Nu tjatar de på om Palmemordet på Efterlyst igen. Det börjar bli som en repig LP-skiva med all gammal skåpmat som de pumpat ut om Palmemordet den senaste tiden. Varför tycker någon att detta är intressant igen helt plötsligt trots att det inte kommit fram något nytt?
Här kommer i alla fall några fakta från den 1 mars 1986 som är helt sanna. Vittnet minns dessa saker klart och tydligt. Den här dagen var en lördag. På lördagar brukade jag sitta vid radion och lyssna på Trackslistan och spela in de låtarna jag tyckte var bra på ett kassetband. Ett sådant där kassettband som kunde trassla in sig i bandspelaren så att man fick dra ut hela trasselsudden och sitta och snurra tillbaka tejpbandet med hjälp av en blyertspenna ni vet.
Dagen efter Palmemordet ställde de in Trackslistan på radio. Detta upplevde jag som 13-årig tjej som mycket traumatiskt. Att inte få höra mitt älskade Tracks alltså. Vi skulle sörja statsministern och höra på ledsen sorgemusik varvat med nyhetssändningar var det någon som bestämde. Då tjatade jag på mamma och pappa tills vi åkte till Bloms möbelaffär och köpte den spegelvägg som jag lovats. Medan resten av landet sörjde, förfärades eller applåderad över Palmemordet fick jag äntligen min spegelvägg. Då blev jag lite gladare.
På lördagarskvällar på den här tiden var det även ett TV-program som hette Razzel med bla Lennart Swahn som programledare. Det ställde de också in. Då sa min (vid tidpunkten) 10-åriga lillebror “kunde inte den där gubben ha dött en annan veckodag?”.
Där hör ni att man kan komma ihåg väldigt mycket detaljer även efter så här många år. Om jag skulle tvingas vittna under ed skulle jag dock känna mig osäker på om min spegelvägg hade fyra eller sex speglar. Det är möjligt att det var så att vi köpte fyra den dagen, och köpte till ytterligare två vid ett senare tillfälle.
Haha! Jag minns det inte själv men jag har fått höra att jag var mycket upprörd över Palmemordet för Rulle dassrulle var inställt. Jag trodde att det var Rulle var död och sörjde djupt.