Vi bor i en liten by utanför stan, där alla känner alla, eller i alla fall vet vem alla är.
Sen jag började blogga regelbundet så händer det allt oftare att folk som jag känner eller är bekant med kommer fram på stan eller byn och frågar hur mamma eller maken mår. Jag tror att för att jag nämner dem på bloggen känner folk att de törs fråga. Många är nog rädda för att fråga i vanliga fall, speciellt cancer har jag märkt att många människor är rädda att nämna eller fråga om. Vilket jag förstår, man vet ju aldrig hur den som är sjuk eller anhörig hanterar sjukdomen och om de tycker att det är ok att prata om det.
I alla fall tänkte jag att ni skulle få en liten hälso/sjukdomsrapport för er som gillar att läsa om sånt.
Mamma gjorde ju en ablation förra veckan för att försöka bota hennes förmaksflimmer. Ingreppet har ca 50% chans att lyckas. De första sex månaderna kan man fortsätta att ha flimmer utan att det betyder att ingreppet har misslyckats. Ni får hjälpa till och hålla tummarna.
Maken avslutade sin cellgiftsbehandling i juli förra året. Det här är ju jättelänge sen, hänger ni inte med vänner och bekanta? Han känner sig helt återställd nuförtiden och gjorde sin första kontrollröntgen i november som såg bra ut. Med den cancer han hade tar det fem år av kontroller innan man friskförklaras. Ni får hjälpa till och hålla tummarna.
Jag då? Jag hade ju magsjuka förra veckan. Är det någon som har frågat om det sen dess? Inte en käft… Jag mår bra nu. Bara så att ni vet.