Jag har länge misstänkt att vår dotter är extra begåvad. Ända sedan hon var typ fyra celler har jag trott det. Jag menar, kolla bara på hur tidig hon är.
Vi har en ”barnbibel”, utifall att internet skulle krångla så att man inte kan konsultera google och Familjeliv.se. Den ligger på dass som toalettlektyr. Ibland brukar jag råka ”glömma” den öppen på någon speciell sida som jag tycker maken bör läsa för att jag tycker att den stödjer min syn på saken.
Jag råkade läsa avsnittet om 2-årstrots häromdagen. Symptomen på att 2-årstrotsen har anlänt är enligt barnbibeln att barnet svarar ’Nej’ på alla frågor och ’kan själv’ och ’vill inte’ om allting som ska göras. I så fall har vi haft 2-årstrots i ungefär sex månader här hemma. Och dottern är bara 20 månader. Måste ju vara ett tecken på tidig utveckling och extraordinär begåvning, eller hur?
Å andra sidan säger min mamma att det inte finns någon 2-årstrots, eller 3-årstrots eller någon annan ålders-trots. Allting är bara en enda lång trots enligt henne. Egentligen förstår jag inte alls varför min mamma säger så här. Jag är ju hennes barn och jag måste ha varit snäll som en ängel när jag var liten. Precis som jag är nu. Fast det är klart att man minns ju inte allt som hände när man var liten. Min lillebror kanske var dö-trotsig.
Jag älskar dina inlägg. Kram från moster!