Vårdag

Imorse vid åttasnåret så dök gullefjunets ansikte upp två centimeter från min nästipp också sa hon “Idag ska jag bara göra saker tillsammans med DIG!”. Jag försökte gnugga gruset ur ögonen och tänkte för mig själv “Hot eller löfte?”.

Redan vid frukosten hamnade jag dock i onåder för att jag sa att vi skulle pussla senare, inte mitt i frukosten. Så då låg hon på vardagsrumsgolvet och muttrade i en halvtimme och med jämna mellanrum gastade hon “Mamma DUM”.

Vi åkte till Hagaparken för att promenera och cykla. Det gick inte bra för på det ena stödhjulet var det någon som inte hade dragit åt muttern så det vek sig hela tiden och gav inget stöd alls.

När muttrarna på stödhjulen är lösa måste någon hållas ansvarig. Den där killen på cykelbutiken som monterade dit stödhjulen fanns inte på plats så jag kunde inte hålla honom ansvarig. Så det fick bli makens fel. Jag höll på att smälla av utav ilska när han berättade att han inte hade någon skiftnyckel i fickan. Vem åker på cykeltur med en ny cykel utan att ta med sig en skiftnyckel??! Därför var det han som fick bära cykeln på cykelturen.

Vi åkte till Vasaparken. De har en väldigt fin lekpark.

Hemlis hängde också med och det var mest jag som fick bära honom. När jag frågade vad som hänt med Hemlis öra berättade gullefjunet att det röda på örat kunde betyda två saker. Antingen hade katten ont i örat eller så hade någon ritat på örat med en röd penna. När jag frågade vilket som gällde i just det här fallet svarade hon “Han har ont i örat” men jag tycker bestämt att det ser ut som att någon har ritat med en röd penna.

Sen åt vi lunch. Maken var helt överlycklig.

Inte nog med att han fick en strömmingsmacka (de kallas tydligen så men egentligen är det en stekt strömming på hårdbröd och det tycker inte jag är mycket till macka) – barnet tyckte också om det när hon smakade en tugga och krävde att få en helt egen Husmans med fisk på. Jag åt en varm korv med bara ketchup på som var väldigt god.

Det var en kort sammanfattning av dagens aktiviteter.