Idag hade jag en tid på sjukhuset i Sunderbyn. Eftersom jag satt och bloggade om en skärbräda blev det så att jag åkte lite senare än planerat. Tre minuter efter plan. Eller sju. Nått sånt.
Så jag körde järnet till Sunderbyn (110 alltså, utom där det är 70 och 90, där körde jag 70 och 90). Jag körde om flera bilar. De måste ha legat och kört en bit under hastighetsbegränsningen. Min mamma säger att man inte sparar in så mycket tid när man kör järnet 110 istället för bara 110. Hon har fel, man tjänar in 3 eller 7 minuter. För jag var framme i tid.
Sen satt två sköterskor, eller tekniker eller vad de nu kallas, och ritade på min arm och skickade in ström i den. De sa att det skulle kännas som när man tar i ett kostängsel. Detta sa mig ingenting, eftersom jag inte brukar springa omkring och känna på kostängsel. Jag tycker att man ska respektera kor och deras privata sfär, därför håller jag mig borta från kor och deras stängsel.
Nu vet jag i alla fall hur det här känns, och kan berätta att jag är väldigt cool när folk sitter och skickar in strömstötar i min hand/arm. Om jag var en ko skulle det krävas mer än ett strömförande kostängsel för att hålla kvar mig i hagen.
Vet du en sak?! Du är så bäst! Jag skrattar gott åt dina inlägg och känner igen mig i många saker. Underhållande, välskriven blogg- bara så att du vet! 🙂
Tack, du är så snäll!!