Inte nog med att man får fisk till middag. Dessutom får man sitta och titta på när brorsan och hans kompis bygger en dator. Vem köper en dator i bitar liksom när man kan få en färdigbyggd dator?!
De pratar grekiska och säger saker som “man får en helt annan prestanda”, “man köper delar från olika leverantörer och om något går sönder tar man bara ut den saken och skickar in och får en ny”, “det är en grabbgrej, det är ju kul att bygga” och “hon förstår ju ingenting”.
Nej, jag gör inte det. Om min dator går sönder orkar jag inte försöka lista ut vilken del som gått sönder. Man köper nytt. För mig är det nog bökigt att man måste om-installera all mjukvara.
Tråkmånsar.
Och min goda vän C får också ett omnämnande för att hon också är en tråkmåns. Först klagar hon över att jag inte frågat om hon vill ta en öl och sen kan hon inte för att hon ska JOBBA. Det finns viktigare saker här i livet än att jobba. Träffa mig till exempel. Jag hade till och med tagit med den där Festisen som hon har tjatat om så länge i kommentarerna. Nu dricker jag då upp den själv.
Det ser ju ut som att det är Prins Daniel i pyjamasbyxor som bygger ihop datorn – hur fanken kan det vara tråkigt?
Nu ska du inte håna pyjamasbyxorna. Brorsan har fått överta dem av maken och Doogie White (Yngwie Malmsteens sångare) har likadana och han går på promenad med sin hund längst med Themsen i dem.
Prins D som Prins D och gympabyxor som pyjamasbyxor. Same, same but different!
Om du hade sagt att du hade med dig Festisen (tror förresten inte på det där) så hade jag naturligtvis skippat jobbet!
Det var faktiskt tänkt som en överraskning.
Nu känns det ännu tristare att vi inte kunde träffas. Jag har en känsla av att det också hade blivit ett inlägg på bloggen men kanske ett där jag verkar lite roligare.