Rosa handbojor

I tidningen fick jag kännedom om att efterfrågan på sexleksaker har ökat till följd av succén med böckerna Fifty shades. Att folk som aldrig har haft mer spännande sex än vid fotändan av sängen helt plötsligt kommer på att de ska ha en piska för att de har läst en upp-sexad Harlequin roman är lite lustigt.

Jag däremot behöver inte köpa några sexleksaker. Jag har redan ett par rosa handbojor. Jag hittade dem idag när jag var i förrådet och letade i lådorna efter makens badbrallor.

Inte har jag hoppat på någon sex-modefluga orsakad av en succéroman heller. Detta fina exemplar fluffiga handbojor har jag ägt i över 10 år. Jag vann dem i en skämt-tävling på en julfest med jobbet under en båttur på Themsen. Prestationen som vann mig de här fina priset var att kliva i ett par dubbeltrosor med företagets försäljningschef. Ett par trosor med fyra hål för benen så att två personer kan dela dem ni vet. Man kan säker köpa dem på Buttericks.

Vi behövde inte ens koordinera oss själva till att gå någon promenad mellan två stolar. Allt vi behövde göra var att kliva in i trosorna och stå där medan alla våra kollegor applåderade och skrattade. Sedan fick vi kliva ur dubbeltrosorna igen och jag fick välja ett pris från ett prisbord och då tog jag självklart de rosa handbojorna. Sedan sa flera av mina kollegor till mig att de tyckte att jag var “brave and funny” och jag tyckte att “they needed to get out more” om det tyckte att den lilla grejen var spännande och rolig.

På måndagen efter festen när jag kom till jobbet mötte jag försäljningschefen i dörren när han blev utmarcherad från byggnaden av personalchefen. Jag vet inte om det är så i Sverige, men i England när folk får sparken blir de ut-guidade ur byggnaden under övervakning direkt efter beskedet. Inte om man är sekreterare eller målare eller något sådant förstås, men om man har ett jobb med någon sorts ledande position där företaget är rädda att man ska ta med sig kundlistan eller någon annan känslig information innan man går. Jag vill å det starkaste påpeka att försäljningschefens avsked inte hade någonting att göra med trosincidenten på julfesten. Vi var fullt påklädda och han uppförde sig exemplariskt, han försökte inte alls tafsa eller något sådant. Han hade helt enkelt inte presterat enligt försäljningsbudgeten förstår ni väl.

I alla fall, tillbaka till julfesten. När båtturen var över gick vi förstås på nattklubb. Gå på nattklubb har aldrig varit någon favoritsysselsättning för mig, jag går hellre på puben. Jag dansar inte nykter, och jag dansar inte berusad heller. Så det var väldigt praktiskt att ha ett par handbojor att roa sig med på nattklubben. Sätta på sig handbojorna och gå runt och säga till främlingar att jag tappat nyckeln och fråga om de sett till den. Ja, det låter väl kul? At the time var det kul, det vill jag bestämt minnas.

Sen när jag kom hem vid fyra-fem snåret på natten så kedjade jag fast maken i nattduksbordslampan (som inte satt fast i väggen, utan stod löst på ett bord) och frågade om han ville ha lite rajtantajtan. Han var varken imponerad eller intresserad och sa åt mig att lägga mig och sova. Så det blev inget BDSM.

Handbojorna sparade jag i alla fall. Jag tänkte att de skulle kunna komma till nytta någon gång. Idag när jag visade maken vad jag hittat i förrådet frågade han “ska du blogga?”. Så det blev inget BDSM idag heller.

Dessutom verkar nyckeln ha försvunnit på riktigt. Vilket är synd. Annars skulle jag ha kunnat göra en bloggtävling och lotta ut dem.