Gullefjunet fick ju en helt egen katt i somras, det kommer ni väl ihåg? Mormor och morfar skaffade katt för gullefjunets skull. För vi får inte ha husdjur i lägenheten utan hyresvärdens tillstånd och jag orkar inte ens fundera på en sådan diskussion. Dessutom är dottern eksembarn så läkaren har varnat att hon har större risk att bli allergibarn så man vill ju gärna testa allergigrejen innan man skaffar egen katt. Så mormor och morfar skaffade katt. Visst är de snälla?
Farsan tycker om alla katter och morsan tycker bara om kattungar och hon tycker att även kattungar är besvärliga. Deras katt Maja var en jättefin katt. Gosig, snäll och rolig. Hon lät gullefjunet bära omkring henne som ett uppånervänt U utan att bråka.
Hon var dock ändå en katt. När vi kom fram till Jävre i somras och träffade Maja så var det första mamma sa till mig när vi var ensamma i rummet “Vi ska inte ha kvar henne. Hon är så besvärlig så farsan vill inte heller ha kvar henne”. Jag blev lite förvånad för jag trodde att om de bara skaffade katt skulle farsan tycka att det var kul att ha katt igen.
Jag har dock räknat ut vad som var spiken i kistan för Maja. Sandlådan. Sedan morsan inte längre kan diska och städa pga reumatismen så har farsan blivit husmodern. Han lagar ingen mat utom typ blodpudding, plättar (ingen annan är betrodd att steka plättar) och hamburgare, men han sköter all disk och städning. Och speciellt städningen tar han på allra största allvar.
Först dammsuger han. Sen knäskurar han. Jätteblött. Sen torkar han torrt. Sen dammsuger han igen, på knä med handdammsugaren. Han kryper omkring på golvet och granskar från olika vinklar och ljus. Minsta bos dammsuger han upp.
Det här var inte förenligt med kattens sandlåda. För katten sprätte ut en massa sand på golvet varenda gång hon gick på sandlådan. Farsan dammsög och dammsög. Och dammsög. Om katten hade hållit sanden i sandlådan är jag övertygad om att farsan skulle ha låtit henne stanna men sanden på köksgolvet blev hennes öde.
Vi sa till gullefjunet att mormor hade blivit allergisk så de kunde inte ha kvar katten. Det är ungefär som när man säger till barn att husdjuret har “sprungit bort” eller “blivit överkörd” men egentligen har någon satt ett skott i nacken på dem. Gudarna vet vad som skulle ha hänt med stackars Maja om inte min kompis storasysters dotter hade räddat henne. Maja bor nu i Norrfjärden och heter Yamma. Säg för guds skull inget om det sistnämnda till gullefjunet.
Som tur är lever Maja fortfarande och vi har med oss en “broderad” tygbit som är inslagen i julpapper som vi ska åka och lämna till katten.
