Igår var maken ute och åt julbord med jobbet. Han blir väldigt sällan för full och störig så jag blir inte särskilt irriterad de få gånger han stapplar in lite oredig.
Men just när det händer är det lite jobbigt. Jag var fortfarande vaken vid halvtvå-tiden när jag hörde taxin stanna utanför. Efter en stund när han fortfarande inte kommit in tittade jag ut för att kolla om det var han eller någon annan.
Det var maken. Han satt där i framsätet och gestikulerade. Hans bankkort brukar strula och inte funka fastän det finns pengar på kontot så jag funderade på och jag skulle bli tvungen att klä mig och gå ut och lösa ut honom.
Jag gick på toaletten och när jag kom tillbaka satt han fortfarande i taxin och vevade med armarna och pratade med chauffören. Men nu var dörren öppen och han hade ena foten utanför så jag bestämde mig för att han nog redan hade betalat.
När han till slut kom in efter typ en kvart fick jag lov att fråga om han hade åkt terapitaxi och talat ut om livet med chauffören. Taxi Stockholm har nämligen börjat göra reklam att de i vissa bilar har en terapeuter så att folk som ändå ska lätta sitt hjärta för chauffören får lite proffshjälp.
De hade han dock inte. Han hade diskuterat invandring och integreringsfrågor med chauffören som själv var invandrare. Sen sa han “Man har alltid de bästa och vettigaste diskussionerna om invandring med folk som själva är invandrare”. Jag sa ingenting men jag undrade för mig själv hur vettig den där chauffören tyckte att konversationen var. Det måste ju vara hur irriterande som helst för invandrare som kör taxi att varenda jävla fyllo som åker taxi ska fråga dem om deras syn på invandrarfrågor.
Sen somnade maken och drog timmerstockar. Jag kunde inte somna så jag tog telefonen och läste tidningen. Helt plötsligt hade jag maken hängandes över axeln också sa han något som jag fick fråga om typ fem gånger innan jag hörde att han sa “Får jag hjälpa dig att blöta håret?”.
Jag fattade ju att han förmodligen drömde att han försökte övertala gullefjunet att tvätta håret för då måste man tjata i evigheter för att få blöta håret. Jag hade dock ingen lust att vara resonlig och förstående där klockan två på natten. Så jag fräste “Nej det får du verkligen inte! Snuskhummer – lägg dig och sov!”. Då klättrade han över mig och ner på min sida av sängen, som är längst in i rummet, innan han gick på dass.
Gissa om jag njöt över att påminna honom om allt det här imorse när han låg där och ojade sig över sin huvudvärk.