Vi sitter i bilen på väg till Tromsö för att gå på två kompisar från Londons bröllop. Dagen började med glada tillrop som ”vad kul att åka till Norge och träffa alla från London igen”. Ca 20 mil senare är stämningen i bilen inte alls lika glad och trevlig. Anledningen är att maken har första körpasset. Alltså det är han som håller i ratten, gasar och växlar. Men jag kör också – från passagerarsätet…
Nedan följer ett axplock av konversationen som ägt rum so far.
Innan vi ens hunnit ut på E4an
Jag: Vi har inte ens startat än och du gasar och växlar redan som att du är stressad, kan du lugna ner dig, det är långt kvar. Bröllopet är inte förrän på lördag så vi hinner fram och jag skulle helst inte vilja dyka upp till bröllopet och annonsera vår skiljsmässa. Åsså vill jag komma fram in one piece.
Maken: Jag är inte alls stressad.
Några km senare
J: Ligg inte så nära mitträcket, det är obehagligt.
M: Jag ligger inte nära mitträcket.
E4 på ”dödens väg” utan mitträcke mellan Kopparnäs och Rosvik
M: Den där gården tycker jag är fin.
J: Titta på vägen, hus kan du titta på när jag kör.
M: Tur att du aldrig åkte bil med min pappa, han tittade på allt som fanns.
I så fall är maken lik sin far! Vi har kört sträckan mellan Piteå och Luleå hur många gånger som helst och däremellan finns det typ en miljon träd och inte mycket annat att se men maken sitter alltid och kollar ut åt sidorna medan han kör som om han aldrig sett en tall förut. Vilket gör mig galen. Om han ska göra tree spotting kan väl jag köra och han titta på träd, helst utan att berätta om träden.
Här kommer det en bild på träd senare när jag har en snabbare internetuppkoppling
Nån km senare
Jag: Måste du ligga och slicka mittlinjen?
M: Det gör jag inte alls.
J: Det gör du visst, jag ser på dig att du har tänkt köra om och det är ingen sikt här så det låter du bli.
Sekunden senare slänger han på blinkersen.
J: (hängandes mot hans axel för att försöka se runt lastbilen) Va fan, ska du köra om NU? Du ser ju inte om det kommer möte eller inte!
Jag drar en lättnandes suck när vi kommer fram till mitträckeskörning igen.
Strax norr om Rosvik.
J: Måste du ligga och trycka lastbilen i arschlet? Det är långt kvar till det blir tvåfiligt så du kan inte köra om på ett bra tag så det finns ingen anledning att ligga så här nära. Om han bromsar av någon anledning hinner du ju inte reagera, då kör du ju rakt in i honom!
M: Jag ligger inte alls nära. Måste du ALLTID sitta och kommentera när jag kör?!
Ilsken tystnad i 3 minuter.
J: Bilen blir jävligt skitig när du ligger så här nära…
Vägen blir tvåfilig och maken kör ut i vänsterfilen, sprutar spolarvätska på rutan och börjar köra om.
J: Tycker du att JUST NU är rätt tillfälle att tvätta rutan, just när du ska köra om en lastbil??!! Om du inte legat så nära i en halvmil skulle du ha sluppit tvätta rutan…!!
Strax norr om Luleå och vi har inga bilar framför oss, mitträcke och inget möte och maken ställer sig på bromsen.
J: VA FAN GÖR DU?? (då lyfter några fåglar från vägen framför oss)
M: Det var fåglar på vägen.
J: Fåglar?! Sånna kör man över om de inte flyttar på sig! Tänk om de varit halkigt och du fått sladd? Man väjer eller bromsar inte för smådjur när man kör 100! En älg ja, men du får ju anpassa åtgärden efter djuret, en fågel ryms ju under bilen och spräcker knappast ens vindrutan om du skulle lyckas pricka den.
M: Suckar…
Nu vill jag påpeka att jag inte tycker att man ska mörda små djur for the sake of it men om de sitter på E4an så utmanar de ödet och får stå sitt kast hellre än att vi ska krocka eller köra av vägen.
I Töre, 12 mil från starten
J: Vad är det här liten skitväg, ska det här föreställa E4an? (Det är maken som skött färdplaneringen, jag är lite mer obrydd om sånt, det finns ju skyltar brukar jag tänka).
M: Nej det är E10an.
J: När kommer vi tillbaka på en riktig väg då? Hur länge ska vi köra på den här ”stigen”?
M: Svarar inte men flinar.
J: Till Riksgränsen eller vad?
M: Förbi Riksgränsen…
10 min senare börjar det snöa
J: Nu kan det ju bli halkigt.
M: Mumlar bara.
J: Bara så att du tänker på det alltså…
Vi har 65 mil kvar…! Men när jag kör brukar det vara lugnare. För jag kör så bra. Och maken är en mycket bättre passagerare än mig!
Underbar läsning. 😛 Kanske inte den roligaste stämningen alltid i bilen kan jag förstå men för utomstående blir det komiskt!
Aldrig i livet att jag skulle bege mig på en långtur med Han, den där jag bor med. Aldrig! Han tävlar i dragracing och har som fritidsintresse att bygga diverse smallblock- och bigblockmotorer som ger stor jäkla effekt. Att åka i en vanlig bil med honom är därför uteslutet. Han kör som en jäkla pensionär. Det går saaaakta nanting för hans filosofi är att när han vet att han kan köra fort på strippen så behöver han inte köra fort annars. Varför man måste ligga kloss mot mittlinjen förtäljer inte denna filosofi dock.