Sanningen om olika typer av barngråt

Idag läste jag en artikel där en mamma med en ny bebis sa att man “lär sig fort att skilja på olika sorters gråt”.

Det här hör man ju stup i kvarten. Folk som påstår att så fort man får barn själv lär man sig att höra på gråten varför bebisen gråter. Att de skulle finnas en hungrig-gråt, en trött-gråt, en blöj-gråt, en ont-gråt. Innan man själv får barn går man ju på det där.

Jag kan avslöja att folk ljuger. Alla tror att alla andra mammor är supermorsor som kan skilja på varje not i sitt barns gråt och direkt veta varför barnet gråter. Ingen vill berätta att det där med att man utvecklar en övernaturlig förmåga att tolka bebisgråt inte är sant. För ingen vill erkänna att de inte har någon som helst aning om varför ungen gråter och att de förtvivlat försöker lista ut vilken avstängningsknapp som gäller den här gången. Utifall att det skulle vara sant att alla andra supermammor har talangen att tolka gråt vill man ju inte framstå som en usel mamma genom att erkänna att man själv bara gissar sig fram.

Vad som är sant är att man med tiden lär sig att lista ut vad den mest troliga orsaken till gråten är. Man lär sig hur ofta ens bebis vill ha mat, hur ofta de vill sova, vad de har för kiss & bajs rytm och hur deras personlighet är när de är friska och krya. Utifrån den här kunskapen kan man gissa sig fram till vad som kan tänkas orsaka gråten just den här gången. Om man skulle råka gissa rätt kan man låtsas att man visste vad som var fel genom att höra det på gråten.

Om man vet att ungen är frisk, nyvaknad och nyss har ätit då kan man ju lista ut att det är en smart idé att börja med att kolla blöjan. Och så vidare. Det behövs ingen super-gråt-tolkar-förmåga för att klara av att dra den logiska slutsatsen. Om blöjan inte är orsaken får man leta vidare med den näst mest troliga orsaken. Trial and error. Ibland gråter ungen bara på pin kiv. Om man inte hittar någon anledning till gråten får man bara bita ihop och trösta på. Någon gång måste de sova så det kan inte hålla på hur länge som helst, även om det kan kännas så just i stunden.

Bebisgråt delas enklast in i kategorier som hög/låg volym och kort/långvarig.

Eller så är det väl bara jag som var en usel morsa som inte omedelbart kunde identifiera orsaken utifrån själva ljudet av bebisgråten, medan alla andra mammor besitter den här övernaturliga talangen.

På bilden är gullefjunet några dagar gammal. Hon grät när vi skulle åka hem från BB. Jag visste inte varför. Det enda jag med säkerhet visste var att hon minsann inte grät för att min klyfta var för liten. För det var den fan inte.