Det här med att hålla på och döpa sina djur till en massa olika saker är egentligen helt överskattat.
Ett tips är att bara göra som vi gör här hos oss. Vi har väldigt mycket mjuka djur så vi måste ofta döpa dem. Om man skulle vara tvungen att hitta på helt originella namn hela tiden så skulle det bli jättejobbigt.
Man kollar vad det är för djur också lägger man bara till ‘is’ efter. Hundis, Kattis, Råttis, Musis, Hästis, Björnis osv. Det funkar inte med Hamsteris så om det är en hamster så får man döpa den till Hamster. I övrigt går det bra med ‘is’ efter nästan alls. Om man redan har en råtta som hetter Råttis och får en till råtta så tar man djurets ljud och lägger till ‘is’ och då får man Pipis eller Morris.
Svärmor är inte bekant med den här icke-namn-principen och hon köpte en docka i julklapp till gullefjunet och sedan ägnade hon julafton till att försöka få reda på vad dockan skulle heta.
“Vad ska dockan heta?”
“Dockan”
“Ja dockan, vad ska hon heta?”
“Den ska heta Dockan.”
“Den måste ju ha ett namn!”
“Jag kallar den Dockan”.
“Vi måste ju ge dockan ett riktigt namn”.
“Nej, alla mina dockor heter Dockan”.
Till slut orkade jag inte lyssna längre så jag bara “Kan vi inte bara komma överens om att döpa henne till Dockis så att alla blir nöjda?!”.
Haha, vi kör samma stajl här hemma, Kattis och Tigris är barnens favorit-gosedjur!