Vi är på väg till Sunderbyn. De ska sticka mig i armen och försöka ta reda på varför jag har ont i lillfingret. Jag skämtar alltså inte. Jag HAR ont i lillfingret. Nu tycker ni kanske att de låter som ett litet problem och då har ni helt rätt för lillfingret är mitt minsta finger.
Maken frågade om jag ville att han skulle följa med. Jag tyckte inte att det var nödvändigt, det är ju bara ett lillfinger. Men då sa maken att han gärna följde med, han tyckte att det kunde vara kul att få besöka Sunderbyn som frisk. Det har jag gjort många gånger och kan berätta att så skoj är det inte, de kunde faktiskt jobba litegrann på nöjesutbudet där på sjukhuset. Ett fik och en liten butik är inte mycket att hänga i julgranen.
Det är klart att han fick följa i alla fall. Då kan han köra så att jag kan sitta och surfa.
Vi hörs på vägen hem. Håll tummarna att jag träffar något pucko idag så att jag har något intressant att blogga om.
Om ni har tröttnat på att kolla om jag har svarat på era kommentarer kan jag berätta att jag har gjort det idag.