Maken kommer oftast hem före mig. När jag är på väg hem brukar han ringa och berätta vad han vill att jag ska köpa på vägen hem också får jag stå i kö skitlänge på affären för en liter mjölk.
Idag var det diskmaskinstabletter eftersom den sista gick åt igår. Redan i morse påminde han mig om att köpa diskmaskinstabletter på vägen hem. Sen har han ringt mig på jobbet två gånger idag för att påminna mig om diskmaskinstabletter och poängtera hur viktigt det var eftersom vi hade slut. Vilket bevisar att han inte alls “glömmer” allting han ringer och ber mig köpa varje dag. Han bara går förbi butiken och ringer och ber mig gå in istället.
Som att jag skulle glömma diskmaskinstabletter. Tänk vilken katastrof det vore om vi skulle bli tvungna att stå och diska för hand som några barbarer. Så som vi gjorde varje dag fram till i maj 2013. För innan vi flyttade hit har vi aldrig haft någon diskmaskin. Då hade vi aldrig några problem med diskmaskinstabletter som tog slut.
Hahaha! Känner igen mig i det där.. men satan vad skönt det är med diskmaskin!:-)
Men visst är det underbart att ha en diskmaskin? Batman har alltid velat ha en men jag har varit emot “vi är ju bara två, hur mycket disk blir det?”. Men nu har vi en och jag älskar den!!
Ps, i vårt förhållande är Batman du och jag mannen… 😉
Jojo, visst är det skönt med diskmaskin. Men någon riktig krissituation är det ju inte när tabletterna tar slut.