The runs

Maken har smittat ner mig. Jag har the runs som man säger på engelska. Som i att springa alltså. Även om ni aldrig hört uttrycket förut så fattar ni vad jag menar va. Vi ska inte orda mer om det, jag är ju kvinna så det finns inte så mycket mer att säga annat än att jag är lite sjuk.

Vi skulle ha gäster på middag ikväll men vi fick ställa in. Det är ett par och jag vill ju inte smitta ner dem och utsätta frugan för vad jag har fått utstå. Det är ju svinjobbigt att lyssna på en karl som klagar över att han är sjuk.

Jag har i alla fall passat på att ligga i sängen litegrann idag. Jag hade en plan att jag varje gång maken kom in i rummet skulle oja mig och göra en lång utläggning om hur jag mådde. Det sket sig dock för jag glömmer hela tiden bort det. Varje gång han lämnar rummet kommer jag på att jag glömt att beklaga mig över hur jag mår och tänker att jag måste komma ihåg nästa gång han kommer in också glömmer jag ändå det igen nästa gång. Det där gnällande måste vara något som är genetiskt programmerat i män för maken glömmer aldrig bort sånt.