Alla stora tidningar har skrivit om Scarfó Gelateria i Ålsten. Det påstås att folk vallfärdar från hela Stockholm för att köpa deras glass. Skeptiker som jag är har funderat över om glassen verkligen är så god som det påstås eller om de bara har lyckats med en väldigt framgångsrik marknadsföringskampanj.
Glass av ekologiska mjölkprodukter och exklusiva råvaror utan kemiska tillsatser som tillverkas dagligen i lokalerna låter ju som sådant där pretentiöst och populistiskt snack som ofta funkar. Att Angelo Scarfó står där själv och tillverkar glassen är ju nästan för mycket. Hans fru gör också glass enligt skriverierna, men Hanna Larsson har ju inte alls samma klang i sig när man tillverkar italiensk glass så hon står inte med på skylten.
Det går ju inte an att gå omkring och fundera över sådana här saker så vi åkte dit. Det här var synen som mötte oss. Inte så här suddigt förstås, jag hade linserna på mig.
Sådana där köer orkar jag inte med att stå i, så jag ställde dit maken också gick jag och gullefjunet och köpte plastgrodor och gladiolus i en halvtimme. Också gick jag in i en butik och frågade om de ville sälja av mitt restlager av barnkläder och det kunde de tänka sig att göra för en större cut of the profit. Helt okej med mig om jag bara blir av med det och inte behöver göra något jobb själv.
Sjukt trevlig tant på blomsterbutiken dessutom, jag fick buketten för 50 spänn eftersom hon tyckte att den såg lite vissen ut. Jag skulle ha köpt den ändå för jag tyckte att den hade en look som skulle smälta in bra med resten av våra blommor så det var ju ren bonus att få rabatt. Den där blomman till höger som är vissen på riktigt står bara där för att det var fullt i soppåsen och jag orkade inte byta den.
När vi kom tillbaka till glasskön var den nästan vår tur att beställa. Effektivt köande av mig där. Vi köpte glass. Jag tog vanilj och stracciatella och den var god. Men vi hade ju inte åkt så långt och jag hade inte stått i kö. Om vi hade kommit från söder om stan och jag hade varit tvungen att stå i kö i en halvtimme skulle jag nog ha känt att glassen inte var värd det. Så märkvärdigt mycket godare än andra kvalitetsglassar var den inte.
Gullefjunet tog vanilj och hallon. Hon åt upp vaniljen och halva hallonkulan. Fast egentligen är det inte kulor man får utan mer en glass-smet som de slevar ner i bägaren/struten. Jag rekommenderar att ta med ett barn om ni åker dit, för då får man extra glass när man måste äta upp den glass de inte orkar.
Å hallonglassen levde upp till ryktet om hur fantastisk deras glass är. Den smakade hallon på riktigt, typ vildhallon smakade den. Hallonglassen kan jag verkligen tänka mig att låta maken köa för i en halvtimme igen.
