Jag är kvarts-finne. Min mormor var från Rokkojärvi. Där har jag aldrig varit. Jag har varit i Finland en gång när jag gick på gymnasiet och vi gjorde en supar-resa mellan Umeå och Wasa.
När jag, maken och mamma var till Ikea i Haparanda för några år sedan sen försökte maken använda sig av det här för att göra en utflykt. När vi ändå var i Happis tyckte maken att vi lika gärna kunde åka till Rokkojärvi och titta. Typ 20 någonting mil enkel väg. Han försökte hävda att vi skulle vara intresserade av “våra rötter”. Men vi har samma rötter här i Norrbotten som i Finland så ingen var intresserad. Trots att jag aldrig varit i norra Finland vet jag att de har tall, gran och björk. Det har vi här också.
Maken insisterade i alla fall och satte iväg över gränsen. När vi hade åkt en timme och tittat på träd fick mamma nog. För makens mål var huset där min mormor bott (sa han alltså men jag vet att hans allmänna mål bara var en utflykt i Finland), men mamma mindes inte vart det låg. Hon hade inte äventyrslusten att titta på träd i två timmar för att leta efter det heller. Maken fick ge vika för den allmänna stämningen av motvilja i bilen och vända hemåt igen.
Nu har han fått för sig att vi ska göra ett nytt försök när det blir vår. Han tycker att vi ska köpa en karta och ta reda på var mina förfäders hus ligger. Jag bryr mig inte. Om vi åker dit kommer vi säkert bara att upptäcka att huset är jämnat med marken.
Jag har gett honom i uppgift att hitta någon avlägsen släkting som kan guida oss på engelska. För de pratar inte engelska i den avkroken i Finland. Om han hittar en sådan får jag bita i det sura äpplet och följa med.
Jag har sagt åt mamma att hon inte får berätta för maken vad mormor hette som ogift.