Gullefjunet börjar ju bli riktigt stor. Jag och hon får mer och mer ett sånt här mor-dotter gemenskap som bara är våran.
Ta som idag tex. Hon hade gjort en tavla och ville sätta den på väggen. Maken han överdriver alltid faran av tejp och häftmassa (“kludd” heter det visst nu för tiden) och att det ska lämna märken. Varje gång han säger “Kolla här, nu har det blivit ett märke här på dörren/väggen” så får jag bort märket.
Hon var på väg att sätta tavlan i hallen. Jag bara “Inte där, sätt den i ditt rum”.
“Varför får jag inte sätta den här?” frågade hon.
Jag kom inte på någon bra anledning så jag sa “För du vet hur pappa är”. Då sprang hon genast och satte upp den i sitt rum.