Jag åkte till Coop tidigare ikväll. Maken bad mig köpa ris. Han vet att jag har ett tveksamt förhållningssätt till ris så han visade mig förpackningen vi hade hemma så att jag skulle köpa “rätt” ris.
Hur svårt ska det vara att köpa små vita korn tänkte jag. Men när jag stod där på Coop och tittade på riset insåg jag att man kan kalla små vita korn för hur många olika saker som helst. Vad det är för skillnad på ris och ris fattar jag då inte. Alla riskorn har i alla fall det gemensamt att de är torra, smaklösa och ramlar mellan piggarna på gaffeln.
Har ni någonsin sett en överviktig kines? Jag kan inte komma på att jag har gjort det, och det måste vara risets förtjänst. Även om man skulle råka äta mycket ris så bränner man alla kalorierna medan man jagar riskornen på tallriken.
Det enda jag kom ihåg från risförpackningen maken hade visat mig var att det stod Mat-ris på den. Det fanns inte en enda påse eller paket på Coop som det stod mat-ris på. De hade bara designer-ris. Så jag tordes inte köpa något ris. Jag ville ju absolut inte komma hem med några riskorn som inte hade samma egenskaper som riset vi hade hemma.
Himla trist att vi inte kan ha något ris på matsedeln den närmsta veckan. Vi får lov att överleva ändå.