Stockholms rutschkanor

Vi har ju hunnit kolla in en del rutschkanor här i Stockholm. Rutschkane-utbudet är lite större än i Piteå. Det är positivt. Men ni ska bara veta hur mycket morsor det är i rutschkane-trapporna här i Stockholm.

Först står de där och baxar upp sina ungar. Sen står de kvar i trappen och blockerar så att kompetenta rutschkane-åkare som gullefjunet måste stå och vänta.

Idag tex stod Vildas mamma i trappen och blockerade och förmanade Vilda. Vad är det för sätt att döpa sin unge till Vilda och sen följer man efter ungen halvvägs upp i rutschkanan och maler och maler “håll i dig” och “var försiktig” och “ramla inte” och “inte så fort”?! Storleken på rutschkanan var minsann inte i proportion till den uppmanade försiktighetsgraden.

Man kan ju tycka att en sådan morsa borde ha valt något annat namn än Vilda. Hur kul är det att måsta vara försiktig hela tiden när man heter Vilda??! Om det är på det sättet det ska vara kunde hon väl ha döpt ungen till Timida. Ungen kommer ju att få gå i terapi när hon blir stor för att bearbeta sin barndom som Försiktiga Vilda.