Mina föräldrar har en iPad som de köpte enbart för gullefjunets skull. Först skulle farsan ge den till henne, men det fick han inte för mig. Hon får gärna använda den men jag tycker att det är en alldeles för dyr leksak till en ettåring (som hon var när han köpte den). Härom dagen när vi var hos morsan och farsan så satt jag och letade efter en app som heter Natti Natti som Vera hade på sin telefon till sin lillskrutt.
När jag hittade den kostade den 22 kr så jag frågade pappa om jag fick köpa den, eftersom det är hans kortdetaljer som är kopplade till the AppStore. Han svarade “Du får väl köpa vad du vill” . Efter en kort paus la han till “om det är till gullefjunet alltså”.
Nu hade jag tänkt visa några bilder på fina saker.
De här julgranarna är ju hur coola som helst. Vi har ju inte plats för någon riktig julgran i år så jag verkar ha fått dille på julgranar och stod och trånade efter dem igår. Med alla utgifter som december innebär kändes det inte riktigt försvarbart att lägga 250 eller 400+ spänn på en julgran av kottar. Då tänkte jag som så att om jag hämtade maken och visade dem och han sa “åh vilka fantastiska julgranar” skulle jag slå till. Han sa dock “uhm, det ser ut som halva kottar klistrade på en kon”.
Sen så var det den här ljusstaken som kostar ännu mer.
Om man hade den ljusstaken skulle det ju kännas som att man bodde hemma hos House of Philia. Man skulle få ett inredning-småbarnsliv-feelgood liv med permanent Instagram-filter. Kuddarna i bakgrunden skulle sitta som smäck (som man säger i bloggvärlden) i vår soffa. Maken skulle lyfta upp dem förbryllat och snurra på dem och undra vad det var för mening med dem. Själv skulle jag varje gång jag tittade på kuddarna känna mig så fylld av inspiration över att jag hade så vackra kuddar att jag av bara farten skulle fyllas av lust att torka äpplen eller baka surdegsbröd.
Nu tror ni säkert att det här är ett sponsrat inlägg och att jag har blivit mutad att skriva det här. Att butiken i fråga har gett mig dessa saker för att jag ska skriva positivt om dem. Men så är det inte. Till min förtret äger jag ingen av dessa prylar.
Nej det ligger till så att jag har lagt upp dessa bilder för att mamma ska se dem. Det är nämligen så att gullefjunet har tjatat och tjatat på mig att skriva upp dem på hennes önskelista. Men på julafton har hon ju ingen nytta av dem (kuddarna iofs, dem kan man ha året runt) så hon önskar sig någon av dem till första advent istället och så kan hon avstå julklappar på julafton säger hon.
Mamma – finns på Madam Filur i stan.