Saker man oroar sig för som förälder

Dottern har just fyllt två. När jag har funderat över hur lång hon kommer att bli när hon blir stor har jag alltid förutsatt att när hon har växt klart kommer hon att vara 167 cm lång.

Hon har också hudeksem och läkare har därför sagt till oss att hon har en något större risk att utveckla astma och/eller allergier. Det här är förstås oroande.

Inte nog med det. Imorse läste jag en rubrik som sa att astmabarn riskerar att “bli kortare”. Jag motstod min starka längtan att klicka och läsa artikeln. Maken har infört förbud mot böcker som heter saker i stil med Husdoktorn och Hemma-diagnos.  Han säger att min normala tolkningsförmåga av det skrivna ordet kollapsar när jag läser medicinsk litteratur. Jag har gått med på det här förbudet eftersom det är viktigt att lyssna på sin andra hälft i ett förhållande. Dessutom behöver man ju inga Husdoktorsböcker när Nätdoktorn och Google finns.

Men det oroande beskedet om astmabarn fortsatte att gnaga. Tänk om gullefjunet får astma? Kommer vi då att måsta fatta ett beslut för eller emot astmamedicinering? Hur kort blir hon om detta drabbar henne? 157 cm? Eller 147 cm? Ännu kortare? Når man tex att slå på och av fläkten ovanför spisen om man är så kort? Ska hon måsta ha med sig ap-pallen vart hon än går resten av livet i så fall? Vilken tur att jag köpte pallen i så fall.

Vid lunchtid klarade jag inte längre av att stå emot. Jag var tvungen att få svar på mina frågor. Jag klickade in mig på artikeln. Nu känner jag mig mycket lugnare.

Om dottern får astma och därmed blir kortare än planerat så blir hon 165,8 cm lång. Mycket pengar har säkert lagts ner på den här forskningen. Prioriterats över annan forskning som skulle kunna tänkas vara värdefull. Så jag tror att man kan känna sig trygg i vetskapen om att det bara är 1,2 cm det handlar om.