Tjejkväll

I helgen har en av mina äldsta kompisar varit här och hälsat på. Hon heter A. Hon är inte gammal alltså, hon är 41 år ung precis som jag, men vi har varit kompisar sedan lågstadiet. Hon är den enda jag lekte med när jag var 10 som jag fortfarande har kontakt med (utanför Facebook) förutom min kusin.

Så vi gick ut på stan på en sådan här tjejkväll tillsammans med en annan gammal kompis som hängt med sedan gymnasiet. Ni som läser kommentarerna känner igen henne, det är hon som kallar sig C. Henne har jag varit kompis med sedan första veckan i gymnasiet. På gympan fick man välja mellan att spela någon sort sport eller gå långpromenad och jag och C valde promenad. Vi kände inte varandra då men under den promenaden berättade hon en historia för mig om en gympalektion på högstadiet som inte går att återberätta på en seriös blogg som denna. Jag minns än idag att jag gick där och gympa-promenerade och tänkte “Berättade hon just det där för mig? Hon kan ju inte vara riktigt klok. Det känns som att det här är en person som jag vill va kompis med”. Å sen dess har vi också varit kompisar.

Vi tre umgicks mycket under gymnasiet så igår gjorde vi en nostalgitripp till nittiotalet. Vi gick förstås inte ut och åt på restaurang på den tiden, vi hade förfest någonstans och ordnade oss fulla INNAN vi gick ut, men någon måtta får det ju lov att vara så igår gick vi på restaurang. Sen gick vi på puben och då var allt som på nittiotalet igen. Förutom att vi igår satte oss vid ett bord och pratade med varandra istället för att springa omkring och prata med främlingar av manligt kön. Det skulle inte ha varit värdigt i vår ålder om vi sprungit omkring på puben och antastat karlar eller pojkar igår.

En annan sak som var annorlunda var att på nittiotalet fanns inte Facebook, Instagram och selfies. Men vi är ju moderna och hänger med i senaste trenderna. Så vid midnattssnåret bestämde vi oss för att ta en grupp-selfie. För att visa alla att vi var vakna, ute på stan och hade roligt. Så där satt vi på puben och höll upp en mobil och sa saker som “Om jag håller här så trycker du där-luta er in så att alla syns-tryck nu då-slå på blixten-nej men blixten är automatisk på min telefon-är ni redo-men vafan funkar inte blixten när man vänder på kameran?!”.

Det är inte helt orimligt att tro att det satt någon tjugoåring någonstans i puben som sa “Kolla där på de där gamla tanterna som inte vet hur en mobilkamera funkar och inte har varit ute på krogen på flera månader men tror att de är coola som tar en selfie”. Om tjugo år till så vet den där tjugoåringen att man inte alls är gammal när man är fyrtio och då har de förhoppningsvis fattat att det inte är viktigt att veta hur man tar en selfie.

Till slut blev i alla fall fotot som jag la ut på sociala medier ganska bra. Man ser precis hur kul vi hade. Fem gillningar är förstås ganska magert men man kan inte mäta livet i gillningar på sociala medier. Ni kan dock förbättra statistiken genom att gå in på sepamig och gilla.

Idag var en avskriven dag. Det är det fina med gamla kompisar. Man kan ligga skavföttes på soffan och blunda medan maken tar barnet till simskolan utan att känna sig pressad att vara trevlig och social. Man behöver inte prata. Det är okej att bara ha the hangover from hell tillsammans i tysthet. Som på den gamla goda tiden.