Maken har återhämtat sig från sin “magsjuka” och jag har lyckats avstyra kantarellplockningen. Jag sa till honom att det var rakt olämpligt att vistas i skogen när han var så dålig igår. Jag är omtänksam på det sättet att jag tänker på förebyggande vård också.
En mindre bra sak är att förra helgen när maken hade sin sovmorgons-dag lärde jag gullefjunet att säga “dags att stiga upp”. Jag hade inte alls räknat med att hon med en gång skulle lära sig att använda meningen utan uppmaning, och komma in till mig idag när det var min tur att sova och säga till mig att det var dags att stiga upp.