Jag är ju i huvudstaden. Småstaden som alla Stockholmare tror är en storstad. Jag vill ju inte krossa någons drömmar alltså….., men fatta att man kan få sitta på tunnelbanan kring sex-halvsju! Då är man inte i en storstad.
I alla fall, på Åhléns i Stockholm har de inte landsortsutbudet. De har ganska fina saker. Jag såg två olika par julgardiner som jag skulle kunna tänka mig. Jag sprang rundor och letade efter dem för att granska närmare så länge att jag höll på att komma sent till fiskmiddagen. Men jag hittade bara alla andra gardiner. De två som jag var intresserad av hängde bara i taket utan prislapp eller pil vart man kunde hitta dem.
Det här har ju gnagt i mig sedan dess. Vad är det för fasoner att hänga upp fina gardiner på display och sen har man bara fula gardiner utlagda? För en stund sedan tänkte jag att jag borde berätta för någon hur jag känner om det här med gardinerna.
De tillgängliga personerna är alltså min bror och hans kompis.
Innan jag började tänka på gardinerna läste jag en artikel om Hollywoodfruarnas mobbing och frågade om de tittar på HWF, men svaret blev typ “nej”. Sen inget mer. Så då berättade jag om mobbnings-låten och då sa de “jaha”.
Så jag sket i att berätta om gardinerna. Detta får mig att uppskatta maken ännu mer. Han skulle i alla fall ha sagt “uhum”. Vilken man jag har hittat va?! “Uhum” om Hollywoodfruarna alltså. Om gardinerna skulle han förmodligen ha sagt “Nej, de är fula” fastän han inte sett dem.
Därför har jag för avsikt att göra ett nytt försök med gardinerna imorgon. Sen tänker jag inte ens berätta för maken att jag har köpt dem och när jag hänger upp dem kommer han antagligen inte att märka något. Eller så säger han att det är jättefint, som han ibland gör om saker som jag köper trots att han sågat dem.
När mamma läser det här kommer hon att återigen berätta historien om när hon hängde upp nya gardiner i hallen och när pappa kom hem frågade han varför det låg en skruvmejsel på pallen i hallen. Han såg skruvmejseln, men inte de nya gardinerna och den nya gardinstången.
Den historien skrattar vi åt hela familjen. Varje gång. Jag och mamma av en anledning och pappa, maken och brorsan av en annan.