Vi har söndagspromenerat igen. Vid Pitsundsbron. Maken lurade mig att gå och titta på en sten. En sten som står där de modiga svenska soldaterna stoppade ryssen.
Vi tittade på stenen.
Vi läste på skylten.
Kände jag historiens vingslag när jag stod och tittade på stenen nu då? Nej, jag gjorde inte det. Det blåste som fan från havet däremot, det kände jag.
Maken tyckte att stenen var intressant. Jag tyckte att den här växten var intressant.
Gullefjunet tyckte att det var intressant att se vad som händer när man kastar vantarna på marken sjutton gånger.
Haha, jag skulle nog ha tyckt att den där växten var mest intressant också.. 😛