På måndag kör vi söderut igen. Vi har alltså varit här i en hel vecka. Är mina burkar fulla med blåbär och hallon nu då? Hallonen har inte ens mognat än. Så fort ett endaste litet hallon blir ljusrött hämtar morfar det och ger det till gullefjunet.
Så här ser det ut i blåbärsburken efter att morfar var ute och cyklade. Det räcker ju inte ens till EN blåbärskaka.
Då får jag väl nöja mig med två dl blåbär tänkte jag. Men nej, så var det visst inte heller. Den där lilla burken med blåbär är tydligen gullefjunets “efterrätts-blåbär”. Det var ju så jag tänkte med blåbären också. Ner i min burk, in i bilen för bilresa till Stockholm och in i frysen. Efterrätt till gullefjunet i oktober och mars och alla månader däremellan. Inte bara efterrätt i tre dagar i juli.
Ska man verkligen måsta dra på sig de röda gummistövlarna och gå ut i skogen och plocka bären själv? Så var det minsann inte när jag var liten. Då dök bären bara upp på bordet också fick man äta så mycket man ville.
Jag får ta ett snack med gullefjunet om det här. Att morfar inte är att lita på. Först plockar han bär åt en i 35 år och helt plötsligt stryper han bara bär-leveranserna åt en och börjar ge bären åt någon annan lockhårig liten person med blå ögon som får allt hon ber om. Så att en annan måste börja plocka sina egna bär. Skitjobbigt är vad det är.