Jag pratade i telefon och barnet kom och skulle säga något så jag sa att hon fick vänta.
Barnet blev sur och kröp in under skrivbordet.
När jag var klar frågade jag vad hon ville säga men då ville hon inte säga längre. Hon satt kvar under skrivbordet.
Jag Skypade med morsan och farsan. Barnet satt under skrivbordet.
Jag och maken gjorde varma mackor. Barnet satt under skrivbordet.
Säkert tjugo minuter satt hon under skrivbordet. Sedan försvann hon och när jag kollade vart hon hade tagit vägen hade hon krupit in under täcket och bara fotarna stack fram. Fotar är som bokar förstår ni. En fot, flera fotar och en bok, flera bokar.
Vi lät henne hållas. Då somnade hon där under täcket.
Lindrig nattning. Hon kan få sura fler gånger om det innebär att hon går och lägger sig själv och somnar på egen hand.