Imorse vid halvsex-tiden låg maken och hostade så att hela sängen hoppade. Det var skitirriterande.
Inte för att han väckte mig fyra timmar efter jag äntligen hade somnat. Inte heller för att han höll mig vaken det där sista värdefulla 90 minuters-passet innan väckaren ringer.
Nej jag var skitirriterad för att jag låg där och tänkte “om han hostar så där kommer han att stanna hemma imorgon också och smutsa ner diskbänken“.
Det gjorde han också. Båda delarna.