Idag spelar de tydligen cricket i England. Vilket innebär att maken sitter klistrad vid internet och läser live-rapporteringen och muttrar om att vi inte har BBC.
Jag tycker inte att cricket är så mycket till sport. Det är lite som andra ingen-svett-sporter som pilkastning och schack. Fast med obegripliga regler. Cricket är inte särskilt vanligt i Sverige heller, så jag kan förklara för er hur det går till. En person kastar iväg en träboll. Ett riktigt mes-kast. I brännboll skulle man bli vald sist om man kastade så. En annan person slår till bollen, eller försöker i alla fall, och oftast är det ett riktigt mes-slag också. Bollen brukar kullra fram längst backen.
Om gubben med slagträt lyckas få iväg bollen lite längre så joggar han fram och tillbaka mellan två pinnar medan det andra laget hämtar bollen. Ofta spelar de i stickade långärmade tröjor. Förmodligen för att inte frysa medan de står på planen hela dagen och gör ingenting.
Ibland spelar de fem-dagars matcher. Det är det de sysslar med idag som maken sitter och läser om och rapporterar till mig hur det går medan jag inte lyssnar. En cricketmatch kan sluta med att någon vinner. Eller så kan det sluta lika, a tie. Eller så kan det sluta med a draw. Det är inte alls samma sak som lika. Det betyder att matchen inte avgjorts, ingen har vunnit och det blev inte lika. Snacka om bortkastad tid att spela i fem dagar och sen blir det inget resultat av det hela.
Enda behållningen med Cricket var en av Enlands stora stjärnor, Freddie Flintoff. Tyvärr har han slutat, men när England vann brukade han supa sig riktigt, riktigt full och dyka upp till “seger-firandet” inför allmänheten nästa dag i aspackat tillstånd. Mycket underhållande.
