Jag läser mest roliga och fåniga trådar på forum för att få mig ett gott skratt. Ibland hamnar jag dock på lite extremare trådar när någon länkar dit. För några veckor sedan berättade jag för maken att ibland när jag läser Familjeliv eller Flashback får jag en så olustig känsla när jag tänker på att man inte har någon aning om vem som finns bakom de anonyma användarna. Nu tänker jag inte på folk som har ett konto på Familjeliv för att fråga hur man botar mjölkstockning eller ett på Flashback för att diskutera strategier i dataspel, utan de som ägnar sig åt mer intelligensbefriade trådar på internetforum.
“Det är väl bra att man får reda på att det finns idioter som tycker sådana där saker” tyckte maken då. Fast jag undrar om det inte ibland vore bättre att vara lyckligt ovetande.
Det jag tycker är mest obehagligt är dock att det skulle kunna vara vem som helst. Ibland när jag träffar någon som verkar lite extra korkad på ett eller annat sätt brukar jag komma på mig själv att tänka “den där personen har säkert ett flitigt använt konto på Flashback/Familjeliv”. För man har någon sorts föreställning om hur en person som vräker ur sig idiotier eller allmänna dumheter på anonyma forum ser ut. När man läser tänker man att ingen man själv känner skulle sitta och skriva sådana där saker.
Men när man börjar tänka att man förmodligen känner någon, även om det bara är en avlägsen bekant, som sitter och skriver smörja på internet så blir det ju obehagligt. Man vill ju ogärna ha idioter till vänner eller bekanta. Tänk om det smittar liksom.
Tänk om man av en slump skulle upptäcka att man var gift med Puckadidiot123 på Flashback eller Pappatilltvå987 på Familjeliv?! Det skulle ju bli värsta äktenskapskrisen. Värst förstås om ens äkta hälft satt och kallade folk för könsord och hävde ur sig hatiska kommentarer. Men även om han bara satt och deltog i oskyldiga men meningslösa diskussioner.
Om jag har några läsare som är aktiva forumdeltagare så ber jag om ursäkt i förväg om jag förolämpar er. Ni får även kalla mig snobbig om ni vill för att jag sitter och läser forum men ser ner på folk som skriver i dem. För om sanningen ska fram så betraktar jag det som lite tragiskt och intelligensbefriat att anonymt sitta och delta i internetdiskussioner om saker som kan diskuteras kring ett fikabord.
Har folk inga kompisar att fråga eller utbyta åsikter med? Vad får folk ut av internetdiskussioner? Varför är det intressant att sitta och berätta för en massa anonyma främlingar vad JAG tycker när ingen vet vem jag är? Blir inte mina åsikter ännu mer ointressanta när ingen vet vem jag är?
Nu känner jag mig inte särskilt orolig att jag ska upptäcka att maken är Puckadidiot123 på något forum. Han är till och med Facebook-vägrare, för han tycker att Facebook är “fånigt”. Så jag känner mig ganska trygg. Men någon är ju troligtvis gift med åtminstone en del av de här människorna. Så man kan ju undra om alla internet-idioter är gifta med andra internet-idioter? Eller om det finns män och kvinnor som går omkring och tror att de är gifta med en normal människa, när de utan att veta om det är gifta med en internet-idiot.
Skiljsmässorna borde rimligtvis öka i framtiden av den här anledningen. Folk kommer att ha sådana här konversationer vid fikabordet (eller på Facebook);
“Varför ska ni skilja er, har han/hon varit otrogen?”
“Nej, jag upptäckte att hon/han är användare X på Flashback/Familjeliv och nu kan jag inte vara gift med henne/honom längre”.
Jag tog bort mig från Familjeliv tillslut, och har också blockat sidan från mitt Firefox. Värre idioter får man ju leta efter!
Min sambo är medlem på Flashback. Jag vet även (ett av) hans nick. Vågar fan inte gå in och läsa.
Du måste ju kolla vad han skriver… Tänk om han visar sig vara en helt annan person när du läser vad han skriver på Flashback?!
Det vet jag redan att han är. Han utger sig för att vara gift, 3-barnspappa i 40-årsåldern. Han har ett helt annat liv där 😉
Men seriöst så vet jag rätt bra vad han skriver.
Verkar han lycklig på Flashback? Kan ju vara bra att veta utifall att ni skulle råka skaffa 3 barn…
Då är jag nog körd.