Vi var på kräftskiva igår. Ett par av grannarna brukar ordna en gatufest varje år. Jag stod länge i affären och funderade över om jag skulle köpa svenska kräftor för 400 kr eller turkiska för 160 kr.
Av priset att döma borde ju de svenska kräftorna vara dubbelt så goda som de turkiska. Man vill ju gärna ha goda kräftor för dåliga kräftor kan ju vara helt smaklösa.
Men jag visste inte hur värdparen hade tänkt sig dukningen. Om alla skulle äta de kräftor de själva tagit med eller om alla kräftorna skulle samlas in och läggas upp mitt på bordet.
Det avgjorde det. Tänk så nesligt om alla kräftorna dukades upp på bordet också fick man sitta och titta på medan någon på andra sidan bordet satt och åt upp ens svenska lyxkräftor medan man själv bara nådde turkiska kräftor som någon annan haft med sig. Så jag köpte turkiska kräftor och hoppades på turen att hamna i närheten av någon annans lyxkräftor.
Sen när vi kom dit så var det inte alla-kräftorna-i-en-hög-dukning så jag fick lov att äta turkiska kräftor. Fast de smakade helt okej så det gjorde ingenting i slutändan.
