Söndagsprat

Varje söndag har Carola Sunday Talk. Det är ett kristet inlägg som handlar om gud eller jesus. Tror jag i alla fall, jag brukar inte läsa dem. Just nu blev jag helt osäker på om gud och jesus är namn som bör ha stor första bokstav eller inte. Gud och Jesus.

Däremot brukar jag ibland läsa om Carolas dotters hårförlängning. Det fascinerar mig att så många människor har tid eller ork att bry sig om vad andra människor gör eller inte gör med sina barns hår. Det här inlägget på hennes blogg har i skrivande stund 445 kommentarer.

En del människor går ju till kyrkan på söndagar. Det gör inte vi i vår familj, trots att det ligger en kyrka ca 25 steg från min morsa och farsas ytterdörr. Jag gick i söndagsskolan när jag var liten och fick så mycket guds ord att det kommer att räcka åtminstone tills jag går i pension.

När vi bodde i London brukade vi gå på puben och dricka öl på söndagar. Sunday lunch på puben är en mycket civiliserad umgängesform som England borde patentera och exportera. Nu för tiden när vi bor i Norrland åker vi rutschkana på söndagar. Inte varje söndag, men på tok för ofta för min smak.

Speciellt för tillfället när maken bara står och tittar på med sina gipsade armar och jag måste ta alla åken själv. För gullefjunet hon vill minsann inte längre åka rutschkanor som man kan övervaka stående på marken. Klättra som någon annan sorts apa ska man göra. Vi kan väl beskriva det som så att jag är inte fullt lika smidig som henne när jag klättrar.

Dagens rutschkana ligger på Piteå Havsbad. Man skulle kunna säga att det var gratis att åka, för det var ingen biljettkassa vid stegen upp. Men efter vi betalat 65 kr för lunchmackorna och 30 spänn per glass så kändes det som att de hade fått rikligt med betalt för rutschkane-åken också. Med Havsbadets priser kommer snart ingen annan än ryska överklassen att ha råd att semestra på Piteå Havsbad.