog cykeln till en cykelverkstad och pumpade den.

Presentbordet klart

Man skulle kunna tro att maken hade kvällens jobbigaste uppgift. Han fick lov att ta ut soporna och blåsa upp ballonger.

Han behövde inte ens blåsa för jag hade köpt en ballongpump. Själv la jag (och mamma, typ mamma fick göra alla svåra grejor) två smörgåstårtor och jag slog in alla presenter. Krullade snören på paketen. Män tror att det inte är viktigt med krulliga snören på paket men den är jätteviktigt. Presenten blir typ 8 kr dyrare och ser jättemycket finare ut.

Maken han satt bara och klagade över ett det var dålig kvalitet på ballongerna och på ballongpumpen.

Till slut så han “Du har mindre fingrar än mig så du får knyta den här”. När jag sa “Å kolla, den ser ut som en gigantisk penis” tappade han taget så att ballongen flög iväg. Eller så “tappade” han den. Jag hann i alla fall inte fotografera ballongen.

Nu är i alla fall presentbordet klart. Ifjol väckte vi henne genom att sjunga och i vår familj har vi inte många skönsångare så det tog evigheter att trösta henne tillräckligt för att hon skulle kunna öppna presenter.

I år tror jag att vi testar att väcka henne först och berätta att det finns presenter innan vi sjunger.

Presentbord

Jag orkar inte mer nu. Men jag har visat farsan var det hänger en påse med typ 45 ballonger och en ballongpump så om vi har tur så är golvet täckt av ballonger imorgon bitti när vi vaknar. För farsan är minst lika gnällig som maken, men om helt andra saker. Och han brukar vakna vid fem-tiden så han har en massa timmar att slå ihjäl innan vi andra vaknar.

Han kan gömma legopaketet under ballonger så att flickebarnet tror att han lurades när han sa att jag var och köpte lego!

Jag har köpt lego och ungen har en susning om det

Hämtade föräldrarna på Arlanda.

Hämtade barnet på dagis.

Lämnade farsan hemma med barnet.

Tog morsan med mig till Toys R Us.

För vi hade bestämt att barnet skulle få en sådan där låda med “bas-legoklossar”. Av smålego alltså, vi ska fasa ut Duplot för hon leker mycket mer med de få bitar smålego hon har än hon någonsin har lekt med Duplot. Den där lådan med lego jag hade tänkt köpa har varit slut överallt jag varit så jag fick lov att åka till Barkaby där jag visste att det fanns.

När vi kom hem frågade barnet “Har ni köpt Lego?”. Jag bara “Absolut inte, vi har bara köpt en present till dig men den har jag gömt”.

Jag skulle ha blängt på farsan om han hade varit där, men han hade gått och gömt sig ute i trädgården. Så jag spände ögonen i maken, som å farsans vägnar bekände att farsan råkat försäga sig när barnet frågade var jag och mormor var.

Jag visste att jag skulle ha tagit morfar med mig och lämnat mormor hemma. Jag borde ha förstått vad som skulle hända när jag lämnade barnet och morfar på golvet medan de byggde lego. Om barnet säger “vi har inte nog legobitar” svarar morfar instinktivt “mamma är och köper mer” men mormor kan möjligtvis tänkas klara av att säga “du får önska dig fler”.

Fast det skulle inte heller ha varit bra om farsan varit med till Barkaby för jag och morsan hamnade i en bilkö som gjorde att bilresan tog 15 min istället för 10. Om farsan hade varit med skulle han ha börjat klättra på väggarna i bilen. Nog för att en V70 är rymlig men jag tycker ändå att det är skitjobbigt när folk börjar försöka slå volter inuti den.

För många föräldrar för en person

Mina föräldrar kommer hit imorgon. Maken tyckte att jag kunde ta ut dem och svärmor på lunch på måndag. Förvånat frågade jag om han också tänkte vara ledig på måndag, men då sa han att han måste jobba.

Det blir inte av! Tre föräldrar och ett barn är alldeles för mycket för en ensam vuxen att hantera. Om det ska gås på någon restaurang ska maken med. Annars blir det till att äta hemma, där man kan låta både pensionärer och barn löpa fritt utan att få hjärnblödning.

Morötterna är bäst

Vi äter jättesällan på hamburger-snabbmatställen. Eller fel. Jag tycker om skräpmat så jag brukar äta lunch på sådana etablissemang med en frekvens som bara med mycket god vilja skulle kunna kallas sällan. Men barnet äter jättesällan på sådana ställen.

Hon är inte intresserad av sådan mat och frågar aldrig efter att äta på hamburgerställen. Även om jag tycker om skräpmat är det inget jag tycker att jag borde uppmuntra dottern att utveckla en längtan efter så jag brukar passa på att äta sånt när hon inte är med.

Idag skulle vi dock till svärmor en sväng och det fanns ingenting snabblagat till lunch hemma så vi åkte till McDonalds på vägen. När vi åkte därifrån frågade jag vad gullefjunet tyckte var godast i Happy Mealet, och hon svarade morötterna. Märkligt barn alltså. Inte för att jag klagar över hennes kost-preferenser, men något annat än märkligt kan man ju inte kalla det när ett barn föredrar morötter över hamburgare.

Jag tyckte att dagens leksak var ovanligt fin för att vara en barnmåltidsleksak förresten. Det är en äppelhållare om ni undrar. Jag var själv tvungen att läsa på förpackningen för att ta reda på vad det var.

Äppelhållare

Egentligen tycker jag att det är rent hyckleri av hamburgerställen att hålla på med sallader och hälsosam mat. Man går ju dit för att få salt och flott, om man är ute efter en sallad går man ju någon annanstans. Men i barnmaten har jag ingenting emot grönsaker. Barnet ska ju inte göra som jag gör, utan som jag säger.