Som mamma gör man aldrig rätt

Häromkvällen när jag nattade berättade gullefjunet att hon var lite ledsen för att jag nästan aldrig kan hämta på dagis. Jag fick en svår attack av Dåliga Samvetet.

Jag försökte förklara att det nästan alltid är pappa som hämtar eftersom pappa är sin egen chef och får bestämma själv på jobbet och får gå hem när han vill. Och att mamma har en chef som bestämmer när jag får gå hem (egentligen bryr han sig inte när jag går hem bara jobbet blir gjort men nu pratade jag med en 4 och etthalvtåring så jag orkade inte förklara ‘arbetstider’ så jag skyllde på chefen. Save your own skin liksom). “Mamma måste fråga sin chef om hon får gå hem tidigare om jag ska hämta på dagis, det är därför pappa hämtar oftare än mig”.

Hon bara “Jag tycker att du ska fråga din chef om du får gå hem så att du kan hämta mig på dagis. Ge honom en lapp och be honom skriva JA eller NEJ.”

Å jag bara “Okej, jag ger honom en lapp på onsdag”. För det var ju halvdag idag. Så idag gick jag hem tidigare och hämtade på dagis halv tre. Jag bad för övrigt inte om någon lapp från chefen, jag bara gick. Han såg inte ut att misstycka så det kändes inte som att jag behövde någon lapp.

Herregud så länge det tog att ta sig hem från dagis. För det var ju massor kompisar kvar, många fler än när vi hämtar sist eller näst sist. Hon sprang runt och sa hej då och önskade “Trevlig helg” till en massa tre- fyra- och femåringar som förmodligen knappt förstår vilken dag det är eller konceptet helg. Sen skulle vi komma överens med ett barn, vars föräldrar jag inte känner, om vilken dag hon kan följa med oss hem efter dagis för att leka. Det slutade med att jag sa åt båda ungarna att be Ds föräldrar lägga en lapp i gullefjunets korg så att jag kan ringa föräldrarna och komma överens om en dag när D kan följa med hem och leka.

Nu måste jag övertala maken att hitta en dag när han kan ta hand om den här lek-daten så att jag inte måste gå till chefen med en lapp på riktigt.

Sen vid middagsbordet frågade maken “Var det kul att mamma hämtade på dagis idag? Tidigt också!”.

Det tacksamma barnet svarade “Hon kom mitt i en lek…”

Det här gör mitt dåliga samvete över att jag hämtar så sällan lite lättare att bära.