Vi är ju ganska nyinflyttade här i storstan. Det betyder ju att man inte känner så jättemycket folk i grannskapet. Man stöter inte på folk man känner på gatan eller på affären så ofta. Springer omkring och hälsar på folk man inte känner som man möter på gatan gör man ju inte heller.
Därför tycker jag att det är så trevligt med den där kvinnan som sitter utanför vår närmaste matbutik och hälsar på folk. Hon sitter där varje dag och när man kommer säger hon “hej, hej” och så ler hon och vinkar med en pappersmugg. Första gången blev jag jätteförvånad över att någon hälsade på mig här i Stockholm där jag nästan ingen känner. Nu har jag dock förstått att hon bara är sådär trevlig och sitter där och hälsar på alla.
Nästan som ett jobb verkar det vara för hon har några slantar i muggen också. Det måste vara ett otacksamt jobb nu för tiden när nästan ingen har kontanter på sig. De som har några mynt i fickan håller stenhårt i dem, för de vill ha kvar dem utifall att de behöver dem till parkeringsautomaten. Den där kvinnan borde skaffa sig en sådan där mojäng som man kan sätta på telefonen så att hon kan ta emot kort. Jag tror att det skulle vara bra för hälseriverksamheten om hon tog kort.
Jag känner mig förstås lite mindre speciell sen jag förstod att hon hälsar på alla. Men ändå. Fler människor borde säga hej och vinka åt varandra med pappersmuggar. Så trevlig stämning det skulle bli.