Jag och två av mina kusiner hade bestämt att vi skulle göra palt idag. Sist jag bloggade om palt så kommenterade en av mina fastrar att hon tyckte att palt var äckligt och att hon aldrig gör palt. Hon är ingift i släkten alltså och är en sådan där Stockholmare som inte förstår sig på palt. Då räknade jag ut att det förmodligen måste vara över tjugo år sedan min farbror fick äta palt. Han har säkert inte fått palt sedan farmor levde stackars karl, så jag bjöd in dem också.
De dök upp med en Aladdin-låda och påpekade att det inte fanns någon Trillingnöt och frågade vad jag tyckte om den saken. Jag har kommit på att det här med Trillingnöten är en bra sak för då kan jag tacka nej när folk försöker truga på mig choklad genom att säga “nej tack, jag tycker bara om trillingnöten”.
För första gången, förmodligen i världshistorien, fanns det matlagningsvin under paltkokandet. Det är som att svära i kyrkan att dricka vin när man kokar palt. Det är makens fel. Han klarar inte av att ha gäster utan att fråga om de vill ha ett glas vin. Jag bara “Jag har köpt hem fem liter mjölk. Vi kokar palt för guds skull! Bjud dem på mjölk…”.
I vår släkt är vi dock inte så traditionsbundna så när alla andra bara “Ja tackade” till vin blev ju jag också tvungen att ta ett glas. Man vill ju inte vara otrevlig. Men bara till matlagningen. När vi skulle äta var jag väldigt strikt med att de som ville ha palt fick lov att dricka mjölk till maten. Bara de som skulle ha fisksoppa fick vin till maten.
Idag var första gången i mitt liv som jag kokade palt utan att mamma fanns i närheten. Jag ringde bara henne en enda gång för att fråga hur mycket salt man skulle ha i vattnet och när hon svarade “En näve” kände jag att det var dags att stå på egna paltkokar-ben och tog fram kokboken. Det är också lite som att svära i kyrkan, att som Pitebo konsultera Vår Kokbok när man kokar palt.
Sen dök Anna och Lotta upp och de har kokat palt utan sin mamma förut för de stod bredvid bunken och sa “Mer mjöl, smeten är för lös” tills den var helt perfekt. Jag åkte på att rulla paltarna. Det är skitjobbigt att rulla palt när det står en väg-å-vatten-miljö-ingenjör mellan en själv och kranen och tycker att det är slöseri med vatten att kranen rinner hela tiden. Palten hinner klibba fast i handen varje gång man måste be miljöingenjören slå på kranen igen.
Anna stod vid grytan och körde höger-vänster. La i paltar i grytan med höger och drack vin med vänster medan hon oroade sig över att det skulle bli för lite med 20 paltar. Hon tycker att jag ska följa med henne på Sats varje söndagsmorgon och var åttonde söndag ska vi göra palt och göra 20 paltar även om det bara är jag och hon som ska äta. Jag ställer mig tveksam både till antalet träningstillfällen och antalet paltar, men var åttonde vecka kan jag träna om vi nöjer oss med tio paltar.
När vi hade ätit klart sa faster Karin “Ja då får vi se vad det står på bloggen om det här senare”. Då svarade jag att jag aldrig lägger upp foton på någon annan på bloggen utan att fråga om lov först, och att jag inte kunde blogga om paltkalaset om inte alla gick med på att jag fick lägga upp paltätarfotot.
Karin svarade (kanske lite väl snabbt) “Absolut! Det får du göra. Vi FÖRVÄNTAR oss att du lägger upp fotot!”. När de hade åkt hem och jag tittade på fotot såg Karin ut så här. Det är hon som sitter tredje från höger i grå tröja. Hon är säkert nöjd med fotot – de flesta andra lyckades vara mitt i en tugga när maken tryckte på knappen.
Palten blev skitgod förresten. Jag blev djup förolämpad när Karin bad maken om receptet på fisksoppan men hon sa inte ett ord om att få något recept på palt.
Här har du receptet på fisksoppan Karin – Fisksoppa med curry. Om du vill koka palt tar du lagom potatis, lagom mjöl, lagom salt, lagom bogfläsk/sidfläsk och en näve grovsalt i vattnet.